Tedsams blogg

Alla inlägg under oktober 2010

Av tedsams - 27 oktober 2010 08:34

Igår när Ibsen var hos veterinären och opererade bort sina superfula tonciller, då tog Salza och jag en megapromenad mitt på dan.


Kort sagt så gick vi landet runt...   och om jag (som vanligt) ska göra en lite längre utläggning så passerade vi både Kalmar och Malmö, hoppade över Piteå, Haparanda och Uppsala, men tog en sväng över Halmstad, Falkenberg och Kungsbacka.


Fortsatte norrut på västkusten mot Uddevalla, Lysekil och Strömstad, för att till sist göra en sväng till min födelsestad Karlstad.... och på vägen dit så passerade vi på något konstigt sätt även Alingsås.


Till slut... precis när krafterna började tryta...  närmade vi oss hemma och Luleåvägen igen.   

  

Jag vet att det är barnligt, men jag tycker det är lite kul med alla ortsnamn på gatorna här.   


Vi tog alltså en rejäl långpromenad i höstsolen, Salza och jag.  Vi gick runt nästan hela området, inte rakt igenom eller  så, utan runt. Och jag fann finfina vägar att gå på, där Salza kunde springa lös hela tiden.  Och nästan inget folk mötte vi heller... en himla bra promenad med andra ord   


Kruxet var att det var lite långt....  7 km gick vi.... men det låter inte speciellt mycket när man säger det... eller skriver det.  Och i ärlighetens namn så trodde jag nog att vi hade gått ännu lite längre, men stegräknaren sa så, och den får jag väl lita på.


I alla fall så är 7 km hyfsat långt enligt min måttstock... en bra bit över 10000 steg blev det.  På min stegräknaren finns det nåt som heter Aerobic-steps också. Såna steg registreras när man går snabbare än 60 steg per minut, och jag har börjat kolla på det antalet också... och det är lite kul för jag har nästan lika många aerobics-steg som vanliga steg.      Jag inbillar mig att jag går i en hyfsad takt då...  kan ju ha fel där, men så länge jag tror det så är jag ganska så nöjd med mig själv och det är ju bra.


Nån dag ska jag försöka att komma ihåg att ha stegräknaren på mig hela dan... nu blir det bara på hundpromenaden, men det vore kul att veta hur många steg jag går totalt på en dag.  I går var ju till exempel inte morgonpromeanden medräknad...

  

Fast nån lydnadsträning blev det förstås inte igår heller...      men vem vet... rätt som det är så slår kanske träningslusten till och vi sätter igång...  haha.. nån mer än jag som tvivlar...??


Idag ska jag åka och handla igen. Vi ska ha inflyttningsmiddag på lördag, och då behöver man handla både ditten och datten.  Det gäller bara  att hitta det man vill ha också...  maten är ju inga problem, den vet man var den finns... men annat sånt där lite extra som man vill ha, ni vet....  fina servetter och matchande ljus och sånt där tjafs...  Jaja, den som letar, den finner sägs det ju    


Hoppas ni har en fin dag framför er... här skiner solen återigen från en klarblå himmel, helt otroligt vilken fantastisk höst vi har.     



Av tedsams - 24 oktober 2010 09:06

Salza skriver säkert om nästan samma saker som jag gör    och vice versa. Och antagligen hänvisar jag ibland till sånt som jag läst i Salzas blogg... och hon blandar säkert ihop det hon skriver med sånt som hon läst i min blogg...   men så är det när man har två bloggar som handlar om i stort sett samma sak i samma familj... förvirrat alltså    Hoppas ni kan reda ut begreppen    

    


Igår skulle jag träna lite när vi var ute och gick, men det blev inte så. Vi gick från Luleå ända till Malmö ska ni veta... och sedan tog vi vägen över Landskrona, Skanör och Kalmar...  och konstigt nog så var det jäkligt mycket uppför till Skanör... i alla fall ifrån det hållet vi kom.    

  

Ja, alla gator/områden här heter på det där viset.. olika stadsnamn alltså. Synd att vi inte kunde bo på Alingsåsvägen eller Karlstadsvägen... hade kanske känts som att flytta "hem" igen då....  dom finns också här i området. 


Jag vandrar runt här i området och försöker få klart för mig hur området egentligen ser ut, och nu börjar det nog klarna tror jag. Fast det kryllar av gångvägar och gångtunnlar så det är lätt att av misstag hamna i fel landsända.


Till Landskrona och Skanör skulle vi inte i går, men det blev så i alla fall, och det spelar ju inte så stor roll.  Hundarna kunde springa lösa i stort sett hela vägen, och då känns det som att det var en bra runda, trots att det inte blev den som jag planerat.    

   

Häromdagen när jag virrade runt i nya områden så gjorde jag den reflektionen att just det området som jag då passerade såg ganska så risigt ut. Lite ovanligt... för även om t.ex folks uteplatser har våldigt skiftande standard så ser det oftast hysat välvårdat ut bland husen. Men inte i det området....


Och sen fick jag höra att just där är det hyreslägenheter... inte bostadsrätter, som det oftast är i det här området. Konstigt att det blir en sån märkbar skillnad...    

  

Men det är lite skillnad på bostadsrättsföreningar också. Måste nog erkänna att den här föreningen där vi nu bor inte verkar ha speciellt mycket koll på saker och ting.


Jodå, den har bra ekonomi, men det är ju inte allt....  vissa saker är lite halvrisiga och lite dåligt skötta... och kontaktmännen i styrelsen är totalt okontaktbara, går inte att få tag på... och ordförande himself verkar knappt veta vad han heter...  eller... han vet nog vad han heter, och säkert vet han också hur mycket han har i arvode för sin styrelsepost, men mycket mer vet han tydligen inte när det gäller föreningen.    


Men det är väl som det brukar i de allra flesta föreningar... oavsett inriktning... det är sällan rätt man på rätt post.

  

Fast jag har väl som vanligt alldeles för höga krav kanske. Men när jag senast bodde i en bostadsrätt så var det i en förening där allt var väldigt välskött...på både ont och gott det också förstås.


Men där hade vi i alla fall en styrelse som hade full koll på allting... ibland även på sånt som dom kanske inte borde bry sig om... men frågan är väl om det trots allt inte är bättre än motsatsen. 

  

Ja, det var dagens klagovisa det...  för övrigt så skiner solen idag igen... himlen är blå och det ligger vit frost på marken.


Undrar hur länge det här kanonvädret ska hålla i sig? Vi får väl en sjujävlig vinter efter det här förstås...     Det brukar ju alltid vara så att när något går bra och är positivt, då får man snabbt sota för det på ena eller andra sättet. 


Fast i år behöver vi bara skotta snö några meter fram till gångvägen... alltid något att glädjas åt.      Fast å andra sidan så blir det till att skotta fram bilen, och skrapa rutor, när vi ska använda den. 


Jaja, det sägs att man inte kan få allt här i livet... fast jag har aldrig förstått varför inte...??   

  

Hoppas ni får en fin söndag...!     

   

   


Av tedsams - 23 oktober 2010 08:37

.... att solen skiner från en blå himmel dag efter dag.    Jag tror inte att det ens sammanlagt har regnat en vecka under den här hösten.


Hoppas att vi inte får sota för det när snön kommer....     Fast för min del får det gärna vara sånt här väder ända fram i mars månad.


Igår hade jag tänkt ta en lång skogspromenad med doggsen, men som vanligt blir det sällan som jag tänkt mig.  Det var annat som skulle göras, och när det var klart då sa min stackars rygg att den inte ville ha nån jättelång promenad.    


Men nu försöker jag komma ihåg att ta med mig stegräknaren när jag går ut. Det är lite kul aatt veta hur långa dom där olika rundorna, som jag har hittat, är.


Igår gick vi en runda som jag bara cyklat förut... eller... det vi gick var en bit av en runda som jag cyklat förut. Och den visade sig vara knappt 4 km lång....


Hade nog gissat på en kilometer till om jag skulle gissat... men 4 km är väl godkänt det också. Fast hundarna hade nog gärna sprungit dubbelt så långt förstås...    


Men det är nyttigt att flytta....  och det är nyttigt att ha soprummen en bit bort, och det är nyttigt att ha garaget ännu längre bort, och det är nyttigt att ha parkeringsplatsen en bit bort så att man får ranta fram och tillbaka dit när motorvärmaren ska sättas i, och det är nyttigt att traska iväg ut varje gång hundarna måste rasta sig, och det är nyttigt att springa mellan tvättstugan och lägenheten ett antal gånger varje vecka.....  i alla fall om man frågar vågen.    


Det är nog första gången i mitt liv jag gått ner i vikt utan att göra den minsta lilla ansträngning för att göra det. Ja... om man inte räknar ansträngningen att vara tvungen att kliva omkring hit och dit större delen av dagen alltså...     


Alltid något positivt, trots att det ibland känns lite kämpigt....    

    

Idag måste jag åka och handla...  Det finns en ICA-butik här i området, men det är den minstsa sortens ICA-butik, alltså har den också priser därefter.  Och så finns det en butik till.... typ närbutik... och där brukar jag köpa kvällstidningen åt Kurt, men det är inte heller nåt bra ställe att handla om man ska handla mycket.


Alltså blir det stora köpcentrat som gäller....  Vi roade oss med att mäta avståndet dit när vi flyttade. Både härifrån och från huset där vi tidigare bodde, och tänk att det var en anings närmare härifrån... alltid något att glädjas åt när man nu ändå "måste" åka med bilen för att handla.


Men det nog ett typiskt "förstads-området" det här. Det bor drygt 6000 människor här, och det som finns är de två butiker jag nämnde förut, två pizzerior, en frisör, ett bibliotek och så massor av skolor och dagis.


Känns ibland som att folk bara kommer hit till området för att sova....  fast det stämmer nog inte det heller. Antagligen är det massor av folk hemma under dagarna, dom råkar väl bara inte vara ute just när jag är det.


För nu börjar jag lära mig vilka tider man ska gå ut för att slippa möta en hel radda med hundekipage....  och vart man ska gå så att såna där folkskygga individer som jag slipper möta så många andra människor.

  

Ja, vi är anpassningsbara vi människor. Det är 1 månad sedan vi flyttade hit, och det känns redan väldigt hemvant att bo här.


Det kan ju naturligtvis delvis bero på att jag "känner igen" lägenheten från mitt tidigare liv, men inte vet jag....  När alla gejor är på plats och man i stort sett lärt sig hitta i skåp och lådor, då är det väl hemma antar jag...    

  

Nu ska jag i alla fall käka lite frukost, sedan jag åka och handla....  Dumt att spara det till en lördag, men åker jag tidigt så har inte så många hunnit vakna till.

  

Hoppas solen skiner på er också... och att ni får en fin dag!    

  

Av tedsams - 21 oktober 2010 10:33

Så hade jag gärna sagt till en tant som vi mötte när vi var ute igår, hundarna och jag.


Det var bara en snabbrastningsrunda efter maten igår, och hundarna gick lösa på gångvägen här utanför.


Vid en korsning såg jag att det kom någon med två hundar, så jag kallade in mina hundar till sidan. Men jag kopplade dom inte, dom vi mötte var ju en bra bit bort fortfarande.


Tanten såg oss, eller stirrade på oss rättare sagt. Hon saktade farten och stod plötsligt helt stilla...  precis där våra vägar strax skulle korsas. Hennes hundar stod däremot inte stilla, dom for som hoppetossor i sina flexikoppel... en hitåt och en ditåt i en salig röra.   


Hela tantens kroppsspråk skrek till oss: "Koppla dina hundar!" men högt sa hon inget, stirrade bara stint på oss där vi kom gående. Hon förväntade sig säkert att nån av hundarna, eller båda två, skulle rusa fram til hennes hundar.


Och om ni bara visste så gärna jag hade låtit bli att koppla mina hundar.... men jag vågade inte. Just för att hennes hundar for kors och tvärs över gångvägen så vågade jag inte chansa, utan jag kopplade Salza o Ibsen och sa Fot! till dom.


Och så gick vi förbi hennes fortfarande vilt skuttande hundar, och när jag kommit precis utom räckhåll för hennes flexikoppel så släppte jag hundarna igen. Och dom tassade snällt med mig utan att slänga en enda blick bakåt på de andra hundarna.    


Det är lustigt det där...  det är dom som har minst ordning på sina egna hundar som verkar mest bekymrade över att vi har våra hundar lösa.  Fast det var dumt tänkt... naturligtvis är det så, de tror väl att alla andra också har noll koll.


Men det är tur att Salza har kommit ifrån den där idén med att hon ska jaga andra hundar. Hon fick ju för sig det ett tag... men det verkar ha försvunnit helt nu.


Kanske det där utbrottet jag fick vid ett tillfälle gjorde susen....     


Nu när vi möter, eller ser, andra hundar så nonchalerar hon dom helt och hållet. Hon uppför sig som att dom är osynliga helt enkelt...     skönt!


Ja, det var dagens lilla skryt-utbrott det...  för antagligen är det väl någon som lär uppfatta det så    


Fast jag kan ju trösta dom som tar illa vid sig, med att med katter är det något annorlunda....    

  


   

Vi tränade ju lite lydnad igår, Salza och jag.  Ja, jag tränade Ibsen också, men eftersom han inte är min hund så ska ni slippa läsa den redogörelsen här.    


Salza kan sina elitmoment. Hon är naturligtvis lite slarvig, och det är ju helt och hållet mitt fel som inte tränar henne regelbundet, men momenten sitter i hennes lilla huvud.


Och hon tycker att det är så himla kul....  att träna med henne är världens bästa uppåt-tjack... det går inte att undvika att bli på gott humör när man ser henne rusa omkring på planen.   


Men faktum är att ett par av momenten har blivit bättre sedan vi tävlade. Bara av sig självt så där.... kanske är det helt enkelt så att det går att vila sig i form???   


Men ett par moment behöver fortfarande hyfsas till. Eller... allt behöver väl hyfsas till... så länge betygen inte består av 10:or så behöver momenten hyfsas till...  men jag är faktiskt nöjd med 8:or och 9:or i eliten.


Fjärren är jag däremot inte nöjd med... från ställande till läggande händer det att hon lägger sig framåt och det är ju inte så bra. För övrigt så "brukar" det mesta funka i det momentet.


Och sen har vi problemet med vittringspinnarna.... Det ser himla fräckt ut när hon jonglerar med pinnen i munnen när hon tagit rätt pinne och är på inväg med den... men det kostar poäng.


Hon har ju till och med vid ett tillfälle kastat upp pinnen och sedan fångat den i luften... det såg som sagt superfräckt ut, men det gav inte direkt några extrapoäng.    

  

Men till våren ska vi tävla igen! Jag har inte tävlat henne sedan hon kastrerades förra hösten heller, ska bli kul att se om jag märker nån skillnad.


Salza är ju en duktig hund... hon har varit gravt skendräktig på alla sina tävlingar nästan....  och ändå gjort de resultaten hon har. Det är bra gjort tycker jag, som vet hur låg och deppig hon blev när hon var skendräktig.   

  

  

Nu har jag ett annat problem som jag ska brottas med också... vi hade ju lite strul med vår bredbandsuppkoppling här, så jag gjorde en felanmälan. 


Och den åtgärdades som den skulle... antagligen... för nu funkar allt som det ska.


Fast det gör det egentligen inte... en osmart datatekniker gjorde mig uppmärksam på att vi har alldeles för låg hastighet på vår uppkoppling. Med andra ord... vi får inte vad vi betalar för....    


Fast jag kan inte direkt påstå att jag märker något av det när jag bara surfar omkring, som jag ju oftast gör. Men det har ju inte riktigt med saken att göra...


Betalar man för en viss sak så är det ju det man ska ha också... inte nåt annat som inte är lika bra.... själva principen, ni vet...    


Fast jag tvivlar väl på att jag kan åstadkomma nån förändring där... det finns så himla mycket att skylla på i datavärlden.


Men det är himla kul när dom där teknikerna upptäcker att jag förstår vad dom pratar om... och till och med vågar ifrågasätta det dom säger.... det väntar dom sig inte av en gammal tant     


Nu ska jag i alla fall sluta babbla....  men som avslutning ska ni få del av lite värdelöst vetande:


Saltar man inte i havregrynsgröten innan man ställer in den i micron, så kokar den över!   

   



  



Av tedsams - 20 oktober 2010 08:48

En sån där som sitter på sin pinne och envist upprepar samma saker gång på gång...


Om ni har följt min blogg förr så kommer ni att känna igen massor av det jag skriver här. Men, men....  det är ju bara att klicka vidare till nåt roligare om det blir tråkigt.    

   

Idag blir det tankar om hundträning... som så ofta    

  

Ni vet ju att jag hyllar den där metoden med att dela upp momenten i småbitar. Att man tränar varje liten bit för sig innan man så småningom, när alla bitar funkar perfekt var för sig, sätter ihop alla bitarna till ett helt moment.

  

Och då undrar jag varför man inte tillämpar det när det gäller specialmomenten också??


Eller det gör man till viss del... när det gäller söket så gör man det i alla fall. Man lär hunden att hitta figgen, att jobba efter ett visst bestämt mönster i skogen, att markera figgen, att visa på figgen, att gå fint i skogen vid förarens sida utan koppel o.s.v


Helt OK tycker jag.....  och antagligen alla andra som också tränar så, vilket nog är det allra flesta sökekipage tror jag.

  

Då kommer dagens undring då.....


Varför tränar man då spårhundar i hela rubbet från början????


Folk "tränar spår" säger dom.... och kommer strax med en massa bekymrade funderingar om att hunden inte markerar föremålen i spåret ordentligt.    

  

Varför tänker man inte likadant där som i så många andra fall?


Hunden ska ju tränas i att följa ett spår under alla olika tänkbara förhållanden, på alla olika tänkbara underlag och under olika vindförhållanden och sånt.


Det där med att markera föremål har ju egentligen inget med själva spårträningen att göra, eller??


Att följa ett spår, och att i spåret markera eventuella föremål med människovittring, det är det färdiga tävlingsmomentet det.  Och fram till att dom bitarna fungerar fullt ut var för sig, så tränar man det inte heller tillsammans.

  

Fast det är ju min tolkning av det hela det. De flesta tycker antagligen att jag har fel där eftersom de allra flesta glatt blandar ihop dom här två sakerna, och det redan med unga hundar som är helt orutinerade.


Först måste man väl bygga upp ett rejält spårintresse hos hunden. Och sedan ge den rutin att lösa olika svåra förhållanden i spåret... och sedan kan man lägga på det där med föremål....

  

Ok då, säger någon nu. Men min hund har ett STORT spårintresse redan. Så stort att den struntar i föremålen i spåret.....


Och det är ju ett vanligt problem... hunden är så inne i spåret att den struntar i ev. föremål.... och tävlingsmässigt sett är ju inte det så bra eftersom det är pinnarna som är beviset på att ekipaget gått spåret.   


Praktiskt sett är det däremot kanon, för den hunden kommer ju alltid till slutet av spåret...   


Men om man då, som jag gör, hävdar att spårning och markering av föremål är två olika saker, så måste man ju träna markeringen av föremål för sig. I alla andra tänkbara situationer... utom i spåret.

  

Och när det fungerar i alla andra olika tänkbara situationer, då först lägger man in det i spåret.... och då lägger man lite lydnad på det hela också, så att hunden förstår att det är inte är bara att välja enbart det roligaste (spåret), man måste även markera pinnarna.


Och i och med att man tränat den biten för sig, och man har tränat tills det funkar i alla tänkbara lägen, då kan/ska man lägga lite lydnad på det hela. Det är helt enkelt inte tillåtet att gå förbi pinnar i spåret....


Men då måste man också tänka på att hundar gör bara sånt som dom tjänar något på... så belöningen när dom markerar en pinne måste vara tillräckligt intressant för att dom ska avbryta spåret och ägna sig åt pinnen istället.


Sticker ni till hunden en torr levergodis lite i förbifarten när den kommer med spårpinnen, och sedan har en hel skål med dleikatesser vid spårslutet..... ja, gissa vad hunden har för minnesbild av er träning då.....   

  

Nej, jag har inte en massa spårmeriter att luta mig mot när jag kommer med mina tyckanden. Men jag har tränat mycket spår, med många olika hundar.... och jag har en hund som i början struntade totalt i allt vad spårpinnar heter, dom var totalt oväsentliga, spåret var superspännande däremot.


Numera har jag en hund som glatt dyker ner på varje spårpinne, och som kommer i galopp med varje pinne hon hittar.


Trogna läsare kommer kanske ihåg när jag i vintras berättade hur hon i flera dm snö grävde upp en gammal spårpinne som vi glömt/missat när vi på hösten hade tränat på att markera pinnar som låg ute i gräset.


Min Salza gör vad som helst för lite godis, och att hitta spårpinnar lönar sig alltid i hennes värld, oavsett situationen... och naturligtvis då även i spåret.


I lördags när vi var och tittade på lydnadsprovet här i stan, då hade någon lagt en liten hög vittringsapporter vid sidan av lydnadsplanen.  


Gissa om Salza hade bekymmer för dom..... dom skulle ju till varje pris bytas mot godis hos matte    

  

En bieffekt av den träning var dessväre att ALLA vittringsapporter skulle hämtas, och helst samtidigt, när vi började träna det momentet inför lydnadsklass 3.


Men trägen vinner.... nu för tiden missar hon ytterst sällan det momentet. Hon plockar ut rätt pinne ganska så supersäkert....  vad hon sen gör, när hon väl har den i munnen, det ska jag berätta en annan gång    

  

Det blev en lång utläggning som vanligt... men jag blir lite ledsen i ögat när jag ser och hör att folk blandar ihop träningen när det gäller själva spårningen  och markeringen av föremål.


Men det är jag det... andra tycker säkert att det är alldeles rätt att träna så... annars skulle inte så många göra det.    Men... varför gäller inte det där med att dela upp momentet i småbitar vid spårträning, när det gäller så mycket annat???

  



Av tedsams - 17 oktober 2010 09:37

...... om en Dog listner. Lite intressant... det handlar om metoden som heter Amichien bonding.


Inga nyheter direkt, men jag har aldrig vetat att denna människa, som det handlar om, finns i Sundsvall.


Det enda som är riktigt rejält häpnadsväckande är att det på fullt allvar sägs att en Dog listner kan hjälpa till med hundar som t.ex morrar, uppträder aggressivt eller är nervösa och rädda.. och att det oftast räcker med en enda konsultation.


Det häpnadsväckande är alltså att det ska räcka med en enda konsultation....  men är det sant så är det väl bara bra förstås.    

  

Jag är nog benägen att hålla med om det mesta som denna Dog listner säger... det är som sagt inga nyheter direkt. Men det finns ett par saker som jag vänder mig emot.... förstås....    


Men den enda grejen som jag tänkte ta upp här då, det är att hon säger att man inte ska prata med sin hund i tid och otid...  "då tycker den inte att man egentligen säger något och slutar lyssna, precis som barn kan göra".

  

Fast... det är ju inget viktigt direkt... men om man pratar med sin hund så lär den så oerhört mycket om vår vardag.


Salza lyssnar alltid när jag babblar... och suger åt sig kända ord som för henne innebär något. Oftast positiva saker, men även sånt som inte alltid är så kul.


Men, även om det låter otroligt, så babblar jag inte jämt.   Men jag pratar med Salza, och hon lyssnar, och hon lär sig massor av vardagliga saker som jag sedan utnyttjar.


Det innebär ju att jag kan "kommendera" henne till en massa olika saker, utan att just "kommendera" henne. Jag pratar med henne, hon lyssnar och när hon känner igen vissa ord så vet hon vad det innebär och handlar därefter. Skitmysigt tycker jag...   


Pratar man bara med sin hund när man ska säga till den "går si! eller gör så!" då får man inte alls det förhållande som jag vill ha med mina hundar.


Men jag vet många som hyllar det där med att man ska nonchalera sin hund och bara ägna den uppmärksamhet när man ska ha den att göra något.... eller låta bli att göra något... inget kul alls tycker jag!


Men, men... låt var och en bli salig på sin tro...

   

Vi var och tittade på en lydnadstävling igår. Kul att se duktiga hundar, och lite sugen blev jag nog    Får nog se till att damma av både mig och Salza tror jag...  kan ju lugnt säga så nu när tävlingssäsongen är över här uppe    

   

Fast idag har husse och hundar åkt iväg för morgonpromenaden, och idag är det dessutom gårdsstädning här i området, så idag blir det inget tränat.


Men Jestanes så jag AVSKYR såna aktiviteter.....  gårdsstädningar alltså. 


Inte för att jag är rädd för jobbet, utan det är hela grejen som sådan....  ni vet... jag passar bäst i en stuga låååångt ute i skogen där inga grannar finns.  


Träffade förresten en granne igår på hundtävlingen... som bor på en annan gård här i område. Men fick veta att både hon och hennes granne ser in till oss.... tvärs över ett grönområde. Sånt gillar jag.....       

  

Husse och doggsen lär väl komma hem nästan lagom till städningen... och då har dom gjort sitt för ett tag... så det är väl lika bra att jag riktar in mig på att det är jag som ska representera familjen idag.


Hoppas ni får trevlig dag idag....  här ska jag intala mig att jag ska vara tacksam för att det i alla fall inte regnar    

  

  

  


Av tedsams - 15 oktober 2010 08:47

Det har varit en fantastisk höst i år... bara några enstaka dagar med regn och rusk. för övrigt så skiner solen nästan varenda dag, och även om det var nästintill storm igår så var det solsken och fint i alla fall.   


Fast igår blev det inte av att vi utnyttjade det fina vädret, annat än att se på genom fönstret. Salza gjorde sig illa i ena tassen på morgonen, så hon fick hålla sig i stillhet resten av dagen.


Det var ett litet, ganska så "fint" skärskår, men det blödde och för att det skulle få läka ihop sig ordentligt så fort som möjligt så fick hon hålla sig i stillhet igår.   


Och idag har såret mycket riktigt dragit ihop sig riktigt fint, så en liten försiktig promenad är nog OK idag.    


Men vi missade ett pass lydnadsträning igår förstås... med vad annat kan man vänta sig? Hela det här året är ett förspillt år....   men det är väl mitt eget fel förstås.


Flytten kan man väl säga "förstörde" slutet av sommaren och början av hösten, men resten av året kan jag inte skylla på något alls. Enbart på latmasken....    

  

Men nästa år... då ni... då ska vi minsann visa framfötterna igen    

  

För övrigt så är jag väl lite knäpp som börjar blogga igen, nu när alla andra lägger ner sina bloggar. Eller lägger ner och lägger ner... dom slutar i alla fall att skriva i dom. Tråkigt tycker jag....    


Men det finns fortfarande några som kämpar och håller igång sina bloggar, det är kul tycker jag... och jag är en trogen läsare av dom.     Sluta inte skriva är ni snälla...!

  

Även om jag inte tävlat själv i år så har jag bevistat några tävlingar som publik. Och det är ju alltid lärorikt....    


Att träna hund är ju att alltid fundera på nya vinklingar och nya sätt att nå dit man vill... och när man ser andra jobba med sina hundar så föder det många funderingar.

  

Jag har en alldeles egen privat teori om det där med tävlingsträning, och som jag alltid tillämpat på mina hundar. Och jag kan inte se annat än att det funkar....


Fast den är inte så egen egentligen. Man kan läsa samma teori i vissa hundböcker, men jag känner det ändå som att det är min egen eftersom jag tillämpade den långt innan dessa hundböcker kom ut i tryck.


Men en stor del av problemet med tävlingslydnad är ju att få hunden att "hålla ihop" hela programmet igenom.  Och där tror jag att förarna många gånger ställer för lite krav på sina hundar.


Fast det tror jag i många sammanhang... jag tror att vi är alldeles för "släpphänta" i många situationer, hundarna "tål" mycket mer än vad vi tror när det gäller sånt.


Men det är ju under förutsättning att vi gör det värt besväret förstås. Hundar gör bara sånt som lönar sig, minns ni väl? I alla fall om man vill ha en hund som jobbar med fart och glädje.... och det vill vi ju alla ha.


En hund som glatt jobbar... länge... och med precision. Det är väl målet för de flesta av oss tror jag...  rätta mig gärna om jag har fel där.   


Nej, nu ska jag gå och käka frukost tror jag.... en annan gång ska jag fundera lite över det där med att det alltid går så bra på träning, men mindre bra på tävling.


Ha en fin dag i solskenet!!    



Av tedsams - 12 oktober 2010 08:29

... när jag var ute och gick med hundarna i en och en halv timma och hela tiden kunde undvika gångvägar och alla andra promenerande hundar.


Jag lyckades faktiskt hålla mig på gärden och i skogsdungar hela tiden, Och hundarna hade hur mycket spännande dofter som helst att nosa på.


För det var ju inte så att det var obanad mark pecis. Det var väl upptrampade stigar där det antagligen ofta går andra hundar. Men vi hade lite tur och fick vara ensamma hela tiden.


Och stundtals såg jag inte ens några hus, trots att detta är ett område där det finns hus var man än vänder sig.


Fast för det mesta ser man hela tiden några hus på avstånd.... 



Men när vi plötsligt stötte på ett vindkydd ute i en av skogsdungarna, då insåg jag att vi var väldigt "mitt i området", trots vårt traskande... Vindskydd brukar inte vara så väldekorerade när dom finns ute i "riktiga" skogen      



Strunt samma, nu har jag hittat ett par favoritrundor som tar ungefär en timma att gå, och det kan ju vara lagom för den "vanliga" promenaden.  Jag får väl fortsätta utforskningen och se om jag kanske hittar fler bra rundor...

  

Fast häromdagen chockade jag Kurt lite i alla fall    Då knatade vi på bra när vi var ute, hundarna och jag. Och rätt som det var så upptäckte jag att jag faktiskt var i närheten av en bekants hus, och det var många kilometer hemifrån, till och med "nere i stan".


Men jag ringde henne och så våldgästade vi henne, jag och hundarna. Och medan jag satt där och drack kaffe så ringde Kurt och undrade om jag gått vilse....


Hihi... ni skulle hört honom hojta när jag talade om vart jag var....   men det slutade med att han hämtade oss med bilen. Det är som sagt alltid uppåt på något konstigt vis när jag ska hem.    

  

Ibsen som är en hanhund har högtidsstunder när vi är ute och går. Han har tusentals doftfläckar att nosa på, och han undersöker allihop mycket grundligt. Han tror nog att han kommit till paradiset, han...      


Salza är mindre intresserad av doftfläckar, men desto mer för att leta igenom alla buskar och snår. Har hon tur så finns det antingen fåglar eller en katt där.....  och då blir det lite jakt... och det gillar hon skarpt.     


Ja, vi anpassar oss så sakteliga till vårt nya boende.....  både vi och hundarna. Och nu börjar det bli "färdigt" med allt annat också. Alla tavlor och hyllor och sånt är på plats... stundtals med mycket möda eftersom en del väggar är av stenhård betong    ....  men det börjar som sagt arta sig nu.


Nu gäller det bara att helt ut vänja sig vid att det är långt till garaget och bilen, långt till soprummet, och att det är precis fullpackat i alla tänkbara förvaringsutrymmen....  och att hundarna inte har nån trädgård för kvälls- och morgonkissen....  men det kommer nog det också.

 Hoppas ni får en bra dag... här skiner solen lite i dag också.     

  

Skapa flashcards