Ja, vi har inte så stora krav på lycka här i huset. Två små ynkliga bajskorvar är fullt tillräckligt för att jag ska bli alldeles varm i hjärtat… eller hur jag nu ska beskriva känslan.   

Vi sov i alla fall hela natten, Salza och jag, och även om hon var tvungen ut omänskligt tidigt idag igen så var det idag mycket trevligare att, i ficklampans sken, granska hennes avföring.

Men jag känner mig nästan som att jag går i barndom igen… och har hamnat i kiss- och bajsåldern på nåt vis…. bara en massa skitprat här i bloggen numera.

Men sedan ville hon minsann inte ha den där dyra dietmaten när den erbjöds henne. Och när jag nu försökte igen, några timmar senare, så var det med stor tvekan hon åt några bitar.

Så det får väl bli ett försök med ris och kokt fisk idag då kanske… möjligtvis att det faller lilla damen på läppen. Men hon är ju inte speciellt hungrig om hon inte äter den mat som Ibsen verkar kunna gå över lik för att få del av.  

Idag har jag varit och letat efter en snöskyffel… en sån där snölasse ni vet… en liten en. Förra vintern såg jag såna som inte var så himlans stora, och nu skulle vi försöka få tag på en sån. Men jag har ingen aning om vart jag såg den, så idag har jag varit på fyra olika ställen och letat.

På två av ställena hade dom inte ens tänkt snö ännu, och på de andra två ställena hade dom bara stora såna… och dom blir för tunga när dom är lastade med snö.

Är det nån som vet vart dom kan tänkas finnas framöver så tar jag gärna emot tips om det.  Det finns ju några byggvaruhus kvar att leta på, men det tar alltid emot att ge sig in och trava runt där, i nåt som känns som timmar, för att leta efter det man ska ha.   

Och så har jag varit och klippt mig…. och vet ni att nu när jag inte har råd att färga slingor i håret längre, då blir jag superdeprimerad varje gång jag tvingas se mig i en spegel. Hos frissan är det ganska så bra, trots att man sitter mitt framför en stor spegel där, för jag tar ju av mig glasögongen och då ser jag inget…. just då är det skönt.     

Men i alla fall en gång om dan måste man ju se sig i spegeln, man vet ju aldrig… hornen    kanske börjat växa ut under natten eller nåt sånt… och det är som sagt våldsamt deprimerande att se att jag är helt totalt komplett gråhårig.    

Eller… det vet jag ju… jag började bli gråhårig jättetidig, redan före 30 års ålder. Men det är lite extra deprimerande när hela peruken nu har blivit alldeles vit… inte så där snyggt grå som man kan se ibland, utan vit…  blääh…    

Fast vem bryr sig, när det enda jag gör är att smyga omkring i buskarna och kikar på Salzas bajshögar….    

Jaja… solen skiner i alla fall, och även om det blåser ganska så mycket så är det skönt ute.  Jag ska gå ut en vända med hundarna nu tror jag, och nu skiter jag i om Salza inte får motionera nåt speciellt, nu måste vi få röra på oss lite mer än att bara gå runt kvarteret. 

Det är väl lika illa att dö av leda som av maginfluensa kan jag tro…..    

Hoppas ni har en fin avslutning på veckan, och att ni har nåt kul ni ska ägna er åt i helgen!