Tedsams blogg

Alla inlägg under november 2013

Av tedsams - 29 november 2013 19:42

Idag har jag putsat fönstret i vardagsrummet och duschat alla blommorna där och satt dit elljusstaken och medan jag höll på och sprang mellan vardagsrummet och köket så hade Jippie fullt upp i hallen. 


Jag hörde honom voffa på det där lite avvaktande sättet han brukar använda när han hör eller ser nåt som kanske

eventuellt kan vara nåt farligt. Först brydde jag mig inte om det för ibland får han för sig att voffa på sin egen spegelbild ute i hallen, men han gav sig inte. Han sprang mellan mig och hallen, och varje gång han kom ut i hallen så kom det ett par voff...


Till slut var jag tvungen att gå dit och titta.... och först såg jag inget alls. Sen kom jag på att jag ställt fram en tomtegubbe som brukar bo ihop med ljusstakarna i skåpet. Nu när ljusstakarna kom fram fick också tomten flytta fram...


Och han var jättefarlig..... ända tills jag tog ner tomten så att Jippie fick undersöka den ordentligt, då var den inte så spännande sedan.    



Men det är kul att Jippie är så vaken för allt nytt. Jag har alltid tyckt att Salza varit världens mest nyfikna hund, men det vete sjuttan om hon inte numera har rasat ner på 2:a platsen när det gäller den biten.   



För ett par år sedan gjorde jag en tomte som satt ute på verandan....


.... och jisses vilket hallå det blev på Salza innan hon undersökt den ordentligt.   Jag tror att Jippie ska slippa den upplevelsen...   



Förresten... när jag nu ändå hämtat fram ett gammalt foto... så här såg det ut här 1 december förra året.


Att bilden är som den är beror på att snön vräkte ner och det var mörkt hela långa dagen....  hoppas, hoppas att det dröjer nån vecka till innan det ser ut så här. 


   




ANNONS
Av tedsams - 28 november 2013 19:34

Han sprudlar verkligen av livslust och energi den killen, och den här filmsnutten tycker jag visar det jättebra. Han nästan hoppar jämfota medan han frenetiskt gräver sin grop....  som han strax själv faller i.   

    


 

Idag var vi på gamla kända marker där vi inte är så ofta nu för tiden, och jag såg så tydligt att hundarna känner igen sig och tycker att det är kul. 


Vi var ute i en dryg timma och jag vågar inte ens gissa hur långt dom sprang på den tiden... fram och tillbaka och hit och dit åt alla håll och kanter.... man blir alldeles matt bara av att se dom.   


Men dom är duktiga på att hålla koll på vart jag är nånstans, jag behöver sällan ropa på dom, dom håller sig i närheten ändå. Och idag blev det lite annorlunda för det hann skymma på medan vi var i skogen, och det tyckte Jippie var lite spännande.    Och alla de där ljuden som blir när fåglarna boar in sig i träden inför natten, dom lyssnade han väldigt nyfiket på. 



Det är kul att se hur han gör när han utsätts för nåt som gör honom osäker. Först kollar han på mig, sedan kollar han de andra hundarna, sen kollar han mig igen... och sen agerar  han. Och jag är ju himla tacksam för att han kollar mig först, och inte väljer de andra hundarna i första hand.   



När vi var nästan framme vid bilen igen så hörde vi en hund som skällde i skogen, och hundens husse kom gående fram till oss. Det visade sig vara en kurskamrat från Jippies kurs, och han undrade om inte hans tik kunde få leka lite med mina hundar. 


Jodå, det gick väl bra, förutsatt att jag fick sätta Salza i bilen först förstås. Hans tik är lite våldsam av sig, lite överenergisk och ganska så ohämmad så jag förstod hur det skulle sluta om Salza fick vara med. Men Ibsen och Jippie fick springa iväg till den där tiken och det var intressant att se. 


Våldsam och ohämmad är bara förnamnet på den tiken, och Jippie fick smaka lite av den medicin som han annars reserverar för stackars Salza. Ibsen tog på sig rollen som storebror och gick då och då emellan och tufsade till tiken lite, men hon brydde sig inte speciellt utan härjade glatt vidare. 


Och Jippie skötte sig bra, fast idag var han den minsta i gänget. Han tyckte nog stundtals att hon var väl hårdhänt, svansen åkte ner rejält ibland o h den var stundtals till och med mellan bakbenen, men han hämtade snabbt upp sig och gav järnet strax igen.


Jag hörde att han sa ifrån ett par gånger, men jag hann inte se om tiken reagerade. I vilket fall så hade dom på det stora hela kul, men hur Jippie orkade rusa omkring som han gjorde efter vår promenad, det förstår jag inte, men han har ju en jäkla energi och motor den killen. 



I alla fall så är det himla skönt att det fortfarande är barmark här.

     


Alldeles i början av december förra året hade vi redan en halvmeter snö här, den första snön kom redan i oktober förra vintern. Kanske blir det lättare att stå ut med vintern om den inte kommer förrän i december.    





ANNONS
Av tedsams - 26 november 2013 09:07

Jippie är supersnabb på att lära sig saker på egen hand... på både gott och ont förstås. 


Om jag tar min nyckelknippa (som ligger på skrivbordet när den inte används) så bryr han sig inte, om inte klockan är nånstans runt 13-14 - tiden.... då sammanknippar han det direkt med att vi ska gå ut på vår middagspromenad och han börjar skutta runt i vild glädje.  



När jag på nåt vis visar att jag ska gå ut så vill han förstås alltid följa med, även om det bara är till brevlådan 5 m utanför dörren. Men när han ser att jag tar tvättkassarna för att gå till tvättstugan, då försöker han inte ens gå med. Han har lärt sig att dit får ingen hund följa med.  



Och allt som är förknippat med nåt ätbart lär han sig ju förstås kanonfort. När jag gör i ordning middagen och plockar fram osten från kylskåpet och ska ställa den på bordet, då kommer alla tre hundarna tassande och sätter sig fint vid mina fötter. Då vet dom att dom får en liten, liten ostbit var när jag tar bort plasten från osten.  Och dom vet när jag tar fram just osten, alla andra gånger jag öppnar kylskåpetför att plocka fram något medan jag lagar mat bryr dom sig inte om, men när just osten plockas fram, då kommer dom. 



Och det är när jag lagar middag som han har lärt sig den allra roligaste grejen....  


När jag kokar potatis till middagen så vet jag ju med hjälp av klockan ungefär när potatisen är färdig, men för säkerhets skull lyfter jag på locket till potatiskastrullen och känner på potatisen innan jag tar den av platttan och häller av den. 


Och när jag då lyfter på locket till potatiskastrullen då gör Jippie en rivstart i köket och rusar i racerfart in till husse i sovrummet, slänger sig upp på honom där han ligger i sängen, och meddelar att "Maten är färdig nu!!!" 


De dagar vi inte äter kokt potatis till middagen blir lilla Jippie lite vilsen när jag plötsligt ropar "maten är färdig nu", utan att jag lyft på ett kastrullock först.  



Hmmm  ....  undrar om jag berättat det här förr?  Jag tycker det är så himla roligt så det finns kanske risk för det... gammal och förvirrad ni vet.  


Men det finns massor av såna här exempel där han snabbt snappat upp vad som gäller och agerar på egen hand därefter. Det är kul att se sånt..... "han har ett rörligt intellekt" skulle man säga om han vore en människa.   Men resten av hans bedrifter spar jag till en annan gång.... 



I går när vi var ute på promenad, eller bergsklättring eller vad man nu ska säga....

         

 


....så fann vi  en färdigklädd julgran ute i skogen.

 


Jippie brydde sig inte först, sedan tänkte han sno åt sig glittret och blev mäkta förvånad när matte sa NEJ...

     


Vi passerade också vårt "fågelhundsträd" och Jippie kom ihåg att han fick godis när han vid ett tidigare tillfälle stod uppe i det där trädet, och försökte febrilt ta sig upp på egen hand...

 


Och det var inte populärt när Salza istället var den som fick hjälp upp och därmed också godisbiten... han kämpade ihärdigt och tappert.... men förgäves...


Han har i alla fall ett nedrans bra balanssinne, han också, får jag väl säga. Salza kan ju balansera på nästan ingenting om man ber henne, och Jippie är inte långt efter nu.   


Häromdagen hoppade han upp på ett nerfallet träd som inte alls var speciellt stort i omkrets, jag kunde ta runt stammen med mina händer. Och det låg dessutom så att det gungade en aning när han hoppade upp på det, men han lyckades få till alla fyra tassarna på den där smala stammen och stod där och balanserade hur snyggt som helst.


Och just då hade jag förstås kameran i fickan och hann inte få fram den...   så ni får tro mig på mitt ord.  



Nej, nu är det dgas att sluta babbla... idag ska jag försöka sätta upp vår ljusslinga på verandan. Eller försöka och försöka, jag ska sätta upp slingan helt enkelt. Och det är väl inte så märkvärdigt förutom att jag måste sträcka mig uppåt hela tiden och det gillar inte mina axlar, och mina händer gillar inte pysslet med att få fast både granrisslingan och ljusslingan i de där små krokarna som sitter på väggen högt uppe över fönstret och dörren. Men det blir ju ljust och fint när det är gjort så det är väl kanske värt lite extra värk resten av dagen...   




  





Av tedsams - 25 november 2013 08:43

Det borde vara mitt motto för jag är dålig på att leva upp till sånt som jag försöker lära ut till andra. 


Låt inte hundarna leka med varandra innan ni ska träna, hur i all världens dar ska du sedan kunna få hunden att tycka att det är roligt att jobba tillsammans med dig sedan, när den är lite trött och det var så roligt att leka med en annan hund? 


Så har jag sagt till hundratals människor under årens lopp. Och jag har faktiskt försökt leva upp till det själv också.... ända tills nu.  



Vi träffade Stella och hennes matte igår igen och hundarna fick leka med varandra... innan vi tränade lite. Men det gick bra ändå....


Trött vet ju inte Jippie vad det är, så det problemet hade vi inte, och jag kan nästan gissa att han hade lättare för att fokusera på mig och det jag ville, när han först hade fått rasa av sig tillsammans med Stella. 


Det var inga problem med varken honom eller Stella när vi mitt uppe i den vilda jakten kallade in dom till vår sida och tränade lite med dom. Dom släppte varandra ganska så omgående och galopperade i väg i full fart åt varsitt håll.   



Och det gick som sagt bra att hålla fokus på matte och det hon hade att erbjuda, jag tror inte att  han sneglade bort mot Stella och hennes matte en enda gång medan vi höll på med vårt jox. Men sen så var det ju full fart igen förstås, så fort klartecken gavs. 


Men dom är ju så unga ännu, och bättre att dom får rasa av sig först istället för att dom ska gå på tåspetsarna och bara vänta på att få röja runt. Det blir dåligt med fokuseringen då...


Sen kan vi ju hoppas att det blir lite situationsbundet det där. Om vi träffas på en hundklubb, en appellplan, så får dom inte leka med varandra. Där ska vi väl tävla samtidigt nån gång framöver kanske..  Röjandet får dom ägna sig åt ute i naturen där det inte blir aktuellt med några lydnadstävlingar.



Men dom är imponerande duktiga tycker jag, både Stella och Jippie. Jippie är ju i och för sig 9 månader nu då, och borde ha hunnit skaffa sig lite hyfs, men Stella är 3 månader yngre, bara bebisen ännu.   


Det där att kunna kalla in dom från lek, och att dom släpper kompisen och kommer till matte och sedan också stannar där och fokuserar på det hon har att erbjuda, det är kanonbra tycker jag.  



Jippie hade ju gått den vanliga morgonpromenaden tidigare, och där hade han träffat grannhunden som han röjde med en stund. Sedan åkte vi iväg för träffen med Stella, och där var det verkligen full rulle.... och jag som könner Jippie så bra kunde ana små, små tecken på att Jippie kanske eventuellt började bli lite trött i sina små ben efter en stunds vild jaga-lek. Men det var full fart ändå, och jag såg inga tecken till trötthet när han och jag tränade...


Efter ett par timmar åkte vi hemåt igen, och väl hemma var det dags för promenaden med de andra hundarna som varit hemma. Och Jippie följde förstås med... och röjde precis som vanligt i full galopp genom buskar och snår.  


Tänk om man ändå hade en bråkdel av hans energi och kondition. Men sedan, efter middagen, då sov han gott.... hela kvällen.   



Men nu ska han anmälas till sin första tävling i alla fall. På julaftonen är han 10 månader och sen är det fritt fram...    


Nej, det är inte så allvarligt som det låter. Han är absolut inte "färdig" för att tävla ännu, vi har långt kvar till det stadiet... men det är ju långt till nästa år så vi har gott om tid på oss   



Vaddå??? är det bara en månad kvar till julafton?? Och sen är det strax nyår och nytt år???  jisses då.... då får vi ligga i lite då kanske   






Av tedsams - 24 november 2013 09:18

Tänk så dom förändras, de små fyrbeningarna. Jippie blir 9 månader idag och jisses så mycket som hänt på de 7 månader som han bott här hos oss. 


Han är förstås rumsren sedan länge. Jag tror inte att han har kissat inne mer än högst 10 ggr på hela tiden. Han blev jättefort och enkelt rumsren och lärde sig snabbt att gå till dörren när han behövde kissa. 


De där vilda lekstunderna som alltid inträffade sent på kvällen, de är försvunna nu. Nu sover han på kvällarna när vi tittar på TV.  

   


Och under en period så hämtade han varje kväll Ibsens filt ur Ibsens säng och drog in den i vardagsrummet där han la sig och sov på... eller i.... filten, sånt gör han inte heller längre. 


Han käkade ivrigt och målmedvetet sönder alla remmar på mina "foppa"-tofflor, det har han också slutat med nu.


Han har slutat att slänga sig ner i varenda lerdike han ser. Han badar gärna i nån av alla de bäckar som finns här i området, men han är inte lika manisk på lerinpackningar längre      

 

Hmmm... undrar med det där verkligen är Jippie på bilden? Kan vara Salza också...  strunt samma, det är i alla fall så det ser ut när Jippie plaskar omkring i vatttnet.   


Han har slutat leka med en pipleksak i husses säng när husse gått och lagt sig på kvällen. Det var länge en ritual som dom hade. Jippie sprang och hämtade en pipleksak, sedan var det full fart upp i husses säng där det sedan lektes vilt. Det har han slutat med nu... han tar en tur in dit när husse och Ibsen går och lägger sig, men sedan kommer han tillbaka till mig där jag oftast sitter framför TV:n. Husse saknar de där lekstunderna tror jag....  


Men Jippie har lärt sig kommandot "Hämta en pip!" på den där lekstunden i alla fall. Säger man det så springer han till leksakslådan och letar fram en pipleksak..   

   


Han behöver inte längre stå på tå för att se över omkullfallna träd. Just det här trädet finns på ett ställe där vi ofta är och leker, och numera flyger han elegeant över det.




Och tänk så liten han var en gång i tiden...... lilla plutten   



Nu är han stor kille... tror han. Men han väger mer än Salza och är lite större än vad hon är. Han mejar enkelt ner henne när dom rusar omkring ute, och han tar gärna chansen att knuffa sig fram på bekostnad av Salza.... typisk kille med andra ord.   


Men Jippie är en kanontrevlig hund.... även om kanske inte Salza håller med om det alla gånger.    Massor av temperament och energi och arbetslust och samtidigt förig och angelägen om att vara till lags. Ska bli så roligt att se honom utvecklas vidare....

    

Nu ska vi i alla fall packa ihop och åka och träna en stund. Fast det är risk för "snöstorm" ute tror jag. Det blåser ganska rejält och det yr lite snö i luften då och då...  men jag får väl bylta på mig ordentligt, Jippie lär inte frysa med den farten han håller.   



   





   


Av tedsams - 22 november 2013 10:28

..... när det gäller regelrätt tävlingsträning av valpar.  Jag är lite kluven där, och ibland så tror jag att jag är negativ bara för att jag är avundsjuk   


Avundsjuk på dom som har en 14 veckors valp som apporterar klockrent, avundsjuk på dom som har en 3 månaders valp som går fritt följ med superkontakt och avundsjuk på dom som har en 4 månaders valp som ligger platsliggning med hakan i marken tillsammans med en hög andra hundar o.s.v  o.s.v. 


Nej, jag är nog egentligen inte avundsjuk, mest bara förvirrad över varför man forcerar saker och ting så.  Jag har ju själv en "valp" som är oerhört lättlärd och bara suger åt sig erfarenheter, men på nåt vis så känns det som att en valp i huvudsak bara ska vara valp och uppfostras och lära sig vanlig vardagslydnad i första hand, tävlingslydnad är nåt som kommer senare. 


Jag kan inte riktigt sätta ord på vad jag befarar blir följden av all denna tidiga tävlingträning, men det känns inte helt OK för min del. Fast det kanske bara är ren avundsjuka... vem vet??    


Det vore intressant att få följa två ekipage i, låt oss säga 5 år. Ett ekipage av varje sort så att säga.... ett ekipage där man målmedvetet tävlingstränar valpen redan från 9-10 veckor och ett ekipage där valpen får vara valp och enbart tränar vardagslydnad upp till unghundsstadiet, för att sedan även träna tävlingslydnad.


Men antagligen är det väl helt enkelt så att jag inte har hängt med i utvecklingen. En gång i tiden tog brukshundklubbarna inte emot hundar som var yngre än 1 år, dom var för unga för att gå kurs. Sen kom valpkurserna och det var då en stor sensation att man hade kurser för valpar. 


Tävlingsträningen har ju gått långt ner i åldrarna under många år nu, och jag tycker förstås också att man ska börja den träningen långt innan hunden är "vuxen", men jag har lite svårt för dom som tränar sina 3-4 månaders valpar i rena tävlingsmoment.  


Kanske är jag helt snett ute med mina åsikter, men tävlingslydnaden hör i min värld inte hemma under valptiden....  jaja, var och en får väl tycka och göra som dom vill förstås.   

   


Idag har jag varit våldsamt flitig på morgonen, och solen skiner ute och det är -5 grader kallt.... en strålande dag med andra ord....  så om bara energin hänger med så kanske vi får en del gjort idag, doggsen och jag.   


Jag vill gärna ta några kort på hundarna med min "riktiga" kamera, och jag ska försöka filma Jippie när vi tränar lite nyttigheter... men inte tävlingsmässigt, vi är bara på det förberedande stadiet än så länge.  




  

   


    




Av tedsams - 21 november 2013 09:19

Precis som jag skrev igår så tycker jag att vägen "dit" är roligast när det gäller hundträning. Visst är det roligt att tävla också, men det gör jag bara för att stämma av hur träningen utfallit, om jag tänkt rätt så att det blev som jag tänkt mig eller om det nånstans på vägen blev fel.


Men det innebär förstås också att jag tycker att det är roligt att klura på olika sätt och metoder att nå dit man vill med sin hund. Och så läser jag bloggar och inlägg i olika grupper här på FB och det i sin tur ger ju massor av funderingar och reflektioner.  


Jag har ju skrivit om det förut, men det tål att upprepas.... Det är förvånansvärt många frågor och funderingar i olika grupper på FB där jag slås av att vissa hundägare kan så oerhört lite om hundar och hundträning/uppfostran, och ändå har dom skaffat hund. Det kryllar ju av litteratur om hundhållning, och det finns hur mycket som helst att läsa på nätet... hur kan man trots det vara så ovetande?   


Är inte folk ett dugg nyfikna och vetgiriga? Det verkar som att många nöjer sig med att veta noll och ingenting ända tills problemen kommer, då har dom förstås tusen frågor som dom borde ställt innan dom skaffade hunden. Och problem blir det ju naturligtvis när man inget vet om hur man ska hantera sin hund. Jaja, inte mina problem.... men lite sorgligt med tanke på hundarna.   



Jag tränade en gång i tiden ihop med ett gäng hundägare där det fanns en mycket vis och erfaren (och framgångsrik) hundförare med. Jag hade ett problem med min Lurvas som jag inte riktigt fick ordning på, och fick ett råd av honom.


En tid senare träffades vi igen och tränade, och han frågade hur det gått, hade jag tränat som han föreslog?


Jodå, det hade jag ju, men det hade inte löst problemet, trots att jag säkert gjort det minst 100 gånger. 


Haha... tyckte han... kom igen när du gjort det 1000 gånger och fortfarande inte fått nåt resultat....  


Och det ligger mycket i det. Ska man förändra något som har blivit fel då finns det inga snabba fix, då måste man nöta och nöta och nöta eftersom man först måste tillbaka till nollpunkten för att sedan börja om därifrån med nåt nytt.  


Obs! nu att jag inte pratar om inlärning från scratch, utan om att förändra sånt som blivit fel inlärt.



När man läser många "goda" råd på nätet kan man annars tro att det är så enkelt så.... där kryllar det av "snabba fix", men vill man ha en stabil förändring av ett redan befäst utförande då finns det inga snabba lösningar. Inte i min värld i alla fall... 


Och jag blir mer och mer övertygad om att den största anledningen till att många har svårt att få till ett moment exakt så som dom vill, är att man alltför tidigt och alltför ofta tränar hela momentet.


Ju mer jag funderar desto mer övertygad blir jag om att det där med att träna smådelar av varje moment var för sig är oerhört viktigt.  



Sen är det ju en helt annan sak om jag själv kan leva upp till det. Ambitionen är förstås att jag ska försöka, men det är ju så kul att testa.... att se om det kanske, kanske sitter... trots att vi egentligen inte tränat så mycket. Men med lite tur så kan det ju gå....   


Och så testar man och så går vissa delar kanonbra, och andra delar mindre bra... och hur belönar man då??? Inget alls betalt, inte ens för det som gick bra... eller betalt för alltihop, även det som inte gick så bra....? Och hur man än gör... vad lärde sig hunden av det hela?? 



Och det där med tur i samband med hundträning, det ska man inte förlita sig på. Har man en hund som kanske bara lyckas på tävling om vi har tur den dagen, då ska man stanna hemma och träna lite till tycker jag. 


Sen så är ju inte hundarna några robotar, så även om det går kanonbra på träning efter träning så kan man misslyckas på tävling ändå... men motsatsen är mindre trolig. Går det inte bra på träningen så går det definitivt inte bra på tävling heller. 

Ja, det var dagens funderingar och pekpinnar det.... nu ska jag och Jippie träna lite.  



Förresten... lilla Jippan har de senaste veckorna utvecklats till en självständig liten herre som tror att han kan ta sig ganska så vidlyftiga friheter, både här hemma och utomhus.  


9 månader om ett par dagar... jo tack, det märks.   Men på bilden sitter han lugnt och stilla i alla fall, han är duktig på det nu....   

  









    



Av tedsams - 20 november 2013 10:00

... efter gårdagens vilda firande    Fast vi är dåliga på att fira bemärkelsedagar här i huset så det blev inte så våldsamt precis. Jag tillbringade dessutom kvällen på brukshundklubben där jag berättade lite om rallylydnad för en valpkurs, och sen visade kompisen och hennes hund hur det ska gå till, och så fick kursdeltagarna prova på lite olika skyltar. 


Men vid varje tillfälle när jag ser "nya" ekipage testa på rallyn så påminns jag om hur enormt viktigt det är med bra kontakt hund och förare emellan. Jag har ju det gratis sedan länge när det gäller Salza så jag har liksom inte behövt bekymra mig om den biten, men när man står och tittar på valpägare och deras hundar så påminns man återigen om hur viktigt det är att verkligen redan från början jobba för att få en bra kontakt.

Man får det liksom inte gratis...     


Vaddå...? har jag också en valp? som jag borde jobba mycket med för att få en bra kontakt..?   Ja jisses, så är det ju...   


Men det är ju alltid lättare att veta hur andra ska göra än att göra rätt själv....   



Lilla Jippan (jo han heter så till vardags) är i alla fall rolig när vi tränar det där med hakan i golvet vid platsliggning.  Nu har han fått för sig att han ska vila med huvudet på ena frambenet, så det är hans förstaval just nu. Han får ju inget klick för det så efter några sekunder i den ställningen så ändrar han sig och lägger ner huvudet mellan frambenen där jag tycker att det ska vara... och varje gång han gör det så suckar han.

Besvärliga kärring, tänker han säkert... när han suckande lägger ner huvudet där jag vill att han ska ha det.   



Men jag har ju förstört hans avlämning av föremål genom att ge godis, vilket har inneburit att han släpper alldeles för lätt för att istället få sin godis.  Så nu jobbar vi med det också, och där har det gått framåt helt plötsligt. Det stod stilla länge utan att vi fick till nåt bra resultat, men så plötsligt hände det...    Polletten verkar ha ramlat ner, men det var igår det, vi ska testa idag igen och se om det finns kvar eller om det kanske var en tillfällighet bara. 


Och så är det dags att sätta ett kommando på momentet Ligg. Han är precis som Salza blixtsnabb i sina rörelser i det momentet, men jag hjälper honom fortfarande med ett tydligt handtecken. Det tänker jag förstås inte sluta med ännu, men jag ska försöka lägga på kommandot i alla fall.  Sen, när kommandot sitter, då kan jag ju börja variera mig lite när det gäller hjälper och placering av mig själv och sånt...   


Och jag påminner mig hela tiden om att jag enbart ska träna bitar av olika moment, aldrig hela moment eller hela rallybanor eller långa bitar linförighet eller att jag kedjar ihop flera moment.


Jag ska försöka (måste) disciplinera mig till att komma ihåg det, jag tror på den "träningsmetoden". Men jag måste ju erkänna att det är svårt att lägga band på sig....  han är duktig och han är lättlärd och han är arbetsvillig.... som gjort för att gå för fort fram.   


Eller... för fort och för fort.... har man målsättningen att hunden ska vara tävlingsklar vid 10 månader och dessutom klar för de högre klasserna nästan samtidigt, då måste man förstås ligga i. Det är ju många som vill det, och det är ju deras sak....  


Men jag ska försöka att inte göra det misstaget. För det är ett misstag för min del, eftersom jag tycker att träningen och vägen dit är det roligaste, och när man sedan är "där" då är det roliga slut.   


  

Idag skiner solen här igen....  -5 grader ute och strålande solsken. Om det nu också kommer 1 dm snö så kan det sedan få vara så resten av vintern.    En sån vinter skulle till och med jag kunna godkänna.... men det är förstås en fåfäng dröm. 

    

     

   




Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se