Tedsams blogg

Alla inlägg under juni 2012

Av tedsams - 28 juni 2012 16:11

Ja, i den bästa av världar skulle det inte behövas några gula band. 


Hihi… hälften av er vet inte vad jag pratar om nu antar jag… men på Facebook florerar det just nu massor av inlägg som gäller gula band.


Gula band som ska knytas på hundens koppel om det är så att man har en hund som behöver lite "extra space".

Och då kan man ju inte låta bli att reflektera lite runt den frågan.  I alla fall kan inte jag låta bli det eftersom det där med hundhållning och hunduppfostran är ett fascinerande ämne.


Varför behöver vissa hundar "extra space" ?


Är dom rädda för andra hundar, eller är dom arga på andra hundar? Nån annan anledning kan det väl inte finnas…? För det är väl inte så att det är föraren som blir rädd när det kommer främmande hundar i närheten…?


Och då kan man ju också påminna sig att ingen hund föds rädd för andra hundar, eller arg på andra hundar. Det är något dom tydligen "lär sig" att vara, kanske redan under uppväxten.


Och i min värld (jo jag vet, alla tänker inte som jag) så löser inte ett gult band på kopplet några såna problem. OK då, sprids det till alla hundägare så kanske, kanske det kan resultera i att alla håller sina hundar intill sig när dom möter en "gulmärkt" hund… men det är föga troligt att det skulle funka så.


Och det skulle ändå inte lösa några problem…. den hund som är rädd för andra hundar fortsätter att vara rädd för andra hundar. Och den hund som är arg på andra hundar fortsätter att vara arg på andra hundar.


Och anledningen till rädslan eller aggressionen kan ju vara skiftande, men som sagt… ingen hund är född rädd för, eller arg på, andra hundar.


Den enda som har kanske har lite hjälp av det där gula bandet (om det funkar så som det är tänkt) är den som håller i kopplet, i all synnerhet den som har en hund som gör utfall mot andra hundar som kommer i närheten.


Så varför i herrans namn löser man istället inte problemet? Istället för att med hjälp av ett gult band  be alla andra att hålla sig undan?

    

Jo, i de allra flesta fall klarar man inte av att lösa problemet just för att man själv är en del av det där problemet. 


Ni vet ju hur oerhört mycket vi påverkar våra hundar genom vårt eget sätt att agera,  och har man lyckats intala sin hund att man själv är en stabil och trygg ledare som tar hand om alla eventuella problem som kan uppstå, då har man inte så många såna här problem sedan.


Men det är det som är svårigheten… att lita på sig själv och att ta kommandot så att hunden känner sig trygg i alla situationer.


Hundar lever i nuet, det är vi människor  som spekulerar och funderar inför olika situationer. Och eftersom våra hundar är så enormt känsliga för vår sinnesstämning och vårt kroppsspråk så är det i många fall vårt eget fel att hunden reagerar på ett oönskat sätt. 


Så i stället för att ta tag i problemet så väljer man den enkla och bekväma utvägen att "märka" sin hund så att alla andra ska hålla sig borta.


Ok då att man gör det under en övergångsfas då man jobbar med problemet, men i det stora hela så är det en otroligt lat och bekväm utväg ur något som med all säkerhet går att rätta till.


Och man är inte speciellt snäll mot sin hund heller, när man gör så här. Istället för att hjälpa den att komma över sin rädsla/aggression så väljer man den vägen som är enklast för en själv och låter hunden leva vidare med sitt problem…. som med stor sannolikhet kommer att utvecklas och bli värre och värre med tiden om man inte agerar och visar hunden att den inte behöver oroa sig.


Jaja, det var i den bästa av världar det där…..

   

  

För övrigt vet ni ju sedan gammalt att jag tycker att det är ett oskick att hundar ska "hälsa" på varandra hit och dit utan några som helst inskränkningar.


Har hunden några kompisar som den brukar umgås med så räcker det helt och fullt. Att alla hundar ska hälsa på alla är bara dumheter. Hunden har sin flock och sina vänner, det är fullt tillräckligt för att den ska leva ett bra liv.


Att ständigt ställas inför främmande hundar, och den ev. konflikt det kan innebära, är helt förkastligt.  Det ska inte vara nåt märkvärdigt på något vis att se och möta andra hundar. Och med det menar jag att man kan möta andra hundar, stanna och prata, men hundarna håller sig på sin plats och nöjer sig med att titta och kanske vädra lite.  


Och allt det där är en ren uppfostringssak. Inga konstigheter alls… men det ger hunden en trygghet att veta att den inte behöver ta kontakt, att den inte blir påtvingad kontakt, och att husse/matte tar hand om sånt som eventuellt händer.


Sen kan man förstås tycka att alla hundar borde komma överens, dom är ju artfränder. Att det skulle fungera så där som det står i alla böcker, att en tar kommandot och den andre underkastar sig, men det är tyvärr inte sant,  så är det tyvärr inte i vår icke-perfekta värld.


Vi har, genom vår påverkan, till stor del förstört det där hos våra hundar, och då är det lika bra att ta steget fullt ut och bestämma när och med vem de ska umgås.  På så vis undviker man många konflikter och slagsmål.  Och man undviker framför allt konsekvenser som gör att man får en rädd eller aggressiv hund (eller en förare som är rädd för hundmöten) som sedan alltid upplever hundmöten som något jobbigt.


Näe, visa er hundar (ni som ev. känner att ni borde tänka till lite) att ni är en trygg klippa som dom alltid kan luta sig emot… vet dom att ni alltid tar hand om ev. problem som uppstår så behöver dom inte bry sig så mycket om omgivningen, oavsett om det gäller främmande hundar eller andra "farligheter".


Och varför i all världens dar tillåter man att hunden bär sig illa åt vid hundmöten? Inga tidigare erfarenheter kan ursäkta en hund som lever rullan så snart den kommer i närheten av en annan hund. Oavsett vad som hänt så mår alla hundar bra av att den där trygga klippan helt enkelt talar om att "så där beter man sig inte när man möter andra hundar, blir det bråk så tar jag hand om det, inte du! Så bry dig inte..!".

  


Ja, det var dagens tänkande det….  Jag vet att många av er inte håller med mig, och det är ju helt OK för min del…. hoppas bara att era hundar tycker så också.

   


Jag har varit på bibblan idag och lånat en hög böcker igen. Men med sommarlånga lånetider är det ganska så glest i hyllorna… Fast jag hittade några i alla fall, vi får väl se hur bra… eller dåliga… dom är.


Men jag har haft en eländig natt, min mage och jag var inte alls överens, så husse och jag har gjort ett arbetsbyte idag. Jag åker till bibblan och han rastar hundar.  Dom har redan fått en cykeltur i morse så det blir ingen lång tur nu mitt på dan… bara en rastningsrunda.


Men vi var ute i våra gamla jaktmarker igår, hundarna och jag, och då röjde dom rejält. Fast det såg tyvärr ut så här på många ställen där vi ville gå...

   

   

  

Men nån hade varit förutseende och ställt utstolar i skogen åt oss vandrare... som kompensation kanske..

   

  

Men visst är det väl härligt att kunna vandra längs med vatten...

  

  

    

Så doggsen klarar sig säkert med att få en helt normal promenad-dag idag. Jag tror att våra hundar är lite bortskämda med mina skogspromenader. Inte så att inte andra hundar också får det, men dom kanske inte får det varje dag….  jo, vissa får det förstås, och säkert både längre och roligare utflykter än våra promenader, men tyvärr finns det nog också hundar som sällan ser skogen.

    

Ja, inte vet jag….  jag vill i alla fall känna att hundarna varje dag har fått göra något roligt. Nåt som dom tycker är roligt alltså….


Näe…. nu är det dags att laga middag…..  och sedan är det dags för ett upplyftande styrelsemöte.  Nej, skämtar lite där… styrelsemöten är inte upplyftande, men det händer ju att man får en och annan adrenalinkick förstås... av olika orsaker.    

   

Ha det gott!!

  

 

 

ANNONS
Av tedsams - 26 juni 2012 16:38

Jag är övertygad om att tanken bakom det där med banker var att de skulle ge folk service när det gällde att spara pengar, låna pengar och inte minst… skicka pengar hit och dit.. eller...?


Häromdagen fick jag mitt styrelsearvode… på en utbetalningsavi i Swedbank. Och detta trots att jag meddelat mitt kontonummer i Nordea… jaja, skit samma.   


Jag går väl till Swedbank då, tänkte jag… och ber dom föra över pengarna till mitt konto i Nordea.  För ta ut pengar går ju inte längre på bankerna, dom har ju ingen kontanthantering… vilket i och för sig är våldsamt märkligt….????


Så efter att ha letat parkeringsplats i evigheters evigheter så knallade jag iväg till Swedbank då. Tog en nummerlapp och väntade, och väntade…. men det gick ändå ganska så fort eftersom dom inte har nån kontanthantering längre.


När det blev min tur och jag säger att jag vill ha summan överförd till mitt konto i Nordea, så säger människan bakom disken. "Jaha, då får du gå till Nordea och sätta in pengarna där!"


"Hmmm"… tycker jag då… "det står ju här på avin att den endast kan lösas in hos Swedbank???"   

  

Och får till svar: "Ja, men du vet, vi har ju ingen kontanthantering längre, och ska jag föra över pengarna till ett konto så kostar det 150:-…."


Det kallar jag service…..    


Så jag knallar vidare till Nordea, och där fick jag vänta i evigheters evigheter… kanske för att dom fortfarande har kontanthantering där. Om dom bara tar bort den så slipper dom säkert också köerna….


Jaja, kontentan av det hela är att jag nu har pengarna på mitt konto, men visst är väl tillvaron märklig ibland.   

  

  

Usch… nu när jag sitter och skriver det här så dundrar åskan för fullt. Blixtarna lyser upp hela huset och åskknallarna kommer direkt efter, så vi har antagligen åskvädret rakt över oss.

  

Hoppas bredbandet klarar sig denna gången. Förra gången vi hade ett sånt där våldsamt oväder så var vi sedan utan bredband i nästan en vecka. Fast det hade ju det goda med sig att jag fick ett mobilt bredband utan kostnad från Bredbandsbolaget. Det kostar bara när jag använder det…. lite fiffigt måste jag säga….. eftersom vi numera är slavar under bredbandet, bl.a för våra bankärenden.   

  


Tidigare idag var vi på sight-seeing i Sundsvalls många byggvaruhus. Vi ska byta ut golvet i hallen och köket, och byta ut en vidrigt ful panel som sitter på väggen i hallen och dessutom byta ut alla dörrarna i hallen.. d.v.s fyra stycken.  Och vi hittade faktiskt både golv och panel som vi tror kommer att passa bra…... inte illa på första försöket.   

    

Men den duktiga snickaren som vi ska anlita har fler kunder som tycker att han är duktig… han är inte ledig förrän i september nån gång…. men han är väl värd att vänta på.


Han är ett enmans-företag, och han är kanonduktig. Noggrann och snabb och kunnig på alla de vis. Jobbar och sliter som en liten iller, och är inte speciellt dyr heller. Ett fynd som vi hittade av en slump när vi skulle ha hjälp att montera ihop en duschkabin för några år sedan….  och sedan gjorde han en del jobb här i lägenheten när vi flyttade hit + att han gjorde vår fina uteplats förra våren.  Kanonduktig som sagt…. och eftersom jag varit gift med en byggare en gång i tiden så är jag kritisk och har höga krav… i det fallet också.   

   

Undrar om vi får lite rabatt nu när jag gör sån reklam för honom…??? Fast jag har ju inte avslöjat hans firmanamn än förstås…. 

   

   

Och för att övergå till nåt annat då…..  Har ni tänkt på vilken skillnad det kan vara på ljudnivån när barn leker?


Hur olika högljudda barn är alltså…. en del barn kan leka och se ut att ha jättekul utan att dom hörs inom en radie av 3 km…. andra barn leker ungefär likadant men hörs högt och tydligt minst 5 km bort.


Ähh… jag överdriver lite, men ni kanske känner igen det jag försöker beskriva?

   

Vi har ju en hel del små barn här i vår närhet och man kan inte undvika att göra vissa reflexioner.  Vissa barn kan inte prata, dom skriker fram det dom vill säga…. och det är förstås helt följdriktigt så att dom också har en mamma som nästan alltid är högljudd och ofta skriker åt sina barn.  Och är dom då fler syskon så måste dom förstås skrika högst av alla för att kunna göra sig hörda…..   


Andra barn hör man nästan inte när dom är ute och leker…. och dom har föräldrar som inte heller gör speciellt mycket väsen av sig.


Ja, vi är alla olika… men jag kan ge mig sjuttan på att om 20 år så skulle man kunna se (om man lever då) att de skrikigaste barnen faktiskt är dom som kommit längst här i livet. Dom är vana att ta för sig, och att alltid göra sin röst hörd… det kommer säkert att gå bra för dom.

   

De tystare barnen som inte är vana att skrika sig till allting, som lärt sig att ta hänsyn, dom kommer alltid att bli undanskuffade och nertystade av dom som skriker… så tror jag i alla fall.

  

   

Det är som jag sa till en god vän som har tonårsbarn när hon lite skamset erkände att  hon nog passade upp på sina barn ganska så mycket…


"Ha inte dåligt samvete för det du", tyckte jag. "Lär dom att ta för sig och att utnyttja det som går att utnyttja. Då kommer dom längst här i livet, och dom kommer då inte heller att tillhöra alla dem som ständigt blir utnyttjade för att dom är för snälla och alltför hänsynstagande."

   

Hon tittade lite konstigt på mig …. men jag tycker faktiskt så…. numera. Jag har inte levt efter det när jag uppfostrade min son… men jag önskar så här i efterhand att jag gjort det.  Snälla, hänsynsfulla, hjälpsamma människor blir bara utnyttjade……

   


Ja, det var dagens djupsinnighet det….  en krokig väg från banker via åskväder till snickare och renoveringar och därefter över till högljudda barn….  mina tankar gör verkligen vådliga vurpor då och då.

    

Nu verkar det som att åskan avtagit lite… kanske vågar jag koppla in modemet snart igen nu då, jag skriver det här off-line. Men jag håller faktiskt på att laga mat medan jag skriver det här också (jag har satt in fisk i ugnen, så det lagar sig självt) så jag är inte helt onyttig. Och jag har nyss gjort en rabarberpaj… den tänkte jag smaka på när jag avnjuter Morden i Midsomer i kväll.

    

Hoppas ni har haft en fin dag idag……   

     

     

 

 

 

 

 


ANNONS
Av tedsams - 24 juni 2012 08:25

…..  i alla dess former fanns det att välja på igår när vi var i Norrfällsviken. 

   

    

Fast jag är ju ingen superälskare av varken sill eller strömming så det var ju tur att det dessutom fanns mängder av olika sorters lax också.

    

    

 

   

Det är ett populärt sommarställe det där. En konferensanläggning i närheten och en stor camping med stugby och allt som hör till… och så en båthamn förstås och badstrand och lekplats och allt möjligt som hör ett semesterställe till.

   

    

    

Massor med folk som liksom vi ville njuta av den goda maten också, men vi satt ute och åt och märkte inte av det så speciellt mycket. Och vi hade tur med vädret…. en aning sol och precis lagom varmt.

    

    

 

    

Hundarna tillbringade ju dagen i bilen, men vi hade tur och kunde ställa bilen så att vi hade uppsikt över den när vi åt, och det var inte heller speciellt varmt i den. Lite skugga, öppen lucka bak och så tvärdrag genom bilen gör ju att det svalkar av ganska så rejält.

     

Lite plåster på såren var det sedan kanske att deras matte smugglade ut diverse läckerheter från buffén till dom. Våra hundar gillar fisk i alla dess former…. och förhoppningsvis var det bara vedgubben som såg vad jag gjorde.   

   

    

När jag sedan rastade hundarna innan vi åkte hemåt igen, så fann jag en mycket intressant väg. Hade jag inte haft två medresenärer som väntade i bilen så hade jag nog utforskat den lite närmare tror jag.  En öde väg som försvann in i skogen,  och jag misstänker att den så småningom kom ut vid havet… skulle som sagt inte haft något emot att traska iväg på den.  

     

Och när vi så småningom kom hem igen hade jag kört 25 mil, till största delen på en nästan alldeles öde E4:a. Det måste i vanliga fall vara en av landets mest trafikerade vägar, det är ju "stora vägen" norröver, men igår var det bara vi och några stackars vilsna tyskar i husbilar som var ute och åkte.  Idag lär det se annorlunda ut där….

   

   

Och idag måste jag nog göra nåt kul med hundarna. Dom hade en tråkig dag igår tror jag. Visserligen fanns det massor att titta på när dom väntade i bilen, men dom hade nog tråkigt ändå tror jag.

   

Och så har husse cyklat med hundarna idag på morgonen, och det gillar ju tyvärr inte Salza numera, så hon behöver få göra nåt som hon tycker är roligt.  Är man hund så ska ju inte livet bara bestå av att få tillfälle att kissa och bajsa, det ska vara lite roligt också.   

    

Hoppas ni får en fin avslutning på helgen!

    

    


 

 

 

 

Av tedsams - 23 juni 2012 08:11

Vilket innebär att snart är det höst igen…     om några dagar vänder det och nätterna blir längre och längre. Och inte mig emot, jag gillar hösten. Det är den där jäkla vintern jag inte gillar….  men förhoppningsvis så är det i alla fall några månader kvar innan snön yr omkring. Men en månad längre höst och en månad längre vår… det vore ganska så bra det.  

    

   

Vi har i alla fall strålande solsken både idag och igår, och det är ju trevligt när det är midsommar.  Vi firar ju inte direkt nån midsommar här i huset, men vi njuter av att alla grannar tydligen gör det. Dom drar iväg till olika förlustelser och det blir tyst och stilla i området. De enda som finns kvar är, liksom vi, folk utan barn i "lekåldern" och dom nöjer sig med att sitta o njuta på sina uteplatser.   

   

  

Igår tog jag en långpromenad i skogen med hundarna, och när vi var på hemväg och kom till bebodda trakter och hade en liten bit kvar hem, så slog det mig…. det var alldeles tyst runt omkring mig. Inte ett ljud, förutom de hysteriskt kvittrande fåglarna, hördes. Inga bilar, inga motorcyklar,  inga hundar som skällde, inga barn som lekte… det var tyst som i graven och det var en mäktig upplevelse på ett ställe där det i vanliga fall är en jämn ström med bilar som väsnas och folk och hundar som rör sig överallt.

   

  

Vi passerade i alla fall mitt blåbärsställe uppe i skogen, och det såg illa ut på blåbärsfronten. Det lär inte bli många blåbär i år inte….   

   

Men Salza kom ihåg att hon gått och käkat blåbär där, hon sprang ut i riset och letade… men hon fann ju inga förstås.  Synd… hon hade nog uppskattat några läskande, saftiga blåbär i värmen.

    

    

Idag ska vi åka till Norrfällsviken och käka lunch… och middag… och kvällsmat….    


Vi ska äta deras Skärgårdsbuffé, massor av fisk av allehanda slag… både tänkbara och otänkbara…. och man äter och äter och äter så att man nästan spricker.

     

Synd bara att det är gassande solsken, i alla fall med tanke på att det tar ett par timmar att köra, och att min bil inte har nån AC.  Det får gärna mulna på lite när vi åker och sedan klarna upp när vi är framme….

   

  

Vet ni att när jag kom hem från promenaden igår så stod den här buketten här hemma.

    

 

Nej… det var inte maken som slagit på stort, det var mer så att grannen skulle åka bort och "ta dom här för dom vissnar i alla fall innan vi är hemma igen"….  men fina är dom… massor av vita rosor.  Så många rosor har jag aldrig haft i min ägo samtidigt förr tror jag.   


Jag  njuter verkligen av blommor. Skulle ha väldigt svårt att leva utan blommor, och nu på sommaren är det ganska så ljuvligt med alla fina blommor som finns överallt. Både de som är vilda......

   

    

........ och de som folk planterar i sina små täppor.


Jag ökade på vårt blombestånd och köpte några stora fina blommor när dom sålde ut för halv priset nu före midsommar, och vi har tur och har en granne mitt emot oss som har mängder av fina blommor som vi också kan njuta av.  Härligt.....   

    

 

    

Hoppas ni får en trevlig fortsättning på helgen….!    

     

     

Av tedsams - 20 juni 2012 08:32

Det finns en minneslund för sällskapsdjur här i Sundsvall, men inte vet jag vad som gäller för det där stället, det verkar inte vara nån som sköter det direkt, gräset har växt högt där nu....

   

  

   

...... och jag har inte hittat några nya gravar heller. Men det är många gravplatser där, och med väldigt skiftande utseende.

   

  

       

  

    

    

    

   

 

      

Kanske nån av er som läser det här vet hur det ligger till, eller också får jag maila kommunen och fråga... nyfiken som jag är.

  

Och kanske nån tycker att jag är makaber som visar bilder på gravar nu då, men jag tycker det är lite fint där, trots att det är så ovårdat. Och det är rörande att se vilka fina gravar en del kostar på sina bortgångna djur.   

    

    

Jag passade på att plocka årets sista liljekonvaljer också. Dom står nog inte så många dar, men det fanns så gott om dom så jag tyckte jag kunde unna mig en bukett i alla fall. 

   

      

Vi mötte en människa på stigarna i det där området i går också, det brukar vi aldrig göra. En karl med en jättestor kamera på magen (det finns många fåglar att fota där), och så var han tydligen rädd för hundar också. Han stannade när han såg oss, och sedan smög han nästan förbi oss där vi stod vid sidan av stigen.


Och nedrans så osäker Ibsen blev…  han morrade rejält och gav dessutom till ett par varningsskall också, tur att jag hade honom kopplad annars hade nog gubben inte vågat gå förbi oss.  Salza hade jag lös till att börja med, hon brukar ju aldrig bry sig, men hon såg ut som att hon trodde att han lekte med henne när han kom smygande, så jag kopplade snabbt henne också. Risken var annars stor att hon skulle göra som hon brukar när jag leker med henne och smyger fram emot henne…. då skäller hon och slänger sig upp på bröstet på mig och blir alldeles galet uppspelt… det hade han med all säkerhet inte uppskattat.   

    

  

Idag ska jag åka och handla lite påfyllning till kylskåpet, det blir nog inte så kul. Jag skulle in en snabbis på Dollarstore igår… ha ha ha… en snabbis???  Det var överfullt på parkeringen och lååånga köer till kassorna… antar att det är lika illa i mataffärerna också.  Det är väl vid midsommar som vid påsk och jul och pingst… folk gör inte annat än äter.  För gjorde dom nåt annat så skulle inte varenda människa behöva släpa iväg med överfulla kundvagnar.   

    

Vi ska i alla fall åka iväg och käka, på midsommardagen. Då ska vi ta med oss en bekant och åka iväg och äta Skärgårdsbuffé i Norrfällsviken. 

   

Det är ett gammalt fiskeläger från 1600-talet, och det ligger ute vid Höga Kustens yttersta skärgård. Där man inrett och byggt ut en gammal sjöbod till restaurang, och där serverar dom bl.a miljoners olika sorters sillinläggningar och en massa annat godis som är tillagat av fisk. Det blir visserligen några timmar i bilen på väg fram och tillbaka, men det är det värt.   

   

Vi har varit där förr, och det brukar vara fullt med folk där som smaskar i sig av läckerheterna.    Förutom god mat så ligger det ju ljuvligt vackert vid havet, så jag hoppas att vi slipper regn. Lite mulet och lagom varmt är önskemålet….  med tanke på hundarna som inte får följa med in och smaka på läckerheterna.   

    

Men det är inte idag vi ska dit… så jag kommer nog inte undan att handla hem lite mat hit också. Fast nu slipper jag köpa sill i alla fall….  

   

  

Husse tog morgonturen på cykel idag… och jag blir så ledsen över att Salza inte tycker att det är kul att springa vid cykeln längre.   


Där vi bodde förut cyklade jag ofta med hundarna.  Och ibland drog Salza och jag iväg på  längre turer också… och hon låg alltid på och ville fram, fram , fram….

    

   

Nu vill hon inte alls, drar sig lååångt efter och ser allmänt olustig ut. Så synd om henne, tycker jag…. önskar att jag visste vad som hänt, och hur jag ska få henne att "släppa loss" igen. Jag försökte förra sommaren vet jag, men kom inte på något som hjälpte… hon vill verkligen inte vara i närheten av cykeln, och definitivt inte framför. Synd, synd….    

    

Jaja… livet är fullt av mysterier av olika slag….    

   

Hoppas ni har en bra dag framför er idag också…!    

    

   

 


Av tedsams - 19 juni 2012 09:53

..… vårt PR-jobb på klubben alltså. Vi har ju besökt några pågående kurser för att göra lite reklam för rallylydnaden, och igår tror jag att vi avverkade den sista kursen.


Vi har försökt visa att det är kul, och ganska så enkelt, och så hoppas vi ju att flera av dem som varit med och provat på, kommer att dyka upp på våra kurser till hösten.   


Men det tar sin lilla tid, det där…  först åka dit, sedan plocka fram och göra i ordning skyltar till en "riktig" bana, och så några pyttesmå prova-på-banor till kursarna, och så ställa ut banorna, sedan prata, prata, prata… och så visa en bana med en hund som kan (träningskompisens)  och så förklara samtidigt, sedan prova-på för alla kursdeltagarna på de kortare banorna.

  

Och när det är klart och alla kursare verkar nöjda och belåtna, då är det dags att träna den egna hunden (Salza alltså), och sen ska alltihop plockas ihop och ställas på sina rätta platser… och sen återstår hemresan.  Jag åkte hemifrån strax efter sex och kom hem kvart i tio… på kvällen alltså.

   

Men det är kul…   och igår blev vi bjudna på kaffe och tårta också eftersom det var en kursavslutning.     Men det är ju med det här som med allt annat som är nytt, det tar sin lilla tid att sprida info om att det finns och vad det är, och det tar ännu längre tid innan det blir, så att säga, "rumsrent" i alla läger.


Men strunt samma…. i ärlighetens namn så ligger det ju en del egennytta i det här också. I och med att vi engagerar oss och försöker få igång rally-verksamheten i klubben, så får vi själva en massa kunskap och erfarenhet som är bra att ha.

  

   

Igår hade vi ställt upp lördagens tävlings-fortsättningsbana för att visa och träna våra egna hundar. Och i den banan ingick  ju 8:ans frestelse… och jag hade glömt burkar att lägga godis-frestelser i, så jag tog två av Salzas snörbollar och la ut istället.


Och Salza har ju tidigt, tidigt fått lära sig att inte slänga sig över "frestelser" som står i hennes väg när vi sysslar med annat… men igår tappade hon fokus på mig när redan när hon på håll upptäckte att "voow, där borta ligger två av mina bollar!!!"   . Så nu vet jag att hon klarar mat-frestelser mycket bättre, leksaker är svårare. …  eller… vi har tränat dåligt på det.

   

   

Så nu blir det till att träna fler gånger på det… och så ska jag ta med några av hennes mjukisdjur och lägga ut som frestelser också.  Lika bra att vara förberedd… det sägs att det kan ligga mjukisdjur som frestelser, och hon älskar ju såna nästan lika mycket som sina snörbollar, och om inte annat så är hon nedrans nyfiken.

  

Och så har vi ytterligare en sak kvar att träna på… och det är agilityhopphinder.  Vi har ju inte direkt tränat agility, Salza och jag, men hon kan i alla fall alla hinder, vi har lekt lite då och då. Men jag misstänker att hon kan bli lite konfunderad över ett agilityhopphinder om det används i rallybanan. Jag är inte alls så säker på att hon inser att hon ska hoppa över den där pinnen som ligger där. Så vi måste besöka agilitybanan på klubben vid nåt tillfälle före nästa tävling, man vet ju aldrig vilken typ av hinder som används. 


Men för övrigt så kan vi förhoppningsvis alla moment i fortsättningsklassen. Om vi däremot klarar en sån tävlingsbana, det vet man ju aldrig eftersom banorna alltid ser olika ut och skyltarna kombineras på olika sätt varje gång, men friskt vågat…. ni vet….   

  

     

Och på tal om frestelser…..  ni vet det där NEJ-kommandot som är så himla bra att ha… det är inte så ofta man träffar på hundar där det funkar.  


Man hör ofta förare som i tid och otid hojtar NEJ! till sina hundar, men det är som sagt sällan man ser den rätta reaktionen hos hunden.


Om jag säger/ropar NEJ! till min hund, så vill jag att hon omedelbart avbryter det hon håller på med, oavsett vad det är.  Och i och med att hon gör det, så kommer jag då med ett nytt kommando/förslag på vad hon ska göra istället.


NEJ!---  kom här!


NEJ!--- sitt ner!


Såna saker alltså….  för säger man bara NEJ! och sedan är tyst, så kanske... förhoppningsvis.... hunden avbryter det den håller på med, men när det sedan inte kommer nån ny ledtråd till vad den ska göra istället, då fortsätter den med det den höll på med…. det som vi ville förhindra.   


Men för att allt det här ska fungera så måste ju varje bit vara ordentligt inlärd. Ingen hund vet med automatik vad NEJ! betyder, det måste man lära dom, lika väl som man lär dom att komma när man säger det, eller att sitta när man säger det.


Och NEJ!, eller om man föredrar nåt annat förbudsord, måste man lära in under kontrollerade former där man vet att man har "övertaget" och kan förhindra att hunden misslyckas.  Om det inte fungerar under kontrollerade former, så kommer det heller aldrig att fungera i överraskande situationer där man som förare inte är förberedd.

   

  

Jag blir så uppgiven varje gång jag hör folk skrika NEJ! NEJ! NEJ!  till sina hundar, och hundarna reagerar inte alls utan fortsätter glatt med det dom höll på med. Det är ju totalt meningslöst att säga till sin hund att göra någonting (i det här fallet att sluta med det dom gör) om man inte lärt dom vad kommandot/ordet betyder.  Men det verkar ibland som att folk tror att hundar förstår vårt språk och med automatik vet vad ordet NEJ! betyder…. och så är ju tyvärr inte fallet.  

    

   

Jaja.. nog om det nu då… jag ska i alla fall påminna Salza lite extra när det gäller just det kommandot… med tanke på mjukisdjur och 8:ans frestelse alltså.


Idag har vi ingen sol här, och det är nästan skönt när det är lite svalare. Igår hade vi nästan 20 grader när jag kom hem strax före tio på kvällen… så då pustade vi faktiskt lite.  


Ha en riktigt bra tisdag nu…! 

  

  

Av tedsams - 17 juni 2012 09:37


Jag har ju tagit bilder på de rallybanor där vi tävlat, så här kommer gårdagens banor.



Nybörjarklassen först.....

  

    

… och sedan fortsättningsklassen.

   

    

Och för er som inte är så insatta… i nybörjarklassen har man hunden kopplad, och i fortsättningsklassen har man lös hund. Så förutom att det tillkommer några moment i den klassen så är svårigheten okopplad hund.



Men eftersom man inte får ha sträckt koppel, eller använda kopplet för korrigeringar, så borde det inte vara så stor skillnad. Fast då och då kan man förstås se hundar som säkert skulle travat iväg åt sitt egna lilla håll om dom inte suttit fast i ett koppel.   

   

   


Men jag har fått nåt att klura på… Salza ser faktiskt ut att tycka att "vanlig" lydnad är roligare än rallylydnad. Och det beror förstås på mig det….     

   


Vi pratade om det igår, och vi kom fram till att jag antagligen tycker att det är lite enkelt, och att jag tycker att Salza också borde tycka att det är lite enkelt, och att jag därför inte har belönat lika roligt som när vi tränat vanlig lydnad.

   


I vanlig lydnad har jag ju verkligen lagt mig vinn om att ha en hund som är på G, och som viftar vilt på svansen i de olika momenten. Men här har jag nog bara tagit för givet att Salza kan ju det här, jisses… en bana på knappa 2 minuter, det är väl en baggis….   och så har jag slarvat med motivation och belöning.  

   


Det jag har glömt är att det under de där 2 minuterna krävs 100% fokus av Salza (och av matte!) och att momenten sker slag i slag hela tiden….



Jaja, får väl skärpa mig lite där kanske…. Men ju roligare desto mer förväntan, och då blir det ännu fler lyftade tassar och därmed fler avdrag…. svår balansgång det där.

    

  


Men på tal om träning….



Jag förstår inte hur vissa människor som tränar hund tänker.   Dom tränar och tränar och tränar, och betalar dessemellan stora pengar för att åka land och rike runt för att träna för olika PT … år efter år…. och resultatet blir ändå inte det som dom önskar.



Förstår dom då inte att dom måste anfalla "problemet" från ett annat håll? Problemet är uppenbarligen inte mängden träning, det är kvalitén på träningen som är bristfällig… eller… det är deras eget uppträdande som ställer till det på tävling.

   


Men när man läser eller hör om hur vissa människor tränar så verkar det som att dom tror att det är mängden träning som är avgörande. Och det kan det ju vara också, under förutsättning att man tränar på "rätt" sätt.

   


När man tränar så ska ju hunden hela tiden bli bättre och bättre, annars är man ju fel ute. Om det nu inte är en hund som redan gör saker och ting perfekt, då vill man ju naturligtvis bara befästa det utförandet… men det gör man ju inte genom att köra det momentet gång på gång hur ofta som helst.



Men det är en annan fråga det… åter till dem som tränar och tränar och tränar utan att nå fram till några förbättringar.

  

  


Varför i himmelens namn kör man samma övningar gång på gång, får samma resultat gång på gång… drabbas av samma problem på tävlingarna gång på gång… och ändå förändrar man inget i sin träning???



Jaja, jag har inte med det att göra, jag vet. Men när folk ändå lägger ut det i sina bloggar och lite överallt på nätet, då är det väl ändå meningen att man ska läsa det, eller???



Och när jag läser bloggar och dagböcker och sånt, så kan jag inte låta bli att fundera över saker och ting. I all synnerhet inte om det gäller hundträning eftersom det är så himla intressant.

  


Och nu tänker jag inte på dom som tränar bara för att det är kul att träna, dom som egentligen struntar i hur resultatet blir, träningen i sig är det roliga. Dom som egentligen inte har för avsikt att någonsin tävla, utan som bara tränar för att aktivera sig och sin hund. Dom struntar jag i… i det här sammanhanget i alla fall.   

  

  


Jag pratar om dom som har tävlingsambitioner och som deppar ihop efter varje tävling just bara för att det inte gick som dom hade hoppats.



För vet ni… jag har aldrig någonsin trott på det där att "ja men jag är nöjd i alla fall…" när förhoppningarna inte uppfylldes på tävlingsdagen.



Så klart att man kan hitta positiva saker i det man gjort, även om målet inte uppnåddes, vissa specifika saker kan man ju naturligtvis vara nöjd med även om helheten inte blev så bra. Men inte tror jag att folk tränar och tränar och tränar, betalar avgifter och dyr bensin, åker långa vägar för att tävla, och sedan ändå är nöjda när dom inte uppnår sitt mål.   



Näe, det där tro jag inte på… men det är ju naturligtvis upp till var och en hur man hanterar sånt där, lite självbedrägeri kanske man mår bra av ibland. Fast jag tror kanske inte att det är så nyttigt med tanke på kommande träningspass… risken är ju att man inte "tänker om" utan kör på i gamla vanliga banor.

  

   


Ja, det var dagens tyckande det…. mitt pekfinger tycker att jag ska sluta skriva nu….   Jag lyckades klämma det fingret i bildörren i förrgår, och det var inte så himla roligt. Jag har upptäckt att pekfingret är ett finger som används väldigt ofta.....  

   

Hoppas ni har en fin söndag framför er…..!!     Nu ska jag först käka fruksot, sedan ska jag flytta in en massa grejor i vårt nya skåp i badrummet. Det är dåligt med förvaringsutrymmen i den här lägenheten, men i förrgår monterade vi ihop ett högskåp som vi köpt, och som ska stå i badrummet. Där hoppas jag att det får plats en massa prylar så att det blir lite utrymme frigjort på andra håll.   

   

   

Av tedsams - 16 juni 2012 18:45


Idag har vi varit långväga och tävlat igen, och vi gjorde en värdig sorti ut ur nybörjarklassen och in i fortsättningsklassen.   



Klassvinst med 98 p av 100 möjliga, och de två avdragen vi hade berodde på Salzas lyftade framtass i samband med att hon sätter sig.   Jag kommer aldrig att få henne att sluta med det, så full pott på 100 p kommer vi aldrig att kunna räkna med. Fast ju högre upp i klasserna man kommer desto svårare blir det ju, och sannolikheten för full pott på 100 p minskar.



Men vi är förstås supernöjda med dagens resultat, vi fick en liten glasgrejs och 15 kg Royal Canin hundfoder som belöning för vår insats, och det är ju inte illa.   Det är ju bara lite synd att Salza inte kan äta den hundmaten… då kommer hon att rulla fram efter 14 dagar… men Ibsen blir väl desto gladare antar jag, det är han som får ett rejält tillskott i fodertunnan.  

  


Träningskompisen, som var ressällskap idag också, fick också finfina poäng. Matte var lite slarvig där idag så dom hamnade på 89p, men det kan man verkligen inte klaga på.   


Nu satsar vi i alla fall vidare mot fortsättningsklassen vid nästa tävling.

   

  


Även om Salza var allra bäst just vid tävlingen så hann hon skämma ut sig också.   


Ett "gammal-grinig-satmara"-utfall hann hon med mot en stackars kille som bara ville hälsa lite vänligt. Eller… när jag tänker efter så var det två killar som fick på tafsen av henne, fast den ena lite rejälare än den andra.   


Nedrans satmara den där Salza…. ibland i alla fall. Men jag misstänker att Salza fick klart för sig vad matte tycker om såna där dumheter.



Fast det var delvis mitt fel, i det ena fallet. Jag var fullastad med stol och kylväska och Salza… och när hanhunden kom och ville hälsa så släppte jag kopplet för att dom inte skulle trassla in sig. Och då hade jag inte heller möjlighet att korrigera Salza när hon började mopsa sig…. och en sån chans missar ju inte Salza, inte.  



Men hon är rolig, lilla Salza. Bara en stund tidigare upptäckte jag att hon lugnt stod och hälsade på och undersökte en av de andra tävlande tikarna som råkade komma inom räckhåll. Lugnt och stilla, inget tecken på nån satmara då inte…. knäppskalle är hon minsann ibland.

  

   


Men jag får väl för skojs skull ansöka om ytterligare en titel för Salza nu då…. RLD N kommer att läggas till hennes redan långa titelrad. Fast det är väl ingen som vet vad det betyder, och det gör ju inget…. men det står för Rallylydnadsdiplom Nybörjarklass om det är någon som vill veta.

   


Nu känns det som att det inte blir så mycket mer gjort idag. Vi har ju inte gjort så himla mycket, men 35 mil bakom ratten och många timmar ute i blåsten och friska luften tar på krafterna det också. Och när nu middagen är avklarad så blir det nog bara till att slappa resten av kvällen.

    


Fast jag ska anmäla till nästa tävling först. Och då ska jag anmäla Ibsen också, så nu gäller det att jag får tummen ur och börjar träna honom lite mer seriöst. Han har en hel del kvar som han måste lära sig innan det är dags….   

  

  


 


 


 


 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se