Tedsams blogg

Alla inlägg under juni 2013

Av tedsams - 29 juni 2013 10:40

.... en massa beröm över lilla Jippie igen.   Det blir långt och det blir en massa äckligt beröm över Jippie, så bry er inte om att läsa längre om ni inte gllar sånt.   


Han har nu fyllt 4 måander och han är helt fantastiskt lätthanterlig. Här hemma går han mot dörren när han är nödig, passar man bara på att öppna för honom då, då kissar och bajsar han ute. Ser man honom inte så blir det inne förstås...  fast bajsat inne har han gjort endast en enda gång alldeles i början, och det är nog några veckor sedan han råkade kissa inne tror jag. Nu vet jag när han brukar bajsa och när han behöver kissa så nu är det enkelt att passa honom. Han håller sig kanonfint, det går timmar mellan hans kissande även i vaket tillstånd. 


På kvällarna har han fortfarande sitt lilla idiotryck, men det har blivit kortare på senaste tiden. Men det kan bero på att han och de andra hundaran alltid får en rejäl utestund på eftermiddan förstås....  


Om jag sitter kvar vid TV:n när klockan närmar sig halv 10-10 (vilket jag oftast gör), då kurar han ihop sig på golvet nånstans och somnar utan att ha fått sin kvällsmat. Men när jag sedan går ut i köket så kommer han förstås tassande och får sin mat och käkar upp varenda smula i matskålen. Sen går han till dörren och ställer sig, och när jag öppnar så går han ut och kissar och bajsar, sedan tassar han, utan att jag säger nåt, in i sovrummet och lägger sig i sin säng och somnar om där. Och där sover han till morgonen sedan... han har slutat att komma upp i min säng på nätterna.... och det tackar i och för sig både Salza och jag för.   


På morgonen vill han gärna gosa lite med Ibsen, men när sedan husse och de stora hundarna gör sig i ordning för att gå ut, då kommer han till mig och sätter sig vid mina fötter och sitter där (eller lägger sig ner) lugnt och stilla och tittar på när dom gör sig i ordning och sedan går ut genom ytterdörren.

 

Och det är helt fantastiskt imponerande tycker jag... på eftermiddagen när vi ska gå ut allihop, hundarna och jag, då är han galen av lycka och far omkring som ett torrt skinn. Svårt att tro att det är samma hund som på morgonen sitter så lugnt och sansat utan att någon sagt åt honom. 

 

Men om han och Ibsen får härja som dom vill när vi ska ut så hamnar deras matte troligtvis på hispan. Dom stressar upp varandra enormt, och det mår varken dom eller jag bra av så när mitt tålamod är slut så säger jag åt Jippie att sitta ner och sitta stilla... och det gör han, trots att Ibsen då fortfarande är galet upphetsad. 

 

Nedrans så lätt det är att lära valpar hur man vill ha det.   Synd att man alltid missar en massa och inte utnyttjar det där till fullo. 

 

På promenderna sköter han sig också utmärkt. Så fort vi lämnat gården så får han gå lös, och han fösöker alltid springa ikapp med Ibsen, så han jobbar hårt första delen av promenaden. Sen ger han liksom upp, inser att det är omöjligt,  och gör bara enstaka försök att hinna ikapp honom.

 

Möter vi folk som promenerar eller joggar så kallar jag in alla hundarna, sätter dom vid min sida och ser till att dom sitter där. Och nu sitter lilla Jippie också där och väntar på sin lilla godisbit. Han bryr sig inte om dom som passerar, men stannar dom och pratar så måste jag för säkerhets skull hålla honomi halsbandet för den frestelsen fixar han inte alltid.

 

Han håller alltid kontakt med mig när vi är ute. Även om han jagar efter Ibsen i full fart så vänder han alltid på ett visst avstånd och gör en raid tillbaka till mig. Och i morse när vi gick ut tillsammans med husse och de andra hundarna så testade jag inkallningen.....

 

Husse och Ibsen gick en bra bit före oss, Jippie o Salza o jag hade studerat måsarna i sjön en stund. Och så fick ju Jippie syn på husse o Ibsen långt där framme och drog iväg i full fart. När han kommit lite mer än halvvägs dit så ropade jag på honom, och han tvärnitade och vände och kom i full galopp tillbaka till mig. Suveränt bra....

 

Jag har testat inkallningen ibland när jag är ensam ute med hundarna också. Jippie sätter fart efter Ibsen och tänker försöka springa ikapp honom... och när han är nästan framme så ropar jag på honom... och han vänder direkt och kommer tillbaka tilll mig.  

 

När vi var nästan hemma idag så mötte vi en kille med en hund, och husse började förstås babbla med den där killen.  Salza var lös, hon bryr sig inte om andra hundar bara dom håller sig borta från henne. Hon gick och snusade i gräskanten och verkade helt ointresserad av hunden som stod 10 m bort. 

 

Jippe var så upptagen av allt möjligt så han registrerade nog inte den där hunden till att börja med, men så småningom så upptäckte han honom. Och då tänkte han gå och hälsa.... 

 

Nej! sa hans matte... stanna här! 

Ska bara hälsa lite.. svarade Jippie och fortsatte framåt.

Helvete... muttrade matte och slängde den samlade högen av koppel, som hon hade i handen,  bakom rumpan på Jippie.

OJ! sa Jippie... vad var det där...? och så vände han sig om och tittade bakom sig, och då passade matte på att locka honom till sig. 

 

Men... jag glömde ju hälsa på den där hunden nu då, sa Jippie... kommer strax tillbaka!   och så började han gå mot den andra hunden igen. 

 

Men i det här huset får man inte så många chanser, så nu dök matte på honom, tog ett tag i nackskinnet och talade om för honom att... NEJ! kom tillbaka!!... och det gjorde han. Och han satte sig bredvid Salza när matte sa till, och han satt kvar där och tittade på den andra hunden vars husse fortfarande pratade med vår husse.  

 

Han är bara 4 månader, det lilla pyret, men han är som sagt kanonduktig och hur lätthanterlig som helst.  Och jag tror stenhårt på det där med frihet under ansvar, och att ju tidigare, och tydligare, man visar hur man vill ha det, bl.a vid hundmöten, desto lättare går det att lära in rätt beteende. 

 

Så klart att man kan ta fram kopplet och via det förhindra att hunden går fram till någon, men jag vill ju kunna ha mina hundar lösa även om det råkar komma en annan hund... eller människa...  så då är den lösningen inte så bra. 

 

När vi sedan gått en bit så var det dags att koppla både honom och Salza eftersom vi skulle in på gården, och där stod det en skällande hund som var på väg ut från gården. Och Jippie gick hur fint som helst förbi den där hunden utan att bry sig speciellt... han kommer säkert att bli lika bra som Salza när det gäller det där med att strunta i både folk och fä som vi möter. Fast det gäller förstås att matte är lite på alerten också, ett misslyckat möte kan förstöra mycket. 

 

Ja det blev precis som jag hotade med.... en lååång utläggning. men vardagslydnaden är den allra viktigaste, och den ska grundläggas så tidigt som möjligt. Och Jippie är som sagt så oerhört följsam och lättpåverkad så på just vardagslydnadsfronten ser det väldigt lovande ut tycker jag.  Jippie är som sagt kanonduktig med tanke på hans ringa ålder.   

 

Och jag har ju världens bästa föredome med när vi är ute också...  Salza är ju en klippa både när det gäler att hålla kontakt och att uppföra sig vid folk- och fä-möten.   

 

   

 

 

 

 

 

 

      

   

 

 

 

 

 

Av tedsams - 28 juni 2013 12:37

Ja, Jippie nattade sig själv igår kväll när jag satt och såg på TV. Han släpade ut Ibsens filt i vardagsrummet och virade in sig i den....


   


Fast jag måste ju erkänna att han låg inte där så längre precis....      

   

Vet ni att jag är så gammal och grå att jag var med när agilityn introducerades, och även när lydnadsproven kom, men det är en annan sak det. Agilityn var ju helt annorlunda på "den tiden".....  den agility som finns idag är ju på både gott och ont helt annorlunda när det gäller det mesta.


Och nu är jag med på ett hörn och försöker introducera rallylydnaden här i länet. Det är förstås inte jag som dragit igång det, men jag är en av många små flitiga myror som haft kurser och anordnat tävlingar och träningskvällar och så.


I övriga landet har ju rallyn hållit på längre och där har man säkert ett annat förhållande till sporten än vad vi har här. Men det som vore roligt att veta är ju hur det kommer att se ut här om 10-15 år...  jag hoppas att det blir förändringar till det bättre, för förändras kommer det ju med all sannolikhet att göra. 


Ni som känner mig sedan länge vet ju att jag avskyr allt sånt där som "snabbt, fort och lätt".... om det sedan blir rätt och bra, det är mindre viktigt. Oftast känner jag det som att jag redan varit med alltför länge inom hunderiet, men jag har nog aldrig kunant ta saker och ting med en klackspark förstås.   


Men tja.... bry dig inte, Barbro... försöker jag ständigt intala mig själv, och nu har jag väl bestämt mig för att jag inte ska bry mig, men det är jäkligt svårt. Jag önskar jag kunde göra ett jättehopp i tiden och helt plötsligt flytta fram rallylydnaden i Mellannorrland 5-10 år, jag tror att sporten som sådan är bra mycket "bättre" då, och då tänker jag inte på de tävlandes prestationer i första hand även om dom säkert också är bra mycket bättre än idag. 


Och härmed inget ont sagt om dem som hittills dragit ett mycket tungt lass för att få igång verksamheten här uppe... dom har gjort ett jättejobb och det är ju även jag tacksam för förstås....  det är väl snarare den förestående utvecklingen som gör mig lite skeptisk. 


Men som sagt... jag ska ju inte bry mig...    Jag ska istället åka ut med doggsen i skogen nånstans, det är bastuvarmt här, fuktigt och äckligt som bara den... hoppas vi kan få lite skugga i skogen. 

   

 


Inte så himla bra kort, men man kan ana sig till att Jippie inte har så långt kvar innan han vuxit ikapp Salza på höjden. Han väger 15 kg redan och har kondition som den värsta maratonlöpare.... det går liksom inte att hålla honom lugn ute, han ger järnet från det han kopplas loss tills han kopplas upp igen. Och jag har inte hjärta att låta honom gå kopplad när de andra springer lösa.... 

Jaja... jag sa tidigt att han kommer att bli en elefant när han är fördigvuxen och jag får nog rätt där....   

     

     




Av tedsams - 26 juni 2013 10:34

Varför i all världen ska saker och ting gå som man planerat? Det vore ju katastrof om allt gick sin gilla gång, utan krångel.   


Igår var jag till veterinären med Salza, hon har förstås fått urinvägsinfektion igen. Och det är ju som alltid lite extra krångligt när det gäller oss. "Vanlig" antibiotika biter inte på hennes bakterier utan det måste till en dundersort... som förstås är dunderdyr. Men den här gången var vetten förståndig och skrev ut den med en gång, annars brukar hon få käka en omgång snällare antibiotika först och sedan, när infektionen förvärrats, få den andra sorten. 


Men nu hade hon också en stor mängd kristaller i urinen... och kristaller bildar så småningom stenar. Så nu har jag inhandlat superdyrt specialfoder som ska "mjuka upp" kristallerna och förhindra att dom blir till stenar. 


Och både jag och Salza blev så glada när vi såg att hon gått ner 1 kg sedan förra gången hon vägdes för en knapp månad sedan. Hon har käkat Bravoburgare med kycklingsmak och mycket lite fett i, och det har tydligen funkat kanonbra på henne... men nu vet jag ju inte hur det går med ett nytt foder. Innan vi hinner blinka har hon antagligen gått upp det där kilot igen...   Tänk att det alltid ska finnas nåt som krånglar till livet...


Jag är i alla fall tacksam att jag har en försäkring med rätt till medicinersättning, för mediciner till hundar är inte billiga. 


Jippie var med oss till vetten och jag passade på att väga honom också. 15 kg väger jättehunden nu... han växer som ogräs, men han är inte tjock, så jag har kanske lyckats anpassa hans mat hyfsat rätt också. 


Det är väldigt lämpligt att ta med Jippie när Salza ska till vetten för hon fullkomligt älskar att komma till veterinärer. Hon är fullkomligt galen och hälsar översvallande på allt och alla och far omkring som en galen get...  ingen risk att hon påverkar Jippie till att tro att veterinärer är otäcka och farliga, hos veterinärer har man skitskoj.   


Idag regnar det här... det har strilat ner hela förmiddagen, men nu när jag tänkte gå ut med hundarna, då vräker det ner.  Nog för att dom tål regn, men det är sämre med mig....   Fast vi får väl gå ändå, prognosen säger ju att det ska bli värre så det är ingen idé att vänta heller. 



Av tedsams - 23 juni 2013 19:18

Supervarmt idag... och Salza, Jippie och jag drog iväg ut i grönskaerna för att träna lite... och roa oss lite också förstås   

   


Jodå, Jippie lade sig också ner... i tre sekunder... 

 


Doggsen badade också, och idag var matte så elak att hon slängde ut Jippies dummy på djupt vatten... eller... på såpass "djupt" vatten att han inte bottnade.  


Han försvann ner under vattnet hela han, när han skulle hämta dummyn första gången, han är ju karl så det är kanske svårt att göra två saker samtidigt... båda simma och greppa apporten alltså.    Men nästa gång slängde han sig i lika glatt i alla fall. Simtekniken är väl inte den allra bästa, men viljan finns så det saknas bara lite träning. 

    

     

   

När badet var avklarat så skulle vi ta en "genväg" genom skogen... hahaha... genväg = senväg heter det ju.


Alla stigar hade växt igen eller blockerades av nerfallna träd, och det var stora hallonsnår som skulle forceras och shit så jobbigt det var, och lilla Jippie kämpade på som en iller. Salza älskar såna skogar, hon röjer som en galning i buskagen och flyger över nerfallna trädstammar... och lilla Jippie gjorde som sagt vad han kunde för att hänga på. Deras stackars matte flög inte över några trädstammar kan jag ju säga... hennes trasiga knä älskar inte direkt såna promenader. 


Men även en liten Jippie blir ju trött till slut.... så när det här hindret dök upp så löste han det på sitt egna lilla sätt.    

 


Det blev i alla fall ett sista "svalka-tassarna-bad" innan husse dök upp och hämtade oss med bilen. 


Och apropå husse... han får hjälpa till och visa hur mycket Jippie har vuxit....    

  

   


Och ibland när jag ser hundarna på håll... eller ute i grönsakerna... då ser jag fel på dom, fast bara ibland. 

  

   




    

     


Av tedsams - 22 juni 2013 10:43

Jag har nästan tappat lusten att blogga så inläggen kommer lite glest nu för tiden. Jag gjorde ju ett blogguppehåll för ett tag sedan, men började igen när Jippie kom till oss, men det känns mer och mer som att jag redan skrivit om allting minst ett par gånger under årens lopp.... intet nytt under solen.... eller hur är det man säger? 


Det enda som är nytt är ju Jippie, men allting blir ju ändå en liten upprepning eftersom det redan finns två hundar i huset. Fast jag vet ju att, när han blir nåt år äldre, så är det är lite kul att läsa gamla blogginlägg och påminnas om hur han var och vad han gjorde, man glömmer ju så lätt. 


Han växer i alla fall i en rasande fart, och han blir bara jobbigare och jobbigare för Salza, som inte riktigt förmår att säga ifrån så som hon borde. Ibsen säger ifrån nån enstaka gång, och då tar Jippie åt sig precis så som han ska... men Salza kan han terrorisera precis som han vill, henne skiter han helt enkelt i när hon försöker säga ifrån. 


Det är naturligtvis lite mitt fel det där. Jag har under årens lopp lärt Salza att det är jag som styr och ställer och tar hand om ev. problem som dyker upp... så när Jippie blir för jobbig, då kommer hon till mig... med Jippie hängande och slitande i nackskinnet...  och hela hennes kropp säger: "hjälp mig matte... se till att han slutar!"


Och som tur är har Jippie lite bättre respekt för mig än för Salza, så när jag säger till så lugnar han ner sig. Men det skulle vara nyttigt för både Salza o Jippie om hon verkligen sa ifrån ordentligt nån gång.


Idag på morgonen har vi varit med husse och de stora hundarna ute på promenad. Och jisses vilken ork han har, lilla Jippie. Han verkar inte trött en enda sekund när han röjer runt och gör allt han kan för att hänga med i Ibsens tempo, för när Ibsen är med, då är det honom Jippie ägnar sig åt. Och Salza är säkert tacksam för det...


Kan jag hitta rätta sättet att styra om hans energi till sånt som jag vill att han ska göra, så lär jag få en outtröttlig hund som jobbar tills han stupar... men det gäller att komma på rätta sättet då förstås.


Jag har faktiskt lite dåligt samvete när jag tänker på allt som Salza kunde när hon var 4 månader, och allt hon hade provat på och gjort. Jippie har en jäkla kondition och han är en hejare på att ta sig fram i skog och mark... men det är i stort sett det han kan och har provat på. 


Fast.... han går ju förstås alltid lös när vi är ute, och han lyssnar hyfsat bra (om det inte finns en lerpöl i närheten) när jag vill honom något. Och han är ju duktig på att apportera saker förstås, men det var medfött, så det kan inte jag ta åt mig äran för.  


Nej, jag borde nog skärpa till mig lite tror jag, men på nåt konstigt sätt så verkar inte tiden riktigt räcka till... vilket egentligen är helt oförklarligt. Tid är ju det enda jag har gott om....


Fast just nu är det mesta av min tankeförmåga upptagen med att planera för vår rallylydnadstävling. Jag har stängt tävlingen för anmälan idag och då har vi 89 anmälda på två domare. Det är en hel del att planera... allt material som ska finnas finns inte ännu. Vissa saker är beställda och jag väntar på leverans, andra saker ska hämtas (vilket jag ständigt glömmer), killen som sköter gräsklippningen på klubben ska vidtalas så att jag vet att det är nyklippt när det är dags, köket på klubben måste informeras så att dom vet hur många tävlande det blir, och vi måste tillverka massor av fler skyltar så att två domare kan köra samtidigt, vi saknar dessutom hastigt och lustigt en skrivare så det måste fixas, och det måste kollas så att alla tävlande verkligen har betalat avgiften, de gulliga människor som anmält sig som funktionärer ska informeras... och sedan det allra viktigaste av allt... tidsschemat. Först då det är klart kan jag skriva ett PM... och det ska ju finnas utlagt senast en vecka före tävlingen. 


Jaja, hjärnan mår väl bara bra av att få jobba lite hoppas jag...  och jag tycker ju att sånt här är roligt, annars hade jag ju aldrig åtagit mig det. Vi får väl hoppas att hjärnan är fit-for-fight fortfarande så att allting klaffar och blir bra när det är dags. 


Just nu sover ju alla hundarna, och lilla Jippie lär sova nån timma till, så nu ska jag göra ett första försök till en tidsplan. Vissa klubbar kallar ju alla tävlande redan på morgonen, även om man vet att dom inte kommer att få tävla förrän efter lunch nån gång, och det är ju smart med tanke på försäljning i köket och så... men jag har nog tävlat alltför mycket själv för att vilja tänka så. Jag vill inte att folk, eller deras hundar, ska behöva väntar i tre-fyra-fem timmar innan det är deras tur. 


Man brukar ju säga att domare som inte själva tävlat i de klasser man dömer aldrig kan bli bra domare... och lite så är det faktiskt också med de som planerar tävlingar. Har dom inte själva tävlat, så är det lätt hänt att planeringen görs så att det blir bäst för arrangören, och inte för de tävlande. 


Jaja, vi får se hur det hela avlöper.... herrn i huset bara ruskar på huvudet när det här kommer på tal. Han är övertygad om att katastrofen väntar runt hörnet, men så illa ska det nog inte bli. 





Av tedsams - 17 juni 2013 23:19


Ja Jippie har visat sig vara en typisk representant för rasen hopp - och – skutt, i synnerhet på kvällarna mellan kl 21 och 22. Han hoppar och studsar i rasande fart, jämfota, runt i lägenheten med en leksak i munnen, och gärna en leksak som låter så mycket som möjligt. Skitkul har han…. och om det eventuellt är så att matte vill se ett bra TV-program just mellan 21 och 22 så kan hon glömma det, men det är svårt att vara sur nån längre stund på en piggelin superglad hundvalp.  


Han har vuxit ”jättemycket” nu och har redan blivit långbent, nästan som en kalv. Han är minst sagt matfrisk, och jag inser att jag tyvärr måste dra ner på maten lite, men det är svårt när man ser att han slukar det han får, och gärna skulle vilja ha lite till. Han är ju så aktiv och livlig när han är igång så han är säkert jättehungrig när det väl är matdags.  



Häromdagen åkte jag till skogs med alla hundarna, och då trodde jag att både Ibsen och Jippie fått spader. De äldre hundarna vet ju vad som väntar när jag svänger av till vissa ställen, och dom går naturligtvis upp i varv…. och smittar Jippie som inget vet och förstår, annat än att dom andra är upphetsade. Och det svarar han på direkt…


Just den dagen tror jag dom slog alla rekord…. jag stannade bilen och Ibsen satte igång och stormskällde, och det tog inte många sekunder förrän Jippie hakade på. Salza låter ju ytterst sällan, men just den gången kunde man, mellan de andras skall, höra henne gnälla lite.


Jag öppnade dörren och släppte ut Ibsen (han får åka i baksätet numera) och han drog iväg i hundra km/timmen, stormskällandes. Efter 25-30 m vände han och kom tillbaka, sedan cirklade han runt bilen, fortfarande i 100 km/tim och stormskällande, och väntade på att de andra skulle släppas ut.


Det mest lockande var ju att bara öppna luckan bak och låta dom slänga sig ut, och sen bara blunda och hålla för öronen, men förnuftet tog överhanden.  


Med min strängaste röst fick jag Ibsen att sätta sig ner och vara tyst, och sedan öppnade jag luckan bak… och lilla Jippie gick i taket så det bara visslade om det. Han skällde och kastade sig mot grindarna och var fullkomligt galen. Salza var helt tyst, men stod förväntansfull bredvid honom och väntade på att jag skulle släppa ut dom.


Det är lite synd om Salza i de där lägena för hon sätter sig ner och hon är tyst… men hon får ändå vänta tills de andra lugnat ner sig… och det kan dröja. Men just den här gången släppte jag ut Salza och lät Jippie stanna kvar bakom grindarna. Med möda fick jag Ibsen att sätta sig igen, han drog förstås igång igen när Salza hoppade ut, och Salza satt vid sidan av honom… och så väntade vi, och väntade, och väntade, och väntade….


Och så småningom, efter några timmar… nej, jag bara skojar… så tystnade Jippie och började tydligen reflektera över vad som egentligen hände.  


Han tystnade och såg lite frågande ut… och vi väntade, och väntade, och väntade, och väntade…. och så satte han sig ner på sin lilla rumpa. Och jag sträckte fram handen för att öppna grinden…. och då gick han igång igen.


Ja… det där upprepades ett antal gånger, och både jag och ”gamlingarna” började misströsta om att vi skulle få nån promenad den dagen. Till slut tog faktiskt mitt tålamod slut, jag orkade inte vänta ut honom, jag var tvungen att visa lilla Jippie att han skulle sitta neroch vara tyst, även när grinden öppnades. Han är duktig med det där i vanliga fall, men just den här dagen var som sagt han och Ibsen totalt galna….  


Till slut var i alla fall alla hundarna ute ur bilen, och då utbröt nästa vansinne… Ibsen och Jippe for runt som galna getter. In och ut i riset och det höga gräset, Ibsen före och Jippie efter i full fart. Och nedrans så Jippie springer när han jagar Ibsen… jag förstår inte hur den där lilla kroppen orkar… men han tycker tydligen att det är så roligt så det kvittar tydligen att han blir trött.


Eller… blir trött… han blir inte trött. Jag måste gå in och avbryta för jag är rädd att han förtar sig, för ger sig, det gör han inte självmant. Och när jag då sätter stopp för det där rusande, då tar han till alla medel för att få fart på Ibsen igen, men Ibsen lyder då när jag säger Stopp och belägg och drar ner på tempot lite.  


Vi gick i alla fall en promenad i skogskanten och Jippie for som ett torrt skinn ut och in i det höga gräset vid sidan av stigen. Han älskar att rusa runt i full fart i gräset nu när det är så högt så han försvinner i det.


Efter en stund närmade vi oss vattnet, och Salza och Ibsen drog iväg i förväg för att svalka sig och ta ett litet bad. Jippie och jag kom lite efter, och när Jippie såg de andra där ute i vattnet så satte han högsta fart och slängde sig nerför strandkanten ner i vattnet….. där han inte bottnade.  


De andra två kunde stå på botten, men Jippie bottnade inte… men han visade att han kan simma i alla fall. Han plaskade lite, men simmade gjorde han.   


När dom svalkat av sig så fortsatte vi vår promenad, och nu borde Jippie vara trött och hålla lite mer lagom tempo… trodde enfaldiga jag… men det var full fart genom skogen igen.



Tanken med utflykten var faktiskt att jag, förutom rastning, skulle kunna träna lite med hundarna också, inte minst med Jippie. Och nu när vi kom tillbaka till bilen så tänkte jag lite deppigt att "nu är han för trött för att göra nåt”, men oj vad jag bedrog mig. Jag testade lite uppletande, och det var inga som helst problem… skutt, skutt ut i det höga gräset, och så leta och leta tills han hittade föremålet, och då kom han till mig med det i munnen.


Flera gånger gav han sig ut och letade och fann föremålet, och sen tränade vi lite sitt vid sidan och lite läggande…. och inte sjuttan verkade han trött inte.


Fast jag förstod ju att han skulle sova gott när vi kom hem igen…. och det gjorde han, han var nästan lika utsliten som jag var.  


Men jag förstår ju att såna där turer kan han inte få för ofta, även om viljan finns så är det i häftigaste laget för honom än så länge. Men han och Ibsen tillsammans, de är verkligen som en krutdurk, färdig att explodera, när som helst.  


Och Jippie kommer att bli norra Sveriges mest muskulösa och konditionsstarka springer om han får fortsätta på det här viset.  



Men när bara Salza och Jippie och jag går ut, då är det inte alls samma flängande. Då nosar dom mycket mer på olika spännande saker efter vägen, och även om Jippie då och då anfaller Salza och försöker få fart på henne så sker allt i hennes takt i alla fall. Blir han för jäklig med henne, då stannar hon bara och rör sig inte ur fläcken, så då får han ge sig till slut och skutta iväg på egen hand.

Och Jippie har lärt sig av Salza att stenar, dom är lönsamma dom. Så fort han ser en ”stor” sten i skogen nu så hoppar/kravlar han upp på den och väntar på att få en godis. Till och med dom stenar som Salza bara trippar förbi tar han sig upp på, och så står han där och väntar på sin godis.



Men han har också lärt sig att efter kvällsmaten, då ska vi sova. Han sitter snällt och väntar medan jag gör i ordning maten, sedan slukar han den i ett nafs, sedan går han ut och kissar, och därefter går han självmant raka vägen in till sin bädd och lägger sig.  


Och trots att jag springer lite fram och tillbaka och plockar ihop hans leksaker och gör mig i ordning för natten så ligger han lugnt där och tittar på vad jag gör… och när jag går och lägger mig så somnar han.


På morgonen är det Salza som väcker oss. När hon hör att husse o Ibsen är uppe, då väcker hon mig… och naturligtvis även Jippie. Då är det dags för morgonkissandet, men är det tidigt på morgonen (här i huset är det inte ovanligt att klockan bara är 5 vid det tillfället) så går jag och lägger mig en stund igen, och Jippie kommer då tassande och somnar snällt om, han också. Nästa gång vi vaknar är det återigen Salza som väcker oss, men då är det oftast dags att gå upp.



Ja, han är verkligen en behändig hund, den lille Jippie, men han är verkligen ingen mes. Han har ett jäkla humör, och även om han i vissa lägen är en liten fegis så finns det lägen där man ser att han verkligen inte tänker backa. Det ska bli väldigt spännande att se hur han utvecklas, och vad det blir av honom när han blir ”färdig”. Ibland tror jag ju att jag ”vet” hur han kommer att utvecklas, men sånt kan man ju faktiskt aldrig veta med en valp som är knappt 4 månader gammal. Det är så mycket som påverkar utvecklingen så det blir än så länge bara gissningar.



Näe, nu ska jag också sova… Jippie sover i sin bädd och Salza ligger utsträckt och sover i min säng, det är nog dags för mig att göra Salza sällskap tror jag.  

    

    



Av tedsams - 15 juni 2013 17:59


Nya för Jippie, men inte direkt för mig kanske. Vi har varit ”nere på stan” idag, Jippie och jag, och jag har fått ännu lite mer kött på benen när det gäller att veta vad han går för den lille Jippie.


Men nåt man inte ska glömma när man går på såna ställen med en liten hund är att världen ter sig väldigt annorlunda på den nivån hunden är. Det som vi ofta ser ovanifrån, det ser dom underifrån…   



I den här stan är ju stora gågatan fylld av drakar av allehanda slag… dom har jag visat foto på tidigare i bloggen..... och dom var lite konstiga tyckte Jippie. Men inte mer konstiga än att man kunde undersöka dom när matte använde dom som pall och vilade benen lite… då tassade han fram och kikade lite närmare på dom.


De två stora lejon som vaktar en butiksingång, och som stans alla hundägare nån gång har passerat med sina valpar, dom gillade han inte så speciellt. Men även dom fann han för gott att lite försiktigt undersöka, när matte vägrade gå därifrån.   


Alla butiksdörrar som öppnade sig automatiskt när man gick nära förbi, dom brydde han sig inte om, inte mer än att han kikade in och ville kolla vad som fanns innanför dörrarna.


Alla människor, eller människoben, som passerade brydde han sig inte heller speciellt om. Kom dom alltför nära så vill han nosa och undersöka, men annars var de helt ointressanta. En enda människa stannade och frågade om hon fick hälsa, och det fick hon… och då skötte han sig fint.  


Men alla dessa spanielvalpar som fanns i vartenda skyltfönster, dom tyckte han var mystiska. När han såg en sån, då reste han ragg, och vid vissa tillfällen morrade han också lite…. åt sin egen spegelbild.  



Alla halvtama fåglar som spatserade omkring bland alla människor, dom gillade han. Dom var nog det absolut mest spännande på hela utflykten tror jag. Dom höll sig oftast på ett avstånd av ett par meter bara, och som sagt… Jippie var helt fascinerad.

    

Och när vi satte oss på en bänk och smaskade i oss en glass så satt han lugnt och stilla vid mina fötter, och när glassen var slut och han käkat upp det sista, då la han sig ner och tittade sig omkring.  


De två terriers som ilsket skällande gjorde ett utfall mot honom blev utskällda tillbaka. Och det där är väl kanske en sak som jag är lite kluven till… när en hund gör utfall och skäller på honom, då svarar han direkt..… skitförbannad.   Gör kanske inte så mycket idag, men han lär ju inte vara en liten valp hur länge som helst.


Men de hundar som inte brydde sig om honom, dom brydde inte han sig om heller.


Över huvudtaget var han relativt ointresserad av både folk och omgivning. Han var mest intresserad av att undersöka alla dofter som fanns på marken och runt alla lyktstolpar.


Och det stämmer bra med det jag sett av honom hittills… det är i alla lägen nosen som i första hand styr honom.


Häromdagen när jag tvättade i tvättstugan och sprang fram och tillbaka dit, så slank han ut genom grinden i ett obevakat ögonblick. När jag då vänder mig om för att ropa på honom så ser jag honom, med nosen i marken, följa mitt spår bort mot tvättstugan i ett rasande tempo. Och det trots att jag stod på uteplatsen som han precis hade ”rymt” ifrån.



Ja, Storgatan här i stan är i alla fall väl avsökt av lilla Jippie nu, och trots att vi trampade omkring bland allt folk i över en timmas tid så var det med pigga tassar han travade tillbaka till bilen igen.


Så jag tänkte att vi kör väl en stund till då, och så ringde jag en bekant som bor på tredje våningen i ett flerfamiljshus och frågade om vi fick komma och hälsa på en stund, och det fick vi.


Två långa svängda stentrappor med ganska så höga trappsteg….

Nej, sa Jippie, där kan jag inte gå… jag vill inte alls det med mina små ben.

Jodå, sa matte… kom nu så går vi…. Och efter lite lockande så klev han iväg, trappsteg efter trappsteg, och på småbarns vis med ena benet först hela tiden.


Väl uppe på tredje våningen så blev det lite godis och lite vila medan matte fick kaffe, och trots att det var första gången Jippie var hemma hos någon annan så skötte han det hur snyggt som helst, efter att ha kollat runt lite så la han sig till ro vid mina fötter och somnade.


Och efter en stund var det dags att gå hem och då måste man ju klättra nerför alla trappstegen. Inte så lätt för en liten valp, två gånger snubblade han och ramlade omkull, men han tragglade på och vi kom helskinnade ner.


Nästa gång vi kommer till den där trappan är säkert de andra hundarna med, och dom rusar ju uppför i rasande fart… ska bli kul att se hur Jippie gör då.


Hade jag velat göra det enkelt för mig hade jag tagit med Salza idag, men jag tror att valpar mår bra av att få uppleva saker och ting på egen hand ibland också. Även om Salza är en fantastisk förebild i såna här lägen, så är det nog nyttigt för Jippie att skaffa sig erfarenheter på egen hand.


Men jag såg något som gjorde mig lite betänksam…. En ung kille som hade två hundar med sig. Två ganska så stora hundar av nån sorts staffe-typ, jag gissar att dom kanske vägde nånstans runt 30-35 kg vardera.


Dom uppförde sig inte alls illa på något vis, men det som gjorde mig betänksam var att han hade fäst båda hundarnas koppel i ett flexikoppel. Han hade alltså varje hund i ett ca 2 m långt koppel, och handtaget på kopplen satt sedan fast i haken till ett flexikoppel. Även när han hade flexikopplet helt ”uppdraget” så hade alltså hundarna ca 2 m koppel att röra sig i…. och vad som skulle hända om dom båda två fick för sig att dra iväg åt nåt håll med all sin kraft, det är ju inte så svårt att föreställa sig.  


Just dom hundarna behöver ju inte alls vara arga eller farliga på nåt vis… dom gick visserligen i sträckta koppel men brydde sig t. ex. inte om Jippie… men vi vet ju att den typen av hund oftast är lättprovocerad. Så vad händer om dom möter en hund som mopsar upp sig och uppträder provocerande? Som de där två terriers som gjorde utfall mot Jippie t.ex Har husse verkligen kontroll över sina hundar då? Det kändes nog inte riktigt så...… 

   

Ja, det var synd att jag inte kunde ta några kort idag. Det fanns många tillfällen då det hade varit kul, men kopplet var ju inte så långt att jag fick till nåt avstånd och kunde ta kort. Och Jippie var inte alltför pigg på att komma alltför långt ifrån matte heller, kopplets längd var precis lagom långt när nåt var intressant.   


Nästa gång vi är på utflykt på egen hand och tass, så ska vi leta upp ett hus med hiss tror jag, sånt brukar vara spännande.   

   

   

   

Av tedsams - 7 juni 2013 17:13

Vi har haft sommar här några dagar nu, och enda sättet att stå ut med värmen är ju att låta hundarna bada. Jag själv avstår gärna...  hundarna badar i Indalsälven, och den är fortfarande KALL kan jag tala om. Jag klev omkring i vattnet där idag, och fötterna blev nästan djupfrysta. 


Men dom gillar att bada, nästan för mycket. Dom går upp i varv rejält, och dom smittar förstås lilla Jippie också. Men  det är nåt han får lära sig att leva med så det är lika bra att han utsättts för det så tidigt som möjligt, och än så länge går det hyfsat bra. 


Eftersom jag inte badar med dom så förväntar dom sig att jag kastar nåt i vattnet som dom sedan får hämta. Ibsen får pinnar att hämta eftersom han tuggar sönder allting, och Salza har en dummy som hon hämtar gång på gång på gång på gång... och lilla Jippie ägnar sig åt att möta henne ute i vattnet och sno den där dummisen från henne.... gång på gång på gång på gång... 


Lustigt det där... Salza vaktar ju normalt sett sina sina saker, men det är inga som helst problem för Jippie att ta en dummie ur munnen på henne. Inte ens snörbollen försvarar hon, utan släpper snällt när han tar tag och vill ha den. 


Men Jippie har en egen dummy också, och den hämtar han i vattnet och bär tillbaka till mig. Jag har inte kastat den så att han måste simma för att ta den, var sak har sin plats, men han fick springa ganska så långt i vattnet idag för att kunna hämta den. 

Han tar den utan tvekan i vattnet, och han bär den fint hela vägen tillbaka....

   


Oftast lämnar han den i handen, men om jag är upptagen med nån av de andra, då tar han den med sig en bit bort och släpper den där. Och det är ju mitt eget fel som inte tar emot honom när han kommer, men det är inte alltid så lätt att hantera tre galna hundar i vattnet. 


Här har han fått hämta Salzas dummy, den är lite större den... fint grepp om den också.   



Vet inte om ni tänkt på att han springer och hämtar apporterna in mot stranden?   Vi var på ett fiffigt ställe idag, ett ställe där det finns sandbankar långt ut i älven och där man kan gå ganska så långt ut utan att Jippie behöver simma. 


På ett par ställen var det ett gränsfall, då bottnade han nog knappt, men han kämpade på och fixade det där hur bra som helst. Det är så bra motion för de stora hundarna att få springa i vattnet ibland, inte bara simma. Jag önskar bara att jag kunde slänga deras apporter mycket längre ut än vad jag orkar. 



Vi har ju en flygplats mitt i Indalsälvens delta, och medan vi badade så lyfte ett plan. Kanske ni ser det på fotot? Det var lite långt bort, men det såg härligt ut när det strävade på upp mot den blå himlen.


När vi kom hem så var dom trötta, alla doggsen. Och efter maten sträckte Salza o Jippie ut sig i min säng för en välförtjänt tupplur. Jippie ligger ofta så här med bakbenen, ser kul ut...   

  


Eller också ligger han utsträckt i hela sin imponerande längd... som här, då han sträckte ut sig i solen på verandan när vi kom hem från badet.    

     

Men nu sover dom gott, båda mattes hjärtegryn....  bäst att passa på att vila själv en stund också. Det är ju så när man har småbarn, man får passa på att vila när dom vilar.   

     

       

          


Skapa flashcards