Tedsams blogg

Alla inlägg under mars 2013

Av tedsams - 26 mars 2013 13:13


Ja, nu blir det paus här i bloggen ett tag. Jag lider visserligen alltid av skrivklåda, men jag har en känsla av att det jag babblar ur mig har föga eller rent av noll intresse för er andra, så nu skriver jag bara för mig själv ett tag.


Jag återkommer med all säkerhet framöveroch då förhoppningsvis med nya friska krafter, men till dess säger jag och Salza bye, bye.... och på återseende




ANNONS
Av tedsams - 24 mars 2013 10:33

När anser ni att er hund är tävlingsklar? Den frågan dök upp i en grupp på FB, och på den frågan finns det väl lika många svar som det finns hundförare antar jag, men det är lite kul att läsa de olika svar som ploppade upp.


Och så började jag fundera på mig själv då… ibland är det ju lite nyttigt att göra det.


Nu är det ju 6 år sedan jag tävlade med Salza första gången så det är lite svårt att minnas, men jag antar att jag tänkte likadant då som jag gör nu, och som jag gjort med mina tidigare hundar.


Fast… om jag tänker efter och är riktigt ärlig så stämmer det nog inte helt. Salza var så oerhört lättlärd så jag ökade nog kraven en aning när jag tränade med henne. Mina tidigare tävlingshundar har också varit lättlärda, men hon har ju den där unika förmågan att snabbt växla mellan belöning och tjo och tjim och sedan direkt samla ihop sig för nästa moment. Det gjorde nog kanske att jag omedvetet höjde kraven på henne.


Vi tränade alltid länge och intensivt och varvade lek och momentträning ganska så friskt redan från början, och jag upplevde ju aldrig att hon tröttnade, varken på leken eller den lite striktare träningen.


Det i sin tur gav ju mig ett stort självförtroende när det gällde just den där biten att hon skulle orka ett helt lydandsprogram, även i eliten sedan. Jag har aldrig behövt känna mig osäker på om hon skulle ”slockna” en bit in i programmet eller nåt sånt….



Och eftersom jag dessutom är en ivrig förespråkare för överträning så kan man nog säga att jag har ganska så höga krav på min hund innan jag går ut och tävlar första gången.


Hunden ska kunna alla moment, och lite till…. Vilket betyder att hunden ska kunna momenten även om det händer nåt utöver det vanliga, och då tänker jag på olika störningar som kan drabba oss, och på ett tävlingsupplägg som kanske är lite ovanligt.


Gruppmomenten är något som ska sitta som berget innan vi ger oss ut och tävlar. Och det har flera orsaker…. Jag vill ju inte att min hund ska få till vana att den ostraffat ska kunna resa sig på tävling. Och jag vill absolut inte att någon annan hund ska bli störd av att min hund inte ligger/sitter stilla.


Så såna moment tränar vi tidigt, tidigt… och dessutom ställer jag höga krav redan från början. Det där är moment som inte på något vis är förhandlingsbara, de ska utföras på ett enda sätt, oavsett allting annat, och ju fortare hunden lär sig det desto bättre.


På bilden här är Salza 4 månader, och den enda förmånen hon fick när vi tränade platsliggning var ett lite större avstånd till kompisen Teddy.


Nej, jag är inte elak mot hunden när vi tränar, men i såna moment kräver jag ovillkorlig stadga. Och stadga över huvudtaget är något som jag träna väldigt, väldigt tidigt med mina hundar.



Och det har jag en jäkla nytta av under hela deras liv, oavsett om vi tävlar eller går på prov eller bara larvar runt i vardagen. Och det finns massor av exempel på att stadgeträningen med Salza har varit effektiv…


Igår när jag var ute med hundarna, blev jag förbannad på lilla söta Salza när hon var lite för ohörsam. Jag satte henne ner hos mig och läste lusen av henne och muttrade och fräste en stund, sedan sa jag… ”nu går vi” och så travade vi iväg… dvs Ibsen o jag travade iväg. Efter en stund upptäckte jag nämligen att Salza inte var med, då satt hon där jag hade satt ner henne tidigare, och där satt hon och väntade på kommandot som gav henne lov att sticka iväg.


”Nu går vi”… som jag sa till henne, är inte det kommando som hon lärt sig löser upp ett sitt-kommando (eller liggkommando), så hon satt där hon satt och väntade på ”rätt” kommando.


Och jag vill ha en sån fasthet i lämna-situationer innan jag går ut och tävlar. Oavsett vad som händer ska hunden ligga/sitta kvar. Det är väl få retningar som är större än att matte och Ibsen går sin väg….



Men jag tränar stadga med att kasta boll framför och bakom henne medan hon ligger/sitter stilla, jag tränar med att leka med en annan hund framför henne, jag kallar in en annan hund (när Salza var ung var det ju Teddy) framför och bakom henne och jag försöker hitta på alla möjliga störningar som hon kan tycka är jobbiga.


Ligger/sitter hon i såna lägen, då funkar det troligtvis på tävlingen också, oavsett vad som händer.


Men sen så finns det också en annan viktig bit när det gäller träningen av just gruppmomenten. Man måste lära sin hund att andra hundar inte är intressanta. Eller… det kan man kanske inte lära dom, men man kan lära dem att dom trots ett visst intresse inte får bry sig.


Om en annan hund går upp och börjar rassla runt på planen, så ska min hund veta att den inte ska bry sig. Det spelar ingen roll om den andra hunden får ett stollryck och rusar runt som en galning, min hund ska ligga där den ligger, och det gör den också, eftersom den är lärd att inte bry sig om vad andra hundar gör. Och den har också lärt sig att matte är roligare och intressantare än andra hundar, alltså bryr man sig inte.


Det där har en dubbel effekt också…. om en hund går upp och kikar sig runt efter en kompis som den kan lura till ett litet race, då väljer den inte i första hand en hund som verkar noll intresserad. Då väljer den att gå fram till den hund som visar intresse och ger signalerna att den kanske blir en kul lekkompis.



Ja, det fanns som sagt många olika svar på den där frågan jag hittade på FB…. Och jag blir lite besviken när jag ser att det finns ett flertal människor som säger att dom går ut på tävling för att testa om hunden kan momenten.

Jag vet inte hur man tränar om man behöver gå ut på tävling för att testa om hunden kan momenten, det syns väl klart och tydligt på träningen det, eller?


Det är väl snarare så att man vill testa hur man själv fungerar ihop med hunden på tävling kanske. Om man klarar av att få hunden att hålla fokus och intresse på sig själv och inget annat…. om hunden fixar att fokusera på det den ska göra och inte har fullt upp med att kolla allt annat som händer.


Men det är just sånt man ska träna på sedan hunden väl lärt sig momenten… överträning. Träna med störningar av alla tänkbara, och otänkbara, slag, då behöver man inte använda tävlingar som nån sorts träningspass.


På nåt vis måste man komma på ett sätt att få hunden att tycka att jag själv är roligast och intressantast, och mest lönsam att hålla koll på… och att allt annat som finns runt omkring är ointressant.


Salza är världens mest nyfikna hund, men kan jag få henne att stänga av omvärlden och enbart ägna sig åt det jag säger och gör, då kan det inte var nån omöjlighet för andra heller.


Men då är det ju det där förstås… vilka ambitioner har man? Vad vill man åstadkomma? Hur långt vill man komma tävlingsmässigt? Och man kanske inte ens vet från början att man vill tävla…


Jaja, vi har alla olika målsättningar och olika höga ambitioner, men huvudsaken är väl ändå att vi har kul och trivs tillsammans med våra hundar.


ANNONS
Av tedsams - 23 mars 2013 11:59

Efter att ha läst minnesanteckningarna från den centrala lydnadsdomarkonferensen i höstas så förstår jag att det är en omöjlighet att få till en rättvis bedömning för oss som tävlar.


Deltagarna på konferensen fick bedöma vissa moment som de fick se på video, och nedrans vilken skillnad i bedömning det var i vissa moment.


En grupp gav en hund 0 i betyg i ett visst moment, en annan grupp gav samma hund betyg 8 i samma moment. Och det finns fler såna exempel där betygen skiljer sig åt, både markant och helt oförklarligt. Så jäkla svårtolkade är väl ändå inte bedömningsanvisningarna? Eller det kanske dom är…. men i så fall behöver dom ju förtydligas så att alla kan förstå vad det står där.


Och vid det här tillfället har man ändå suttit i lugn och ro och tittat på en video, hur tokigt kan det då inte bli i verkligheten?



Förresten…. jag har inte läst de nya lydnadsreglerna så där himla noga eftersom vi har slutat tävla lydnad. Men så dök det upp en fråga som gjorde att jag började läsa lite mer noggrant…. och till min stora häpnad ser jag att det i klass 2 är samma koefficient på momenten fritt följ och sändande med ställande (rutan).


Hur i all världens dar tänker man då??? Fritt följ som innehåller så många småmoment där allting ska funka, och så sändande till rutan och ställande som är relativt lätt att lära in… jisses… skillnaden i svårighet är ju lika stor som natt och dag.


Men jag har aldrig varit någon vän av att man ska göra de olika klasserna lättare varje gång det sker en regelrevidering. Att man ändrar sånt som inte funkar så bra, och att man pillar lite i koefficienterna är helt OK tycker jag… och jag tyckte att det var bra när det sas att man skulle försöka jämna ut den stora skillnaden mellan klass 2 och klass 3 lite.


Hoppet mellan klass 2 och klass 3 var ju himla stort… men inte vet jag m det blivit nåt mindre nu inte. Det som har hänt är väl att man gjort klass 2 väldigt mycket lättare, men steget upp till klass 3 är fortfarande väldigt stort.


Och eliten ska jag inte ens prata om… den klassen är ju förstörd för alla oss vanliga människor som inte har en hund av den ”rätta” rasen.


Jaja, det var det om det…. ingen id att offra krafter på sånt som inte går att förändra. Allt tävlande är ju frivilligt så det är ju bara att låta bli om det inte passar…


Idag har jag i alla fall paketerat mina hundsaxar för att skicka dom på slipning. Det har jag tänkt på lääänge, det behövs verkligen, men det har inte blivit av. Men nu ska det äntligen ske…!


Och så har jag gjort en massa smånyttigheter här hemma, sånt där som aldrig syns, ni vet. Det tar en massa tid, men det är ju bara om man inte gör det som det verkligen syns.


Nu ska jag kika lite på skidor på TV, sen ska jag gå ut i solskenet. Tyvärr så är det väl några fler än jag som vill ut i solen, och det är ju lite synd om doggsen som får gå kopplade hela promenaden då… men, men… bor man så här så blir det tyvärr så.


Hoppas ni har en fin helg framför er!!


Av tedsams - 19 mars 2013 13:07

Det är det minsta man kan säga om våra två hundar… ja även frånsett storlek och utseende då förstås.


Jag tänker inte göra nån djupgående mental analys på något vis, men jag kan ge ett exempel från verkligheten.


Under en av våra promenader passerade jag igenom ett närliggande bostadsområde, Salza gick lös och Ibsen var kopplad. I såna lägen måste Ibsen vara kopplad, han har långa ben och rör sig snabbt, och i ett bostadsområde vet man ju aldrig vad eller vem som finns bakom nästa hörn. Salza håller sig nära, har många, många dofter att undersöka... och får därför förtroendet att vara lös även på såna ställen.

Nu mötte vi ingen människa alls, däremot så var det en av fastighetsskötarnas bilar som skulle passera oss på den smala gångvägen mellan snövallarna. Ibsen och jag gick åt sidan, och åt Salza som skuttade omkring uppe på en av snövallarna sa jag bara Stanna, så blev hon stående stilla där medan bilen passerade.

När vi gått en liten bit till så kom vi fram till fastighetsskötarnas lokal, där stod bilen parkerad och en kille lastade ur saker som han sedan bar in genom en öppen dörr i huset. När han såg oss komma vände han sig mot mig och sa att han tyckte att jag hade duktiga hundar, fick han hälsa på dom?

Javisst, sa jag och gav klartecken till Salza samtidigt som jag kopplade loss Ibsen. Salza tassade raskt fram mot killen som satte sig på huk för att hälsa på dom, men….


Äsch, sa Salza… bara en människa och dessutom utan godis…. och så gav hon honom en snabb sniff och en snabb svansviftning, och försvann sedan in genom den öppna dörren bakom ryggen på honom istället.


Ibsen tassade däremot fram till killen, satte sig på sin rumpa framför honom och la upp en tass på vardera axeln på killen, och sen satt han där och ville bli gosad med.



Så typiskt för dom båda två…. Salza är minimalt intresserad av främmande människor, däremot har hon en enorm nyfikenhet på allt annat, så den där öppna dörren den lockade henne långt mer än vad en människa gjorde.


Och naturligtvis är det inte så att Salza är född sån. Jo, oerhört nyfiken har hon ju alltid varit… men jag kommer ihåg när hon var valp, nedrans vilket jobb jag hade med att få henne att förstå att man inte ska rusa fram till alla människor för att hälsa på dom.


Men nu med facit i hand så är jag fortfarande glad för att jag la ner allt det där jobbet på att lära henne att nonchalera folk vi möter eller ser ute. Det har vi haft stor nytta och glädje av, både till vardags och när vi har tävlat.


Är hon "tvungen", så tolererar hon naturligtvis att folk hälsar på henne, men det är bara folk som hon redan känner som hon visar nåt intresse för… i alla andra fall så finner hon sig bara, och väntar otåligt på att få dra iväg till nåt mer spännande.


När det gäller Ibsen så är det precis tvärtom…. så fort han hittar en människa han får hälsa på så sitter han som klistrad där sedan. Man får kommendera honom därifrån, och då flyttar han mycket motvilligt på sig.


Ja, det är ju trevligt med lite variation på konfekten..…





Av tedsams - 18 mars 2013 13:18


Först stod jag i lördags i någon timme och skrev på en rallylydnadstävling, igår stod jag i några timmar och klippte Ibsen, och idag har jag varit i tvättstugan där man ju står och står och står…


Ingen id att klaga på att ryggen känns som att den är helt av då inte… det finns ju en förklaring till eländet. Det finns inget som är så förödande för min knorkade rygg som att stå… usch.


Och ikväll är det kurs… och som instruktör så är det ju alltid risk för att man står stilla ganska så mycket, i alla fall när man har fortsättningsekipage som är duktiga. Jag får försöka tänka på att röra ordentligt på mig…. kan ju skutta omkring och leka störning kanske…



Måste anknyta till det jag skrev igår.... att det är så oerhört lärorikt att titta på andra som tävlar. Nu senast var det ju rallylydnadsekipage jag kikade på, men jag står (ajaj säger ryggen om det) gärna och kikar på lydnadstävlingar också. Och jag tycker faktiskt att jag lär mig nåt varje gång… eller i alla fall blir påmind om vissa saker.


Det är ju inte bara det tävlande ekipaget man ser, man ser också hur tävlingsledaren har planerat och hur han/hon agerar under tävlingens gång. Och, inte minst intressant, man ser hur domaren dömer. Som sagt, det ger massor av erfarenheter även om man inte själv tävlar.



Kommer så väl ihåg hur ställda både Salza o jag blev när vi kom med startnummer ett till en elittävling och vi fick börja fria följet med språng marsch… det har vi aldrig gjort förr och vi var inte beredda på det. Jag måste erkänna att jag tycker det är lite taskigt mot de tävlande att börja så, men det är tydligen inte helt ovanligt, så hade jag bara varit lite alert där så hade vi förstås tränat på det också, likaväl som vi tränat på så mycket annat.


Det finns ju lika många varianter av tävlingsupplägget som det finns tävlingsledare, så man kan som sagt få många värdefulla erfarenheter genom att bara vara åskådare också.



Jaja… lydnadsbiten är avklarad för Salza och mig nu i alla fall. Ibland blir jag lite sugen på att anmäla oss, men jag sansar mig alltid och låter bli. Vi har som sagt tävlat färdigt när det gäller lydnad, och elitlydnad kan man definitivt inte tävla om man inte har tränat. Visserligen har hon ett suveränt minne, lilla Salzan, hon kan förstås alla moment fortfarande, men den precision och exakthet som krävs, den har man inte om man inte tragglat och tragglat och tragglat alla momenten.


Nej, nu ska jag preparera mig med lite piller så att jag fixar en promenad med doggsen… sen ska det lagas middag och sedan är det avresa till kursen…. och jag inser att jag kommer att missa dagens avsnitt av TV-serien Dicte… tråkigt.






Av tedsams - 16 mars 2013 19:04

Ja… anledningen till att jag för mååååånga år sedan hamnade på den lokala brukshundklubben och sedan har hängt kvar där. Tja… det har vid något tillfälle varit något enda års uppehåll, men det hade sina praktiska förklaringar… som jag inte ska gå in på här. Och jag har i och för sig bytt klubb också, men det beror på att det är lite opraktiskt att åka 70 mil varje gång man vill åka till klubben…


Men idag har jag varit till en av distriktets brukshundklubbar för att få min utbildning som rallylydnadsskrivare i samband med en rallylydnadstävling som gick av stapeln där. Och plötsligt påmindes jag om en del av det som var en bidragande orsak till att jag fastnade i hunderiet.



Mycket folk, full rulle redan på morgonen, glada människor som babblade hej vilt med alla och envar. Hela klubbstugan full med folk och hundar, och ett fint fungerande kök med glada, positiva människor.


Lunch serverades till alla som ville ha, och allting var smakligt utan att det på något vis var några märkvärdigheter.

Inga sura miner och inget gnäll så långt jag kunde höra, trots att dagen blev lång och många fick vänta i flera timmar innan det var dags för deras insats.


Nåja…. jag var en av de få som smet i väg innan tävlingen var klar, jag åkte när jag gjort det som krävdes för min utbildning, men stämningen var fortfarande hög när jag åkte, trots att det var nån timma kvar innan alla gjort sitt.



Idag har ju de flesta klubbar svårt att få återväxt i klubben. Svårt att få folk som är villiga att jobba en hel dag på ideell basis. Svårt att få nån som vill offra en hel lördag eller söndag för att laga mat och fixa fika åt folk som ska tävla med sin hund.


Svårt att få nån som står ute på planen i regn och rusk, eller snö och kyla, och gör det med ett leende trots att det inte ger nån inkomst. Ok då, domare har rätt till ett arvode, och inom rallyn har även skrivaren den rätten, men det är ju brukligt att man inte tar ut den ersättningen när man jobbar på den egna klubben.


Och vet ni att den där svårigheten att få folk att engagera sig, den tror jag delvis kan bero på att man kanske inte fått känna av den där stämningen och den där känslan som infann sig hos mig idag.


Idag är allting så himla effektivt när det är dags för tävling. Allt administrativt sköts via datorn, det går snabbt och lätt och man har rutinerade och drivna tävlingsledare och tävlingssekreterare, och resultaten är klara nästan minuten efter det att sista hunden gjort sista momentet. Sedan blir det en snabb prisutdelning, oftast efter varje klass, och alla åker hem till sitt.


Många klubbar bryr sig idag inte om att erbjuda de tävlande nåt annat än kaffe och smörgås att äta, lunchen är enbart till för funktionärer, det verkar nästan som att man vill att folk ska ge sig iväg därifrån så fort som möjligt.


När det är dags för den sista prisutdelningen, då håller köket på att plocka ihop och den som sparade fikat till efter tävlingen, kanske pga taskiga tävlingsnerver, den får vara utan nåt att äta.



Nej då, allting var inte bättre förr. Sekretariatsjobbet är ett jättelyft jämfört med hur det var förr, men man också har tappat den där stunden då alla satt och väntade på resultaten, fikade tillsammans och pratade och utbytte erfarenheter om allt och inget.


Man har också tappat bort den värdefulla biten att man, medan man väntar antingen på sin tur eller på prisutdelningen, kikar på de ekipage som bedöms på planen. Det är väl få saker man lär sig så mycket på som att titta på andra tävlingsekipage. Man lär sig enormt mycket på det, både sånt som är bra och sånt som man ska undvika att själv göra.


Visst kan jag förstå att det finns dom som har tider att passa, och dom som har bråttom av olika skäl, men är det verkligen så nödvändigt att alla vi andra alltid ska skynda oss så?



Anmäler man sig till en tävling några mil bort, då kanske man inte ska räkna med att man ska vara hemma igen till lunchen. Jag är alltid så förbryllad över att den som är utställningsintresserad kan sitta och vänta i timmar för att få visa upp sin hund i nån minut, medan vi brukshundklubbsmänniskor ska ha allting avklarat så fort det nånsin går så att vi kan ge oss iväg därifrån sedan. Vad är det för speciellt med oss som gör att vi alltid har så ont om tid?


Sen finns det ju en annan aspekt på det här också. Hur påverkar det våra hundar? Snabbt dit, vänta i bilen en liten stund, ut och kissa, en snabb uppvärmning, kanske en snabbkiss till, snabbt genomföra ett program, in i bilen igen… och så hemåt.


Jag tror kanske inte att det är det ultimata scenariot för så speciellt många hundar…


Och i och med att jag skriver det så här så inser ni väl att jag inte innefattar brukstävlande ekipage i det här. Dom lägger ju verkligen en hel dag på sitt tävlande. Nej, det är vi lydnadsmänniskor som jag tycker ska skärpa oss i första hand… och så hoppas jag verkligen inte att rallylydnadsmänniskorna tar efter och blir likadana. Men risken för det är stor, det finns många lydnadsekipage bland dem som tävlar rally.


Jaja…. inte lär nåt förändras bara för att jag tycker ditten eller datten, det är ju dom som planerar och lägger upp tidsschemat för tävlingen som avgör hur det blir. Och vill dom bli av med de tävlande så fort som möjligt så har många klubbar hittat det ultimata sättet tror jag. Fast idag var det inte så, och jag tror att många med mig tyckte att det var en mycket trevlig dag…. oavsett hur det gick för dom på tävlingen.


Av tedsams - 15 mars 2013 18:00


Nedrans så kallt det är trots att vi är framme i mitten av mars. Nästan 20 grader kallt på nätterna och även om det är strålande sol på dagen sedan, så är det KALLT i alla fall. Solen värmer ju inte speciellt mycket ännu.

Och vi har mängders mängder av snö kvar, och lär väl ha så länge kylan håller i sig…. jisses så trött jag är på denna jäkla vinter.


Jag minns inte om jag berättade att jag var på gång att utbilda mig till rallylydnadsdomare? I vilket fall så insåg jag i sista stund att mitt eländes knä inte skulle klara av de intensiva utbildningsdagar som var planerade, och inte heller resan på 40 mil enkel väg… så jag ställde in det hela. Nedrans tråkigt, det hade varit skitkul… och så behövs det ju fler domare här uppe, det är en skriande brist på såna. Vi håller på och sliter ut den enda som finns…


Det är klart att det finns fler domare att hitta söderöver, men det blir så våldsamt kostsamt när resorna blir på 30-40-50 mil…. enkel väg. Tråkigt när det är många tävlande och tävlingarna ändå inte ger nån direkt vinst… det är ju en hel del arbete för både oss ansvariga och övriga funktionärer, det vore kul om det också gav en liten inkomst till verksamheten.


Jaja, det är som det är med det….



I morgon ska jag i alla fall upp i ottan och kylan och åka 9 mil enkel resa till en annan brukshundklubb för att där utbilda mig till rallylydnadsskrivare. I rallylydnaden är det nämligen så att den som skriver åt domaren ute på planen måste vara auktoriserad… och skrivaren har också rätt till reseersättning och skrivararvode. Så det är alltid en besparing om man har egna funktionärer i alla fall till viss del. Men det gäller nog att bylta på sig rejält då, att stå stilla i flera timmar i denna kylan kräver väl nästan polarkläder. Här uppe är vi inte pjåskiga av oss, här kör vi utomhus i kylan och snöhelvetet…



Vi (Timrå BK) har i alla fall en tävling med alla klasser nu i sommar (7juli), då hoppas jag att vi, bland alla andra, får besök av några riktigt duktiga mästarklass-ekipage så att vi får se dom ”live”. Vår tävling ligger så att det är sista chansen att bättra på eventuella SM-poäng, hoppas att det finns någon som känner att det skulle sitta fint med en fullpoängare inför SM och prövar lyckan hos oss. Dom kan ju också passa på att reka lite inför nästa år, då SM i rallylydnad går här uppe.


Nog om det… hoppas det är liiiite mildare än –20 i morgon bitti i alla fall.



Idag blev det en promenad i grannkommunen, solen sken och där vi gick var snön fortfarande vit och fin. Fast jag hade nog föredragit barmark förstås….


Doggsen var i alla fall lyckliga, dom fann lite gräs här och var vid buskar och snår, och dom undersökte noggrant alla dofter som fanns där.


Nu slöar i alla fall hela familjen en stund, och jag klurar på vad jag ska hitta för kläder till imorgon, kläder som gör att jag slipper frysa till en is-stod.


Av tedsams - 12 mars 2013 08:55


Fick ett foto med mailen idag. Ett foto från augusti 2007 då Salza och jag gjorde en liten turn söderöver och passade på att tävla lydnad.


Om nån av er förträngt det så måste jag få påminna er… det tog bara 4 månader och 6 tävlingar innan hon erövrat både LP1 och LP2, och då var hon knappt 1 år gammal.


Och en månad senare slog hon till i appellklass och åstadkom 306p av 320 möjliga.


Ja, jisses så mycket kul vi har haft, Salza och jag. Nej då, vi är inte helt döda än, varken hon eller jag, men jag har sagt det förr tror jag... jag har en känsla av att vi nått så långt vi kan på tävlingsfronten, liten Salza och jag. Men det beror inte till någon del på hennes begränsningar, det beror helt enkelt på mig och min bristande motivation.


Ett lydnadschampionat var mitt mål med Salza, och det gick så nedrans fort och enkelt att nå dit, så vi kom liksom av oss där sedan. Det var inget mer planerat, jag trodde det skulle ta lång tid för oss att nå dit… men Salza förnekar sig ju aldrig. En och en halv månad och fyra tävlingar i elitklassen tog det… sedan var målet nått.


Jaja… vi har ju gjort en massa annat kul också, sånt som inte visar sig i tävlingsresultaten.


Vi har spårat en hel del, både personspår och viltspår, och hon tog förstås sitt viltspårschampionat fort o lätt också. Och vi har tränat sök en hel del, och det är verkligen hennes gren det. Hon är kanonduktig i sökskogen… men där faller det hela på hennes skröpliga matte och hennes rygg.


Men hon är nedrans piggelin och alert fortfarande, Salza alltså... alltid pigg på vad som än erbjuds som aktivitet. Och även om hon blir 7 år nu snart så är det ju ingen ålder på en frisk hund. Hennes matte räknar med att hon hänger med i många, många år till….


Ja, nu har jag haft mitt lilla återfall av Salza-skryt. Det var kul…. jag tänkte att det var så länge sedan sist att ni hunnit glömma att hon är världens bästa hund… och det går ju inte för sig.


Och så över till gnällavsnittet då….

Jag har noll förståelse för klubbar/folk som gör reklam för den egna klubbens kurser och verksamhet på andra klubbars FB-sidor. Ungefär som att man annonserar ut sina kurser i andra klubbars medlemstidningar. Så jäkla dålig stil tycker jag….


Det är en viss skillnad med aktiviteter som inte ligger inom den vanliga verksamheten, aktiviteter som arrangeras som engångshändelser, men så är ju inte fallet med kursverksamheten.


Om nu de ansvariga har noll koll och bär sig så opassande åt, så tycker jag nog att nån med nåt slags övergripande ansvar borde ingripa och påtala att så gör man inte. Det är som sagt så jäkla dålig stil så man kan knappt tro sina ögon. Men det händer gång på gång, och det lär hända snart igen…. men det är lika förkastligt för det.


Fast… egentligen borde såna inlägg tas bort tycker jag… av den som ansvarar för FB-gruppen. Fast det är väl som vanligt… ingen vågar stå upp och göra en markering.


Jaja… varför bry sig…. det slutar i alla fall bara med att skiten faller tillbaka på mig själv.


Näe, man ska inte bry sig…. konstigt att det är så jäkla svårt att inse det. Undrar när jag ska bli så gammal att jag inte orkar bry mig…


Skaffa en gratis blogg p www.bloggplatsen.se