Tedsams blogg

Alla inlägg under september 2011

Av tedsams - 30 september 2011 13:13

... eller rättare sagt kvällen/natten     


Jag fann Lee Childs senaste bok på bibblan.... mumsfillibaba...      

    

    

    

  

Av tedsams - 30 september 2011 10:27

Tänk er att ni är och hälsar på en vän, eller bekant eller vilken människa som helst, och denne är sjuk, har inte ätit på 2½ vecka och är så dålig att ni tycker att det krävs en ambulans för transport in till sjukhuset.

     

Skulle ni då sedan gå därifrån, och bara råda vederbörande att ringa och kräva en ambulans??

      

Det har skrivits en hel del i tidningarna här om en ung kvinna som dog i hemmet trots att hon försökt att få hjälp.  Hon nekades ambulans, och det tragiska slutet blev att hon dog hemma i bostaden.

     

Men i dagens tidning är det en människa som uttalar sig och säger att han var den sista som såg henne i livet, och att han när han åkte därifrån, tyckte att hon var så dålig att han gav henne rådet att ringa och kräva en ambulans.

    

Och sen gick han tydligen bara därifrån…..   

   

Skulle nån av er kunna lämna en så sjuk människa att ensam försöka ta sig till sjukhuset, och att ensam försöka förmå SOS att skicka en ambulans??


I så fall gör ni mig väldigt besviken…..    Den där människa säger dessutom att han åkte därifrån, varför stoppade han inte in sjuklingen i bilen och körde henne till akuten själv då??    

   

Jodå, jag vet….  man får inte göra så, men inte sjutton skulle jag kunna lämna nån på det där viset.  Inte efter alla de skriverier, som funnits i tidningarna under lång tid nu, om hur svårt det är att få en ambulans.


Allt som skrivs i tidningarna är inte sant, jag vet…..  men citerar dom nån så brukar det väl oftast stämma.


Jaja…. människan är en ynklig varelse.    

  

    

Igår blev det i alla fall en fin solig dag, trots att den började grått och mulet. Och idag skiner solen, men det blåser rejält….  och idag är det en ärende-dag igen.

    

Det blev det lite oplanerat igår också, men vi var i alla fall ute i skogen och gjorde några sökövningar igår kväll, innan det blev mörkt. Men nu blir det mörkt himla tidigt…


Salza tyckte i alla fall att det var himla kul att få söka igen. Men hon är väldigt mycket "kan-själv" , och det måste jag få ordning på. Det finns ju en dröm långt därinne hos mig nånstans att vi ska kunna starta i nån söktävling nån gång, men vi får väl se.

    

Jag måste få ordning på alla mina krämpor om jag ska kunna starta en söktävling. Visserligen är det Salza som ska springa mest, men jag måste i alla fall kunna gå i skogen om vi ska tävla.  Men allt sånt ligger ju mer än 6 månader framåt i tiden så vi har mycket tid att fundera och klura.    

     

Men det enda jag ska träna när vi tränar sök framöver, det är raka slag på stort djup. Salza hittar minsann figuranterna utan problem, men det där med att springa rakt ut på djupet, det har hon glömt bort nånstans på vägen.    

       

I början när vi tränade sök var hon himla bra på det, men sen har väl hennes matte slarvat och låtit henne få en massa olater.  Men nu är träningskompisarna tillsagda att se till att jag verkligen håller mig enbart till såna övningar framöver.     

  

Det där med att hantera rullen, och att fixa påviset, och sköta sig snyggt vid återgången och på stigen… det kan Salza.  Och nu jäklar ska hon påminnas om att hon ska söka rakt ut och på djupet också….  och inte röja av hela rutan i första slaget.

      

   

Men nu ska jag åka till bibblan igen, ibland känns det som att jag inte gör annat.  Även om jag gillar att läsa så är det inte jättekul att åka till bibblan. Jag blir mest bara frustrerad när jag inte hittar nåt bra att låna….    


Och sen ska jag köpa silvertejp… ni vet, den där som kan användas till precis allting.  Den rullen vi trodde att vi hade, den  har gömt sig, och utan silvertejp klarar man sig inte nåt vidare… eller…?    


Hoppas solen skiner på er också idag!!     

    

Av tedsams - 29 september 2011 10:22

Titta här så får ni se…. visst är den väl fin??

  

     

Nä, det är en pinne, men visst kan man vid en hastig blick ta den för en orm? Ibsen gjorde det… eller han tyckte i alla fall att den såg mystisk ut. Det var kanske den där fläcken som ser ut som ett stirrande öga som han reagerade på.

    

Idag är det en gråtråkig dag… Salza sa tidigt ifrån att hon tänkte tillbringa den sovande….

   

   

Och jag har nyss ringt återbud till läkaren som skulle ge mig en kortisonspruta. Det är lite bättre idag, så jag tänkte vänta och se om det fortsätter åt rätt håll. Det är ju visserligen inte bra på långa vägar än, men jag är inte jättepigg på att stoppa i mig kortison om det inte är nödvändigt, så jag avvaktar tills efter helgen tror jag. 


Har jag stått ut såpass här länge så fixar jag nog några dagar till, med hjälp av några smaskiga diklofenak-piller….. och sen till veckan så hoppas jag att jag är helt bra igen.  Det vore skönt….    

    

Men det blir en rejäl test för min onda höft i kväll när vi ska ut i skogen och träna lite sök, Salza och jag. Fixar jag det utan att det förvärras så finns det nog kanske hopp.

    

Fast dagens hundpromenad kanske knäcker mig redan innan vi hinner till sökskogen…. det är bara att vänta och se och hoppas  på det bästa.

    

Det är tur att det finns väl upptrampade stigar att gå på så att det inte blir alltför jobbigt i alla fall.

  

     


Men nu är det väldigt mycket höst ute i alla fall….  grått och tråkigt på de flesta ställen,  den där färgsprakande hösten ser man inte så mycket av.  Det är vissa ställen där det finns träd som är så där vackert röda, orange och gröna på bladen, men de allra flesta är bara gula och bruna och tråkiga.

   

    

Fast jag gillar ju egentligen hösten, men då får det inte vara regnigt och grått varenda dag.

   

   

Men nu ska jag tråka ut er en stund till....


Ni vet den där statyn jag har berättat om tidigare (eller var det kanske på FB det...?   )... den som finns här i området och som jag tycker är så fin.


Den har en historia, eller vad man ska kalla det. Jag mailade nån kultursnubbe i kommunen och frågde efter konstnären och så, och fick en liten berättelse till livs.


Det är två statyer som hör ihop, det fattade inte jag, jag ägnade hela min uppmärksamhet åt bara den ena.


Det här svaret fick jag.....


"Skulpturen du undrar över heter När skönheten kom till byn och konstnären bakom den är Sven Lundqvist. Den placerades där 1985 då anläggandet av Granloholm centrum var färdigt ( affärer, post, skola, bibliotek m.m.)

När skönheten kom till byn är en dikt av Nils Ferlin som berättar om hur byns
förklokade invånare spydde galla över och trakasserade den ankommande skönheten.


I Sven Lundqvists skulptur framställs skönheten som en ung flicka
spelandes tvärflöjt och även om de mittemot gestaltade personerna som tittar på flickan inte upplevs som lika illvilliga och elaka som de i Nils Ferlins dikt så
ser de onekligen fundersamma och tveksamma ut inför det de ser. Gruppen
människor som tittar på flickan är tänkt som ett tvärsnitt av samhället och
representerar detta i stort. "


Bilden nedanför här är den flöjtspelande flickan...

    

     

Och på den här bilden ser man de fundersamma människorna som beskådar henne.... i verkligheten står statyerna mitt emot varandra.

     

  

Jag tycker det var lite kul eftersom jag är född och uppvuxen i Frödings hemmatrakter, och den där dikten har väl de flesta av oss hört nån gång antar jag.


Liksom många av Frödings dikter är den fortfarande väl värd att begrunda, tycker jag....    

   

När skönheten kom till byn då var klokheten där, då hade de bara törne och galla.

Då sköto de efter henne med tusen gevär, ty de voro ju så förklokade alla.

Då nändes de varken dans eller glädje och sång, eller något som kunde vådeligt låta.

När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång, då ville de varken le eller gråta.


Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok, att rosor och akveleja förfrysa.

När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok, då upphörde deras ögon att lysa.

Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull, men fliten kom bara fliten till fromma.

De räknade sina kärvar för räkningens skull, och hatade för ett skratt och en blomma.


En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt, en dag skall det tornas rymd över landen.

Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt, men människorna skola lyftas i anden.

Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått, och kritar för sina lador och hyllor.

En dag skall det varda sommar, har visorna spått, men visorna äro klena sibyllor.

    

  

Och så var dagens poesi-stund slut....    ha en bra dag allihop!   

       

       


Av tedsams - 28 september 2011 09:51

… när jag i min tur försvann från FB.  Och så är det väl nästan idag, finns man inte på FB så existerar man inte.    

   

Fast jag är ju alltid kärringen mot strömmen så jag tänker vara icke-FB-existerande ett tag till.  Jag kan inte komma ifrån att jag tycker det är ett lite märkligt forum där många delar med sig av sånt som i alla andra sammanhang skulle vara totalt ointressant.    

     

Läste nånstans om nån FB-forskare som påstod att FB är ett forum där folk äntligen får den bekräftelse de så hett önskar, det kanske ligger nåt i det, inte vet jag.

    

Men må var och en göra som dom vill… då blir alla nöjda., eller i alla fall de allra flesta.    

    

    

Jag tänker i alla fall fortsätta att klaga på mitt onda ben… eller höft eller vad det nu är. Det var ju lite bättre i måndags tyckte jag, men nu har det återgått till det gamla onda igen.  Kan bero på att jag bar tungt igår, eller att jag gick mycket uppför kanske. Men ska man gå ut här i området så är det knappast möjligt att undvika att gå uppför, vi bor ju i en grop, ni vet……   

    

Och det är lite lurigt att ha ont i benet. Jag snedbelastar tydligen ryggen då, och då får jag lite extra ont där också, och det är inte så himla kul….

   

    

Jag läste i alla fall tidningen Brukshunden igår när den kom (fast det är inte så himla mycket att läsa tycker jag) och där var de sedvanliga intervjuerna med SM-vinnarna. Och det var lite kul att läsa hur dom tänkte tycker jag. Dom fick ungefär samma frågor och svaret på den här frågan Om du fick ge ETT träningstips, vilket skulle det vara? var ju mest intressant tycker jag.

     

Eller också är det bara det att den som tänker som jag, tänker rätt….   

     

     

Och så har jag funderat en del över alla dessa många hundratals hundtränare som finns idag… eller coacher, eller hundägarcoacher… eller vad dom nu kan hitta på att kalla sig för att skilja sig från mängden.

    

Där finns ju ett stort spann av skiftande kunskap och erfarenhet, och jag förstår inte hur folk som vill ha hjälp kan välja. Hur vet man att man väljer rätt??    

    

Det är ju inte direkt billigt att anlita dom, så man vill naturligtvis ha resultat, men…  hur vet man att man valt rätt, innan det är för sent så att säga?

      

Roar man sig med att läsa på olika hemsidor där folk radar upp sina utbildningar och sin erfarenhet så kan man ju ibland bli mörkrädd.   

        

Seminarier och föreläsningar förekommer i stor mängd som meriter, och det är i ju och för sig bra. Men om såna utbildningar dominerar och praktiska utbildningar där man jobbar med hundar nästan inte alls  finns med, då blir i alla fall jag lite bestört.    

         

Kan man inte själv hantera olika hundar, och.. framför allt…. kan man inte "läsa" hunden ordentligt, då är man ganska så värdelös som instruktör, eller coach, eller vad man nu kallar sig.

    

Kan man inte se och förstå vad hunden gör, och varför den gör det, så kan man troligtvis inte heller hitta den bästa lösningen för att förändra beteendet.

   

Det är liksom grunden i alltihop det… att förstå hunden.

    

Och det lär man sig inte genom att sitta på rumpan och lyssna på föredrag. Man blir kanske, förhoppningsvis, en duktig teoretiker, men det räcker oftast inte så långt i de här sammanhangen.

      

Ja, som sagt… hur fasiken kan folk välja i denna djungel av erbjudanden?

     

Minns ett cockerläger för många år sedan.  En cocker som drog och slet som en galning i kopplet på alla promenader.  Det hade gått så långt att matte inte ville gå ut med hunden längre, husse fick gå, han som orkade hålla hunden.

      

Vi visade hur dom skulle göra… och till deras stora förvåning funkade det. "Om ni bara visste hur många tränare vi varit hos," sa dom… "och hur mycket pengar vi lagt ut på det här, utan att få nån ordning på det, och så var det så enkelt".

   

Och ofta är det så enkelt, men man tjänar mer pengar om man krånglar till det förstås….      

    

Nej, slutbabblat för denna gången….

    

Ha en fin dag!!     


 


 


 


Av tedsams - 27 september 2011 11:00

Nåt som skulle kunna öka fördomarna mot s.k kamphundar och deras ägare… om jag nu hade några såna fördomar, vilket jag som väl är inte har.    

     

Stod i tvättstugan i morse och slötittade ut genom fönstret medan jag väntade på att en maskin skulle bli klar. 

   

Då ser jag hur nån öppnar dörren från en lägenhet och ut kliver en stor, kraftig, fin amstaff. Han är kopplad och i andra änden av kopplet finns den som jag antar är hundens husse. En stooor kraftig kille med rakat huvud och tatueringar på halsen, matchar sin hund bra …  om man har lite förutfattade åsikter…. och i handen håller han ett basebollträ.    

   

Det såg lite kul ut tycker jag…..  för den som inte gillar den typen av hundar så byggde det säkert på fördomarna rejält. Jag för min del tror att han skulle ut och slå lite bollar som hans hund fick jaga… men vem vet. Dom kanske hade andra planer….    

   

   

Samma hund var ute med matte häromdagen, och vi möttes på ett ganska så trångt ställe. Hon stannade, hängde upp sin hund i superkort koppel i dressyrlänken som den hade på sig, och medan hunden kämpade som en galning för att komma loss och närma sig oss, så sa matte… medan hon nästan åkte kana efter sin hund: "Ja, han känner sig trängd och underlägsen när han är kopplad, det är därför han gör så här".   

    

"Ja", sa jag, "det verkar jobbigt det där"…  och tassade jag vidare med mina två hundar som gick i löst hängande koppel vid min sida. Tur att inte dom också kände sig trängda och underlägsna…..     

   

   

Vet ni att ju mer jag ser av hundar desto mer övertygad blir jag om att jag tänker rätt när jag på alla de vis vill avdramatisera det där med andra hundar. 

   

Varför ska en hund gå i taket bara för att den ser en annan hund???? Och varför ska en hund behöva bli så fixerad vid en annan hund att den varken ser eller hör sin förare?   

   

Det där är ju enbart en vanesak, en uppfostringssak helt enkelt… och en rejäl pik åt föraren att denne är totalt ointressant.  Och ändå ställer det till med så mycket besvär för så många.     

   

Och när problemet väl börjat, då blir det så jobbigt så då undviker folk att träna när det finns andra hundar i närheten.  Och detta trots att den enda boten på det problemet är att utsätta hunden för retningen (i lagom dos) och i det läget visa hunden hur man vill, och förväntar sig, att den ska uppföra sig.

    

Fy sjuttan så jobbigt att i 10 års tid alltid behöva tänka på vart man går, och vem man kan tänkas möta, varje gång man ska gå ut med sin hund…. eller när man ska åka och träna.   

   

Husse/matte är ju den som ska vara viktig för hunden… måste kännas bittert att som husse/matte enkelt bli utkonkurrerad av vilken främmande hund som helst.

   

Ja, jag vet… jag är tjatig… men jag blir lite deppad när jag ser sånt där. Hundar som är nästintill okontaktbara bara för att det finns en hund i närheten….  så tråkigt det måste vara för alla parter.  

     


Nej, nu ska jag vara lite nyttig en stund igen. Har en hög med kläder som ska strykas, lika bra att få bort den högen. Och sen ska jag göra en sån där god gärning igen….  och sen är det nog dags för hundpromenaden. Solen skiner idag också, och det är kanonfint väder än så länge…. och jag kan inte alls gå nåt långt pga min värk i benet… tråkigt.   

   

Förresten…. jag har inaktiverat mitt Facebook konto nu. Visserligen är det ett ypperligt sätt att hålla koll på vad som händer här i världen och få veta vem som gör vad och när dom gör det… men….    Nej, drar mig tillbaka därifrån ett tag, på nåt vis så känns det som ett knepigt forum det där…. .


Ha en riktigt bra dag allihop!    

     


 


 


 


 


Av tedsams - 26 september 2011 12:22

I alla fall när det gäller mitt onda ben.  Nej då, det har inte blivit bra, inte på långa vägar, men det är lite bättre i dag i alla fall.  Det går kanske åt rätt håll med andra ord….    

  

Nu gäller det väl bara att fortsätta och ta det lite försiktigt så att det hinner "läka ut" ordentligt också.

    

Men, ni vet… har man ont nånstans så försöker man ju avlasta där det gör ont och så snedbelastar man kroppen på nåt vis… och då får man ont på nåt annat ställe också. Min rygg klarar inte såna där snedbelastningar, så den har börjat protestera lite högljutt nu, men, men….  ryggont kan jag hantera bättre, har ju lång erfarenhet där.   

    

    

Idag ska jag tillbaka till sjukgymnasten för mer strålning, och det är så himla dumt…  Ett par timmar senare ska jag sen tillbaka till Timrå för att ha kurs. Synd att det inte fanns nån senare tid hos sjukgymnasten, då hade jag sluppit åka fram och tillbaka flera gånger.  Svårt att slå ihjäl ett par timmar i Timrå en måndagseftermiddag…..    

   

Men Salza ska få följa med ikväll, hon ska vara förevisningsobjekt.  En gång på stenåldern när jag gick min instruktörsutbildning så fick vi lära oss att aldrig använda sig själv och egen hund för att visa något. Det var/är nästintill en dödssynd….    

    

Och jag kan förstå varför, men det är å andra sidan ganska så praktiskt att använda sin egen hund där man säkert vet vad hunden kan och hur den fungerar. Så jag syndar ibland… men varje gång får jag dåligt samvete, och tänker på min gamla lärare och vad han skulle sagt om han visste.    

   

   

Nu ska jag i alla fall först och främst åka och uträtta några ärenden, det är konstigt att det alltid finns något som ska uträttas både här och där.  Jag gillar ju inte att gå i butiker….    

     

   

Önskar i alla fall en bra vecka åt er alla….   

      


 


 


 


 


 


 


 


 


 


Av tedsams - 25 september 2011 11:18

Äntligen skulle vi tävla i Järvsö.    Vi har ju gjort ett antal försök att få tävla där, men varje gång har det kommit något i vägen så att vi fått lämna återbud.


Kurt har tävlat där, och jag har varit på veckoslutskurs där ett par gånger, och det är en trevlig klubb med fina planer och allt sånt.


Och så gillar jag ju att tävla på andra ställen än hemma.... och så är det ju så himla fint i Järvsö....     


Men.... vi kunde ju inte åka idag heller. Mitt jäkla ben fixar inte ett elitlydnadsprogram...  och jag är så himla besviken.  

   

Och vet ni vad...? Jag glömde att ringa återbud....     Förträngde nog det på något vis tror jag. Men dom är inte så handfallna där inte, klockan 10 prick, när det var dags för samling, då ringde dom och efterlyste mig...       Usch...jag skäms... jag som alltid är så noga med sånt.    

   

Så den här dan blir en skitdag.... vi skulle ju varit i fina Järvsö nu. Det hade varit trevligt med en liten utflykt nu när solen för en gångs skull skiner och det är fint höstväder ute.  Men så blir det inte..... och jag kommer att gräma mig hela dan...   


Dumt... sånt man inte kan påverka ska man inte grubbla över, men det retar mig. Tre gånger har jag försökt som sagt... nu ska jag ALDRIG mer anmäla till Järvsö.   Det finns nog nån däruppe som bestämt att vi inte ska tävla där.  

  

Hoppas eran dag blir trevligare, och att solen skiner hos er också!      

   

  

Av tedsams - 24 september 2011 11:56

Och hade jag inte ont i det där jäkla benet så skulle det blivit en långpromenad idag.  Men expertisen påstår att såna där slemsäcksinflammationer får man av överansträngning, så det är väl straffet för de där härliga milslånga skogspromenaderna vi tog för några veckor sedan förstås.    

    

Men när jag var hos sjukgymnasten så kom vi också… alldeles osökt   …  in på det där med övervikt. Och han påstod bestämt att det, ur sjukgymnastens perspektiv sett, är bättre att vara överviktig och röra på sig regelbundet, än att vara normalviktig och inte röra på sig regelbundet.


Såna åsikter gillar jag….   när det gäller att röra på sig så har jag trots allt hyfsat gott samvete.  Men just nu blir det ju förstås inte lika mycket sånt….

    

   

Jag håller i alla fall på att lära Salza vilket mjukisdjur som heter Kanin och vem som heter Fisk…. hon är ruskigt lättlärd den där tösen….  

  

Problemet, om det nu finns något sådant, är att hon blir så fixerad vid godiset att hon ibland gör det hon tror, och inte det jag säger.  Brådis att få belöningen kanske…    

  

   

Jag satt vid köksbordet förut och delade mini-frolics i fyra små bitar som jag ska ha när vi tränar. Och Salza låg vid mina fötter under bordet och hoppades förstås att jag skulle tappa någon bit.

  

Och utan vidare inledning så säger jag "Salza, hämta handduken!"

    

Salza reser på sig, tittar sig omkring lite vilset, tar ett par steg mot dörren ut till hallen, och så ser man hur det klickar till… och hon vänder och springer iväg till kylskåpsdörren där handduken hänger, drar och sliter för att få ner den, och kommer sedan tassande med den i munnen.    

   

Jag gillar när hon gör det jag säger utan en massa förberedelser och signaler som talar om för henne vad som är på gång.  Tar jag godisskålen och klickern så vet hon att vi ska göra nåt kul. Och ser hon att jag lägger ut alla leksakerna i en hög på golvet så vet hon exakt vad som väntar…. och då är det ju mycket lättare att lyckas med det man ska.

   

Nej, jag gillar hundar som har lite bakom pannbenet och kan "tänka" själva…. även om det ibland också kan ställa till lite problem.    

  

   

Igår skulle vi visa husse att hon redan visste vem som var Kanin och vem som var Fisken, så jag skickade henne från köket att hämta Fisken.  Den låg, tillsammans med alla  de andra mjukisdjuren, i en fåtölj i sovrummet, och Salza rusade iväg. Efter en liten stund kom hon… med Fisken i munnen.   

   

Sen bad jag henne hämta Kanin, och hon rusade iväg igen. Kom tillbaka med Vovven i munnen. Stannade till i dörren in till köket, stirrade på mig som inte sa något berömmande utan bara var helt tyst, tvärvände och sprang tillbaka till sovrummet med Vovven fortfarande i munnen, och efter en stund kom hon med Kanin i stället.    

    

Jag vet att jag är tjatig… men hon är skitduktig, den där Salzan.   

     

   

Men jag har en grej jag gärna skulle vilja testa, men jag har inte "vågat" det ännu. 

   

Ni vet den där bordercollien som det har skrivits så mycket om, som kan förstå mängders mängder med ord… och kan namnet på både färger och saker och olika former och allt möjligt… han/hon kan hämta en ny sak…. med ett nytt, okänt namn på… ur en hög med kända saker bara genom att utesluta alla kända saker och räkna ut att den som den inte känner till och därför inte vet namnet på, är den som ska hämtas.    

   

Det vore kul att testa. Men då måste nog hunden var 100% säker på de kända sakerna, och det är inte Salza. Hon gör inte rätt 10 gånger av 10, men säkert i alla fall 9 av 10 och det är inte illa det tycker jag.

    

Men nån gång ska jag testa det där i alla fall…. det vore läckert att ha en hund som klarar det.   

      

Och nu pratar jag alltså inte om att hunden lyckas pga slumpen eller lite tur… eller att hunden är nyfiken…. utan om att hunden verkligen väljer rätt sak genom att göra ett urval.  Jag tror säkert att Salza gärna skulle välja en ny, okänd sak om den ligger bland de gamla kända på golvet, det skulle hon göra av ren nyfikenhet, men det är ju inte det som gäller.

     

Jaja, något att jobba vidare på….

     

    

Men för allas vår skull hoppas jag att mitt ben blir bra snart så att jag får lite annat att göra än att sitta här och babbla en massa strunt. 


Jag beundrar er som orkar läsa allt mitt bladder…..      


Önskar er alla en härlig helg!!    

    



 


Skapa flashcards