Tedsams blogg

Alla inlägg under juli 2013

Av tedsams - 31 juli 2013 12:21

Vi blev lite nostalgiska idag, Salza och jag och körde lite lydnadsträning.  Fritt följ, rutan, hopp-sitt och dirigeringsapportering....  och lite ringrostiga var vi ju förstås, men nog sitter det kvar i huvudet på lilla Salza alltid.


Det som var svårast var dirigeringsapporteringen, men det kan bero på att det var ganska så högt gräs och mycket vitklöver så apporterna syntes väldigt dåligt. Fast det där med högt gräs är ju en klassisk bortförklaring när det inte går så bra i det momentet...       herregud, hundarna har ju en nos också.


Och nos har lilla Jippie så det förslår i alla fall. Jag har helt och fullt klart för mig vad som blir den största nöten att knäcka när det gäller lydnadsträning med honom. Han är som en jäkla dammsugare när man är ute på nya ställen.  Och han fick sitta bunden och vänta medan jag och Salza tränade och sedan när jag slöppte lös honom för att träna lite med honom då drog han järnet. Runt, runt, runt i våra spår exakt där vi gått det fria följet,  och till rutan och dit där apporterna legat... jisses...   


Jag försökte förstås bryta hans spårande, men där fick jag tji... inte med en enda liten öronvickning visade han att han hörde mig när jag ropade på honom.  Så, som sagt, nog vet jag vad jag har att jobba med när det gäller Jippie.



Men när han inte hade fullt upp med att följa spännande spår så skötte han sig bra. Han fick hoppa över hindret, bara ett lågt sådant förstås, men han satt fint vid min sida och hoppade sedan glatt efter när jag kastade bollen över hindret.


Och han fick prova på rutan förstås. Det har ju alltid varit Salzas paradgren, kanske kan vi kopiera det och lyckas lika bra med Jippie i det momentet. Fast... ingen hund är ju den andra lik så min metod kanske inte alls funkar så bra på  honom.  Men det lär väl visa sig.... 


Och jag försökte med lite sitt-vid-sidan-och-ha-kontakt också... svårt säger jag, ointressant säger Jippie. Och det är lurigt det där med lättlärda hundar, det är ju inte bara det man vill att dom ska lära sig som fastnar i deras små huvuden.


Jippie fick också prova på hur det är att sitta bunden vid sidan om när matte o Salza tränar. Vi kan väl säga som så att matte fick bli rejält tydlig innan han insåg att det inte är nödvändigt att väsnas så att det hörs milsvitt omkring.   


Men det är VARMT ute idag så vi höll inte på så jättelänge.... och när vi kom hem så la sig Salza direkt på det svala golvet och vilade... Jippie hade inget sånt i tankarna alls, han hade full tupp med att terra Ibsen som varit hemma. Till slut fick matte säga ifrån även här, så nu ligger han äntligen ner och vilar lite.


Jippie är ju, som jag tidigare tjatat om, våldsamt lättlärd. Men det betyder inte att det kommer att gå lätt att få honom dit jag vill när det gäller tävlingslydnaden. Jag tror att jag har en utmaning framför mig när det gäller den biten...  han är så oerhört styrd av sitt fantastikt fina luktsinne, och att konkurrera med den tillfredsställelse det ger att undersöka spännande dofter, det blir inte lätt det.   


Däremot har jag naturligtvis massor gratis när det gäller aktiviteter där nosen används och är viktig. Han har ju visat att han inte har några som helst problem att följa ett personspår, så jag tror att jag ska låta honom prova på ett blodspår snart. Jag tycker ju egentligen att man ska "befästa" det där med personspår lite mer innan man börjar med blodspår, men i hans fall tror jag det kvittar. 


Och just idag kom det en inbjudan till en spanielträningshelg.... ni vet... lydnad, apportering, vatten och fältsök och det vore ju kanonsuperduper roligt att prova på det med Jippie. Han är visserligen ung, men jisses...  det ska ju börjas i tid om det ska bli bra. 


Men... plånboken ligger bredvid datorn här på skrivbordet, och den skrek NEEEJ! i högan sky när jag öppnade det där mailet och såg vad det kostade...  tråkigt att pengarna aldrig räcker till några roligheter.   

   

    



Av tedsams - 30 juli 2013 12:39

Igår gjorde vi ju de första övningarna med framtassarna på en liten pall och förflyttning av bakdelen. Ja, Jippies framtassar och Jippies bakdel då alltså...   övningar för så kallad bakdelskontroll. 


Och det gick bra igår, han fattade blixtsnabbt att det var tassarna upp på pallen som gällde, och han tassade runt med bakdelen lite också. Idag tog jag fram pallen igen och jag hann knappt sätta ner den på golvet innan Jippies tassar var där.  Och nu kom han ihåg att det gällde att trampa runt med baktassarna för att få korvbitarna.... han klev på av bara den, åt båda hållen....  nedrans så fort han lär dig den där killen.   


Och Salza kom förstås också ihåg... hon kan ju åt ena hållet utan några som helst problem. Det går som sjuttan runt den där pallen... åt ena hållet. Åt andra hållet har det varit tvärstopp... men vi tragglade lite med det igår, och idag gick det avsevärt bättre. Inte lika bra som åt det "bra hållet" men hon tassade lite försiktigt på åt andra hållet också, så det kommer nog det också.   


Och apropå lätt att lära.... Jippie har förstås snabbt kommit på hur man tigger kex från hyllan i köket. Salza ställer ju sig under hyllan och tittar bevekande växelvis på mig och på kexfatet när hon är sugen... och idag såg jag att Jippie har lärt sig att göra likadant när han är sugen.

Det är inte enbart positivt med lättlärda hundar...  


Och i går kväll när jag satt framför TV:n så sysselsatte sig Jippie en lång stund med att riva loss pappersbitar från en tom hundmatssäck och sen komma till mig med en pappersbit i taget och be att få byta den mot en godis. Vem kan motstå en liten Jippie som sitter som ett litet ljus framför mig och ser på mig med sina bedjande ögon med en stor pappersbit i munnen.... klart det blir en godis för sånt.   


Men det är ju helt klart att hundar lär sig genom att titta på hur och vad andra hundar gör... så nu får jag nog köpa in några videofilmer med lite lydnadsmoment och lite apportering och lite fältsök och sånt där, sen kan Jippie få sitta och titta på dom ett par gånger om dagen.... och sen kan vi ut och tävla för fullt.   



Han har fyllt 5 månader nu, Jippie. Och "alla" som vi träffar säger att han är så stor...  så antagligen har jag väl rätt när jag tror att det finns lite elefantgener i honom.    Han har fortfarande stooora tassar och hans huvud är ganska så stort tycker jag, så ska han växa i både huvud och tassar så har han nog att göra en stund till.  Och i går när vi var ute så såg jag att bakbenen nog växt lite mer än frambenen.... han har väl ett par månader framför sig nu där han blir lite gänglig och växer lite ojämnt skulle jag tro. 


Men jag gissar också på att han snart kommer att lyfta på benet när han kissar... inspirerad av både Ibsen och Salza kanske... eller också hämmad av Ibsen,  och då dröjer det väl kanske lite till. Men han undersöker kissfläckar ute lika noggrant som Ibsen gör, så...   






                   



Av tedsams - 29 juli 2013 11:42

... så var vi på ett ställe där det finns ett antal vindskydd i närheten.  Och efter det att hundarna badat så tog vi en promenad så att dom skulle rasta sig och torka lite... och då passerade vi några av de där vindskydden.


Salza undersöker alltid de där ställena noggrant för ibland har någon rastat där och lämnat några spännande rester som hon eventuellt kan smaska i sig. Och när vi kom till det tredje vindskyddet så gjorde hon likadant som vid de andra vi passerat... slank snabbt som ögat in i skyddet, kollade runt lite och kom ut igen. Och det såg inget konstigt ut alls, hon uppförde sig precis som vid alla de andra skydden.


Strax därpå kom Jippie farande runt knuten och skulle kolla vad Salza gjort där inne i skyddet... men han riktigt flög ut därifrån och stormskällde. 


Jisses, tänkte jag, vad är det där inne för nåt??? Så jag gick dit och kikade runt knuten, och där inne ligger/halvsitter det en människa på en sovsäck   


Gissa om jag blev förvånad.... och Jippie var vansinnig, han studsade omkring och skällde som en galning men Salza försvann bort i buskarna, totalt oberörd. Ibsen var på väg mot oss med stormsteg när han hörde Jippie skälla, men jag fick stopp på honom innan han slängde sig in i vindskyddet. 


Jag blev så snopen så jag sa bara "Oj ursäkta... jag visste inte att det fanns någon här. Står det ingen bil här så tror man det är tomt...."


 "Ja men det gör inget" sa människan glatt och satt lugnt kvar på marken.  Och jag tog hundarna och gick därifrån.... och när jag gått en bit så kom jag på.... jag skulle ju sett till så att Jippie tagit sig fram för att hälsa, när nu människa inte var rädd. Men jag blev så överraskad och ställd när det fanns nån där så jag missade det. Och jag kunde ju inte med att gå tillbaka och efteråt be att det skällande monstret skulle få hälsa heller...   


Men det är så typiskt Salza, hon skiter fullständigt i andra människor.... eller människor hon inte känner ska jag kanske säga.  Jag lagt massor av tid på att lära henne att nonchalera folk vi träffar på och som hon inte behöver bry sig om, och det har hon verkligen tagit till sig. Hade inte Jippie reagerat så hade jag inte alls vetat att det fanns nån där, trots att Salza varit inne i vindskyddet.  Hon skulle bevisligen INTE passa som bevakningshund


   

       




Av tedsams - 28 juli 2013 09:27

Ja, lilla Jippie förstås...  han har lört sig ett osvikligt knep för att få godis. Och det har säkert Salza lärt honom....


Han kommer till matte med diverse olika saker, håller dom i munnen och ställer sig framför matte och tittar förväntansfullt på henne med sina spanielögon.... och vem kan motstå det? Det blir betalt för både det ena och det andra...


Häromkvällen kom han med en gammal tidning som han tagit ur tidningskorgen i köket. Jag satt framför TV:n i vardagsrummet och han kom tassande och bar den så fint i munnen. Stannade framför mig och höll fast tidningen tills jag tog den... naturligtvis så blir det en godis för sånt. 


Och nu nöjer han sig inte med att slöpa iväg med Ibsens filt in i vardagsrummet på kvällarna, nu släpar han fram den till mig och står där med ett hörn av filten i munnen och väntar.... sånt ger förstås också en godis. 


Och flera gånger per kväll (för det här händer mest på kvällarna när jag sitter stilla framför TV:n) så kommer han med en leksak i munnen. Men han vill inte leka med den, han vill byta den mot en godis. I början trodde jag att vi skulle leka med de där grejorna, men då såg han nästan förnärmad ut och satt bara stilla på sin lilla rumpa och besvarade inte alls mina inviter till lek.  Så småningom insåg hans trögtänkta matte vad det var som gällde, och vissa kvällar ligger det ett litet berg med leksaker vid mina fötter...  


I går när vi var ute så hittade han en boll i gräset. Den sprang han sedan och retade Ibsen med en lång stund, men sedan kom han till mig med den och då ville han inte att jag skulle kasta den åt honom utan han ville byta den mot en godis... och han fick förstås som han ville. 


Lite senare när vi var på väg hemåt igen så hittade Salza bollen och då såg man tydligt vem som trots allt bestämmer i hundflocken. Det är inte ofta hon säger ifrån, hon låter sig oftast terroriseras av Jippie så att vi till slut måste ingripa, men nu när hon hade bollen då höll sig både Jippie och Ibsen på lite respektfyllt avstånd. 


Hon svassade runt med den där bollen i munnen och de andra i släptåg, och hon la den i sanden och grävde en grop, men ingen av de andra kände för att hjälpa till och gräva just då.

     

Och till och med jag ser hennes förändrade kroppspråk i såna situationer... svårt att tro att det är samma hund som utan vidare låter Jippie plocka dummisar ur munnen på henne i vattnet, eller som snällt underkastar sig Jippies attacker där han drar och sliter i hennes öron med alla sina krafter. 


Hon kan tydligen sätta båda killarna på plats ganska så enkelt om hon vill, synd bara att hon inte vill praktisera det lite oftare. 




    

Av tedsams - 25 juli 2013 10:43

.... men igår var första gången som Jippie var på en brukshundklubb.     Ja, han var med mig tidigare ett par gånger när jag hade kurs, men det räknas liksom inte. Då satt han mest i bilen och sedan var han med inne i klubbstugan en stund. Men igår kväll var vi på den närliggande klubben och tittade när det var lydnadstävling där. Mycket folk och många hundar...     


Och han uppförde sig faktiskt bättre än vad jag hade väntat mig. Han voffade lite på andra hundar det första han gjorde, men efter en tillsägelse så la han ner det projektet. Han hälsade på folk, inte översvallande på nåt sätt, men han viftade på svansen och lät sig klappas. 


Han fick hälsa på ett par valpar också, en pytteliten sheltiesvalp och en nästan jämnårig rottisvalp. Rottisvalpen fick honom först att backa och resa ragg (han har väl hört alla rykten som går om farliga rottisar förstås) men sedan ville han leka med lilla rottistjejen. Det fick han ju inte för matte förstås så det var ju en besvikelse..  


Nu var han ju rejält trött redan när vi kom dit... vi hade ju varit ute och badat i ett par timmar innan... men jag tror nog att han hade varit ganska så cool ändå. Han nosade som en galning på alla spännande dofter förstås, men han satt vid mina fötter när jag stod stilla och inget hände, och han gick förbi både folk och fä utan att vara stökig, bara nyfiken. Fast när han fick min tomma dricka-burk så härjade han med den förstås... det blev bara strimlor kvar av den    



Men han behöver förstås vara ute på egen hand, d.v.s utan Salza, mycket mer än vad det nu blir, men det är så svårt att lämna Salza hemma också.   Han är väldigt trygg i skiftande, olika miljöer, det är mest det där med främmande hundar och sånt som han behöver se lite mer av. Och i och för sig så är ju Salza att bra föredöme där, men det är ju också bra om han får skaffa sig alldeles egna erfarenheter och kunskaper. 


Jaja, vi får väl se hur det utvecklar sig med det....


Det var i alla fall kul att vara publik på en lydnadstävling igen, det var länge sedan nu. Och jag kan ju bara konstatera att allt är sig likt...  både när det gäller de tävlande, publiken och domarna...   





      



Av tedsams - 24 juli 2013 09:10

Vi var och badade igår igen... och nu kastade jag ut Jippies dummy på så pass djupt vatten att man måste simma lite. Och simmar gör han, fast det blir väldigt plaskigt än så länge, men han lär sig väl.


   

 


Salza badade första sommaren, men hon gick inte i så att hon behövde simma. Jippie har inga såna hämningar, han slänger sig handlöst i vattnet och när han når sin dummyn så greppar han den med sån kraft att det blir svallvågor runt honom och dummyn.   Det finns förresten en kul film på Salza från hennes första sommar. Då badar hon och cockern Teddy, och Salza hittade sitt egna lilla sätt att slippa simma...  http://www.youtube.com/watch?gl=SE&hl=sv&v=hOuyRU_NEKE


När hundarna hade badat och badat och badat igår så fick dom leta leksaker i det höga gräset... och jag vet att jag är tjatig... men jisses så duktig han är på att leta saker, lilla Jippie. 


Salza är ju en bra förebild, hon ger sig aldrig och hon letar systematiskt tills hon hittar det hon ska... men Jippie har inte behövt nån förebild, han gjorde helt rätt redan från första början. 


Om jag kastar ut två saker i högt gräs och sedan låter både Salza o Jippie springa ut och leta, då springer han och letar där Salza letar, men....  om Salza hittar en grej först och springer till mig med den, då följer han inte efter, då fortsätter han att leta tills han också hittar en grej att komma med. 


Men för det mesta så får den ena sitta och vänta medan den andra letar och det funkar fint det också. För säkerhets skull kopplar jag Jippie då, men nu har han lärt sig att han ska sitta och vänta på på sin tur så för det mesta behövs egentligen inte kopplet.


Men han är nästintill outtröttlig den där killen... dom badade och hämtade dummys en lång stund först. Och han simmade och hämtade flera gånger, omväxlande med att han hämtade dummyn på grundare vatten. 


Och sedan tog vi en rastningsrunda, därefter var det en kort vilostund då han gick på egen upptäcktsfärd i omgivningen medan de andra två låg i gräset och slappade. Sedan fick dom leta grejor i det höga gräset.... många gånger.  Och därefter var det dags att svalka av sig vattnet igen...   men nu slängde jag inga grejor som skulle hämtas utan nu fick dom plaska som dom ville. Och han var sist upp ur vattnet förstås... 


Och medan vi packade ihop och gjorde oss klara att åka hemåt igen så fortsatte han sin upptäcktsfärd bland buskarna.... i bilen la han sig visserligen ner, men när vi kom hem så verkade han inte speciellt trött. Fast efter maten sedan så somnade han gott....    och kvällen blev väldigt lugn. 


Men han är precis som Salza, så länge man håller på med något som är kul så ser man ingen som helst tendens till trötthet. Och man ser ingen mattning i tempot heller... trots att han ju måste ha varit supertrött både i sina, numera lååånga, ben och sitt lilla huvud. 


Nu ska han och jag snart gå ut och träna lite för oss själva. Jag måste till garaget först och hämta lite träningsgrejor, och sen måste jag släpa med dom till nåt lämpligt träningsställe. Tänk så enkelt det var när Salza var liten och det fanns en stor trädgård, då var alla grejor på plats jämt och man kunde slinka ut och träna en liten stund då och då när det passade.... nu är det mer som ett helt företag att ge sig ut.

   

     

    

Av tedsams - 22 juli 2013 09:03

Men det blåser fortfarande och det är inte många plusgrader på morgonen inte. Fast det är bara bra om det inte blir för varmt tycker jag, jag är ju ingen älskare av alltför mycket värme. 


Igår var vi iväg till ett gammalt promenadställe och där fick hundarna alldeles gratis och oväntat lite skotträning. Det är ett område där det finns en gammal soptipp för hushållssopor, numera överväxt... med miljoners brännässlor tyvärr.... men runt omkring är det sand och sand och åter sand, och sand älskar ju våra hundar. 


Allt det där fint gröna i bakgrunden på bilden är brännässlor...   

    

 


Jag hade tänkt gå en helt annan väg än vad jag nu fick göra eftersom det var folk som fått för sig att det var helt OK att träna skytte där bland grusvallarna. Lite läskigt egentligen.... 


Och jag blev lite bekymrad för det small ganska så bra där mellan sandhögarna och Ibsen är ju ganska så skottberörd. Jag var väl inte så bekymrad för hans del direkt, utan mer fär att Jippie som alltid är Ibsen tätt i hälarna när vi är ute, skulle påverkas av Ibsens sinnesstämning när det small. 


Och när de första skotten kom så hoppade Ibsen högt och Jippie tvärvände och såg sig om åt det håll skotten kommit ifrån. Men som tur är så är ju Salza en klippa.... hon tassade på som om hon inget hört... och Jippie hakade på henne. Ibsen stod där med låg svans några sekunder men bestämde sig sedan för att han nog trots allt skulle överleva den här gången också. 


Sen small det då och då under nästan en timmas tid, ibland flera skott i rad och ibland flera minuter mellan varje skott. Och jag hade inte så mycket att välja på utan var tvungen att traska omkring lite planläst i området eftersom jag hade bilen så parkerad att jag skulle vara tvungen att passera alldeles intill skyttarna för att komma dit.  Och jag ville inte riskera att de brände av en salva när vi var alldeles intill... det small som sagt ganska rejält av de där skotten. 


Det enda alternativ som fanns för att ta sig därifrån en annan väg var att forcera en massa brännässlor och det gick ju inte. Ibsen tål inga mängder av sånt... han reagerar ganska så direkt och får stora svullnader av nässlorna.  Och det är väl inte snällt att utsätta de andra för det heller, även om dom hitills har tålt det. Eller... Jippie vet jag ju inte, men Salza har aldrig reagerat på nässlor. 


I alla fall så väntade vi ut de där skyttarna, så när dom åkt därifrån så fick hundarna röja i de där jättelika sandhögarna... 


   


Som väl är så var det en bra bit att gå tillbaka till bilen sedan, då hann de springa av sig den mesta sanden som följt med i pälsen.   


Men Jippie, som är den som gräver ner sig allra mest i sanden, han fick ett bad idag på morgonen. Lite sent påtänkt kanske, men bättre sent än aldrig. 


Och han är kanonduktig när han ska badas. Jag ställer in trimbordet i duschen och där står och sitter han som ett litet ljus medan jag duschar och schamponerar och fixar och donar med honom. Och sen, när han är skapligt avtorkad, då åker fönen fram. Den var han livrädd för i början när vi använde den på de andra hundarna, men nu kommer han tassande när jag kallar på honom och så sitter han lugnt och stilla medan jag torkar honom.  Är man en spaniel så är det ju bra att man gillar sånt där, för det får man ju stå ut med hela livet...   

   

Nu ska vi ta en liten promend i skogen, Salza o Jippie och jag. Han fick inte följa med på morgonpromenaden idag, och nu har Ibsen o husse åkt iväg bort så nu tar vi en egen promenad så att även lilla Jippie får lufta sig lite. 


    

Av tedsams - 21 juli 2013 09:20

Det blåser verkligen rejält här nu, det skallrar i fönsterrutorna.... och det har pågått hela veckan tror jag... fast jag gillar egentligen blåst, problemet är att det blir lite kallt eftersom temperaturen har sjunkit betydligt också. Men vädret rår man ju inte på så varför bry sig...? 


Jippie har varit med på morgonpromenaden idag också, liksom igår... och det var inte rikitigt meningen. Jag vill inte att han ska gå den där rundan varenda morgon, det är ju en bit att gå och kruxet är att han inte går, han springer nästan hela vägen bara för att försöka hålla jämna steg med Ibsen.   


Det är väldigt stor skillnad på hans beteende om alla hundarna är med, jämfört med hur han beter sig om han bara har Salza i sällskap. 


Då gör han sånt som jag helst vill att hundarna ska göra när vi är ute... nosar och sniffar och undersöker och använder näsan för att läsa av vad som hänt där vi går.  När Ibsen är med då springer han... då hjälper det inte att Salza gör som vanligt, nosar och sniffar både högt och lågt, då är det enbart Ibsen som gäller. 


Igår var det vara Salza och Jippie och jag på eftermiddagspromenaden, och först gick vi en bit i skogen, sedan fick dom gå kopplade en bit genom ett bostadsområde. Och Salza går ju helst på höger sida när hon är kopplad på promenderna... det är sviter efter rottistiden då hon nästan blev nertrampad av två stora rottisar på vänster sida... så Jippie får gå på vänster sida. Och inte sjuttan har vi tränat på att gå fint i löst hängande koppel inte, men efter ett par tillsägelser så tassande han också fram snyggt och prydligt vid min sida. 


När vi går hemifrån och han är lite taggad och uppspelt, då vill han alltid bära kopplet i munnen, och då drar han.  Det är väl delvis kamplusten som kommer fram där antar jag... ju mer han drar desto större motstånd blir det ju... men skit samma, i det läget bryr jag mig inte. Men nu visade han i alla fall att det inte behövs speciellt mycket för att han ska förstå att han ska gå fint vid min sida när jag säger så...   


Och då kan jag ju inte låta bli att fundera på alla dessa människor som har såna våldsamma problem med att få sin hund att sluta dra i kopplet. Inte minst i olika grupper på FB finns ju den frågeställningen i stort sett varenda dag...


Visserligen är Jiuppie lättärd, men det är säkert de allra flesta andra hundar också. Ibland har jag en känsla av att folk ofta krånglar till saker och ting onödigt mycket.... eller också har dom väl haft otur och har fått en hund som är ovanligt egensinnig.   


Jag har ju skärpt till kraven lite när det gäller Jippie, efter den där schäferrusningen som han gjorde häromdagen, och han har verkligen lätt för att lära sig. Men det gäller ju att man är på alerten och inte tillåter en sak en gång och nästa gång förväntar sig att han ska låta bli. Det är ju inte bara bra saker som han lär sig superfort...    


Numera gillar han i alla fall att åka bil. De första veckorna var det ju lite si och så med det, men nu vill han in i bilen först av alla. Och han har åkt bil ensam med mig flera gånger också och skött sig kanonfint. Tyst och stilla i bilen, och om jag parkerat och uträttat nåt ärende så har han legat och sovit när jag kommit tillbaka till bilen igen.   


Fast när vi var ute och tränade spår häromdagen, då lämnade jag hundarna i bilen när jag gick ut spåret. Och då gjorde jag misstaget att öppna luckan bak så att de såg när jag gick... jisses vilket hallabaj det blev. Han var helt hysterisk...  Men jag gick tillbaka och slängde igen luckan,  och då blev han tyst, och jag hörde honom inte heller när jag sedan kom tillbaka från skogen. Som väl är så är ju Salza en tyst hund, även när hon är lite uppjagad, förhoppningsvis så smittar det av sig...  


Men jag har nog en bit kvar att jobba med där om han ska klara av att sitta tyst i bilen när jag jobbar med Salza eller andra hundar. men det kommer säkert det också... man kan inte få allt på en gång. 



Förresten... jag glömde en sak närjag skrev det där blogginlägget om att man enbart har sig själv att skylla om inte allting går som planerat på tävling. Om hunden misslyckas med nåt moment och så....


På vår rallylydnadstävling hade en av domarna med 8:ans frestelse i sina banor. Och för er som inte vet...  8:ans frestelse är två koner och två frestelser som är placerade så att man går i en 8:a runt dom.... och då ska förstås inte hunden bry sig om frestelserna. Titta är förstås tillåtet, men inte att tappa kontakten med föraren eller gå fram och nosa på frestelserna eller så... då blir det poängavdrag. 


Och frestelserna brukar här i trakterna i stort sett alltid vara två godisburkar med ett galler över så att den hund som förleds att gå fram till skålen i alla fall inte ska kunna ta en smakbit. Men frestelserna kan vara annat också, och på vår tävling föreslog jag att vi skulle ta två hyfsat stora mjukisdjur och sätta som frestelser, och det gick domaren med på. 


Och vilken reaktion det blev bland de tävlande som såg när vi gjorde i ordning banan.    Ojojoj, nu går det åt skogen, det där har jag aldrig tränat på, hördes en röst. 


Det där klarar min hund aldrig! hördes en annan röst....   och flera i den stilen hakade på.  Avsikten var ju förstås inte att en massa tävlande skulle få problem, tanken var ju bara att det skulle bli lite roligare med mjukisdjur än den där vanliga tråkiga godiskålen.  


För mig är det lite självklart att man tränar på både det ena och det andra  när det gäller sånt där... inte minst när jag tränat stadga med Salza har jag använt allt man kan tänka sig, och lite till, som frestelser.


De flesta klarade de där frestelserna galant, men det var tyvärr några som fick stora problem.... och förhoppningsvis gick dom hem och tränade lite mer varierat sedan. Man ska ha fantasi när man tränar hund... man vet aldrig vad domare och tävlingsledare hittar på för roligheter.    

  

     

Skapa flashcards