Jo, så har vi då tillbringat större delen av dagen med rallylydnad… och det var ju kul… och svårt.    

Eller… nybörjarklassens skyltar var kanske inte så himla svåra, och det är ju dom vi ägnar helgen åt.  Men det där med att vara framför matte, nos mot nos… eller att, gud förbjude, göra något vid mattes högra sida, det är svårt det.

Nästintill omöjligt, sa faktiskt Salza, och det med eftertryck.    

Hon kan inte sätta sig på min högra sida. Hon kan gå där, det gör hon ofta när vi är ute på promenad och hon går kopplad. Ibsen går på vänster sida och Salza på höger... men att sitta snyggt och rakt där.. på fel sida… det går inte. Och att lägga sig på min högra sida... jisses... sånt gör man ju bara inte, sa Salza.    

Det var nästan hjärteknipande att se hur hon till varje pris ville in till min vänstra sida när hon skulle sitta eller ligga…. snacka om hjärntvättad.  

Och att sitta framför matte, nos mot nos, det var nästan lika svårt det. Rumpan drog sig liksom alldeles av sig självt mot mattes vänstra sida.  Att gå nos mot nos, det kan hon, men att röra sig från min vänstra (eller högra!) sida in framför mig och sätta sig, eller ställa sig… rakt och snyggt… det kommer att bli ett heltidsjobb i månader framöver om vi ska få till det ordentligt.   

Men det är kul med nya utmaningar tycker jag. Vi behöver det… i alla fall jag.  När instruktören förklarade vad vissa skyltar innebar så påpekade han att många av oss säkert skulle få "problem" när vi ska lära in vissa moment, men jag ser det nog hellre som att vi har ett antal utmaningar att jobba med framöver. "Problem" låter lite negativt när det gäller en "sport" som bygger på glädje och samarbetsvilja tycker jag.

Och helt klart så är det inte enbart förknippat med fördelar att ha en lydnadstränad hund.  Många fördelar är det, men inte i alla lägen.   

Och jag är inte heller så säker på att man ska tävla elitlydnad samtidigt som man tränar rallylydnad, jag tror att elitlydnaden förlorar på det.

Men i morgon är det en ny kursdag, vi får väl se hur den utvecklar sig….    

Vi fick i alla fall klart för oss att här uppe är det inte så troligt att det kommer att krylla av tävlingar inom den närmaste tiden, så vi har god tid på oss att träna. Det finns nämligen bara en enda rallylydnadsdomare norr om Dalälven, så då kan ni tänka er vilket stort distrikt han ska täcka in…. nästan halva Sverige.

Det blir till att satsa på en liten turné nästa vår/sommar kanske….  söderöver kryllar det tydligen av tävlingstillfällen.    

Jag tror i alla fall att rallylydnaden har kommit för att stanna, och jag tror att den blir stor med tiden. Den är oerhört lättillgänglig för alla,  och även om jag… som vanligt… var äldst av alla deltagarna så var den yngsta kanske bara 10-12 år, så det är verkligen en aktivitet för alla åldrar.

Solen har lyst på oss hela dan, men det har blåst svinkallt. Fleecetröja och jacka var det som gällde, men det var ju skönt att det inte regnade på oss i alla fall.   

Och Salza är totalt utslagen nu. Hon var så virrig i huvudet det sista så hon hörde inte ett dugg vad jag sa, hon bara försökte vara till lags genom att försöka göra allt hon kunde på en enda gång.  Men mätt i magen var hon säkert för det blev mycket godisbitar.  Men nu sover hon djupt i min säng, där jag snart ska slänga mig på rygg tillsammans med en bra bok. 

Även om dagen inte var jobbig i sig, så var det en liten påfrestning för min höft i alla fall… den behöver nog vila en stund nu tror jag.