Tedsams blogg

Alla inlägg under juli 2012

Av tedsams - 24 juli 2012 15:49

Husse tyckte nog att den där evinnerliga hostan som jag har behövde få vara ifred, för han tog hand om alla promenaderna idag.  

  

Och ärligt talat så känner jag mig inte speciellt piggelin. Men på fredag är det meningen att sonen med sambo och lilla barnbarnet ska komma på besök, så då gäller det att jag är frisk.

  

Jag har rotat fram täcken och kuddar och sånt och hängt ut på vädring idag, extrasängkläderna används ju inte så ofta här i huset så dom behöver nog lite frisk luft innan dom ska användas.


Men det är ju lite tråkigt att det är 75 mil mellan oss… i bästa fall kan jag väl hoppas på att få se barnbarnet en gång i halvåret då… eller nåt sånt… men å andra sidan är det ju bättre än inget alls.  

  

  

Jag hade tvättstugan bokad i dag också, men det ändrade jag till i morgon istället. Hoppas att jag får sova i natt så att jag känner mig lite bättre imorgon.  


För övrigt har jag fördrivit tiden med att läsa ut en bok, men det är tråkigt att sitta och läsa tycker jag. Jag vill helst ligga och läsa, men då hostar jag ju mycket mer.


Och så har jag klurat på priser till vår rallylydnadstävling. Jag har förstått att det är viktigt med priser i dom sammanhangen., men eftersom jag själv inte bryr mig speciellt mycket om sånt så måste jag tänka om lite där.


Fast det var ju förnämligt att vinna en stor säck hundfoder förstås, det gjorde vi ju i Brunflo. Men sånt kan vi nog inte hoppas på att få till här, det tror jag inte.   


Fast det är ju egentligen inga problem med priser, jag vet precis vad jag skulle vilja köpa in och ge bort, men pengarna ska ju räcka till också.  Tänk att det där med pengar alltid ska vara med och strula till det….

  


Men vi har i alla fall många anmälda, max-gränsen är nästan nådd nu, och det är ju skönt.  Ska man ändå arrangera en sån där grej så är det ju kul om det kommer många deltagare. Jobbet är ju detsamma antingen det är många eller få, det är bara tidsåtgången som påverkas.

  

Men när det gäller hundtävlingar är det lika bra att reservera hela långa dan, det brukar i alla fall aldrig gå fortare än vad man planerat.


  

Och jag får göra comeback i tävlingssekretariatet efter mååånga år.  Jag tycker att sånt är lite kul…  men sedan jag flyttade hit upp för 9 år sedan har jag inte alls sysslat med sånt. Jag utbildade ett gäng tävlingssekreterare åt klubben, alldeles efter det att jag flyttat hit, men efter det har jag inte ägnat mig åt den biten alls.

  

Men vilken skillnad det är sedan datorerna kom till användning i de här sammanhangen.

   

Tänk på den tiden då man satt med skrivmaskin och karbonpapper och dubbla ex av protokollen och skrev dit alla uppgifter på hund och förare. Och dessförinnan skulle man ta emot och tyda alla handskrivna anmälningar… och sedan skulle man skriva alltihop igen, på resultatlistorna, och så skulle alltihop stå även på deltagarlistorna, och så skulle det skrivas PM som skulle kopieras och skickas ut i kuvert som man plitat namn o adress på.  

   

Och på tävlingsdagen satt man där med högar av papper, som man räknade och kontrollräknade, och allt skulle sedan föras över på resultatlistan… och under en vidrig period skulle det också föras in i varje hunds tävlingsbok…. och hela tiden visste man att både tävlande och funktionärer otåligt satt och väntade på att allt skulle bli klart.

    

Men nu finns SBK Tävling och man behöver bara klicka några gånger så ser man alla uppgifter snyggt och prydligt på både papper och skärm.  Vill nån byta klass så fixar man det hur enkelt somhelst, och behöver man lotta bort någon så gör programmet det snabbt som blixten, och att sedan skriva in resultaten är lätt som en plätt, och programmet fixar resultatlistan och placeringarna helt själv… bara att klicka några gånger och sedan skriva ut….jisses….  


Och sen är det bara några klick till så är alltihop redovisat till både SBK och SKK….  snacka om att datorerna verkligen underlättar vissa saker.  

    

Sen är det bara att hoppas att klubbens dator och skrivare funkar när den dagen kommer. Inte vet jag varför dom inte skulle göra det, men ska dom krångla nån gång så lär det väl bli på en tävlingsdag antar jag.


Det kanske skulle vara idé att ta med egen dator och skrivare… om-ut-i-fall-att….  

   

Jaja, den dagen den sorgen…. prio ett just nu är i alla fall att bli hyfsat frisk tills vi får besök på fredag. Tråkigt nog så verkar det bli dåligt väder över helgen, men med lite tur så kanske det hinner ändra sig till dess.   

   

Och ni ser så sysslolös jag är.... här kan jag bladdra i timmar bara för attjag har tråkigt och vill att tiden ska gå. Det är ju inte direkt ansträngande att knattra lite på tangentbordet....

     

Hoppas ni har nåt roligare för er......    

   

    

ANNONS
Av tedsams - 23 juli 2012 16:05

Så mycket kostar två färgpatroner till min skrivare… och det är ju inte klokt.    Även om skrivaren är bra så är den nu ca 10 år gammal, så det kan ju vara en ren tidsfråga tills något går sönder i den. Fast den har faktiskt varit kanonbra….

  

Men nu är den utbytt!  

    

Var tvungen att släpa mig till bibblan idag, och så var färgpatronerna i både min och Kurts skrivare slut så jag tog vägen förbi stora köpcentrat när jag ändå var igång. En enkel match att slinka in där och köpa 4 färgpatroner…. så tänkte jag i min enfald.   

  

Jodå, till Kurts skrivare var det inga problem, den är bara något år gammal så där fanns det stora högar med färgpatroner som passade. Till min skrivare fann jag den svarta färgpatronen, men inte den med färg i.   

   

"Tyvärr, nej vi har inte den just nu. Nej, jag vet inte om vi får hem den heller…. "

  

Ok då… in i bilen och iväg till nästa affär… nej då, inte där heller fanns den.   

   

"Ja, tyvärr så tror jag inte att vi får in nån mer av den, den verkar slut på vårt huvudlager också…"

   

Ut igen och iväg till den tredje affären…. och där fanns den… till ett pris av 449:-.    

   

Alldeles bredvid stod det en pall med skrivarkartonger… skrivare av samma märke (men inte modell så klart) som den jag har, och de skrivarna kostade 499:- inkl färgpatroner.    Jovisst är färgpatronerna mycket mindre än i min nuvarande skrivare, och kanske är inte skrivaren ens lika bra…. inte vet jag…. men jag skriver inte ut så mycket numera…. så jag köpte en ny skrivare istället för en ny färgpatron.

   

Men nånstans är det väl nåt fel när två färgpatroner kostar 300 kronor mer än en ny skrivare…????   

      

   

Så nu när jag varit på bibblan, och dessutom röjt runt i köpcentrat… och så installerat skrivaren förstås… och varit på en kortkort promenad med doggsen… då är jag helt totalt slut igen.  Attans vad man blir orkeslös så fort man har lite feber….   


  

Men apropå orkeslös…. Häromdagen kom en av våra grannar och sa att han tidigt på morgonen sett en skabbräv alldeles utanför sitt fönster. Och utanför hans fönster är ungefär detsamma som utanför vårt fönster…. så det innebar att skabbräven travade runt på gräsmattan mellan vårt hus och gårdens lekplats.   

  

Det finns tydligen rekordmånga skabbrävar i Sundsvallsområdet i år… en annan av våra grannar ringde kommunen och dom sa att dom skulle komma och sätta ut en fälla… om dom hade nån ledig. Dom har tydligen massor av fällor ute i naturen, men rävarna går inte i dom där fällorna. Det finns antagligen så mycket mat i naturen att dom inte bryr sig om fällorna.   

  

Och här i området blir det kul om dom sätter ut en fälla… jisses så många katter det kommer att bli i den där fällan. Ja, en i taget då förstås, men gång på gång antagligen, i alla fall med tanke på hur många katter det finns här.

   

Men för att återgå till skabbrävarna... och deras mat. I områdets lilla sjö har ju fåglarna ett paradis. Massor av bon och massor av ungar varje vår, och ganska så nyligen har ett andpar fått sin andra kull ungar. Pyttesmå och pyttesöta… fem från början…. men dom är borta nu, dom har antagligen blivit mat åt en räv.   

  

   

Fast jag såg nåt roligt i går morse när jag gick runt sjön med hundarna.  Den första andkullen finns kvar, ungarna är nästan lika stora som sina föräldrar nu, men man kan fortfarande se skillnad på dom.


Och jag gick alldeles ensam runt den där sjön, ingen människa så långt ögat nådde och det var tyst och stilla. Och i den där sjön är det mängder av växtlighet, bl.a näckrosor….

   

Och när jag kom runt en krök på vägen där en liten vik av sjön går alldeles intill stranden så såg jag ändernas sovrum.   Där var dom samlade, den nästan fullvuxna kullen och två vuxna änder… och ungarna låg på varsitt näckrosblad och sov.

   

Jodå, det är sant…. dom låg på varsitt stort näckrosblad, hade stoppat huvudet under vingen och sussade så sött så. Föräldrarna sov inte, dom fanns i vattnet intill, men ungarna sov på sina bäddar.  Det såg helt fantastiskt ut….

   

Jag tänkte ta en bild, men jag hade bara mobilen med mig, och det var ganska så mörkt och skuggigt där, och änder är ju inga direkta färgklickar… så jag insåg att det inte skulle synas några näckrosbäddar i alla fall….. men riktigt, riktigt sött var det.   

   

  

Näe, nu ska jag fixa lite enkel middag, sedan hägrar sängen.  Mår man inte bra så är det väl inget som kan slå känslan av att få sträcka ut sig på en sval säng i ett svalt rum….  med en liten Salza som sängkompis.   

   

    

           


   


 

ANNONS
Av tedsams - 23 juli 2012 04:09

… då är natten väldigt lång.  I natt beror min sömnlöshet på den förbaskade hostan. Så fort jag lägger ner huvudet på kudden så sätter det igång.  Visserligen hostar jag även i sittande och stående ställning,  men det är väldigt mycket värre när jag ligger ner.  Och så har jag ingen bok att läsa, så då hamnade jag här en stund i stället.   

  

Fast jag har hittat några piller som ska vara hostdämpande, dom var kvar från förra omgången hosta, sitter väl här och bladdrar en  stund så får vi se om dom gör nån verkan så att jag kan gå och lägga mig igen.   

   

   

Jag roade mig nyss med att kika in på vår kommande rallylydnadstävling och såg till min glädje att vi börjar närma oss taket för antalet anmälda.  Anmälningstiden har visserligen officiellt gått ut nu, men eftersom det finns plats för några tävlande till, så håller vi tävlingen öppen för anmälan ytterligare några dagar.  Hoppas det droppar in tre-fyra stycken till….   


Men jag roade mig också med att kika runt på några lydnadstävlingar i omgivningen, och nedrans så få anmälda det är.  Undrar om det beror på de höjda anmälningsavgifterna eller om det beror på att folk fortfarande är bortresta på semester.   


Fast på sommaren brukar det ju vara lite långväga tävlande anmälda… såna som är på semester och passar på att tävla.

  

Men det finns så mycket att göra med sin hund nu för tiden. För bara några år sedan så var det "bara" lydnad, bruks och agility som gällde… nu finns det ett överflöd av aktiviteter och tävlingsformer.

   

Och det är förstås bara bra, ju mer det finns att välja på desto större chans att folk hittar det som passar just dom och deras hund. Men det innebär ju också att det blir viktigt att klubbarna själva har funktionärer till alla typer av tävlingar och prov. Det blir kostsamt att låna in folk från andra ställen, då försvinner snabbt den lilla förtjänst som det kan bli på en tävling.  

  

  

Fast jag vet inte om det viktiga är att det ger nån förtjänst alls egentligen. Klubbarna ska ju inte bedriva nån vinstgivande verksamhet, men det är ju förstås viktigt att alla arrangemang går ihop ekonomiskt i alla fall. Och det gör det inte om man ska låna in folk från andra ställen. Fast vissa arrangemang gör väl fortfarande det förstås, trots långväga domare, utställningar t.ex…..  och som sagt… alla arrangemang där man har egna "gratisfunktionärer".   


Usch, hoppas det där pillret gör lite nytta snart, längtar till min säng nu. Men det är ju hopplöst jobbigt att ligga där och nästan hosta upp lungorna….   

  

   

Men jag har fint sällskap i sängen. Salza ligger utsträckt där, och det har hon gjort i stort sett hela dagen också. Hon är mysig den lilla damen….    

   

Jag var ute med hundarna på morgonen, men sedan har jag legat i sängen nästan hela dan….. konstigt förresten… då hostade jag inte så förbaskat… . men jag har småslumrat och sovit om vartannat, och Salza har hela tiden legat hos mig.   

   

Husse lagade mat åt sig ute i köket, och för en gångs skull rusade inte Salza dit och tiggde. Och husse o Ibsen satt ute i solen på uteplatsen en stund, men Salza låg inne i sängen hos mig. 

   

Och när jag så småningom kom ihåg att jag måste upp och vattna blommorna på uteplatsen så tassade Salza med mig dit, men sen när jag återvände till sängen igen, så fanns hon genast där.  Tänk att hon är precis exakt sån, som jag vill att min hund ska vara….   

  

  

Nej, nu ska jag testa och se om det kanske möjligtvis går att ligga ner utan att jag hostar ihjäl mig… känns som att det vore lite skönt att få sova några timmar till.  Även om jag sov till och från en stor del av dagen igår, så blir jag sån när jag har feber…  totalt utslagen och vill/behöver sova en massa.  

    

Så godnatt på er… eller god morgon på er… det kanske passar bättre när ni läser det här.   

    

    

 

Av tedsams - 21 juli 2012 11:24

Igår utrustade jag mig med två vattenflaskor, ett äpple och två hundar och så drog vi till skogs på checkpoint-jakt.   


Strålande sol, klarblå himmel och så tiggde vi skjuts av husse i början, en liten jobbig varm transportsträcka. Och sen drog vi ut i storskogen….

  

Och det är en fin skog det där…..

    

   

Fast här och där fanns det ju hinder förstås.....

   

   

Och här och där såg den inte ut att må så bra... skogen alltså....     

    

    

Och bitvis är den väldigt, väldigt stenig, och även om det finns många stigar att gå på så är de allra flesta steniga. Vilket gör att vanliga promenadsteg inte funkar, man får anpassa stegen efter alla dessa stenar och rötter som finns i överflöd. Men skit samma... vi travade på, uppför och nerför och uppför och nerför…

   

      

  

Massor av berg och stora stenar i den där skogen… .… men vi hittade våra checkpoints.

    

   

Och när vi tagit de där tre jag hade bestämt var dagens mål, så hade vi inte så våldsamt långt hem… nån kilometer bara…. och med lite fantasi så kunde vi se vårt bostadsområde där borta, bortanför alla träden.

   

   

Men jag kände mig fräsch, och hundarna såg fräscha ut, vi hade fortfarande knappt smakat på vattnet vi hade med oss, så jag svängde in i skogen igen, ytterligare en checkpoint hägrade.

   

Man kan ju tycka att jag borde veta att man INTE ska gapa efter alltför mycket på en gång, men, men….   


Nu bar det uppför och uppför och uppför igen… och mitt i det där lååånga uppförslutet ringde min telefon, precis samtidigt som det dök upp en kille med karta o kompass i buskarna.

  

Kalla in hundarna, svara i telefonen och se till att vi inte krockade med orienteraren på den smala stigen… men det gick bra.

   

Förutom det att jag så småningom upptäckte att jag tappat min karta, antagligen vid det där mötet när det blev så struligt med hundar och telefon och allting.   

  

Men skit samma… jag klarar mig med appen som finns i telefonen tänkte jag och tassade (läs: stretade och pustade) vidare.   

  

  

Fast…. jag hittade inte den där jäkla checkpointen trots att jag klev omkring och letade och letade…. och dessutom upptäckte jag att batterinivån var väldigt låg i telefonen. Det är inget bra batteri i min telefon, och använder man GPS dessutom så tar det rejält på batteriet.   


Jaja, tänkte jag, jag skippar den där checkpointen då, och så drar vi närmsta vägen hemåt igen. Det kan ju vara bra att spara lite på mobilbatteriet, har man otur ute i storskogen så kan man ju råka ut för nåt och behöva ringa efter hjälp.  

   

  

Nu, så här i efterhand, hade det ju varit fiffigast att gå tillbaka samma väg som vi kom, men så tänkte inte jag då. Skogen är ju full av stigar, vi kliver iväg i riktning "hemåt" så hittar vi nog nån stig snart…. så tänkte jag… för en enda gångs skull optimist.   Ska aldrig mer tänka optimistiskt....

     

   

För att göra en lång historia kort så kan jag väl säga att innan vi kom hem så hade nästan allt vatten gått åt, mitt äpple åt jag upp när jag kände att blodsockret var på en riskabelt låg nivå…. och 4 timmar efter det att vi gått hemifrån var vi åter hemma igen. 

   

Och jag kan också berätta att vi INTE hittade nån stig förrän vi nästan såg bostadsområdet igen. Det är megajobbigt att gå i stiglös stenig och tät terräng, uppför och nerför… om man är människa vill säga….  är man hund så har man skitkul och springer 10 ggr så långt som matte släpar sig fram.

    

Men frisk luft fick vi, och lite motion också, och vi sov gott hela natten, både hundarna och jag.  Och märkligt nog har jag ingen träningsvärk idag. Eftersom vi gick i obanad jobbig terräng så länge så trodde jag att jag skulle känna av det idag, men det gör jag inte och det är ju bra.   

   

   

Så idag har jag gjort lite nyttigheter på förmiddan, sen ska jag förbereda för middagsgäster   och innan dom kommer ska jag rasta hundarna. Men idag ska vi inte ta nån skogspromenad på 4 timmar….   

  

Hoppas ni har en trevlig helg på gång…..   

    

    

Av tedsams - 19 juli 2012 10:43

Jag tycker att jag har hyfsad kondis. Ingen sån där superkondis förstås, utan mer bara hyfsad vardagskondis. Jag orkar gå långt utan att bli speciellt trött, men jag måste ju erkänna att om jag ska gå i lååånga uppförslut så blir jag lite flåsig.  Ändå går jag ju ofta, ofta uppför… och visst känner jag att jag orkar mer med mindre flåsande numera, men helt utan flås går det inte.

    

Men häromdagen när jag var uppe i stenrike och letade checkpoints så var det soligt och varmt, och ni vet, i skogen blåser det inte så mycket, så det var svettigt och lite jobbigt.  Men det var helt OK,  lite jobbigt får det gärna vara.   

  

Och hundarna skuttade ju före mig upp mot toppen på det där berget eller vad man nu ska kalla det… och rätt som det är så hör jag ett VOFF!! från Salza…. och båda hundarna står som förstenade där uppe på toppen.

Och då finns det två alternativ.. eller tre… en älg eller nåt annat vilt… en främmande hund… eller främmande människor. Det är alltid Salza som varnar i det läget, och hundarna stannar alltid och väntar på vad jag ska säga… eller göra.   


Jag sa STANNA DÄR! och kravlade vidare uppför stenberget. När jag kom upp så såg jag två människor som med all säkerhet också letade checkpoints. Karta o GPS i handen och dom hade tydligen redan hittat den jag letade efter, dom var på väg mot nästa checkpoint förstod jag.

  

Och det var ju inget att säga om det… det jag reagerade på var deras fräschhet. Dom såg svala och helt obesvärade ut, trots att solen gassade och myggen hade fest…. och dom var ju lika högt upp som jag… som kravlade omkring bland stenblocken genomsvettig och lätt flåsande.  Fast i och för sig så kom dom från ett annat håll… mindre sten där, men ändock lika mycket uppför.

   

Det var ungefär samma upplevelse som jag får ibland när jag är ute och går på gångvägarna här i området. Försöker gå lite snabbt då i uppförbackar…. som det ju är överallt här… och så blir jag omsprungen av några som joggar… och dom ser också helt obesvärade ut och pratar dessutom med varandra utan att låta det minsta flåsiga….. då inser jag att min vardagskondis som jag tycker är helt OK antagligen är urdålig.  


Jaja, jag gör så gott jag kan och mycket mer än så kan jag inte göra….   

   

  

Jag och doggsen tillbringade ju den gångna helgen bland en massa folk och hundar (rallylydnadstävlingen), och det ger många tankar så här i efterhand. Till att börja med kan jag ju konstatera att det i vissa fall är en klar fördel att ha en elitlydnadshund att tävla rally med…. MEN… inte när det gäller Salza och mig. Fast nu har jag klurat lite och kommit fram till vissa slutsatser utifrån vad jag såg i helgen….   


Det kan vara så att jag flummat till det lite i onödan…. det kan var så att det helt enkelt är mitt eget fel att jag inte kan dra fördel av Salzas elitlydnad i de här sammanhangen. Ska klura en stund till och sedan testa lite så får vi se…..


Men helt klart är i alla fall att jag ännu en gång blev påmind om Salzas värdefulla förmåga att koppla bort omvärlden. Hon bryr sig inte om så mycket annat än mig när vi är ute så där, och det är ju himla tacksamt.  


Att hon aldrig blir störd av hundar runt omkring beror säkert på att hon redan från tidig valpålder alltid tränades med våra andra hundar tassande runt oss. Och även sedan när det blev mer "allvar" i träningen så hade jag alltid Teddy med mig när vi tränade.  Och det var inte alls ovanligt att Kurt tränade sin hund en bit bort, kastade bollar och belönade med godis och allt sånt…  så jag är väldigt tacksam för att hon vande sig vid sånt….. aldrig (peppar, peppar) några problem med att nån annan hund är intressantare än vad jag är.   


Och jag är väldigt tacksam för hennes stadga i olika sammanhang. Det är väldigt behändigt att ha en hund som man kan säga "Stanna där!" till, och hon stannar där tills jag säger nåt annat.   


På tävlingen i söndags hade vi ju startnummer 1, så jag ville ha Salza nära till medan vi gjorde banvandringen. Jag tog med henne till tävlingsplatsen, la henne ner i gräset och sa Stanna där!, och där låg hon sedan medan jag klev omkring och memorerade banan så gott jag kunde.  Det rörde sig hundar runt omkring, men varje gång jag slängde en blick på henne för att kolla att hon verkligen låg stilla, så låg hon och stirrade på mig. Sånt gillar jag….  

  

Och eftersom hon inte har några problem att koppla av i såna där sammanhang heller, så kan hon få vara med mig hela tiden. Sitter jag stilla, eller står stilla, så lägger hon sig ner vid mina fötter, och sitter jag länge nånstans så tar hon en liten tupplur. Hon är ju garanterat världens mest behändiga hund, lilla Salza.   

  

  

Men hon blev 6 år i början av april, och nu ser man att hon uppnått mogen ålder. Hon anstränger sig aldrig mer än vad som "behövs" och eftersom hon är en smart hund så ser man ofta att hon klurar ut enklaste sättet att göra saker och ting. Det är inget sånt där huvudlöst rusande längre, utan det hon gör,  det gör hon väldigt balanserat.

Sen är det ju inget som hindrar att hon då och då… ganska ofta som tur är…. får sina idiotryck och beter sig som en galen unghund... men det är bara skönt så länge det är så tycker jag.

   

Men när hon kommer på andra sidan 7 års-strecket (nästa april då) så börjar hon förmodligen bli "gammal". Min erfarenhet säger mig i alla fall att när hundarna kommer upp i 7-årsåldern,  då börjar man kunna se lite olika tecken på att dom börjar åldras. Fast förhoppningsvis så har vi då nästan lika många år kvar tillsammans….  det är en stor förmån att få ha en gammal förståndig hund som känner mig minst lika bra som jag känner den.

  

Usch, nu ska jag inte prata om gamla hundar…. inte kul alls….

   

   

Igår var vi iväg och tränade lite… och hon var minst lika slamsig som på sista tävlingsomgången i söndags. Det var det som fick mig att fundera lite, utifrån vad jag såg hos andra ekipage på tävlingen. Det är oerhört nyttigt att sitta som publik och bara titta, man lär sig massor…..

  

  

Här skiner solen på oss i dag också, och vi ska ha besök här i några timmar. Ananaspaj med glass blir det till kaffet, det blir nog smaskens hoppas jag.   

    

Ha en bra dag!!!

   

   

 

 


Av tedsams - 17 juli 2012 17:57

Ni ska få se ett antal bilder på stenar… stenar av alla möjliga storlekar och format… men alla har de en Salza på toppen.   

   

Men nu är det inte Salza det gäller, utan så här ser det ut där vi jagar checkpoints. Och Salza som är van att få en godis när hon hoppar upp på stora stenar och poserar där, hon har jobbat som en galning.  Fast i dessa stenriken  som syns på bilderna har hon inte fått godis för varje sten, då skulle jag fått släpa med en hel säck godis….   


Nej, jag visar bilderna bara för att på kartan där alla checkpoints finns utmärkta, där står det en liten ledtråd till var den där pinnen kan finnas. Och ofta, ofta står det "Stenen"… HA HA HA säger jag om det. Den ledtråden är inte mycket värd i såna här steniga områden.

   

  

   

Och här stod det också STENEN som ledtråd... pinnen står vid den röda pilen, nere i en djup stor grop... den var inte så lätt. Men så var den svartmarkerad i svårighetsgrad också.   Ibsen vågade sig inte upp på Salzas sten, den var hennes sa hon.....

   

  

Inte heller här gjorde han henne sällskap, men det berodde nog på att stenen var för hög. Han är ju stor och tung och inte lika smidig som Salza. Ni kan skymta nåt svart ner i högra hörnet, det är en liten bit av Ibsen det... 

  

 

   

Det tar sin lilla tid för mig att hitta dom där pinnarna, men vi tar en då och då…. himla bra motion är det i alla fall att klättra omkring bland alla stenar. Och än så länge har jag inte hittat nån checkpoint som inte finns högt uppe nånstans… puust…

   

       

Fast det är ju mitt eget fel. Jag vill leta i områden som inte ligger hur långt bort som helst, och då blir det mycket uppför…  får väl göra som så många andra gör kanske. Ta bilen och åka iväg nån annanstans… men det vill jag egentligen inte.  Jaja, vi får se, jag har ganska så många kvar dit jag kan traska och gå….

  

  

Men så här fick det gärna se ut tycker jag...

   

   

Det är ju också en sten, men av den snälalre sorten. Fast sån natur är det bara lite här och där mellan de olika checkpointsen. Tur att det inte är bergskättring hela tiden....  


Och på ett ställe hade tydligen någon, någon gång för länge sedan, funnit för gott att lägga spår åt sin hund, för rätt som det var när vi traskade iväg mot nästa checkpoint så kommer Salza tassande med nåt i munnen. En spårpinne.... den genererade förstås en godis...   

   

   

Ja, motion får vi i alla fall, och det är ju det som är meningen. Hur länge det dröjer innan jag halkar på mossan på alla dessa stenar och bryter armar och ben, det vet jag inte, men vi får hoppas att det dröjer ett tag.    

   

Solen skiner ju på oss igen nu, så det är flämtande varmt när vi är ute   , men visst är det bättre än att det regnar på oss.    

   

Nu har vi lite annat inbokat ett par dagar framöver, men på fredag tror jag att jag ska beväpna mig med en vattenflaska till hundarna och en vattenflaska till mig och så ska vi dra till  skogs på en lite längre tur. Fast även om det fågelvägen inte är så himla långt att gå alla gånger, så blir det ganska många kilometer ändå när man letar efter de där pinnarna, det är ett evigt traskande hit och dit innan man hittar exakt rätt. Jag är ju varken kartexpert eller har en GPS där jag kan lägga in koordinater, så jag letar på det gamla hederliga viset...

   

Hoppas solen skiner på er också.... !   

    

   

   

    

    

Av tedsams - 15 juli 2012 18:34

Ja, det har varit en helg i hundens tecken. Rallylydnadstävling både lördag och söndag i grannstaden Härnösand. Jag anmälde mig med båda hundarna båda dagarna eftersom det bara är 5 mil enkel väg, men jag får väl erkänna att i morse tag det emot en aning när jag dessutom vaknade med en sprängande huvudvärk.  


Men jag börjar från början…..


I går var det Salzas och min första start i fortsättningsklassen, och det gick över förväntan. 96 poäng och placering 2/8. Avdrag för en enda lyftad tass och så 3 poängs avdrag för "överdriven fysisk kontakt"… hmmm… det betyder alltså 3 poängs avdrag för en hoppande skuttande hund som puffade på min hand och på mitt ben och som dessutom hoppade på mig vid nåt tillfälle.    Ganska så totalt galen alltså. Men skit samma… 96 poäng i debuten ska man inte rynka på nästan åt….   

   

  

Så var det då dags för Ibsens debut i nybörjarklass. Och det var inte lika kul…    Han är lättstörd av sig, och precis innan vi gick in på banan så hände en liten incident som störde honom rejält. Så jag hade nästintill noll kontakt med honom och fick massor av avdrag för att han nosade och var sen i sitt utförande.


Dessutom fick vi avdrag för "fel övning" två ggr, dvs 20 p tillsammans. Fel övning får man bl.a om hunden inte utför övningen så som den ska göras….  Så det var ingen snygg uppvisning vi stod för inte….   


Vi åkte hem ganska så direkt efteråt… vi hade ju varit där sedan tidiga morgonen och hade ändå inget att hämta vid prisutdelningen…. trodde vi.


Idag när vi kom dit så fick vi höra att vi snubblat över kvalgränsen (som är 70p) med en enda poäng tillgodo. 71 p fick vi och Ibsen fick sin rosett han också….  



Idag då….. nu hade Salza startnummer 1 vilket jag inte alls hade något emot.  Men gudars skymning…..  


Jag hade ont i huvudet redan när jag vaknade i morse och hade ingen större lust att åka, men…   

Jag avskyr ju att ge upp, och Ibsens (som jag trodde) misslyckade resultat dagen innan retade mig. Jag ville revanschera oss där….


Så på vägen dit i morse så körde jag med hög musik och försökte peppa mig till rätt sinnesstämning, rätt sorts musik funkar det vet jag ju sedan tidigare… men… Salza satt ju också i samma bil. Nästa gång ska hon få öronproppar….   


Snacka om peppad…. jisses…. hon gick på tårna långt innan vi startade och jag bävade redan då. Första skylten efter startskylten var Snurra… HA, sa Salza, har inte tid att snurra, kom nu morsan vi drar vidare…  där tappade vi direkt 10p, felaktigt utförd övning.

   

Och att gå banan med Salza idag var som att gå med en sprängfärdig bomb som var på väg att explodera när som helst…    

   

Vid det moment som brukar kosta oss en del poäng pga hennes lyftade tass, höll det på att gå åt skogen ordentligt. Det är det momentet där man sätter hunden framför sig, sedan ska man backa 1+2+3 steg bakåt och hunden ska följa med och sätta sig vid varje halt. Och varje gång Salza sätter sig brukar hon lyfta tassen.  

    

Nu tänkte jag se till att Salza inte lyfte tassen den här gången, men det fick jag snabbt glömma…. Hon var på G rejält och vid första sättandet stod hon kvar mitt emot mig och bara stirrade stadigt på mig, och jag fick en vision av hur hon plötsligt drar järnet runt hela banan på egen hand. Hon stod där hon stod, full i sjuttan som få… och det var med möda jag fick henne att sätta sig ner.   


Jag tog ett steg bakåt och hon följde med… men satte sig inte då heller… sjutusen djävlar spelade i ögonen på henne och hon hukade sig en aning, precis som om hon laddade för en superrusch. Men hon satte sig till slut och jag tog två steg bakåt och tänkte i samma ögonblick… nedrans, nu drar hon… för sån såg hon ut.   

  

Men det gjorde  hon inte, hon följde efter mig.. skuttandes jämfota… nu var jag så full i skratt och så förvirrad så jag kom inte ihåg om jag tagit två eller tre steg…. och så gjorde jag fel    och vi fick 10p avdrag för "fel utförd övning"….

   

Men vi rodde det hela iland i alla fall, med endast ytterligare ett poängs avdrag till för sent utförande. Men utanför banan exploderade Salza och tillbringade de närmaste minuterna i höjd med mitt huvud…. herregud…. 79p hamnade vi på trots allt, och det var rena turen.


Med det humöret som Salza var på idag så kunde det slutat hur som helst…. nu placerade vi oss trots allt på 4:e plats av 10 startande.   


   

Sen var det lite väntan, efter lunch var det dags för nybörjarklassen och Ibsen. Nu hade hans matte bestämt sig för att om han nosade på banan idag också, så skulle han strypas långsamt och sedan grillas på ett spett över öppen eld, och den tanken gillade han inte så värst.   

  

Han skötte sig snyggt…. fixade 96 p och en 5:e placering bland 29 startande.    Avdragen fick vi när han tappade fokus för nån sekund och jag inte var snabb nog att registrera det. Det resulterade i avdrag för sträckt koppel, och det var kanske lika mycket mitt fel som hans.


Hans fel som släppte kontakten med mig för nån sekund, och mitt fel som inte registrerade det snabbt nog och släppte efter på kopplet.  Men skit samma… 96 p är som sagt inget att rynka på näsan åt, inte i nybörjarklass heller.   

  

  

Så helgen var väl på det stora hela lyckad…. 4 kvalificeringsresultat på 4 starter, nu saknas bara ytterligare ett kvalificeringsresultat för var och en, sedan är de båda två redo för uppflyttning till nästa klass.

   

   


Men det var många duktiga hundar med.   Det blev 100-poängare vid varje tävling, och idag  var det till och med två tävlande på 100p i nybörjarklassen. Sen kan jag ju kanske tycka att det inte borde vara värt 100p när man "tjatar" en hund runt banan, en hund som egentligen inte vill så väldigt gärna, men det är väl det som är tanken med rallylydnaden… antar jag.

  

Man ska samarbeta och hjälpas åt… en duktig förare premieras för att han/hon är just duktig på att peppa sin hund, och får den att göra det den ska trots att den kanske egentligen inte vill så våldsamt gärna.


Och gör hunden alla moment prickfritt så kan man ju inte dra något poäng… fast det finns ju nåt som heter helhetsintryck förstås. Men… som sagt… jag tänker nog fel där.   

  

Strunt samma…. jag såg i alla fall många, många duktiga hundar som verkligen  imponerade… det ska bli kul att se dom i de högre klasserna sedan.   


  

Men det är ett helt dagsverke att vara ute och tävla. Det tar ju hela dan, vi åkte halv 9 i morse och var hemma igen halv 4, och då hade vi ju inte lång väg denna gången. Men jag är i alla fall mör när jag kommer hem efter en sån här dag.   

   

  

Nästa tävling för vår del blir dagen efter vår egen tävling. Jag kan ju inte tävla på vår egen tävling, men jag har anmält mig till en tävling dagen efter… får väl se om jag har nån ork kvar då. Det lär bli en låååång dag för oss som arrangörer…. Men jag hade tänkt att vi skulle ta de där tre resultaten nu i år så att vi kan satsa vidare nästa år.

   

Men nu ska jag slänga mig på sängen och låta min värkande rygg vila sig lite….  hoppas att ni också har haft en trevlig helg!!    

    

     

Av tedsams - 13 juli 2012 17:30

Nej, dagens promenad var inte njutbar på något sätt egentligen, fast kanske lite nyttig ändå hoppas jag.


Jag och doggsen åkte till stora köpcentrat för att jaga checkpoints idag. Och en mulen fredag i semestertider är det måååååånga som kommit på samma idé. Ja, inte att jaga checkpoints då kanske, men att åka till köpcentrat. 

    

   

Men vi traskade omkring där och bockade av våra checkpoints, och det var varmt och minst sagt trångt, och jag gick med flit där det var mycket folk och mycket bilar och många barnvagnar och många kundvagnar… tänkte att hundarna skulle få bli rejält trötta i huvudet.

  

   

Och det blev dom också… slängde sig direkt ner på golvet när vi kom hem sedan. Men det är hur enkelt som helst att ha med sig våra hundar på såna där ställen. Dom går lugnt och stilla i löst hängande koppel vid min sida, en på var sida. Och när det blir trångt och rörigt och vi måste stanna säger jag bara Stanna! så står dom lugnt där tills det är dags att traska vidare.   

   

Men kul hade dom inte….. man behöver bara se på Salzas hopsjunkna kropp på bilderna så ser man vad hon tycker. Fast dom fick faktiskt springa lösa i gröngräset några gånger också, en del av de där checkpointsen stod så till att det gick att släppa hundarna lösa en stund.

   

  

Och som avslutning innan i åkte hem fick dom leka lite i lekparken också...   

   

    

Men jag inser ju att de checkpoints som finns inne i centrum, dom ska vi nog helst ta en tidig morgon.

    

  

Vi skulle nog egentligen tränat lite idag men så blev det inte. Fast jag har tränat mig själv i alla fall. Jag har kollat vilka skyltar som ingår i fortsättningsklassen, och det är ju inte illa det, fast det borde kanske gjorts lite tidigare….   

  

Men vaddå… går det så går det, och går det inte så överlever vi nog det också.  Det är det som är så bra med rallylydnad… jag känner noll press när det gäller tävlandet, det här gör vi inte för att skaffa meriter eller nåt sånt, det här gör vi enbart för att det är kul.   

   

  

Men min rygg tog rejält med stryk av att knata runt på asfalt, så nu ska jag försöka vila den så att den funkar i morgon. Fast en del av skulden för dagens ryggonda får jag kanske ge Salza. Husse kom hem och påstod att hon rullat sig in något smaskigt imorse på promenaden, så jag fick bada henne…  inte så himla kul.   


Men nu är hon i alla fall nybadad och fin… eller… hon är inte så fin… hon är lurvig och lockig och tofsig… behovet av en klippning syns väldigt tydligt nu. Men det får bli en annan gång det….   

   

Hoppas ni har en trevlig helg framför er!!!   

      

     

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se