Tedsams blogg

Alla inlägg under september 2012

Av tedsams - 30 september 2012 10:08

…. att dra iväg till klubben för att ha kurs igen. Idag har vi laddat med köttbullar och mjukisdjur och bollar (fast bollar o mjukisdjur finns alltid i bilen) så vi ska ägna en del av kurstiden åt förbudsträning. Se men inte röra alltså…. fast helst inte se heller egentligen. För er rallyvänner…. 8:ans frestelse med andra ord….   

  

Salza har ju varit förevisningsobjekt på mängders mängder av kurser när det gäller det här, så när jag plockar fram skålar och köttbullar och sånt, då vänder hon demonstrativt bort huvudet från det hållet där frestelserna står.   


Fast… det har hänt ett antal gånger att kursdeltagarna jublat när vi sedan avslutat övningarna, och vi står och sammanfattar och skålarna står kvar obevakade… då har hon tyst smugit sig fram och snabbt smaskat i sig godiset.

  

Det uppskattas av kursdeltagarna kan jag berätta  …. och det känns som att vi kan bjuda på det. Det ger ju dessutom mig som instruktör tillfälle att påminna om att man alltid ska ha fokus på hunden och inte på en massa annat.

  

   

Jag blir nog tyvärr ensam instruktör idag… instruktörskompisen har anlitats som sökfigurant på tävlingen som pågår idag. Ynkligt, ynkligt att det är så ont om frivilliga krafter att det inte går att få tag på funktionärer som inte redan är uppbokade av andra åtaganden.  


Men det är ju så det ofta är… det är roligare att träna egen hund än att hjälpa till på klubben när det behövs.

   

    

Men för att övergå till nåt helt annat nu då…..


Jag har tittat på TV-programmet Superstars Celeb, och är oerhört förvånad över att dom har lyckats skrapa ihop ett så stort gäng med odelat osympatiska människor.  


Ok.. ett par av dom tycker jag är helt OK… Plexus och hans lilla lagkompis som jag har glömt vad hon heter, och Malin Ewerlöv till exempel… och säkert nån mer som jag glömt just nu. Men resten… snacka om bottennapp.  


Och det är inte det att dom till varje pris vill vinna, det är helt OK i min värld. Det är hela deras uppträdande, deras kommentarer och deras förhållande till övriga tävlanden…. Usch och fy.

   

Jaja… man behöver inte titta, men nu gjorde jag det ändå, i ren fascination över eländet.   

   

  

Nej, nu är det dags att börja plocka ihop köttbullarna och skålarna och dra iväg. Jag har ju en brukshundklubb bara 5 minuters väg härifrån, men det är ”fel” klubb. Fast det är en trevlig klubb det också… Men nu åker jag till grannkommunen och har kurs på den klubben istället, knäppt kan man tycka, men så är det.   

   

Ha en trevlig söndag hörrni....   

     

   

Av tedsams - 28 september 2012 11:23

Jo då det är alldeles sant. Både igår kväll och idag på morgonpromenaden…..    


I går kväll åkte vi till klubben och där tränade vi en stund, och idag på morgonen när vi var ute på promenad så frångick jag min gamla vana att aldrig träna på promenaderna. Och frånsett att Ibsen gick upp i högvarv så fort jag sa nåt åt Salza, så gick det riktigt bra…


Men det får väl betraktas som en helt OK störning med en galen Ibs som skuttar runt oss och stormskäller medan vi tränar… eller?    

  

Hon bryr sig noll om sånt, Salza. Och det är ju himla bra, det som kanske… eventuellt… skulle få henne att tappa fokus när vi jobbar, är möjligtvis om det utbröt ett hundslagsmål alldeles intill oss, då skull hon nog vilja vara domare där. Annars struntar hon i allting runt omkring oss…. tänk vad en liten korvbit kan göra.  

  

  

Men om det nu är nån som till äventyrs inte hört det förr, så säger jag det igen nu då… hon är så jäkla lättlärd, lilla Salza, så det är helt enormt fantastiskt.   

   

Nu tränar vi på högerhandling… att hon ska vara på min högra sida, fritt följ med hunden på höger sida alltså. Och det är svårt, hon är ju hjärntvättad att alltid finnas på min vänstra sida… och det är svårt för mig också… har man jobbat med hunden på vänster sida i 40 år så är det trögt att lära om.  

   

Men tror det eller ej, nu fixar hon att gå fot på höger sida, sätter sig vid halterna, lägger sig på kommando (förut slank hon iväg in på vänster sida när jag sa Ligg!), fixar höger- och vänstersvängar och helt om utan några större problem... men med hjälp av en korvbit som belöning förstås.    



Vid inkallning kan jag med ett handtecken få henne att gå in på höger sida och sätta sig där, och det gäller även vid inkallning där hunden kommer in bakifrån.

  

Och vet ni… hon har lärt sig att backa vid min sida utan att först sätta sig ner.  Fast det kör vi bara på vänster sida än så länge, det är svårt nog där.

  

Det är ett moment i rallyn där man direkt från gående framåt ska backa tre steg bakåt och sedan direkt fortsätta framåt, utan att stanna varken när man börjar eller slutar backa.


Problemet med Salza är att hon sätter sig så blixtsnabbt, så fort hon tror att jag ska stanna. Och när man kommer gående framåt och sedan ska backa tre steg i farten så blir det liksom ett litet ”hack” i gåendet, och då slänger Salza ner rumpan och sätter sig.  


Hon är ju duktig på att backa så det är inget problem. Problemet är bara att hon inte får sätta sig först…. Men igår när vi tränade det där momentet så fixade hon det gång på gång på gång på gång. Naturligtvis är det inte ordentligt befäst ännu, men vi är på god väg i alla fall.   

   

Sen gäller det ”bara” att flytta över det på höger sida också. Ett tag kändes det som att det vore smartast att börja träna det på höger sida, men jag fixar inte det. Jag har själv svårt att jobba med henne på höger sida, så vi får börja på vänstersidan och sen, när jag kanske förhoppningsvis blir duktigare på att hantera henne på höger sida, då kan vi prova där också.

    

    

Men jag kan ju återigen konstatera att jag måste ha en utmaning för att vara motiverad att träna. Och det här med att utföra alla moment på höger sida är helt klart en rejäl utmaning för mig/oss.

  

Och sen finns det ett antal olika moment som innebär själva sidbytet också. Olika sätt där man under gång ska få hunden att byta sida…. ett enda av dom kan hon redan, men det finns många olika sätt som ska läras in…. så där har vi ytterligare en rejäl utmaning framför oss.   

  

Men jag ser fram emot den dagen då hon lika säkert utför alla momenten på höger sida som på vänster…. fast… var finns utmaningen då då?   

   

  

Idag har vi alltså morgonpromenerat, hundarna och jag, 5 km i höstdimman.


   

Fast det var inte så dimmigt överallt… solen sken bakom dimman och nu ser det ut att bli en kanonfin höstdag.

    

      

Vi träffade på and-gänget, som man alltid gör om man går förbi deras lilla vik. I dag var dom nog hungriga för dom kom oss till mötes så fort dom såg oss. Idag var doggsen kopplade eftersom vi nyss passerat en skola, men jag släppte Salzas koppel när jag tog plockade fram mobilen och tog bilden, och liten Salza stod blickstilla.


     

Men hennes stadga har jag ju skrutit med många gånger, inte det heller är väl nåt nytt för er antar jag...   

   

   

Idag blir det ett möte vid lunchtid nån gång, sedan ska vi på 50-årskalas. Och imorgon ska vi på ett 99-årskalas… det ni….. undrar om nån av oss blir så gammal?    

     

    

Av tedsams - 27 september 2012 15:28

Matte det gör ont!! Hjälp mig då....!  ropade Salza förtvivlat och kom skuttande genom gräset. Ibsen kom strax efter, men i stället för att rusa fram till matte så slängde han sig i gräset och rullade sig, gång på gång....


Och matte tittade oroligt på Salza... vad hade hänt??? 


Och Salza gjorde nästan en knut på hela sig för att komma åt något på bakkroppen...  ormbiten, tänkte matte först.... men när hon sedan kände efter, så satt där minsann en jordgeting intrasslad i pälsen och surrade hysteriskt. 


Och en bit fram mot magen på liten Salza satt det en till... och där på ryggen satt det en intrasslad i pälsen... och vid ena örat surrade det en...   


Och medan matte försökte få bort alla getingarna från Salza så tittade hon på Ibsen som klokt nog hade hittat en fuktgrop där han rullade och rullade och rullade. 


Han kom rusande när matte ropade, men där fanns inga getingar att hitta. Han hade tydligen fått bort dom själv, i hans päls går det ju inte att trassla in sig. 


Hela gänget gick snabbt därifrån, men Salza var orolig och försökte gång på gång komma åt något på magen... så matte tittade en gång till och där fanns en geting till som fastnat i pälsen. Och trots att pälsen var ordentligt genomletad flera gånger redan, så fann matte ytterligare en geting när hon nu ännu en gång drog fingrarna genom pälsen. 


Näe, sa Salza,  här vill då inte jag vara, nu går vi hem!!! Och hit går jag inte nån mer gång...!     

     

    


Av tedsams - 27 september 2012 11:16

Precis som hundar så är vi människor utpräglade egoister i de allra flesta lägen. Vi gör helst bara sånt som vi själva tjänar nåt på.… i alla fall om det innebär nån form av ansträngning eller kräver en insats lite utöver det vanliga.

   

Och nu protesterar ni förstås vilt… det är ju fult att vara egoist, det vill ingen kännas vid att man är. Man ska vara hjälpsam och ställa upp för sina medmänniskor. Och som väl är så finns det massor av människor som är det…. hjälpsamma och osjälviska…. men det finns ännu fler som är motsatsen.

  

Och naturligtvis så är det en överlevnadsgrej det där… om man inte ser till sitt eget bästa i första hand så är ju risken stor att man själv råkar illa ut.

   

  

Men jag tänkte egentligen inte bli så himla djupsinnig idag… det här kom på tapeten i samband med att klubben har tävling till helgen, en sök- och rapporttävling, alla klasser.

  

Och då går det ju åt funktionärer förstås… inte minst ute i skogen. Och tydligen så är det nästan omöjligt att få tag på villiga funktionärer. Nu pratar jag om söket, rapporten vet jag inget om, men där tror jag att det är lite annorlunda.

   

Att agera figurant på en söktävling är ju lite speciellt. Man ligger under en buske eller nåt liknande ute i skogen… en gömma… och väntar på att hundarna ska hitta dit… timma efter timma.

   

Man får visserligen upp och röra på sig så snart en hund har hittat dit, och sedan fått dit sin förare också, men sedan är det att återgå till buskaget och invänta nästa hund…. och nästa hund och nästa hund….

   

   

Och vet ni… man lär sig så jäkla mycket. Man får se en tävling på nära håll, och om man har turen att ligga som tidig figurant (finns tre figuranter) och bli hittad snabbt, så får man ju sedan gå med på sökstigen och se hund och förare när dom jobbar sig fram genom sökrutan.


Vilket kanontillfälle för den som tränar sök och hoppas på att nån gång framöver själv få ut och tävla. Så många tips man kan suga åt sig och så mycket man lär sig…


Och klubben har många sökekipage. Många duktiga ekipage som naturligtvis är mitt uppe i sin tävlingskarriär nu, och som kanske ska tävla till helgen, jag har inte kollat det. Men så har klubben också ett stooort gäng som nyligen börjat träna sök, och där måste det ju finnas massor av folk som vill ta tillfället i akt att se och lära på plats, på en riktig tävling.

   

Trodde jag alltså…. och om det vore så, så skulle det ju finnas figuranter i överflöd, men det gör det alltså inte.


Jag kan ju tycka att den som själv har planer på att tävla bör känna sig manad att hjälpa till, för när den dagen kommer att deras hund är tävlingsfärdig då vill dom naturligtvis ut och tävla, och då tar dom naturligtvis för givet att nån annan ligger figurant åt dom.

  

Men tänk om alla är så egoistiska som dom själv är….. då får dom inga figuranter och då blir det ingen tävling.


Det är jäklar i min själ en del av utbildningen till tävlingshundsförare det… att agera figurant i olika sammanhang när andra tränar och tävlar. Den som inte kan/orkar/vill det, kan sedan heller aldrig kräva att andra ska ställa upp och agera figurant när dom själva ska träna/tävla.

  

  

Jaja.. alla kan inte jämt, och alla (nej inte alla, men många) har ett jobb, och de flesta har en familj, och de har egen hund att ta hand om… visst… så är det för oss alla. Men kan man planera in sin egen träning på en helg, så kan man kanske också vid ett enda tillfälle planera in en enda gång då man enbart ställer upp för andra. Utan figuranter ingen tävling… och det gäller ju för oss alla.

    

Fast… klubbarna har ju ett eget ansvar här också förstås. Det är ju enklast och smidigast att använda sig av gamla vana figuranter, blir minst jobb då. Men en vacker dag så tröttnar de där gamla vanliga figuranterna, och då står man där utan rutinerat folk som hjälper till.

   

Och som sagt…. en del av grundtanken i en ideell förening är ju att ”alla hjälper alla”. Inte att var och en ser till sitt eget bästa i första hand, och sen får resten klara sig bäst dom kan.

   

   

Och nej… jag ska inte vara figurant till helgen. Jag skulle gärna vilja, för det är som sagt kanonroligt att se ekipagens samarbete, men jag skulle tippa på att min rygg pajar efter ett, möjligtvis två ekipage. Sen skulle dom få bära mig från gömman fram till stigen (och tillbaka igen sedan när det var dags för det) och det skulle nog ingen uppskatta.

   

   

Men varje gång jag ser att det är en söktävling i trakterna så känns det lite bittert att Salza ska vara belastad med sin gamla stela matte. Hon älskar verkligen sökarbetet, och hon är kanonduktig…. vore himla kul att kunna starta henne på en tävling, men, men….

  

Fast… det är faktiskt inte min knorkiga rygg som är det största problemet ute i skogen. Så länge jag håller mig i rörelse så funkar den, det är när jag ligger/sitter stilla och sedan ska igång igen som den inte funkar.


Det är mina ögon som ställer till problemen…..

   

Jag har ju progressiva glasögon, ser dåligt både på nära håll och på långt håll. Och när jag klampar fram i skogen och ska hålla Salzas tempo ut till en figurant eller i ett spår, så hänger inte mina ögon (eller hjärnan är det väl egentligen) med.

   

Jag tittar långt när jag tittar framåt för att se Salza och terrängen framöver, och jag måste titta nära när jag ska se lite mer noggrant var jag sätter fötterna… titta långt och titta nära… och det snabbt omväxlande… då hinner inte min hjärna med att ställa om sig… eller ställa om ögonen… eller vad den nu ska göra.

    

Alltså är jag helt livsfarlig i skogen… för mig själv… ramlar och snubblar i ett, i alla fall när det ska gå lite fortare. Går jag så funkar det…. men om jag väljer att gå på en sök- eller spårtävling så lär tiden inte räcka till.

  

Det finns en lösning på problemet, men den är som alltid förknippad med pengar och såna har jag ju tyvärr inga lager av.

    

Typiskt…. när jag nu har en kanonhund så är det jag som är orsaken till att vi inte kan göra det vi båda så gärna vill. Vore på nåt vis lättare att smälta om det vore så att hunden inte riktigt räckte till….

    

Jaja…. sånt är livet.

  

    

Det regnade här nästan hela dan igår, och det har vräkt ner regn i natt. Och på morgonpromenaden blev både husse o doggsen genomvåta, men nu påstås det att det ska klarna upp lite. Det vore himla skönt det, det är deprimerande med regn dag efter dag.


Salza fick inviga sitt regntäcke igår (i morse glömde husse det). Men det är nåt fel på det där täcket….


Det finns tydligen nån insydd spärr i det som gör att det inte går att springa när man har det på sig, och det går inte heller att bajsa. Kissa kan man tydligen göra, men inte bajsa… undrar om man kan reklamera det trots att det är använt nu då?

   


Och jag insåg att mina regnkläder bara är regnkläder till namnet. Jag blev våt igår trots både regnjacka och regnbyxor. Skulle behöva en omgång riktigt bra regnkläder…. Men det tror jag att jag sagt i snart 40 år nu, utan att någon gång få råd att köpa såna.


Skit samma… för just nu skiner solen faktiskt utanför fönstret så då har det nog regnat färdigt för i år… eller vad tror ni??   

    

    

Av tedsams - 26 september 2012 08:54

Och egentligen ganska så meningslöst. Jo, jag menar det på allvar…..


Till vilken nytta går vi här på jorden och bekymrar oss om triviala saker, eller gläder oss åt andra triviala saker? Ett pyttelitet dammkorn i universum är vi… och det är väl få av oss som gör nån skillnad i något som helst sammanhang.  


Vi jobbar och knegar, stressar och bekymrar oss, och fixar och donar och planerar… till vilken nytta? Innan vi hinner blinka är vårt jordeliv slut och, som sagt, få av oss har gjort nån skillnad i det långa loppet.


Näe, jag tänker inte gå och ta livet av mig om nu nån tror det. Men jag kan inte låta bli att tycka att ett människoliv är ganska så totalt meningslöst….


Inte värdelöst, det är inte det jag säger… det finns många, många människor som under sin levnad gör stor nytta, och är till stor glädje för andra, men i slutänden så är ju ändå allt det där ganska så meningslöst.


Ja, jag vet… man får varken tänka eller säga som jag gör nu… och antagligen förstår ni kanske inte heller hur jag menar… men strunt samma, vi får väl försöka klara av våra liv så gott det går.

    

   

Idag regnar det i alla fall här igen… eller nästan-regnar i alla fall. I går när jag gick ut på promenad med doggsen så släpade jag med mig ett paraply.    Det är ett bra knep för att få uppehållsväder, får nog tillämpa det idag också tror jag. I och med att hundarna alltid går lösa så har jag ju händerna lediga, och då är det ganska så praktiskt med ett paraply. Man slipper tråkiga regnkläder men kan ändå hålla sig torr om det kommer en regnskur.

  

Och så fort jag skrivit färdigt här ska jag gå ut på den där uteplatsen som vi aldrig använder och packa ihop utemöblerna som står där. Vi har ingenstans att ställa in dom under vintern, så dom får ”paketeras” lite så att dom inte förstörs när snöstormarna kommer. Jag ha varit på väg hur många gånger som helst för att göra det där, men varje gång har det kommit nåt emellan… men idag ska det ske.   

  

   

Förresten… mysteriet med ”den försvunna snickaren” har fått sin lösning. Jag hade inte hört fel, eller blandat ihop dagarna… det finns en (märklig) förklaring till det hela, och förhoppningsvis så får vi jobbet gjort så småningom. Fast det är tyvärr lite oklart när….   

   

Nu ska jag anfalla trädgårdsmöblerna i alla fall….. eller… ska jag käka frukost först kanske..?    

    

     

Av tedsams - 25 september 2012 09:00

Det har jag… i micron.    Jaja, det gick ju inte så himla bra, men vaddå?? Tanken var god i alla fall….


Det var så här….


Det var en gång för länge, länge sedan… och jag höll på och torkade blodpudding i micron, godis åt hundarna alltså. Fat efter fat torkades, och när jag vid nåt tillfälle under tiden öppnade kylskåpet såg jag en ostkant som låg där och gjorde inget alls.


Åh, tänkte jag… ost gillar dom ju, jag torkar den där biten också… det blir smaskens det.  


Ja… resultatet blev ju inte så lysande, men det är ju som sagt tanken som räknas. En liten miss hos hjärnkontoret just då… men sånt händer ju även i de bästa familjer.    

    

     

I går var jag faktiskt lite inspirerad och kände för att träna lite med doggsen. Preparerade mina fickor med en massa korvbitar och tog doggsen med mig ut…. och överallt, var vi än såg, såg vi en massa skolbarn som tydligen hade friluftsdag och gjorde en massa roligheter på alla de ställen där jag skulle kunna träna hund.  


Roligt för dom, hoppas jag…. mindre kul för mig, och doggsen, som fick gå hem utan att ha tränat nåt. Jodå, jag kunde gått längre bort och tränat nån annanstans, men det kände jag inte för. Jag är lite sån där att antingen går vi, eller också tränar vi. Jag tränar aldrig på promenaderna även om jag alltid förespråkar det på kurser och sånt.  

Ja, vardagslydnaden blir ju med automatik uppfräschad under varje promenad, men nåt annat tränar vi inte då.


Jag är en ivrig förespråkare för talesättet: ”Gör inte som jag gör, utan som jag säger!”  

  

    

Vi pratade om träning i söndags på kursen. Och som vanligt så säger ju jag då att ”träna bara några minuter då och då, sluta medan det är kul, och håll inte på så länge att hunden hinner tröttna…”


Så ska man ju göra, det vet ju alla människor som gått utbildningar och läst en massa hundböcker och så.


Och jag vet inte hur många utbildningar jag hunnit gå sedan jag var 20 år när jag började med hunderiet… eller hur många böcker jag läst på alla dessa år. Men nånstans på vägen har jag bestämt mig för att inte anamma det goda rådet.


Och på mina hundar har det alltid funkat ypperligt ändå. Vi har tränat och tränat och tränat… och inte sjuttan har jag nån gång upplevt att hunden börja tycka att det är tråkigt. Jag har upplevt att dom börjat tröttna… inte pga att det är tråkigt, utan för att orken helt enkelt börjar ta slut. Både den psykiska och den fysiska orken….  


Men då gäller det ju att man som förare kan ta nya tag och övertyga hunden om att..… jodå, du orkar lite till, det här är ju så himla kul….  

  

   

Den dagen man ska tävla, och hunden kanske inte har sin allra bästa dag, då är det värdefullt att ha en hund som kan/orkar jobba även om den inte känner sig i toppform. Vet den att det trots allt lönar sig att anstränga sig lite, så är det lättare att lyckas även såna dagar.


Är den van att bara jobba i medvind när allt bara löper på, då är det givet att det inte går så bra den gången hunden inte är på topp, eller när omständigheterna inte är maximalt bra.


För hundarna har ju också bra och mindre bra dagar. Hos tikar som ofta styrs av sina hormoner kan det vara väldigt märkbart, men även handhundar har ju sina ups och downs….


Och på vissa kurser lär man sig att… har hunden en sån dag, så låt bli att träna då. Jaha, tänker jag då… så om hunden råkar ha en sån dag just när tävlingen är, då ska vi stanna hemma då?

   

   

Om hunden inte lärt sig att jobba även i lite motvind så går det ju naturligtvis åt skogen såna dagar. Men har jag lärt hunden att jobba oavsett allting sånt, även när det tar emot lite och känns trögt och omotiverat, då blir det troligtvis ett, i alla fall, hyfsat resultat.

   

Men det är mina idéer det….. alla har ju sina idéer, och det är väl bra det. Och så måste man ju ta hänsyn till vilken typ av hund man har förstås. Men å andra sidan…. man formar sin hund oerhört mycket genom sitt eget sätt att vara och tänka. Börjar man i tid så kan man påverka och förändra väldigt mycket hos hunden… åt vilket håll man vill.

   

Och den som inte vill ha en hund som älskar att jobba och träna och ligga i, den kan naturligtvis påverka sin hund åt andra hållet. Att lära den att föredra soffhörnet och att softa tillsammans med husse/matte istället för att jobba och träna. Man kan ju förstås inte förändra en hunds egenskaper, men man kan påverka hundens sätt att vara nästan hur mycket som helst genom sin egen påverkan.

      

Ja det var det om det…. tyvärr inga nyheter för er som brukar läsa min blogg… bara gammal skåpmat.   

    

    

Men nu väntar vi ivrigt på att få se om det var idag snickaren skulle komma. Jag missuppfattade honom tydligen när han ringde i söndags. Han kom inte igår… och det verkar inte som att hon kommer idag heller… undrar när han egentligen sa att han skulle komma? Kanske att han sa nästa måndag…..??   

    

     


Av tedsams - 23 september 2012 20:19

I morgon bitti vid 8-tiden dyker det upp en snickare här. Han ska riva upp och lägga om golven i hallen och köket, och så ska han riva ner en ful panel på väggarna i hallen och sätta upp en ny. Och sen ska han byta ut alla innerdörrar och dörrkarmar och sätta upp lister och allt sånt som hör till.


Gissa om det kommer att bli struligt…? Det är aldrig kul att ha sånt där på gång när man samtidigt ska bo mitt uppe i alltihop. Och tänk så mycket skräp det ska bli att ta vara på…. usch….   


Hoppas att det inte blir alltför dåligt väder nästa vecka i alla fall…. det är lite enklare om det är torrt och fint utomhus.


Men det är morgondagens bekymmer det….. eller… nästa veckas bekymmer kanske man ska säga. Tur att vi vet att han är en jäkel på att jobba, den där snickaren…  

   

  

Idag har jag och rallykompisen haft kurs igen, och sånt är ju alltid kul. Dom är duktiga, kursarna…. ett par av dom riktigt duktiga till och med. Och det är så himla kul när man direkt kan se att det är någon som har jobbat och gjort framsteg sedan förra gången.  


Hoppas att dom själva tycker det är lika kul när dom ser förbättringen, men det tror jag ju att dom gör.

  

    
På klubben är det alltid väldigt mycket aktiviteter på gång, och det är ju kul. Det är i högsta grad en aktiv klubb med massor av utbildningar och av olika slag. På det kommer tävlingar av olika sorter och slag, och inte minst alla mental-aktiviteter som går av stapeln i stort sett varenda helg/vecka.  


OBS! nu att jag sa att det är bra med mycket aktiviteter, av allehanda slag. Det som är mindre bra är väl att vi har ett begränsat utrymme att samordna allt det här på. Men för det mesta fixar det sig med lite god vilja…

  

   

Nåt som däremot inte är bra är att vuxna människor slutar att vara vuxna när dom kommer till såna ställen. Ja, till klubbhus och liknande…. till fikarum på jobbet och så.


Vi har ett kanonfint kök på klubben, bl.a finns där en diskmaskin. Den som inte orkar diska sin kaffekopp under vattenkranen när dom fikat färdigt, kan alltså bara ställa in den i diskmaskinen när dom går därifrån. Enklare kan det knappast bli….


I förmiddags när jag kom till klubben så var det fullt hus där…. och när jag skulle fixa fika till klursen så såg jag att diskmaskinen stod färdigdiskad, bara att plocka in i skåpen.


MEN… det var ett berg med disk på diskbänken, antagligen från dagen innan…. eller från morgonen, inte vet jag. Det hade varit aktiviteter där igår, och det fanns folk i stugan från tidiga morgonen idag, så jag vet inte vilka som var så upptagna att de bara hann trava smutsigt porslin i stora högar på bänken.


Alla hade tydligen så knappt om tid att ingen enda hann plocka ur diskmaskinen, utan man tog ut de diskade fikamuggarna bara, och lät allt det andra vara kvar i diskmaskinen. Sen ville väl ingen sätta in sin smutsiga mugg i maskinen (tack för det i alla fall!) utan man byggde ett berg på diskbänken istället. Den som sedan, när vi kom, ville ha en ren mugg att dricka ur fick ställa sig och diska.  


Jag vet inte jag…. även om ingen har det uttalade ansvaret för att göra just den sysslan den dagen, så är vi väl alla vuxna och kan ta lite ansvar ändå kanske? Det tog bara nån enda minut för mig och kompisen att plocka ur resten från diskmaskinen och röja av på diskbänken och plocka in den smutsiga disken i maskinen. Vem är så upptagen att han/hon inte kan offra dom minuterna???

    

Fast det skulle ju inte behövas alls om var och en fixade sin egen disk förstås….

   

Kanske ser det ut så där hemma hos folk också??? Kanske det bara är en enda person i varje hushåll som håller rent på diskbänken och tar ansvar för att det finns rent porslin när det behövs, och kanske den personen aldrig är på klubben?


Men ni vet… så där är det ofta i fikarum på jobbet också…. alltid finns det några som tror/tycker att nån annan ska ta hand om det där. Olika klämkäcka lappar brukar florera på såna ställen… ”Din morsa jobbar inte här, så plocka bort efter dig!” t.ex

   

Men det är dålig stil tycker jag…. slafsigt…. noll ordning o reda…. Sen må dom vara hur duktiga som helst på att träna hund, slafsiga och slarviga och icke-ansvarstagande har de i alla fall avslöjat att de är.   

  

Ja, skit samma…..

   

   

Vi slapp i alla fall regn på kursen idag. Det regnade innan det var dags att starta, men sedan höll det upp. Jag har ett litet avtal med vädergudarna, och det går ut på att dom låter bli att släppa på regnet just då, och just på det stället jag ska ha kurs…. Kanonbra!!!   


Fast det är ju lite vågat att säga så nu i hösttider… men jag får väl lita på att dom inte sviker mig denna säsongen heller.

  

  

Men nu får det vara slutbabblat för idag… i morgon bittida väntar ett problem... att flytta köksmöblerna… nånstans. Och nånstans är just.... nånstans, för inte finns det plats för dom i nåt annat rum.


Vi har bland annat ett stort, bra köksbord…. Men det går liksom inte att fälla ihop…. Och den tomma yta som finns där det skulle kunna få plats, där måste det vara tomt, för den vägen ska vi släpa ut allt skräpvirke som ska slängas.


Jaja, det löser sig säkert, det mesta gör ju det….  

    

     


Av tedsams - 21 september 2012 18:16

Nu har det varit några fina höstdagar, med lite avbrott för regnskurar… men so what? Skiner solen dessemellan så får man väl vara nöjd.   


Hundarna och jag har passat på att ta några härliga skogspromenader, snart kommer snöhelvetet och då kan man inte gå i skogen på många månader.  


I går var vi ute på en långis…. och gick off-road hela tiden. Jobbigt med all denna halkiga mossa som ligger på berghällarna, och lite jobbigt med sankmarker och sånt… men hundarna njuter. Och när man hör något som låter som en frustande flodhäst som klampar fram i vattnet, så är det bara lilla Ibsen som roar sig.  


Han blir lite galen när vi kommer till våtmarker och små dammar och sånt, han älskar sånt. Salza undviker inte vattnet, men hon far inte omkring som en galen flodhäst där heller…

  

   

Och idag skulle jag städa lite mer på våra pyttesmå uteplatser, solen sken och det var en bra dag för sånt. Skulle slänga sommarblommorna och ställa undan lite fler möbler och så…. men en krånglande dator fick Kurt att dra iväg till köpcentrat på förmiddagen och köpa sig en ny dator  (inte en sån, en liten läcker bärbar).

  

Och då var min sysselsättning för idag räddad. Att installera alla program som behövs, och flytta över alla bilder, alla dokument, alla filmer och all musik, det tar lite tid.

   

Och så strulade jag till epost-kontot också, det tog sin lilla tid att hitta felet där. Ibland förstår jag verkligen vitsen med ett live-konto eller ett hotmail-konto eller nåt annat liknande. Nu har vi ju epostadresser som är kopplade till min web-adress, funkar kanonbra, om man inte krånglar till det som jag gjorde i dag…. men nu funkar det i alla fall.

   

När det var klart så tyckte Kurt att den nya datorn såg väldigt annorlunda ut än den gamla, så då föreslog jag att han skulle ta min dator istället.   Den påminner ju om hans gamla i programvaran… men det gick han inte på.


Synd    jag gillar ju teknik och njuter av nya, fina grejor. Det är kul att pilla med sånt….   

  

  

Men hundarna fick två husse-promenader idag då, och städningen av uteplatserna uteblev, men det är ju en dag i morgon också. Hoppas att det inte regnar då… visserligen är dagen inte slut ännu, men jag känner inte för den där röjningen nu. Det börjar bli kyligt ute och solen är på väg bort.

  


Igår firade vi förresten 2-årsjubileum här i lägenheten. Eller… vi firade inte, men vi kunde gjort det om hade haft lust.   

  

Tack vare att den här lägenheten är exakt likadan som jag flyttade ifrån i Alingsås så blir jag lite förvirrad ibland. Det är inte enbart av godo att det är samma planlösning på lägenheterna. För det mesta känns det som att de åren innan Kurt sålde huset, de är på något vis borta. Känns som att jag har bott här i evigheters evighet…. trots att allt är så annorlunda nu mot förr. Jaja…. tanten börjar väl bli lite förvirrad antagligen….   

   

    

Hoppas ni har en fin helg framför er…. jisses… det var ju helg alldeles nyss, veckorna bara rusar iväg.   

      

    




Skapa flashcards