Tedsams blogg

Alla inlägg under september 2013

Av tedsams - 30 september 2013 09:21

..... är en svag susning jämfört med morgonens kalabalik här. Men den ska jag inte berätta om nu, idag ska jag berätta om igår.....   


Vi åkte till Springerklubbens träning här i Sundsvall igår, Jippie och jag. Salza var också med, men hon fick ligga i bilen och kika på oss andra. Det var lite kul för vi var fem stycken där, och alla hade valpar på 6 eller 7 månader. 


Det blev lite kontaktträning, lite stanna kvar-träning och lite inkallningsträning... och så lite apportering. Och igår hade jag beväpnat mig med köttbullar som godis, så igår hade Jippie inte ögon för så våldsamt mycket annat än matte,    Fast....   söta springertjejer var ju lite lockande förstås, och så fanns det ju spännande dofter där också... det finns det precis överallt.... och så kunde man gräva lite i gruset när man skulle träna passivitet förstås.... men på det stora hela så blev jag positivt överraskad av lilla Jippie.    


Han skötte sig bra, och eftersom jag nästan alltid tränar ensam när jag tränar, så hade vi aldrig testat inkallning där någon håller hunden, så det gjorde vi för första gången igår då.  Och det gick ju finfint.... förstås      


Kontakten gick också över förväntan bra, med tanke på hur det avlöpte på kursen senast. Men igår hade ju matte köttbullar som sagt... 


Sitta kvar är han hyfsat duktig på, det tränade vi för första gången med främmande hundar runt omkring så med tanke på det så gick det kanonbra.


Apporteringen var den stora överraskningen. Jag plockade fram en dummy, vilket vi aldrig tränat apportering med förut. Jag använder ju såna för att få hundarna att simma när dom ska bada, så dummyn är för Jippie förknippad med lite (läs: mycket) stress och lite fläng och lite tjosan svejsan... tyvärr.    


Men han fixade det finfint i alla fall. Jag satte Jippie vid min sida, höll för säkerhets skull i halsbandet när jag kastade iväg dummyn men han satt stilla "av sig självt". Och när han sedan, långt om länge, tittade på mig så fick han springa och hämta. Och han for iväg i en himla fart, tog dummyn i flygande fläng och kom tillbaka i full galopp..... och tänkte dra järnet förbi mig med den roliga dummyn i munnen. 

Men då var det ju det där med köttbullar då.... tänk vilka underverk såna kan åstadkomma     Tre gånger gjorde vi om det hela, och det gick kanonbra varje gång... sen frestade jag inte lyckan mer utan vi avslutade där. 


När den träningen var över så åkte vi till skogs, Salza, Jippie och jag. En liten promenad så att Salza fick lufta sig lite också, och sedan fick dom leta bollar i skogen. Salza älskar ju uppletande, och hon älskar bollar, så för henne var det verkligen fest.  


Dom satt vid min sida båda två och så kastade jag in bollar i skogen, sedan fick dom, en i taget, springa iväg och leta fram en boll. Det där med att sitta där vid min sida och se bollarna landa nånstans i riset, och sedan dessutom sitta kvar när den andra springer iväg för att leta... det är svårt det. 


Salza fixar ju det där utan problem men det syns på henne att det faktiskt är en väldigt svår frestelse. Jippie fixar det också kanonbra... men han fick ha kopplet på sig för säkerhets skull, och de första gångerna Salza drog iväg i full fart var jag tvungen att påminna Jippie om att han skulle stanna hos mig. Sedan satt han faktiskt utan min påminnelse även de gånger Salza drog iväg i full karriär.... och det är strongt gjort av lilla Jippie det.   


Vi roade oss ssedan med lite annat nyttigt och roligt en stund också, och sedan styrde vi kosan hemåt. Jippie sov gott resten av dagen kan jag ju berätta...   


   

Det där med stadga tycker jag är viktigt. Oavsett vad man ska göra med sin hund så har man nytta av en ordentligt befäst stadga, inte minst till vardags.  Det finns många, många tillfällen då jag säger "Sitt, Stanna kvar!" till mina hundar och då förväntar jag mig att dom verkligen ska sitta kvar där tills jag säger nåt annat också. Och det gör dom... Jippie är som sagt redan kanonduktig på det, och bättre ska det bli.   


Men det finns folk som inte tränar stadga med sina unga hundar eftersom dom då tror att dom "förstör" något, eller "tar bort" något hos dom.  Dom kräver inte att hunden ska sitta stilla hos dom innan dom får apportera till exempel, för då tror dom att hunden sedan inte vill apportera. 


Eller dom tränar inte stadga på den unga hunden som ska jaga fågel så småningom, för då tar man död på lusten att jaga. Hmmm.... om hunden har så liten jaktlust att den slutar jaga för att man lär den sitta stilla när man säger till om det, då blir det i vilket fall ingen bra jakthund. Och förresten... det finns väl ingen hund som ska jaga på eget initiativ i alla fall, det ska ju också göras på kommando. 


Ni vet, ju mer man lär hunden desto lättare har den för att lära. Och lär man in saker och ting så att hunden upplever det som en positiv grej så kan det aldrig någonsin göra nån skada. Men det ställer ju lite krav på oss som förare att få även såna tråkiga saker som att sitta stilla när det händer roliga saker runt omkring att bli positiva och lönsamma för hunden förstås. 


Men det är ett nedrans praktiskt kommando som man har nytta av i massor av olika sammanhang, både i vardagslivet och på prov och tävlingar. 


Idag blev det som sagt lite kalabalik på morgonpromenaden, men alla överlevde även om husse är lite extra justerad just nu.   Men Jippie har plötsligt ett litet jack på kanten av det ena övre ögonlocket, och ögonlocket är svullet. Ingen av oss vet egentligen när det där hände, men troligtvis nån gång under promenaden idag för jag vet inte att jag såg det där innan han gick ut i morse. 


Det är ett mycket litet jack, men tillräckligt för att det ska vara svullet i alla fall.... men jag har bestämt att avvakta med ett ev. veterinärbesök och så hur det utvecklas under dagen. Jacket är så litet så jag tror inte att det kan sys, och då gör dom väl inget annat heller kan jag tro. Ögat verkar inte alls skadat eller så, utan det är "bara" ögonlocket....


Nedrans skit i alla fall.... undrar om han är en liten oturskille, lilla Jippie?  Fast som han far fram, totalt orädd för allting, så är det väl kanske mer konstigt att han inte dessutom brutit både armar och ben...    


Ja, vi får väl se som sagt.... jag skulle ju lämna bilen på bilverkstan i morgon bitti  men jag har ändrat den tiden om-ut-i-fall-att Jippies ögonlock är värre då så att han trots allt behöver ett veterinärbesök. 


Det blev en lite dramatisk början på veckan här i huset... det hade vi faktiskt kunnat vara utan...    

     

       

   

Av tedsams - 28 september 2013 08:55

Han... virrpottan Jippie alltså.    En del av mina inlägg om honom här i bloggen kan säkert tolkas som att han alltid är stirrig och ofokuserad och har dålig kontakt med oss, men så är det definitivt inte. 


Han är 7 månader nu och har en vardagslydnad som är kanonbra. Inga som helst problem att ha honom lös med de andra hundarna ute på promenaderna, han kommer omedelbart på inkallning även om han har andra hundar i sikte, och han sitter lugnt och stilla vid min sida när andra hundar och människor passerar. 


Ibland får han gå med det övriga gänget ut på morgonpromenaden och husse kommer varenda gång hem och är alldeles lyrisk över "Lillen" och hans uppförande. Visserligen är inte husses krav på vardagslydnad riktigt lika höga som mattes, men dom är med all säkerhet högre än många andras.  


Han (Jippie alltså, inte husse) går fint i koppel utan att dra, och han har en utmärkt stadga i de allra flesta sammanhang. Sitt, Stanna kvar är mycket väl befäst, inte minst med tanke på hans ringa ålder. 


Han vet precis vad "Lägg dig och vila" betyder. Säger man det till honom så tassar han genast iväg till närmsta hundbädd och lägger sig där och kopplar av. 


Han har kommit på att det är lönsamt att bära saker till matte, man får en godis för sånt. Han har nog sett hur Salza gör och tagit efter tror jag    Så när han är godissugen då tar han en leksak och så kommer han med den och sitter sedan framför mig med den där grejen i munnen och ser bevekande på mig med sina spanielögon. Så klart att han får byta mot en godis då.   


I går när vi var på promenad så hittade han en stor boll i en avlägsen skogsdunge. Vi hade nästan en kilometer hem därifrån, men han bar den där bollen hela tiden. Han släppte den ibland när han skulle lukta på nåt intressant, eller när han skulle göra en liten springraid med Ibsen, men sedan kom han varje gång ihåg bollen och sprang tillbaka för att hämta den. 


Han gillar att bära på saker och har som sagt lärt sig att man kan byta dom mot en godis eller en liten lekstund, kanonbra! 


Och det är inga som helst problem att ha med honom hem till andra människor. Han hälsar och kikar runt lite (skuttar runt kanske man ska säga) , och när jag sedan säger åt honom att lägga sig och vila, då lägger han sig vid mina fötter och somnar.   


Men han har fortfarande ett hett temperament, vilket också är bra. Lite jäklar anamma skadar inte, varken på hundar eller människor     


Han är oerhört fokuserad när vi tränar här hemma, nästan lite mycket "på" kan jag tycka ibland, och han har inga som helst problem med att Salza och/eller Ibsen finns alldeles intill. 


Men på främmande mark, med främmande hundar och människor och annat som rör sig runt omkring, då har han lite mycket att hålla reda på. Men det är ju bara en träningssak... en träningssak som hans (lite lata?) matte inte riktigt tagit tag i ännu.   


Vill man ha en hund att jobba med, en hund som alltid är på G och en hund som, i alla fall ännu så länge, verkar outtröttlig så länge man erbjuder honom nån aktivitet, så ska man ha en Jippie.      


Men han gillar att mysa i husses knä i TV-fåtöljen också, och han är som ett (stort) mjukt gosedjur när han kommer tassande och sätter sig tätt, tätt intill och vill bli klappad och kelad med. 


Jag tror att man kan beskriva honom som att han är "mycket hund". Han styrs av sina instinkter och av sin nos i väldigt hög grad, vilket naturligtvis är mycket bra, men samtidigt kräver det en del av hans förare.  I alla fall om föraren vill styra hunden och hans förmågor åt ett visst håll.    


Det ska bli spännande att se vart vi hamnar, lilla Jippie och jag. Fast han är inte så liten längre, lika stor som Salza nu och förmodligen växer han väl en bit till. Det hoppas jag i alla fall, det ska synas att en hanhund är en hanhund. Det gör det visserligen redan, men jag gillar stora kraftfulla hanhundar så jag hoppas att han blir en sån.   


Ja, det var lite om stjärnan Jippie vid 7 månader det....   

    

      

       




Av tedsams - 26 september 2013 08:20

Och titta där matte... massor av hundar! Och titta!! Dom springer jättefort där borta! och där borta är det nån som hoppar! Och där är det nån som ropar HIT!! Och där borta går det en hund och nosar! Och där borta är det en hund som leker med sin matte!


Och där borta låter det nåt konstigt! Och åt det hållet knastrar det där borta i mörkret! Matte, det finns spöken där borta i mörkret, se du inte dom??


Och känn så gott det luktar där alla hundarna gått! Måste kolla upp vart det där spåret går! Men titta, där springer dom fortfort igen! Och där borta kommer det en bil! Och så skramlar det långt därborta åt det hållet!


Jaha... hej matte, är du här också??  Oj så gott det lukar här då! Och kolla den där lilla rottistjej, söt va? Måste kolla av dofterna där hon gått! Och kolla den där hunden då, den ser lattjo ut! Men nu låter det konstigt där borta igen! Och där är det nån som kommer, undrar vem det är då? 


Vaddå, sitta???? Hur gör man då, det har jag glömt hur man gör! Har inte tid!  Åh, kul... vi ska gå nånstans, måste ju kolla vad det luktar där vi går då. Kan ju ha gått nån pangbrud där innan.... Vaddå??? hålla mig till dig, matte? Inte dra? Och upp med nosen???? Haha, du är rolig du, matte!!!!


Det luktar ju GOTT... och spännande... här, har inte tid med dig nu, matte!! Måste kolla upp ALLT som luktar så spännande....   och så är det garanterat en massa spöken där borta i den där mörka skogsdungen, jag hör dom tydligt! Ingen idé du pratar med mig nu, matte... jag har ju inte tid med dig nu, sa jag.  


Och kolla! Dom har en pipleksak, såna gillar jag! Och dom har en boll där borta! Varför har vi ingen boll, matte? Fast strunt samma, jag har inte tid med nån boll heller! Måste hålla koll på ALLT som händer, inte minst det som händer där borta i mörkret, det är lite extra spännande det!   


Vaddå, lyssna på dig, matte? OCh TITTA på dig också?? Har inte tid med sånt nu, det får vi göra när vi kommer hem...  



Ja, det var en kort sammanfattning av gårdagens kurs. Snacka om utmaning....   

      

   

    


      

    


Av tedsams - 24 september 2013 12:51

Eller hur man nu ska uttrycka det, Fabian blev i alla fall inte godkänd vid besiktningen. Det hjälpte inte alls att charmige Jippie var med, besiktningskillen gillade visserligen hundar och hälsade och så, men, men....


Fast det absolut retligaste är att det är samma fel i år som det var förra året och förrförra året. Och varje år har jag lagt ut en massa pengar på att åtgärda det där felet och det vete sjuttan om verkstan verkligen gjort det. 


Bilverkstäder som får släcka Bilprovningens 2:or kanske man inte ska lita på?  Dom kanske bara tar betalt och så godkänner dom bilen och så rullar den ett år till nästa besiktning då felet upptäcks (igen?) och så börjar alltihopa om. Inte vet jag.... irriterande är det i alla fall, och förmodligen dyrt också.   


Ja, skit samma.... nu är det som det är och inget att göra något åt. Nästa vecka är det dags för verkstadsbesöket i alla fall...   


Jippie var som sagt med mig till Bilprovningen, och det var lite annorlunda än att ha med Salza. Hon brukar få följa med, och hon är ju världens coolaste hund i såna sammanhang så det var lite skillnad att ha med sig lilla yrvädret Jippie. 


Allt skulle undersökas, varenda vrå (och det fanns många) måste utforskas, och han tittade med stora ögon på allt som hände.    

Han brydde sig inte när det klingade och small både här och där, men när vi passerade en "bergsprängare" som stod på en pall och spelade musik, då blev han fundersam.    

   

Han stod en lång stund och tittade och lyssnade innan han fortsatte upptäcktsfärden.     


   

Och när vi sedan fått tillbaka vår underkända Fabian så åkte vi iväg en liten bit så att Jippie skulle få en liten promenad i skogen. Och gissa....


Vi fann en silverskog...

   

  

En guldklimp i en silverskog... det är väl inte illa?    


Lite mindre poetiskt blir det kanske när jag berättar att jag tror att det var torkad lera som gav den där gråa silverlystern. Det var väldigt vått och lerigt där, och det ligger en sjö alldeles intill, kanske att det myckna regnandet förra veckan ställde till med översvämning där?  Och när vattnet drog sig undan så lämnades spåren av lera kvar... tja, vem vet? Det var ganska så häftigt att se i alla fall... 

 

     

    

     

   

Av tedsams - 22 september 2013 13:21

Ja, det får man väl kanske kalla det vi hållit på med idag. Inga avancerade saker precis, men man ska väl börja med det som är enkelt kan jag tro.   


Jippie har fått prova på att dutta med nosen på en targetpinne. Fast.... hans matte är ju lite klantig med klickern så nästan lika ofta som hon klickade för att han duttade på den, lika ofta klickade hon för att han bet i den.   


Det är svårt det där när man vill klicka i exakt rätt ögonblick. Även om ögat ser att han plötsligt öppnar munnen och tänker bita i den istället för att dutta på den, så hinner inte hjärnan fömedla det till fingrarna som är redo med klickern.  Men vad sjuttan.... lite tjafs på vägen får man väl räkna med...   



Det var igår vi höll på med det där, och när jag checkade av det idag igen så hade nog 10-öringen ramlat ner tror jag. Fast inte helt och hållet det där med att man inte ska bita i den, han försökte det några gånger idag också. Fast idag skärpte jag till mig och klickade inte för såna fasoner...     



Och alldeles nyss plockade jag fram en musmatta och tänkte lära honom att han ska trampa på den för att få en godis. Och det är inte helt lätt att vara Jippie inte....  Salza kan ju också det där, och hon kom ju som skjuten ur en kanon när jag plockade fram musmattan. Hon blev tillsagd att ligga vid sidan om och vänta, och precis då hörde väl Ibsen att det var nåt på gång så han kom också, och stod sedan som en dreglande staty vid sidan om Jippie när vi höll på. 


Men det behövdes inte många klick förrän Jippie förstod vad som genererade torkade blodpuddingsbitar, trots de där två gamarna vid sidan om. Men man kan se att han inte är så långt ifrån att försöka lyfta upp musmattan med munnen, men det antar jag försvinner så småningom när det är ordentligt befäst att han enbart ska trampa på den. Han gillar ju att bära på grejor så det är väl nära till hands att försöka göra det när han inte riktigt vet vad som förväntas av honom kan jag tro. Men han trampar med eftertryck på mattan, riktigt stampar på den... precis som att det då skulle hoppa ut en godisbit ur den.   


Och det är kul att se att han först försöker med att sitta framför mig och stirra mig i ögonen, det brukar ju ge godisbitar ibland det också. Efter en stund inser han att det inte kommer nån godis denna gången, och då tittar han på musmattan, reser sig och går dit och klampar ner en tass på den, och så tittar på mig som för att säga... "Är du nöjd nu då??? "  och det är jag ju naturligtvis.   


Ja jisses.... det är roligt med lättlärda hundar...     

     

      



Av tedsams - 21 september 2013 10:15

Fanns det nån tävling i vardagslydnad så vete sjutton om inte våra hundar hade tagit vinsten där idag.   


Vi var ute på en morgonpromenad idag, hundarna och jag, och det var många fler som kommit på den idén. Solen sken och efter allt regnande tidigare i veckan så kan man ju förstå att folk lockades att ge sig ut även om det var hyfsat tidigt. 


Vi både mötte och blev omsprungna av joggare som hade hundar med sig, och vi mötte många som var ute och "power-walkade", och varje gång så  kom hundarna tillbaka till mig i full galopp (mjaaa, Salza nöjer sig med trav, hon   ) när jag ropar på dom. Och sen så sitter de fint vid min sida och väntar på sin lilla godis medan folk och hundar passerar. 


Vid ett tillfälle så hade en människa passerat oss och jag gav hundarna deras godis och tänkte precis låta dom springa iväg igen när jag såg att det kom nån en bit bort på vägen, så jag hejdade mig och lät hundarna sitta kvar. 


Men lilla Jippie hade väl läst mina tankar, för han hade hunnit lyfta på rumpan och tagit ett par steg ifrån mig, men så upptäckte han också den där människan som närmade sig. Och snabbt som ögat, utan att jag sa ett ljud, så intog han sin plats vid min sida igen...   och nu var matte lite mer på alerten så när människan passerat oss så satt alla snällt kvar tills dom fick lov att gå därifrån.   


Ibsen har lite problem med hundar som morrar och gör utfall när dom passerar oss. Han sträcker upp sig lite och skulle nog gärna vilja sätta dom på plats tror jag, men det räcker med en liten harkling från min sida så slappnar han av igen. 



Och när vi gått nästan hela vägen och inte hade så långt kvar hem så springer det en katt (en svart dessutom) över vägen ca 20 m framför oss. 


Skit samma, är min första tanke, låt dom jaga den då, jag orkar inte bry mig och jag får ändå inte stopp på dom alla tre..... det är ju skog på båda sidor och massor av träd som katten kan rädda sig upp i.


Döm om min förvåning när den enda som springer efter katten är Jippie. Salza tar ett par steg, hejdar sig och tittar bakåt på mig, och Ibsen tittar på Salza... och jag tänker förstås snabbt om och ropar; Jippiiiieee KOM!


Och Jippie tvärvänder och kommer i full galopp tillbaka, och naturligtvis så kommer Salza och Ibsen också fram och vill ha en godis, och det var dom ju värda tycker jag.   



Det är behändigt att ha såpass lydiga hundar, för då kan dom få gå lösa även på promenadvägarna här runt omkring, men man kan inte gå och tänka på så mycket annat än att hålla reda på om man möter nån, eller om det kommer nån bakom oss. 


Ibland har jag tänkt att det vore trevligt med sällskap på alla de där promenaderna, men det skulle inte funka. Då blir det en massa pladdrande och det skulle inte gå så bra, man skulle ständigt få avbryta sig själv eller kompisen när hundarna måste kallas in vid möten och sånt. 


Fast går man i skogen är det ju lite annorlunda, där möter man inte en massa folk och hundar...  där kan man koppla av på ett annat sätt och låta tankarna flaxa omkring lite som dom vill.    Fast just nu är det väl risk för att nån tror att jag är en älg, så nu vågar jag mig inte ut i storskogen... tråkigt. 


Näe, nu ska jag ta hand om 2 kg nötfärs som jag köpte igår...  så jäkla tråkigt. Jag tycker inte om att laga mat, men det är ju tyvärr ett nödvändigt ont, och det är himla bekvämt att ha lite färdigt i frysen som man kan ta fram en dag då det känns extra motigt att laga till nåt. 


Sen i eftermiddag när det är dags för promenad nr 2 så tar vi nog bilen nånstans tror jag. Solen skiner från en klarblå himmel och här i området lär det krylla av folk och hundar som är ute och njuter av solen. Men det är inte så kul att gå på rad på gångvägarna...    

   

    

Här kommer ett par bilder från imorse....

         

    

   

    







Av tedsams - 20 september 2013 10:51

Åkte ju till klubben igår kväll eftersom vi utlovat fri träning även för rallyn på klubbens fria-tränings-torsdagar. Fast jag kunde lika gärna ha stannat hemma... det var jag och kompisen som var där, av rallyfolket alltså. Och det trots att det faktiskt inte regnade, fast det hade förstås regnat hela dan tidigare.


De enda som var där och tränade var nog såna som ska tävla bruks där till helgen tror jag, men jag ska förstås inte klaga på att folk inte kommer när det är regnrusk, jag tränar ju inte själv i sånt väder.  


Men eftersom det är höst och märkt så är det lite svårt att träna med skyltar nu. Även om det finns belysning på planerna så är det lite svårt att se skyltarna ordentligt.... men man kan ju träna utan skyltar förstås.  Det är ju detsamma med rallyn som med allt annat, man ska träna in småbitar av varje moment och sedan sätta ihop det till ett helt moment. Och man ska inte gå banor hela tiden heller, i alla fall inte förrän hunden verkligen behärskar alla moment ordentligt.


Jaja, vi får se hur det blir framöver, vi lägger nog ner den där fria träningen om intresset fortsätter att vara dåligt. Fast det är förstås med det så som en ung och energisk människa sa till mig för ett tag sedan... Engagemang skapar engagemang... och det är ju så rätt så. Men för att leva upp till det så måste man kanske vara lite yngre och lite mer entusiastisk och lite friskare än vad jag är     det är nog kanske läge för nån yngre kraft att ta över det där.


Jippie fick följa med till klubben igår också, vi skulle träffa släktingen Gimzo och eftersom vi tränar ihop då och då så tycker jag att det är bra om dom får träffas lösa och lediga några gånger innan Jippie är könsmogen. Gimzo tyckte att Jippie var lite jobbig, morrade lite och så, men lät sig i alla fall förledas till några små lekstunder. Och det var skönt att se att Jippie svarade på rätt sätt när Gimzo muttrade och sa ifrån...   


Idag har jag varit igång sedan klockan 6 i morse. Och klockan hann bli nästan 10 innan jag satt ner för första gången den här morgonen.... men nu sitter jag har och latar mig en stund, det behövs, för jag ska strax åka och veckohandla, och det är en pärs av värsta slaget tycker jag... puuuust. 


Och när det är gjort och alla prylar är uppackade och instoppade i skåpen, då är det dags för hundpromenaden, och när den är gjord är det dags för middag, och när den är gjord är det dags att ge hundarna mat, och när det är gjort... då är jag ledig..... om jag blundar för den stora högen med stryktvätt som uppstod efter morgonens tvättstugebesök.    


Näe, det här duger inte.... full fart mot stora köpcentrat    

    

    

    





Av tedsams - 19 september 2013 17:02

Jippies första kurs och han skötte sig bättre än vad jag hade förväntat mig. Vi hade ett ganska så långt teoripass inne, och bra var ju det för det spöregnade ute, och Jippie fick följa med mig in, han behöver sån träning. 


Träning i att inte göra något alls alltså...  han är ju mest van vid att det bara är här hemma man ska ta det lugnt och göra inget  alls inemellanåt. Men han fixade det som sagt bättre än vad jag trott, och sen när vi gick ut en stund så fixade han också att hålla kontakten med mig mycket bättre än vad jag befarat, trots de andra hundarna runt omkring. 


Men han har förändrats den senaste veckan, eller kanske de två senaste veckorna. Han har mognat, det märks på en massa olika saker. Han härjar inte lika mycket med Ibsen när vi är ute, han ägnar mer tid åt att nosa och att undersöka saker och ting. 


Och han nappar snabbt när jag erbjuder nån aktivitet, vilket ju är himla tacksamt.   


Det märks också på Ibsens beteende att Jippie har mognat och förändrats. Ibsen bemöter Jippie lite annorlunda nu, dom leker och brottas fortfarande, men Ibsen har tuffat till sig lite. Han vaktar sina saker lite mer och han tillåter inte att Jippie stjäl hans pinnar och sånt ute i skogen. 


Och märkligt nog så tycker jag att Salzas beteende också har förändrats, åt det andra hållet... eller hur man ska säga. Hon nedlåter sig till exempel till att ha dragkamp med honom då och då, det har hon inte gjort förut. Min gissning är att hon kommer att bli ännu "vänligare" inställd till honom när han vuxit till sig en liten bit till. 


Fast vänligare och vänligare, hon är ju alldels för tolerant när han slänger sig på henne och biter och sliter i henne, men antagligen så avtar det mer och mer allteftersom han växer till sig, och det kanske hon känner på sig. Inte vet jag....  Jippie har i alla fall förändrats och det i sin tur har påverkat hur de andra hundarna behandlar  honom. Och alltihopa är till det bättre...   


Kursen igår ja... det är kul att gå kurs, och det är kul att se och höra de övriga kursdeltagarna. Alla har ju egna erfarenheter och kunskaper och alltid lär man sig något nytt.


Och det är kul att se att det, som alltid, finns alla varianter av hundägare på kursen. Jag tror det finns en mall som nån allsmäktig övervakare placerar in kursdeltagare efter, så att alla de här typerna alltid finns representerade.   


Men det är roligt att 6 av 8 deltagande hundar är i ungefär samma ålder som Jippie, dom är ju lite mer opåverkade än så länge och har inte heller skaffat sig så våldsamt många ovanor som lite äldre hundar kan ha gjort, lite roligare att se hur just dom utvecklas på kursen.   


Tanken är att vi ska ha lite klickertänk i den här kursen, jobba med klicker och positiv förstärkning och vi har också fått lite läxa till nästa gång. Fast den läxan har vi redan gjort....  det gällde att hundarna ska klickas in, och det har ju Jippie och jag redan gjort. 


Så jag tänkte gå vidare i kursplanen och jobba lite med targetträning...   jaja, nån gång, nånstans, så kanske matte fixar att klicka i exakt rätt ögonblick. Min hjärna och mina händer samarbetar mycket dåligt. Eller också har jag en för snabb hund, det som händer händer ju fort när det gäller Jippie. 


Och i just det här fallet är det olyckligt att han lär sig så snabbt... för han lär sig ju fel när jag klickar fel.... lära och lära om, är vårt valspråk just nu.   

   

Men det ordnar sig säkert så småningom det också. Ikväll är det fri träning på klubben, undrar om det kommer nån när regnet vräker ner? Det är lite lockande att tro att det inte kommer nån så att jag inte behvöer åka dit just idag, men det vore ju typiskt om det just idag kommer folk som vill träna och så är jag inte där.   


Fast vill folk verkligen träna när det är mörkt och dystert och regnet vräker ner? Vi fårväl se, jag måste nog ta en tur dit i alla fall...


Jag själv tränar aldrig i regn, har aldrig gjort och kommer aldrig att göra.   Och jag har trots det aldrig haft nån hund som inte gjort det den ska även om det har råkat regna på nån tävling. Dom är ju ändå vana att vara ute i regn och rusk, vi stannar ju inte inne när det regnar, vi låter bara bli att träna.


Jo jag vet, man får inte vara sån egentligen, men nu är jag sån och det har gått bra det också. Och antagligen går det bra framöver också... 


Fast sånt här berättar jag förstås inte när jag har kurs... då gäller det att peppa folk att träna oavsett väderlek, så det här är en hemlis som ni inte får avslöja.    


Men rädda för väta har ändå aldrig mina hundar varit. Jippie är ett lysande exempel på att det kvittar om gräset är sjöblött och regnet vräker ner, livet leker i alla fall.   

   


 




          

   





Skapa flashcards