…  att få ett medlemsbevis från SBK. I alla fall när jag mailade, på telefon gick det ju inte att komma fram, men via mail tog det en timma, sedan damp det ner ett medlemsbevis i inkorgen.  Så nu är jag nöjd, i alla fall i det fallet.    

Tar emot kursanmälningar idag också, och då från dem som inte redan är medlemmar, och några som är gamla medlemmar men som varit lite långsamma i starten. Och det är ju trevligt att prata med folk, även om dom naturligtvis blir besvikna om kursen redan är fulltecknad. Men när det ringer folk som hävdar att det på deras dator står nåt annat på klubbens hemsida än vad det gör på min dator, då är det väl tur att jag i grunden är en väluppfostrad människa.   

Det är oundvikligt att minnen tränger på när jag gör sånt här. Jag vet inte hur många gånger jag tagit emot kursanmälningar under alla de år jag varit aktiv i SBK… många, många gånger är det i alla fall.

Och vid varje tillfälle är det någon som blir arg och besviken för att de inte kommer med. Ja, besvikna blir ju alla som inte kommer med, men arga blir som väl är inte alla.  Den "dummaste" kommentaren är nog i alla fall: "Jamen, jag ringde jättetidigt, men det gick ju inte att komma fram tidigare, det har ju varit upptaget hela tiden".

Jo, det är ju liksom det som är kruxet…. att det är många som ringer.   

Men det kan vara en ny variant kanske… alla får ange den tid då de ringde första gången, oavsett om de kom fram eller inte….. och så fördelar man sedan platserna efter det… hehe….    

Liten Salza är rastlös idag… hon väntar på att få göra något ser det ut som. Hon ligger i och för sig vid mina fötter som vanligt, men hon väntar, det syns på henne.

Vi ska egentligen träna med lydnadsgänget idag, kanske är det det hon känner på sig, men om det fortsätter att ringa som det gjort nu på förmiddan så kan jag inte åka.    

Visserligen kan jag ta med både telefon och pärm, men det går inte så bra varken att köra bil eller träna hund samtidigt som man pratar i telefon och ska skriva i en pärm.  Lite trafikfarlig skulle jag nog vara då….    

Och då kommer det där med ordning och reda in  igen då. Står det att man kan ringa ett visst datum mellan vissa klockslag, då ska det vara nån som svarar när man ringer också… om det inte är upptaget förstås. 

Sånt där är viktigt tycker jag, i all synnerhet om det är så att det finns ett begränsat antal platser.

Tänk er själva… ni har väntat på att det ska bli dags för anmälan, ni ringer på rätt dag vid rätt tid, och möts av ett telefonsvar. Då blir man inte glad….  och absolut inte om man sedan, när man väl får svar, får beskedet att kursen man vill gå är fulltecknad.

Så jag släpar med telefon och papper överallt. Men det hjälper ju inte om folk inte sett infon på klubbens hemsida förstås… eller om dom läst den som f-n läser bibeln.

Jaja, när det gäller sånt här så finns det inget helt vattentätt system. Alltid är det någon som blir missnöjd och sur….   

Men vi behöver träna lite idag ändå, Salzan och jag. Får se om det kanske verkar bli lite lugnare frampå eftermiddagen/kvällen.  Ett strösamtal då och då är ju inga problem, men nu medan jag skrivit det här så har jag gått ifrån och tagit tre telefonsamtal, så det är inga långa stunder det är tyst inte.

Men missförstå mig inte nu. Jag beklagar mig inte, jag har själv erbjudit mig att ta emot anmälningarna, och det är som sagt kul att prata med hundfolk, men det är lite pusslande ibland att hela tiden vara tillgänglig. Men det går, och det rör sig ju bara om några dagar... sen blir det tyst och stilla i telefonen igen.   

Synd att vi inte ska gå nån kurs, Salza och jag. Det är som sagt kul med kurser, och inspirerande.... nu får jag försöka hitta inspirationen utan nån draghjälp. Fast.... det är bara ett par månader kvar på säsongen här nu, sen är det dags att gå i ide igen.     

Vart sjuttan tog den där efterlängtade våren och sommaren vägen????  Det var ju alldeles nyss det var 1 meter snö utanför fönstren....   

Det blev inget vittringsapporterande igår, men idag blev det av i alla fall… i förmiddags, innan det hann komma nåt i vägen.

Och vid första försöket så letade hon reda på rätt pinne, tog den och kom i full fart. Och då kastade jag bollen bakom mig, när hon var på väg in, innan hon lämnat av pinnen.

Jag vill ju få hennes fokus på en väntande belöning så att hon tappar lusten att jonglera med pinnen på återvägen.

Tjohoooo! sa Salza och drog järnet efter bollen, det här var lajbans.  Inget tugg och inget jonglerande med pinnen… och full kruta… och hon håller pinnen tills hon är framme vid bollen. Kanon! tänkte jag.    

Vi gör en gång till, sa jag. Och pinnarna lades ut, och Salza drog iväg för att leta.

Tjohoo… det var ju det här som var så kul, sa Salza och högg första bästa pinne, spottade ut och tog nästa. Fel…. släppte och tog ännu en, som också var fel…. och där avbröt hennes matte.    

Lilla Salza i ett nötskal… det får inte bli för mycket tjosan svejsan med bollen inblandad, då stänger hon av hjärnan.  Hon brukar i stort sett aldrig ta fel pinne…. om hon bara har huvudet med sig…. men vi gjorde en gång till och då gick det bra.    

Sen åkte vi och tränade lite till, Salza och jag. Jag orkade inte släpa med alla grejor som behövs… vi cyklade dit vi skulle träna… så jag tog med en kon och fyra små markeringar. Och så tränade vi lite på dumrutan och lite på konskicket, och så en hel del fritt följ.

Dumrutan och konskicket fanns inget att anmärka på tror jag, men fria följet var slamsigt idag.  Det kan ha blivit lite för mycket av bollbelöning vid konen och i dumrutan, hon har som sagt lite svårt att samla ihop sig om det blir alltför roligt.    

Men hennes matte är ju lite knäpp också förstås. Det är så himla kul att se Salza flyga omkring på träningsplanen med den där bollen dinglande i munnen, så jag är nog lite för generös med belöningarna ibland.   

Jag är ju egentligen av den åsikten att hundarna måste lära sig jobba länge utan belöning, men, men….   jag är inte så bra på att leva som jag lär.  Och sen så var det ju det där att både Salza och jag ska ha roligt när vi tränar också. 

Men egentligen så är ju en boll ingen bra belöning. Jag tycker egentligen inte om belöningar som man kastar bort ifrån sig själv . Idealet är ju belöningar som man kan ge hunden tätt, tätt intill sig själv, men man måste ju också ta hänsyn till vad hunden gillar.

Salza älskar att jaga… allt som rör sig är kul. Hon kampar också, men inte alls med samma glöd som hon jagar. Och hon älskar godis i alla former… och det kan man ju belöna med alldeles intill sig själv.

Men jag vill att hunden ska få den belöning som den uppskattar allra mest… och i Salzas fall är det snörbollen.  Godis är en nära konkurrent till bollen, men då tänker jag så här….

Godiset får henne att bli stilla, och det är lite lugnande att äta, men i de allra flesta moment vill jag ha en hund som det är fart på.  Alltså är godis inget bra alternativ i fartfyllda moment.

Godiset använder jag nästan enbart vid fritt följ och vid fjärren. Och när hon kommer med bollen till mig, då byter jag alltid den mot en liten godisbit.

Det där bytande hänger i sedan hon var liten. Hon tog grejorna och stack när hon var pyttevalp, och jag fick lägga ner en hel del jobb på att bryta det beteendet.

Och den som ser henne nu kan aldrig tro att hon var sån…. nu plockar hon glatt upp allt hon hittar och kommer till mig med det… i utbyte mot en liten godisbit.  Ibland är det till och med lite irriterande när hon hämtar sånt som inte ska hämtas…  men å andra sidan är hon så söt där hon står med sina grejor i munnen och viftar lite frågande med svansen, så matte smälter förstås och plockar fram en godis.  Vilket gör henne ännu villigare att hämta grejor, vilket det behövs eller ej…. jaja… jag får skylla mig själv.   

Idag är det lite lugnare på kursanmälningsfronten, men stormen återkommer nog i morgon tror jag. Då får icke-medlemmar ringa och anmäla sig. Synd bara att det är så få platser kvar nu…. på en del kurser alltså. På vissa kurser finns det många platser kvar…

Själv har jag försökt komma fram till SBK:s medlemsavdelning i två dagar nu. Men tji fick jag…  helt totalt omöjligt att få svar där. Och inte tror jag att det ständigt ringer så många att det hela tiden är kö dit inte. Dom har väl ingen där antagligen, och så låter dom telefonsvaret gå in….. jag gillar inte sånt.  Det kostar ju en förmögenhet att sitta i de där telefonköerna….  utan att man ens kommer fram innan telefontiden är slut.    

Min inbetalning av medlemsavgift och förbundsavgift är tydligen inte bokförd ännu, trots att det var längesedan jag betalade, så nu kan jag inte skriva ut nåt giltigt medlemskort trots att det gamla går ut nu.

Som sagt, jag gillar inte sånt… jag vill ha ordning och reda på saker och ting.

Näe, nu har jag fördrivit tiden tillräckligt mycket för att det ska vara dags för vår middagspromenad. Fast idag blir den nog inte så lång tror jag...  det är varmt och soligt och fint ute, men jag mår inte så himla bra, och då är det jobbigt med värmen.  Vi tar en kortare runda och så kan vi njuta av solen på uteplatsen sedan i stället.    

Ja, det finns inget skrivbord där   , och ingenstans där det är ljudisolerat heller… tvättmaskiner och torkgrejsimojsar dundrar en hel del dom.

Jag var i tvättstugan redan klockan 6 i morse för att hinna bli klar innan det var dags för folk att börja ringa om kursanmälningar.  Men det är ju tre tvättstugor i samma hus här, och många pratglada tanter, så när klockan var åtta och folk fick börja ringa, då var jag fortfarande kvar bland alla dundrande maskiner i tvättstugan.

Och prick klockan åtta kom första samtalet, och jag virrade omkring med min pärm och min penna och min telefon på jakt efter ett ställe där jag kunde lägga pärmen och där det var såpass tyst att jag hörde vad folk sa i andra änden.  Och till slut hamnade jag på toaletten. Tvättstället fick bli skrivbord och det gick bra det med….   

Det är kul att gå kurs. Och inspirerande… man måste ju liksom träna och hålla igång då, annars får man ju skämmas lite när alla andra gör framsteg och inte man själv.    

Fast egentligen ska man väl inte bry sig så mycket om vad andra gör eller inte gör när det gäller hundträning.  Alla hundar är ju olika och man jobbar med olika förutsättningar, så det är nog inte bra att snegla alltför mycket på andra heller.

Men å andra sidan så finns det ju tillfällen då man verkligen ska prata med andra och ta lärdom och lära sig. Och då tänker jag främst på nya tävlingsekipage….

Där tycker jag att klubbarna har ett stort ansvar för att de som ska ut och tävla verkligen är ordentligt insatta i vad som gäller och hur det går till.

På tävlingen förra helgen skrev jag vid flera tillfällen "grova förarfel" i protokollet.  Folk nollade moment, som egentligen var korrekt utförda av hunden, enbart genom att inte lyssna till tävlingsledaren.  De gjorde som de brukar när de tränar, och det går ju inte på tävling.

Kastade apporten och tog apporten utan att invänta tävl.ledarens kommando t.ex Kommenderade Hopp-Sitt-Hopp på egen hand….  och körde fjärren utan att kasta en blick på tävlingsledarens skylt. Så himla synd….   

Det kan så klart vara nerver… men i ett par av fallen var det ren okunskap. Ett av de här ekipagen skulle dessutom varit diskade om domaren sett det jag såg… 

Föraren tog upp kampleksaken och kampade med hunden innan de lämnat planen, och när jag sedan pratade med henne om det så hade hon ingen aaaaning om att man inte fick göra så. 

Som sagt…. klubbarna har ett stort ansvar när det gäller sånt tycker jag.

Igår när vi skulle träna, Salza och jag, då mullrade åskan hela tiden. Och efter en liten stund började det regna. Och eftersom jag aldrig tränar i regn    så var det bara att packa ihop.

Senare på dan lyste visserligen solen, men då var träningslusten borta…..      

Idag är det fint väder, men idag kan det vara lite struligt att ägna sig åt nåt som inte snabbt går att avbryta, så idag blir det ingen träning heller.  Fast…  några omgångar med vittringsapporterna kan vi kanske försöka oss på utanför huset.  Det tar ju varken stor plats eller lång tid….   

… och fortsätta mina tankegångar kring det här med linförighet/fritt följ. Fast det är ju egentligen samma sak, linförighet och fritt följ,  så i fortsättningen kallar jag det bara för ff (fritt följ).

Jag har fått på pälsen förr i mitt liv för att jag påstått att ff är grunden till all annan lydnad.  Om inte hunden har ett bra ff så kan man sedan heller aldrig helt lita på resten av lydnaden.    

Skitprat! Har jag fått höra många gånger när jag hävdat den teorin. Och det är säkert många av er som säger detsamma nu, och det må vara hänt.

Var och en må bli salig på sin tro…..

Men ff är det moment där man hela tiden har hunden tätt intill sig och har massor av möjligheter att påverka och korrigera och uppmuntra. Om man inte "får till" det där, hur ska man då med säkerhet få till det i andra moment där hunden inte är inom räckhåll??    

Ni vet det där med belöning och korrigering i exakt rätt sekund… det är bara i ff man verkligen kan göra det, om man inte ska vara utlämnad åt att enbart belöna/korrigera med rösten… eller leksaker.

Och jag är en stor vän av att belöna/korrigera genom beröring. Ta i hunden och visa handgripligen vad du menar. Inte ta hårt och otrevligt, utan lugnt och bestämt.  Har jag en hund som har förtroende för mig så är sån korrigering helt OK, och det ger utomordentliga möjligheter att vara riktigt tydlig och visa vad man menar.

Och lär jag hunden att jag också belönar genom beröring så har jag stor nytta av det på tävling sedan, där annan belöning inte är tillåten.    

Men jag håller med om att det är roligare att träna andra moment. Och ju högre upp i klasserna desto roligare moment. Fast… nja… elitmomenten är inte superroliga, men det är ju en annan fråga det.  Det kanske är så att det är bedömningen i elit som gör det hela så tråkigt… jaja, en annan fråga som sagt.

När jag stod och tittade på hundarna i de lägre klasserna igår så fanns det tid till många funderingar och reflexioner runt just det där med ff, och jag landade hela tiden i samma tankegångar.

Lär man inte hunden att hålla positionen både  under marsch, vid svängar och vid halter så kommer man aldrig att bli speciellt framgångsrik på tävlingsplanen. Ju högre upp i klasserna desto högre krav på just ff.    

Och nej… Salzas ff är inte alls perfekt. Jag, liksom så många andra, har haft lite för bråttom, men det betyder inte att jag inte har en idealbild av momentet klar för mig i mitt virriga huvud, och dessutom funderingar och åsikter om hur man når den där idealbilden.

I min värld har man rätt att ha synpunkter och åsikter även om man inte själv är perfekt…    

Jag charmas ju tyvärr av glada hundar… hundar som har kul och viftar på svansen när dom jobbar. Och det gör Salza, och det har hon alltid gjort… och då blir hon gärna lite slarvig…. och det struntar hennes matte i.

Antagligen skulle det gått lika bra att få fram ett perfekt utförande, fortfarande med glatt viftande svans, men mina ambitioner är inte så höga.  Vi har aldrig siktat på SM och jag är inte heller så himla angelägen om att vinna de tävlingar vi är med i. Jag är mest bara ute efter den där känslan av att Salza och jag har ett bra samarbete och förstår varandra och har kul ihop på planen.  Och att hon verkligen förstått vad som förväntas av henne och gör det jag säger åt henne. Om det blir lite slams på vägen så må det vara hänt….    

Men faktum kvarstår…. utan ett bra ff  kommer man inte upp till de högsta poängen, och det borde många fler tänka på när de börjar träna lydnad…. om de nu har ambitionen att tävla i de högre klasserna. 

Det är sjuttan så mycket lättare att göra rätt från början, än att försöka "lära om" när ett utförande redan är befäst.    

Ja, det var dagens besserwisser-tankar det….  rätt eller fel må vara upp till var och en att avgöra, men för min del så blir jag med åren bara mer och mer övertygad om att jag har rätt i mina funderingar när det gäller just det här.

Så idag ska Salza och jag ut och träna lite tror jag. Om det inte blir regn förstås, då tränar man inte om man heter Barbro.    

Jag måste uträtta ett par ärenden och då tänkte jag träna lite också. Imorgon ska jag börja ta emot anmälningar till brukshundklubbens kurser, och då är det inte läge varken att springa i affärer eller träna hund.

Det vet ju de flesta av oss, vilken panik det är att hinna ringa och få en plats på kurser som snabbt blir fulltecknade.   

Vi fick ett jäkla åskoväder här igår kväll. Det blixtrade och dundrade nåt alldeles enormt. Till och med Salza såg lite undrande ut när det small som värst….    

Och i dag ser det ut som att det kan bli regn, men med lite tur så kanske jag hinner träna lite innan.  Man blir liksom lite sugen när man tittar på andra som tävlar….

Ja, utan egen hund då....  Idag har jag varit skrivare på lydnaden både för appellen och lydnadsklass 1 o 2. Och nedrans så nyttigt det är.  Att se tävlingsekipage på så nära håll alltså….     

Och så är det ju lite kul att jämföra vad man själv tycker med vad domaren tycker… fast jag håller nog med alla dem som påstår att det är tur att jag INTE är domare.    

Men det är ju oundvikligt att man gör vissa reflektioner över vad man ser och hör, i och med att man själv tävlar och tränar hund.

Jag har sett 18 hundar på planen idag, 8 appellhundar och 10 lydnadshundar, och av dom har jag sett 2 (två!!) som har haft en bra linförighet/fritt följ.    

Och nu tänker jag inte på vad domarna satte för betyg eller så, utan jag utgår helt ifrån vad jag själv tycker är bra.

De allra flesta hundar är alldeles för mycket "på". De går för långt fram, de håller inte positionen och de plogar gärna lite.  Det ser inte snyggt ut….    

Och just det där att de allra flesta går alldeles för långt fram, det är tydligen ett vanligt fel.  För i mina ögon är det ett fel…..

Hundens huvud eller bog ska vara i jämhöjd med förarens knä heter det väl tror jag.  I verkligheten är förarens knä oftast nånstans vid midjan på hunden, i de fall hunden har nån midja förstås.     

Skämt åsido…. Inget blir snyggt när hundarna går så.  Varken svängar eller halter blir bra… och definitivt inte vänstersvängar.

Och jag tror att många "glömmer" att även i andra moment har det fria följet betydelse. Jag har skrivit "dålig pos. vid transport" på många protokoll i dag.

Så det där med att redan från början lägga ner jobb på ett snyggt fritt följ eller en snygg linförighet, det är en investering för framtiden det.  Det blir inga höga poäng i de högre klasserna om man inte lagt den grunden ordentligt.

Men det är ju så att de lite mer "fria" momenten är så mycket enklare (och roligare) att lära in än just fritt följ.  Där är det inte samma precision, och där får hundarna springa i full fart och göra nåt dom tycker är roligt…..  så såna moment tragglar man gärna, men det tråkiga (men så viktiga) fria följet, det lägger man inte alls ner lika mycket möda på.    

Jag har alltid hävdat att det är just det fria följet som skiljer agnarna från vetet när det gäller hunddressyr.…  men ok, då…. det kanske är att överdriva liiiite, men utan ett snyggt fritt följ så blir aldrig resten riktigt, riktigt bra.

Sen såg jag förstås ett antal hundar som inte sprang budföring, och vad jag har för synpunkter på det, det vet ni ju redan.  Men i rättvisans namn ska jag väl säga att idag var det trots allt fler som sprang, än som inte gjorde det, och det var ju kul.    

Och man kan ju lätt konstatera att nu för tiden ser man aldrig hundar som drar sig efter och verkar ha tråkigt på lydnadsplanen, nu är det tvärtom istället.

Hundar som är alldeles för taggade, som inte kan vara tysta och som går på klospetsarna.  I och för sig är det ju bra att de där ledsna hundarna inte finns längre, men ett litet mellanting vore kanske bra. Lite lagom, ni vet….

Är hundarna för taggade och ligger på för mycket så ger det ett hafsigt intryck tycker jag. Jag gillar den där samlade hunden som gör det den ska i bra tempo och med bra kontakt med sin förare.  Och det behövs inget super-racer-tempo för att tempot ska vara bra, och det behövs inga galna rusningar som får åskådarna att dra efter andan, inte i min värld i alla fall. 

Sånt är publikfriande, men det är inte mitt ideal när det gäller hur det ska se ut på lydnadsplanen.

Men vi är ju alla olika…. med olika måttstockar för vad som är bra eller mindre bra… och det är väl tur det, det skulle nog bli tråkigt annars.

Många timmar borta blev det som sagt, nu är det dags att fixa till middagen och lite käk till hundarna, sen blir det väl inte så mycket mer gjort idag kanske. 

Jag var till bibblan igår i alla fall, så nu har jag i alla fall några nya böcker att roa mig med. Men jag skäms nästan varje gång jag står där med min jättehög med böcker och ska "stämpla in" dom. Andra har en eller två eller möjligtvis tre böcker…. jag har tio eller elva eller tolv böcker jag.     

Nedrans tungt att släpa på, men det känns lite lyxigt att plocka upp dom när jag kommer hem sedan. Nästan som de där tillfällena ni vet… då när allting har tagit slut i skåpen hemma.

Tvättmedel, sköljmedel, tvål, tandkräm, schampo, deodorant, hudcreme, hundmat, mjöl, spagetti, inlagd gurka, rödbetor, socker, hundgodis, grisöron…  och….  ja, ni vet. Det blir ju så ibland, att allt tar slut samtidigt…    

Då känner jag mig alltid lite rik när jag handlat och sedan plockar in alltihop i skåpen…   

Ja, så knäpp är jag…..    

Hoppas ni alla har en härlig lördagskväll framför er!!!    

Vi träffade en bekant igår, Salza och jag.. både en tvåbent och en fyrbent bekant. Vi tränade lite och pratade en massa skit förstås, det fanns en del att avhandla, vi har inte setts på hela sommaren.

Och medan vi stod där i skogskanten och babblade, så strosade hundarna omkring och käkade gräs och nosade på diverse intressanta saker.

Det började närma sig skymning, och vi tvåbenta upptäckte tre rådjur som klev ut på det stora fältet där vi bl.a tränat spår tidigare. Hundarna observerade inte rådjuren alls, antagligen låg vinden "fel" för deras del.

Men rådjuren klev vidare och det blev tomt och tyst omkring oss igen. Rätt som det är så hörs en hög smäll (inget skott utan en annan typ av smäll), och vår hundbekanting flyger upp och stirrar bort åt det håll ljudet kom ifrån.   

En smäll till, han stod kvar och stirrade, men  svansen åkte ner på honom och man såg att han intog flyktberedskap. Han tittade lite på sin matte, men vi babblade vidare och låtsades som att vi inte såg vad han höll på med. Salza satt och filosoferade för sig själv  och brydde sig inte om ljudet alls.    

Ytterligare en smäll och hunden sprang fram till matte, men matte brydde sig inte så han återgick till sin utkiksplats några meter bort, men var väldigt låg och avvaktande.

Då vaknade Salza till…. kikade sig omkring, såg kompisen där han stod på vakt och spanade bort över gärdet,  så hon gick lite avvaktande och frågande fram till honom.

Då small det en gång till… Salza reste svansen som en jäkla antenn rakt upp, klev fram ett par steg och började skälla med dov stämma. Samtidigt som hon gör det så kliver den andra hunden ett par steg bakåt och ställer sig bakom Salza.

Där står dom sedan.. Salza främst med hög svans och stela ben, och ett ihållande dovt skall och den andra hunden precis bakom henne med låg svans och hela kroppen beredd på flykt.

Så stod dom sedan… länge…. Salza avpatrullerade hela tiden skogsbrynet med blicken medan hon gav ihållande skall. Och den andra hunden stod tyst och stilla bakom och avvaktade vad som skulle hända, då och då förstärkte han det hela med en morrning.

Dom hade väl stått där ännu om inte jag avbrutit det hela efter en stund antar jag… men det är oerhört fascinerande att se sånt där.

Salza är tik och två år äldre än den andra hunden, och dessutom är hon ju en hund som inte backar i första taget. Hon tog direkt på sig vaktjobbet när hon blev medveten om att det kanske fanns en fara nånstans där ute, och det stämmer precis med hurdan hon är.  Vi har många gånger sett att hon inte kliver undan i första taget. 

Och den yngre hunden lät henne direkt ta kommandot, ställde sig bakom för säkerhets skull och stod där och avvaktade vad som skulle ske.

I och för sig kan man väl tycka att jag borde gått in där och tagit kommandot och inte låtit Salza ta på sig ansvaret, men det var så kul att se hur dom löste det där, så dom fick hålla på.  Till slut avbröt jag ju i alla fall alltihop och då släppte dom det genast och brydde sig inte mer.  

Men, som sagt, det är oerhört fascinerande att se hur hundarna agerar när vi människor inte lägger oss i.   

Idag tror jag i alla fall att det blir en hemmadag här. Det är mulet och grått ute och inget inbokat i kalendern.  I morgon ska jag ägna några timmar åt hunderiet igen (fast utan Salza), så det kan passa bra att ta det lugnt idag kanske.

Både Salza och jag var våta och frusna när vi kom hem igår och det är igen höjdare när det är regnigt och blött ute.  Då är det skönt att kunna välja att vara inomhus.

Fast... jag har fått ett uppdrag att skriva en skrivelse i ett delikat ärende, måste ta tag i det idag tror jag. Men det är svårt när man ska skriva om sådant som är känsligt och antagligen retar upp många människor.  Det måste skrivas, men det måste också formuleras så att det blir så icke-provocerande som möjligt… och ändå gör någon verkan.

Ett delikat uppdrag som sagt….    

Jaja….  ni som jobbar i styrelser vet hur det är…. driv igenom ett förslag och det kommer direkt tillbaka som en bumerang… "då kan du fixa det".

Så det måste jag nog göra idag då kanske…..    

Hoppas ni har en bra dag framför er…. och att solen skiner hos er!    

Ja, i den här åldern så är man faktiskt oftast det.  Häromkvällen var jag på ett litet möte, och inte sjuttan tänkte jag på hur gamla folk var där inte. Men när jag kom hem så frågade Kurt. "Var du äldst i gänget eller?" och när jag tänkte efter så… visst var jag det. Och dessutom med hyfsat många år tillgodo.

Jag hade inte skänkt det en enda tanke, och det kan ju kanske bero på att jag är så himla van att alltid vara äldst. Frågan är vad andra gör? Tänker dom med fasa på den där gamla kärringen som alltid är så besvärlig, eller är dom lika ålders-okänsliga som jag är? Fast det tror jag egentligen inte…  ju yngre dom är desto mer observanta är dom nog på åldern tror jag. Med vissa undantag förstås… såna finns det ju som väl är alltid.  Men jag själv tänker ytterst sällan på hur gamla, eller unga,  folk är…

Fast i onsdagsgänget, som jag tränar lydnad med, där skämtade vi idag om att vi var en pensionärsklubb, och där är jag faktiskt inte äldst. Men det är ju tyvärr dåligt med återväxten inom lydnaden, det är inte så många ungdomar som kommer fram där.

Men det kan ju ha sin förklaring i att det finns så många olika hundsporter och hundaktiviteter att ägna sig åt numera. Free-style och rallylydnad har nog tillsammans med agilityn engagerat massor av ungdomar tror jag.  Strikt tävlingslydnad kanske inte är lika lockande…. 

Jaja…. i alla fall så gick Salza på i sin gamla stil idag på träningen. Pigg och alert och gjorde det hon skulle… skönt att se tycker jag. Det finns där fortfarande, det där vi tragglade med och lärde in för ett par år sedan.  Och det var hyfsat varmt på planen idag, men hon hängde på bra och verkade inte så speciellt påverkad av det.

Och det är skönt att känna att hon vet vad som förväntas av henne, för det kan jag känna att hon vet inför varje moment.  Det finns ju en risk med det förstås… hon är ju lite så där "kan själv" ibland….. och då kan det ju bli tjuvstarter och sånt, men idag gick allting bra.

Fast vi gjorde bara fyra moment. Fritt följ, dumrutan, vittringsapporterna och så den vanliga rutan.  Men det var bra att få testa ett helt fritt följ med kommendering av en tävlingsledare. Salza hängde som sagt med bra, och hon höll kontakten och hon satte sig snabbt och rakt… i alla fall så vitt jag kunde bedöma.

Dumrutan gick också bra. Inga missar vad jag vet, och ingen annan sa nåt heller, så antagligen var det helt OK.

Vittringsapporterna är alltid lite sisådär… hon missar ytterst sällan att ta rätt pinne, men hon slarvar ju med pinnen på vägen in till mig. Idag höll hon den helt stilla… ända tills hennes klantiga matte sa nåt om att "åh, du håller ju pinnen alldeles stilla"… då började hon flyttar runt den lite i munnen, men då var hon i princip framme hos mig.

Och så fick hon göra rutan också. Om hon gjorde de andra momenten bra så skulle hon få göra rutan tänkte jag, det är ju lite belöning för henne det. Inbillar jag mig i alla fall… .

Och hon gjorde som hon brukar. Hyfsad fart till konen och hyfsad fart in i rutan och hyfsat mitt i…  och sen en bra inkallning tror jag. Jag har ju inga ögon i ryggen…  men återigen… ingen klagade så det var nog bra.

Det är som sagt kul att se att momenten sitter, trots att vi tränat så ytterst lite de senaste två åren…. och då också väldigt sporadiskt.

Ja, hon är rolig att jobba med, lilla Flygmyran….   

…. en långpromenad i skogen alltså.  Solen skiner och det är jättefint väder, en aning varmt för en långpromenad kanske, men vi överlevde.    

Jag vaknade med en sjujäklig huvudvärk imorse, så förmiddagen gick i stillhetens tecken. Men så ska ju hundarna ut, och då kändes det som att skogen var ett bra alternativ när huvudvärken inte riktigt gett med sig.

Så vi drog till skogs, doggsen och jag.  Och vi gick en delvis ny runda som så småningom anslöt till en runda vi gått tidigare.

Och inte blev det nån mil idag inte, men inte så himla långt därifrån.  Men jag brukar ju gnälla över att det är uppför vart man än ska här i närheten, och i dag var det mycket uppför.  Och dessutom var det i senare hälften av promenaden, då när benen börjar bli trötta….    

Men jag kämpar ju på så gott jag orkar där i uppförbackarna….. och idag gick vi en bit på  en motionsslinga… nästan ett par kilometer enbart uppför. Och målsättningen är ju att gå utan att behöva stanna och vila…. bara knata på även när det tar emot. Och det gick väl bra… ända tills jag hörde snabba steg bakom mig. Jag stannade, ropade in hundarna och precis när dom kommer fram till mig så svischar det förbi en jobbare…. i full fart… uppför den där lååånga stigningen.     

Jaja, bara att inse vilken jäkla sopa man själv är….

Det är i alla fall himla skönt när vi kommer hem och jag ser att hundarna verkar nöjda och belåtna med promenaden.  Och det är ju en himla tur att dom finns annars blev det nog inga mila-promenader i skogen inte…