Tedsams blogg

Alla inlägg under maj 2013

Av tedsams - 29 maj 2013 09:55

I alla fall för hundarna.    Och Jippie hade lärt av sina misstag och rusade inte ut i vattnet denna gången. Han plaskade omkring i strandkanten och stirrade med stora ögon på de andra två galna badmonstren.   Men han hämtade sin boll en liten bit ut i vattnet, och hade inga problem med att stoppa ner nosen under vattnet för att ta bollen...     men för övrigt så fick han skutta omkring lite som han ville. 


Inga bilder tagna tyvärr.... det går liksom inte att hålla ordning på tre hundar och kasta pinnar och dummies och se till att lilla Jippie inte blir alltför nersprungen, och samtidigt ta kort.



Men Salza o Jippie och jag var ute en vända igår kväll igen, och då hade jag kameran med. Vi går inte nåt långt då, utan håller oss på ett ställe där hundarna brukar ha kul, och även igår blev det kamp med en leksak.....

  


 

   

   

Och så blev det lite brottning också... brottas är kul.... men dom gör det bara på det här stället och i den här situationen. Är Ibsen med så finns inga såna tendenser, och rör vi på oss så blir det inte heller av. Det gäller att matte sätter sig på en stubbe och gör ingenting, då sätter dom fart.    

   


Jag hade en baktanke med den där "promenaden"... jag ville se ett TV-program kl 9 och då är Jippie i vanliga fall alldeles komplett galen. Det är sista rycket innan han slocknar för natten, och då går det inte att sitta framför TV:n. Men igår somnade han sött på mattan i vardagsrummet när vi kom hem, så jag kunde se mitt program i lugn och ro....   


Fast lugn och ro är fel ord när det gäller det programmet, The Following är väl ett av de läskigaste program man kan se just nu   och det läskigaste är väl vetskapen om att det faktiskt finns såna galningar runt om i tillvaron, både lite här och där. 



Idag är det också varmt här, men jag tror inte det blir nåt bad. Det är visserligen varmare än igår, men det är lite annat som ska göras också, och ska jag åka och bada med hundarna så tar det ganska så lång tid. 


Jag har inget bra badställe för hundarna här i närheten utan måste åka några mil till ställen jag känner till. Är det nån som har nåt tips på nåt badställe på nära håll så hojta gärna till.   
 

ANNONS
Av tedsams - 28 maj 2013 12:28

Ja, så stor är Jippie redan    Han äter som en häst och växer därefter också, det är nog till och med så att matte får hålla inne lite på maten, det är inte alltid så bra att växa så fort heller. 


Vi har haft, och har, några dagar nu med sol och värme och eftersom jag inte vill att Jippie ska ta promenader på varma asfaltvägar här i området så har vi åkt ut i buskarna istället. Där finns mycket att greja med, för både stora och små hundar, så där behöver vi inte gå så långt utan kan njuta av våren i någon skogsbacke. 


På den här bilden fascineras Salza av ett litet tjärn fullt med flaxande fåglar, och Ibsen är nog mest fascinerad av att det smäller nånstans på en närbelägen skjutbana. 



Lilla Jippie roade sig med att gräva runt bland mossa och trädrötter medan jag latade mig på en liten bänk i skogskanten.


Jag kikade efter liljekonvaljer när vi var i det därområdet, men det var för tidigt. Jag kunde ana blomstänglarna, men det var mest bara blad man såg än så länge. 



Men jag ser på både Salza o Ibsen att det är lite uppiggande att komma ut på andra ställen än de gamla vanliga. Fast det här stället är också gammalt och vanligt förstås, men vi har inte varit där sedan i höstas så det fanns mycket spring i benen på alla hundarna. 


Jippie har gett upp försöken att hinna med de stora hundarna nu, han inser att det bara tar en massa kraft utan att han har nån chans att hinna ikapp dom. Och det är ju bra, då håller han sig hos mig, och eftersom jag inte går så himla långt utan försöker hitta nåt bra ställe att "parkera" på så får han i alla fall chansen att terrorisera de andra. 


Men Ibsen försöker faktiskt ofta leka med Jippie när vi stannar till så där. Det går inte helt bra, dom pratar inte riktigt samma språk ännu.... men jaga-leken kan dom båda två. Ibsen tar en pinne som han retar Jippie med och sedan drar han iväg, och Jippie är inte den som är den, han försöker och försöker och försöker...  att hinna ikapp långbenta Ibsen.... men det går dåligt än så länge.   



Igår var Jippie och jag ute ensamma, och jag hade med en boll som vi lekte lite med. Och Jippie är för jäkligt duktig på det där med att "apportera" saker.


Jag slängde ut bollen i högt gräs och när den landat fick Jippie springa efter den, och det gjorde han också.   

Han kom hyfsat väl ihåg ungefär vart den landat och skuttade dit i rasande fart, letade runt tills han hittade bollen och kom glatt skuttande tillbaka med den...   suveränt bra!


Ibland fick jag den i handen och ibland släppte han den vid mina fötter, men strunt samma, huvudsaken att han tyckte att det var kul att hämta bollen och komma tillbaka med den, det är ju guld värt att han har det i sig spontant.  Resten blir en senare fråga.... 


På den här filmsnutten ser man knappt bollen han har i munnen, men man kan ju se hur han letar upp den i gräset och sedan kommer i full fart till mig med den. Jag var ju som sagt ensam och det gick inte så bra att både filma och ta emot hunden... men det viktigaste var ju att ta emot honom så filmsnutten slutar lite abrupt.

    




Idag ska vi nog försöka bada lite tror jag, i alla fall Salza o Ibsen vill nog det. Jag antar att Jippie nöjer sig med att plaska i strandkanten, vis av erfarenheterna från sina tidigare vurpor ut i vattnet.   

    

    

   



 

ANNONS
Av tedsams - 21 maj 2013 18:59

Jippie har varit här hos oss i 4 veckor nu, och vi börjar lära känna varandra ordentligt. Han rider fortfarande lite på det faktum att han är så liten och söt, men vi får oftare och oftare ta tag i unge herrn och tala om för honom att man kan faktiskt inte uppföra sig hur som helst bara för att man är en liten sötnos...    men han försöker oftast bara skaka av sig sånt "obehag"..... och det tyder ju på att han känner sig trygg och hemma här i huset nu. 


Och oftare och oftare så kan jag nu se i hans ögon hur han pratar med mig... inte i så hög grad som Salza förstås, hon har alltid något att säga när hon tittar på mig, men oftare och oftare har han nåt att säga mig, det lilla pyret. En början så god som någon... 


Och han är så himla behändig... ni minns väl det uttrycket? Det där akuta kissbehovet finns ju inte.. han håller sig längre och längre, och nu gör han precis som Salza... när man öppnar dörren ut och säger att han ska gå ut och kissa... då tassar han ut och sätter sig och gör en liten pöl... men är han inte kissnödig så sätter han sig på sin lilla rumpa innanför dörren och säger med sina spanielögon: "nej matte, jag är inte kissnödig ännu!" Han har ett mycket talande kroppsspråk i det läget... 


Och när vi är ute i skogen är han duktig på att hålla kontakt med mig trots de andra hundarna. Han springer helst efter Ibsen, inget smart val kan man tycka med tanke på Ibsens långa ben, men så är det i alla fall. Men han kommer med jämna mellanrum tillbaka till mig, och är de andra lite långt borta ifrån mig, då håller sig Jippie där jag är. 


Och vilken skillnad det är på hans förmåga att ta sig fram i skogen, bara på den senaste veckan.  Nu flyger han fram över nerfallna träd, och klarar de flesta fallgropar utan att göra kullerbyttor, nu är det nästan så där attjag får försöka att lägga lite band på hans springande ibland. 


Och när vi möter folk eller hundar eller cyklister eller nåt annat på gångvägarna här, då sitter han hos mig, tillsammans med de andra två, och får en liten godis. Har du honom lös??? frågade en granne förvånat för ett tag sedan. Det är klart jag har honom lös, sa jag... hur ska han annars lära sig att uppföra sig bland folk och fä utan koppel?


Han är ju fortfarande så pass ung/liten att han inte vågar hur mycket som helst på egen hand så det gäller att passa på innan den perioden är över.  Och han är förstås kanonduktig...   


I skogen har han redan lärt sig att stora stenar, dom ska man ta sig upp på, då får man en godis. Det är ju Salzas paradgren det... ett effektivt sätt att tigga godis, och Jippie har snabbt tagit efter. 


Fast han får kämpa väldigt mycket mer än vad Salza får    


     



Han glömmer tydligen aldrig en lerpöl när han väl hittat den, jag får ta till alla tricks jag kan för att få honom att avstå från att klafsa omkring i leran när vi passerar ett ställe där han gärna tar ett par raider i lerdiket. Mitt på dagen i strålande solsken gör det väl inte så mycket, men är det blåsigt och kallt och grått, då vill jag inte att han blöter ner sig.


Då är det frestande att ta fram kopplet, men det vore ju att odugligförklara mig själv så det gör jag inte. Klarar jag inte en sån sak nu när han är 12 v så lär jag få stora problem när han blir större och ser sånt som verkar mer lockande än matte.  



Han har tyvärr en väldigt aktiv period på kvällen, och i det här huset är det inte populärt. Fast jag vet ju inte riktigt hur man får en 12-veckors valp att inse det, har man spring i benen så har man. 


Jag har försökt trötta ut honom med lite klickerträning, men det tar liksom inte bort springet i benen, så det är ju tur att det är "rätt" årstid nu då så att vi kan dra iväg ut i omgivningarna en stund så att resten av huset får vara ifred.  


Klickerträningen har i alla fall gjort att han har lärt sig att "hälsa vacker tass" idag, fast han är vänsterhänt, men det spelar ju ingen roll. 


Och han lägger sig blixtsnabbt ner när vi tränar på ligg, precis som Salza... pang i golvet. Fast där tar vi det lite sakta, inget kommando eller nåt, bara hjälp med handen och sedan godis. 


Men han är inte dum den där lille krabaten. han har helt klart för sig var godishanden och klickerhanden är och kan ibland bli lite för fixerad vid just det, men jisses.... är man lättlärd så är man. Jag "gömmer" ju oftast handen med godis och klicker, men herregud... gömställena är ju begränsade, handen sitter ju fast i armen, som sitter fast i axeln....o.s.v.    


Och han är helt på det klara med att det finns godis i min vänstra ficka. Vilket innebär att jag borde komma ihåg att lägga godis i både vänster och höger ficka, och variera mig när jag ger honom belöningar.... men det glömmer jag alltid. När jag ropar på honom när vi är ute, då kommer han i full galopp, sätter sig och stirrar stint på min vänstra ficka när han väl är framme. Där har vi lite att jobba med...    


Men nu sover alla andra i det här huset så det är väl sovdags för mig också kanske. Jippie är ju så himla duktig och sover hela natten, det är Salza som väcker mig på morgonen och då tar jag ut Jippie så att han får kissa, sedan somnar vi om en stund igen... kanonbra tycker jag. Fast det tycker ju förstås inte resten av huset som är kvällströtta istället....     





Av tedsams - 20 maj 2013 10:29

" En clinic (betoning på första stavelsen) är ett lånord från engelskan som ofta används inom ridsporten. Det betyder ungefär "seminarium" eller "träningsläger", ofta med någon som betraktas som mer eller mindre expert inom området ifråga.

Ursprungligen kommer ordet från de amerikanska musikskolorna, där man tog in en stilbildande gästmusiker för att eleverna skulle lära sig och kunna fråga musikern direkt, samtidigt som man diskuterade stilen i grupp och spelade tillsammans.

Uttrycket har senare lånats över till westernridningsvärlden där de som hanterade hästar och boskap på en ranch eller närliggande rancher, gemensamt tog in en expert inom ett visst område för att lära sig mer tillsammans. Med tiden har begreppet lånats över till övriga ridsportgrenar, men är fortfarande störst inom westernridningen. "


Ja, så säger Wikipedia om ordet CLINIC. Jag har länge funderat på vd ordet egentligen betyder eftesom det har blivit så våldsamt populärt även i hundsammanhang, och nu vet jag det då.    Fast jag förstår fortfarande inte varför man inte kan använda ett svenskt ord istället, det finns ju gott om såna. Fast det låter ju inte lika "flashigt" att har varit på träningsläger eller seminarium när man kan slå till och säga att man deltagit i en clinic istället.   Fast ordet klinik finns ju i svenskan förstås, men då tänker man mer på läkare och liknande... man går ju till en klinik för att hjälp och råd av någon som man hoppas är expert...    


Läste idag en påminnelse om en IPO/ svenskskyddsclinic här i distriktet. Säkert ett lovvärt initiativ, och säkert behövligt också, och det blir säkert välbesökt och uppskattat.... men frågan är om det är "nödvändigt" med ordet clinic i det sammanhanget. Jag kan förstå tanken, den stämmer säkert med den förklaring som Wikipedia har till ordet, men, men....   ja, strunt samma... jag är nog bara en tråkig språkpolis som bråkar för ingenting.   


Idag händer inte så mycket här tror jag... det har regnat i natt och det är grått och mulet, och det känns inte som en aktiv dag. Jag ska ut ett par ärenden, och hundarna ska ju promeneras... i alla fall de stora... och så ska det lagas mat och sånt där som ska göras varje dag. Det är inga märkvärdigeter, men det tar sin lilla tid i alla fall, ni vet.... det är först när man inte gör det man brukar göra som det syns vad man brukar göra    Undrar om det kan vara värt att prova det nån dag...?   

   

   





Av tedsams - 19 maj 2013 15:01

Nej då, jag klagar inte, men det kom lite plötsligt kan man väl säga.  Solen gassar från en klarblå himmel och det är VARMT till och med i skuggan. 


Men jag och doggsen drog iväg för att träna lite, och som avslutning skulle dom få bada. Tränignen stod Salza för, vi körde lite rallylydnad i värmen. Och varmt var det.... Salza jobbar ju trots värmen, men jag kan se skillnad på henne nu och för några år sedan då vi tävlade som mest lydnad. Då var hon i topptrim när det gällde kondis och att tåla väme, idag gick hon på ren vilja. Men hon gick, och det är ju huvudsaken.    


Ibsen fick vänta i bilen ( i skuggan) medan vi tränade och till sällskap hade han en hysteriskt protesterande Jippie.... jisses vilka röstresurser den killen har.    Alla tre hundarna fick vara ute en stund innan vi började träna, så dom hade gjort av med en hel del spring i benen.


Jippie slängde sig till exempel snabbt upp på A-hindret när vi passerade agilityplanen. Hade inte jag ingripit hade han säkert rusat över hela hindret och i värsta fall ramlat av högst där uppe.

   


Man kan ju tycka att det sedan skulle vara skönt att få vila i den svala bilen.... haha... sa Jippie om den förhoppningen.   


Men när vi tränat en stund var vi tvungna att ta en paus i skuggan och då fick vilda Jippie komma ut igen. Och tänk vilken lycka... han fann en snöhög som ännu inte smält bort.


Sen skulle Salza göra ett avslutande varv på vår lilla rallybana, och jag lät Jippie vara med. Han sprang kors o tvärs runt våra ben, men vi struntade i honom så gott det gick och körde vårt eget race.


Och i den här banan fanns ett hopphinder...  inte högt, bara 40cm, men ändock ett hinder... och när Salza seglade över där så hörde jag en duns, trodde att hon för ovanlighetens skull slagit i, men brydde mig inte utan fortsatte. 


Lite senare när vi plockat bort och kom till klubbstugan för att ställa undan grejorna så berättade de som sett oss vad som hade hänt vid hindret.


Lilla Jippie var oss i hälarna, och när Salza satsade för att hoppa över hindret, då satsade Jippie också. Han tog sats, gjorde ett hopp och blev hängande på magen över hindret. Efter diverse sprattlande och sparkande så kom han över och fortsatte i full fart till oss som hunnit en bit bort.... 


"Han gjorde ett så fint avhopp", sa en av killarna, men han fastnade på hindret ändå....  lilla Jipppie ger sig tydligen inte i första taget, inte ens om det gör lite ont.    


När vi hämtat oss lite efter träningen så åkte vi och badade.. i alla fall så badade hundarna. 

 


Jag har inte så många kort på det, det krävs fullt fokus enbart på att hålla reda på Jippie vid vattnet. Idag gjorde han om samma vurpa som häromdagen... full fart ut i vattnet, denna gången efter en pinne som jag slängde åt Salza.... och full fart ut i vattnet resulterar ofrånkomligt i en vurpa som nästan dränker småpluttar som Jippie.


Han har blivit nermejad av Ibsen otaliga gånger när Ibsen rusat runt på stranden, uppstressad till tusen, men Jippie ruskar på sig lite, sätter sig på sin lilla rumpa och ser sig lite omtumlat omkring och skuttar sedan glatt vidare.    


Nu sover alla hundarna i alla fall, och min gissning är väl att Jippie sover tyngst av dom... kanske.    

    

   

Av tedsams - 18 maj 2013 08:47

I går var det gassande varmt ute och strålande solsken, och vi tog en liten tur till närmsta skogsdunge här i området. Det är en "välanvänd" skogsdunge med grillplatser för dagisbarnen och kojor och byggnationer av allehanda slag så jag har aldrig någon känsla av att våra lydiga hundar stör viltet nåt speciellt, även om hundarna går lösa. 


För vilt kan det finnas där, men kan se rådjuren på håll ibland när de försvinner över åkrarna in i den där dungen. Men igår var det mitt på dagen i strålande solsken, och då brukar rådjuren dra sig in i svalare och mer avlägsen skog. 


Skogsdungen är inte så stor, och på ena sidan går den asfalterade, livligt använda, gångvägen till områdets lilla centrum. På andra sidan går det ett promeandstråk runt en liten sjö. 


Vi kom i alla fall tassande i sakta mak där igår.... och plötsligt ser jag Salza stelna till. Har man tre hundar lösa så får man inte direkt gå och drömma, då måste man vara lite på alerten och ligga lite i framkant när det gäller vad som ska ske härnäst. 


Och i samma sekund som jag ser Salza stelna till, så ser jag också rådjuret... 15 m framför Salza står det alldeles stilla, och tittar med sina stora ögon på oss. 


Jag förstod ju att det bara var fråga om nån sekund innan rådjuret skulle försvinna i rasande fart så jag hojtar till...  NEJ, Salza, STANNA!! 


Och i och med att jag hojtar så drar rådjuret iväg, men Salza står kvar. Hon står redo och ser ut att vara på väg att dra efter, men hon står där hon står. Och efter ett par försök så får jag henne att komma in till min sida.... puuuhhh!    Men hon har hela tiden hela sin uppmärksamhet riktad åt det håll rådjuret försvann....   


Och rådjuret drog rakt mot den där asfalterade gångvägen där man kan tänka sig att det rörde sig en massa folk en fredag eftermiddag. Den låg bara 50 m bort, och tänk vilken katastrof det skulle blivit om folk sett ett rådjur komma rusande över vägen, jagad av en flåsande springerspaniel och en ännu mer flåsande stor svart farlig hund (för ni vet väl att alla stora svarta hundar är farliga? ) dvs Ibsen. Jisses... då hade vi fått flytta från området.


Fast det spelar ju ingen roll om nån ser dom eller inte, jag vill aldrig se dom jaga nåt vilt ute i markerna.  Fast OK då... sorkar och möss må vara tillåtet, och en och annan ekorre som försvinner uppför trädstammarna, men där går gränsen.    



Det är inte första gången jag fått stopp på hundarna när vi stött upp rådjur i skogen, och jag är såååå himla tacksam för den lydnaden.    I och med att jag vet att jag har den kontrollen över hundarna så kan dom ju också få lite frihet och slippa kopplen ibland, även i skogen, 


Ibsen har egentligen noll viltintresse, men springer Salza, så springer han. Så det är alltid Salza jag får hålla tummen i ögat på ute i skogen, för där finns det ett stort viltintresse. 


Och så småningom får jag väl skaffa mig ett rejält split-seende, för Jippie lär väl också ha ett sort viltintresse. Det vet vi ju inte så mycket om ännu, men troligtvis är det så och då blir det två kvicksilver att hålla koll på när vi är ute. Hoppas att jag förmår att ge även honom en sån lydnad som Salza har, då blir det ju inga problem sen heller.   



Idag lyser solen med sin frånvaro, i alla fall än så länge. Jag ska fixa lite nyttigheter här hemma, och sen kanske jag tar bilen och åker nånstans med doggsen när det blir dags för promenaden. När Jippie är med så gäller det att hitta ställen där de vuxna hundarna kan få sin motion och sitt aktivitetsbehov tillfredsställt utan att lilla Jippie behöver gå alltför mycket. 


Hoppas ni har en härlig pingsthelg framför er!!   

   

    

Av tedsams - 16 maj 2013 11:14


Ja skrytet då alltså... skrytet om lilla Jippie som oftast får heta Jippan har jag märkt. Teddy hette Teddan och Salza heter ofta Salzan, och nu kommer jag gång på gång på mig själv med att säga Jippan när jag vill Jippie något. Och det går väl bra det med... kärt barn har många namn.   


I går var vi i alla fall ute en vända igen, ute i buskagen och vid vattnet den här gången. Och Jippie har ju aldrig sett vatten i såna sammanhang förut, så när Salza klev i så kom han farande efter. Full fart ut i vattnet där det förstås blev tvärstopp, han slog en framlängesvolt ner i vattnet, hamnade under vattnet och kom frustande upp igen och såg mäkta förvånad ut. Men en stund senare klev han i vattnet och ut till Salza i alla fall... bra gjort med tanke på att det är älvvatten som är svinkallt.   


Men det var ju inte det jag skulle skryta med      utan jag måste återigen få berätta hur duktig han är med att bära och hämta och lämna saker. 


Vi hade med oss en massa roliga leksaker som vi lekte med, och om jag kastar iväg en leksak några meter bort så skuttar han iväg och hämtar den och kommer tillbaka till mig med den, och 9 ggr av 10 så lämnar han av den i handen på mig.   


Har han fått riktigt gott godis som belöning några gånger så är risken stor att han slöpper grejen när han kommer fram till mig, men eftersom han är så duktig med det här så får han ingen godis då, utan då gör vi om och gör rätt, istället. 


Och han kommer med sina leksaker till mig och vill kampa med dom, kanonbra. Han är inte ens 12 veckor gammal men han har redan lärt sig att det gäller att gå till matte om nåt kul ska hända... förhoppningsvis ser han mig som en resurs som tillhandahåller roligheter.... och det är jag i så fall himla tacksam för. 


Det som är allra mest imponerande är att han gör allt det här medan de andra hundarna rusar runt och härjar med sina bollar och sina pinnar och allt vad det nu är för nåt. Han fixar att hålla fokus på mig och det vi gör... suveränt. 


Jaja... jag vet... jag har redan hunnit skriva om det här flera gånger, men det ÄR imponerande. Och ni vet ju... jag är inte så lätt att imponera på...   


Annars... när han inte visar framfötterna som apportör   ...  så är han fortfarande bara en liten plutt. Fortfarande söt som socker förstås, men han har vuxit en hel del och vuxit en hel del mentalt också förstås, det kan man se på hur han uppför sig i vardagen.


Man kan nästan se från dag till dag hur han utvecklas och skaffar sig erfarenheter och lärdomar. Vi har ju t.ex en "gågata" utanför vår uteplats där grannar kommer och går och där cyklar och mopeder svischar förbi och inemellanåt även bilar . Barn leker där, sparkar boll och åker sparkcykel och såna roligheter...  och i början var ju Jippie väldigt konfunderad över det där. Han sprang ofta uppför trappan till verandan och satte sig där när nåt verkade främmande och lite farligt. Nu springer han istället fram till grinden så fort det händer nåt utanför.   


Och jag tillbringar många, många stunder ute för att försöka få honom att kissa ute istället för inne. Men nu håller han sig mycket längre stunder så nu är det svårt att veta när han behöver kissa. Enda gången som är säker "kisstund" är väl tidig morgon efter nattsömnen, men sedan stämmer inte det där med att han ska kissa efter mat och lek längre. Det är ju i och för sig bra att han håller sig längre och längre, men samtidigt är det svårt att veta när man ska rusa ut med honom. 


Och dom där små ligg-övningarna som vi gjorde förut, och som funkade ibland och ibland inte, dom funkar till 100% nu.  Han lägger sig varje gång nu, det blir inte perfekt alla gånger, men inte ens jag begär det av honom heller    Men ge oss några veckor till så sitter det nog där, nästintill perfekt ska ni se    


Nu har han i alla fall sovit i ett par timmar efter att ha röjt järnet här på morgonen. Han har lärt sig att man kan springa runt, runt, runt här i lägenheten och det gör han... i full fart... varvat med en och annan rusch ut på uteplatsen...  och så sedan in igen i full fart.   


Ja, han är en behändig liten kille, den där Jippie.    

   





      

Av tedsams - 15 maj 2013 11:43

Det har ju varit några mulna och "regnriskiga" dagar nu, men idag skiner solen i alla fall. Och vi ska ta en tur ut i buskagen nånstans idag också tror jag. Men just nu sover han, den lille terroristen. 


Han har röjt ute i solen på uteplatsen hela förmiddagen, så han behöver nog vila en stund innan vi ger oss iväg på nya äventyr. 


I dag kanske husse följer med oss, då kan jag ev. prova på det allra första lilla spåret med Jippie. Jag tänkte göra det igår, men insåg snabbt att det inte var läge att göra det med en gnällande och skällande Ibsen bakom ryggen. 


I går kväll gick vi och la oss ovanligt tidigt, jag och mina hundar. Och det blev dåligt med kvällsmaten för Jippies del, det var nog för tidigt för honom, men han sov faktiskt hela natten ändå. Inte förrän vid 5-tiden vaknade han till, och då var det som vanligt Salza som väckte upp honom... och mig. Men sen så halvsov vi nån timma till i alla fall... ganska så suveränt det där att han kan somna om när han varit ute och kissat och bajsat på morgonen.  


Sen ikväll är det kursdags igen. Jag fick ställa in förra gången eftersom båda våra bilar lite oplanerat hade hamnat på verkstan då. Men idag ska det bli av i alla fall....  


Det är roligt med kurser, men det krävs att man tänker till lite när man har en nybörjarkurs. Det som är så väldigt självklart för mig sjäv sedan många, många år är ju en total nyhet för många av dem som går kursen. En vis man sa en gång till mig att "när du har kurs Barbro, ska du förutsätta att alla deltagare är idioter" och det ligger nåt i det. Det han menade är att man inte ska ta något för givet, utan utgå från att allting är nytt för alla, och att ingen kan något sedan tidigare. 


Sen stämmer det ju inte på alla deltagare förstås, men dom utmärker sig ganska så snabbt och då kan man hantera dom utifrån deras kunskaper och erfarenheter. För faktum är ju att det alltid finns någon/några som kan väldigt lite om hundar och om inlärning, och det är ju jätteviktigt att man verkligen får med sig dom ordentligt redan från början.


Men jag misstänker att det finns några av dom som går/gått kurs för mig som tycker att jag är "mindre vetande" eller nåt sånt. Jag är inte så mycket för att använda en massa uttryck eller ord som de allra flesta inte riktigt begriper när det gäller det här med hundar och inlärning. Jag är en anhängare av "keep it simple" och försöker verkligen göra det enkelt för alla.  Känns meningslöst att visa och förklara saker och ting, och sedan dessutom få förklara vad en del av de ord man använt betyder... nej.. keep it simple... är det som gäller för mig. Och dessutom så vet vi ju att det inte alltid är alla som vill erkänna att dom inte förstår vad ett uttryck eller ett ord betyder, alltså frågar dom inte... och då har dom ju verkligen inte lärt sig något. 


Ibland när jag läser hundbloggar så funderar jag på varför folk svänger sig med en massa såna ord/uttryck? Är det för att imponera och verka kunnig, tro?  Vill dom visa att dom minsann kan en massa om det här med hundar bara för att dom kan en massa krångliga ord? 


För om det är så att dom vill förmedla sina åsikter och sitt kunnande till så många människor som möjligt, då borde dom istället bemöda sig om att skriva så att alla, oavsett kunnande och erfarenheter, förstår vad dom menar. 


Äsch... skit samma.... blir dom lyckliga av att svänga sig med en massa krångliga ord så må det väl vara dom väl unnat. Man behöver ju inte läsa sånt man retar sig på.... 


Vet ni att medan jag sitter och skriver detta så sover hela huset här...  dörren står öppen ut, folk babblar utanför och gräsklipparna smattrar, men alla.... både tvåbenta och fyrbenta... snarkar och sover. Undrar om jag får åka ensam till skogen, tro?    

    

     


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se