…… folk som inte besvarar mail.   Det har jag tjatat om tidigare, men jag blir lika jäkla irriterad varje gång det händer. Och nu menar jag inte privatpersoner och blaj-mail, utan folk med valda förtroendeposter som inte orka tänka till och skicka iväg ett svar. Dom kan väl i alla fall svara nåt i stil med: "jag skiter i dig och dina mail… ", då vet man i alla fall att som sett mailet.  

Och förutom såna människor så blir jag jäkligt irriterad på SKK som ALDRIG besvarar  mail. I alla fall inte dom jag skickar….

Det är faktiskt så att dom finns till för att bl.a serva sina medlemmar…. det är faktiskt inte så att jag ska behöva böna och be för att få svar på en enkel fråga.  Mooorrrr….  

Och jag blir jäkligt irriterad på områdets ligister… eller skitungar…. som roar sig med sånt här på kvällarna. Redan för några veckor sedan såg det ut så här i vårt lilla centrum. Alla rutor till biblioteket sönderslagna…..

Och dessutom ett flertal rutor i den närbelägna skolan…..

Och det är inte första gången det händer. Det händer stup i kvarten, så fort kommunen kostar på nya fina fönsterrutor så är dom där och slår sönder dom…. jisses…. undrar hur många hundra tusen det kostar kommunen varje år…?

Jag har full förståelse för att det känns helt totalt meningslöst att kosta på nya fönsterrutor….

Vad är det för jäkla ligister…..  eller skitungar… som ostraffat gång på gång lyckas med detta?  Jag vägrar tro att deras föräldrar är så väldigt ovetande. Nog vet man (om man är ärlig alltså) om man har en skitunge i huset… men det är naturligtvis enklast att blunda och enbart vara tacksam så länge skitungen håller sig borta från hemmet.  Då slipper man ju själv bry sig eller ha nåt besvär….   

Tror att jag ska starta ett medborgargarde här i området….  en liten specialbehandling bakom ett mörkt hörn kanske får skitungarna att sluta vandalisera allting i sin närhet.  

Nej jag vet… sånt hjälper inte i längden, men då kanske dom sedan ägnar sig åt nåt som jag slipper vara med och betala på skatten i alla fall. 

Idag har i alla fall Salza stiftat bekantskap med träningskompisens katter.  Dom sprang ju inte, dom…. vilket gjorde liten Salza konfunderad. Hon kom liksom av sig då…    fick plötsligt fullt upp med att nosa där katten nyss hade suttit.

Och sen så fick hon sig nog en liten överraskning också tror jag. Vi satt på verandan och pausade och drack kaffe, och Salza var på upptäcktsfärd inne i huset (finns garanterat ingen nyfiknare hund än Salza!) … och rätt som det var så hörde vi henne när hon slirade på parketten i vardagsrummet, och så kom hon rusande ut med svansen mellan benen och slängde sig upp på sin matte…     

Vi misstänkte allihop att hon försökt jaga en katt inomhus och fått på käften   nyttig läxa för liten Salza det.   

Det var ju lite grått och mulet igår, och då tänkte jag som så att "idag är det en bra dag för en långpromenad och leta check-points", så det gjorde vi, doggsen och jag.   

Det var bara det att när vi hunnit ett par kilometer hemifrån så sken solen från en klarblå himmel, och jag ångrade djupt att jag istället för en liten ryggsäck med lite vatten till både doggsen och mig, hade tagit på mig en väst, visserligen med stora fickor men ändå inte plats för nån vattenflaska.   

Jaja, nu var det som det var och vi knatade vidare i solgasset….

Fyra timmar och 10 minuter senare klev vi upp på verandan här hemma…  fortfarande i strålande solsken.  Och det var väl återigen nån sorts "sakta-promenadtakts-rekord" antar jag….  10,3 km på drygt 4 timmar….. det ni.  

Men då hade vi klättrat uppför och uppför och uppför.   Och vi hade gett oss upp i branter där både Ibsen och jag hade problem att komma upp, vi ville liksom hela tiden ramla neråt igen. Salza sprang på lätta fötter, men vi som var lite tyngre, vi hade det jobbigt… för mig var det nästan krypläge som gällde, Ibsen klarade det ändå, men han fick jobba rejält.

Och jag hade letat checkpoints till förbannelse.  Vid två av dom tog det över en halvtimma vardera för att lokalisera dom….   

Jag är nog extremt dålig på att lokalisera dom där markeringarna. Jag vet ju att här nånstans, inom en liten, liten radie ska den finnas, men det ville sjuttan i mig inte lyckas ändå.  Men skam den som ger sig….

Hade vi nu klättrat uppför och uppför och uppför i evigheters evigheter så kunde jag ju inte gå därifrån utan att ha hittat den. Och jag hittade dom också, men det tog tid. Alternativet var ju att ge upp och ta sig dit en gång till vid ett annat tillfälle, och det kändes INTE som ett bra alternativ just då.  

Men det allra roligaste var när vi skulle ta oss uppför trapporna till det ena av stadens utsiktsberg…. puuuust… kan jag väl säga.

Antagligen finns det väl folk som skuttar upp där lätt som en plätt, men efter att ha gått i flera timmar dessförinnan så måste jag ju erkänna att det tog emot rejält.

Såna här trappor är det uppför berget på just det stället. Inte en eller två trappor, utan mängders mängder innan man är uppe. Och när vi knegade på där i värmen så väntade jag bara på att det antagligen snart skulle komma nån hurtbulle och jogga förbi oss… men som väl var så slapp vi den förnedringen.   

Vi tog oss upp så småningom, men det gick inte fort.  Men det gick….    

Och sen så letade vi några checkpoints till, men eftersom jag lagt så mycket tid på ett par av markeringarna så hann jag inte gå hela den vägen jag tänkt mig.  

Vi fick gina lite för att hinna hem inom rimlig tid….. och när man gått/klättrat i flera timmar, är varm och svettig och framför allt törstig, då är det ingen höjdare att se en sån här sträcka framför sig… tråkigt, tråkigt…

På hemvägen skulle vi också köpa kvällstidningen åt husse, och när vi kom till den butiken då var vi nästan hemma. Men…. i den där butiken hyr dom ut länets billigaste släpvagnar (100:- för 2 timmar, 200:- för ett dygn) och det var fredag eftermiddag, alla skulle ha ett släp inför den lediga helgen,  och en lååååång kö till kassan.  En enda expedit och alla före mig skulle hyra släp….. där fick jag stå i kö i drygt 20 minuter, jag kan lova att det kändes som minst en timma.  Fast jag använde tiden till att slurpa i mig en Loka citron….  

Ja vi kom hem så småningom i alla fall… hundarna slängde sig över vattenskålen, men dom verkade inte så speciellt trötta när dom väl släckt törsten. Och jag var inte heller speciellt trött, och det har man väl inte heller rätt att vara när man tagit så lång tid på sig...     jag hade bara (som vanligt) djävulskt ont i min "knöl-fot", men det har jag ju alltid när jag gått mer än nån timma.   

Men nästa gång måste jag ta med mig vatten, både till mig och till hundarna. Och ska jag vara ute så länge så behöver jag ett äpple eller nåt också… fick lite känning av ett litet blodsockerfall där uppe på berget, och det är inte så kul.   

Idag ska vi fortsätta med tapetnerrivning säger Kurt…. mina armar och axlar uppskattar inte såna aktiviteter, men det måste ju göras ändå. Sen tror jag att jag ska anfalla de där check-pointsen som jag fick lämna igår…. dom som var inplanerade men inte hanns med…. men vi får se.

Solen skiner från en klarblå himmel idag också, det kanske blir lite för varmt för såna strapatser mitt på dan, vi får se som sagt. 

I morgon ska jag i alla fall iväg och klippa Salzas träningskompis, och på måndag ska jag börja ta emot kursanmälningar, så under den kommande veckan blir jag fast vid telefonen   större delen av veckan misstänker jag. Då blir det dåligt med tapetgrejsandet….

Hoppas solen skiner på er också idag...    

En helt vanlig skittråkig dag helt enkelt.  Ett pass i tvättstugan imorse… stapplade fram och tillbaka ett antal gånger med mina tvättpåsar. Men jag fick, förutom allt annat, tvättat ett par hundfiltar, och det var ju bra.  

Nu har jag varit ute med doggsen en superkort promenad, bara kiss o bajsrunda. Och om en stund ska jag till frissan och kapa några hårtestar.  Inte ens det känns kul… kostar bara en massa pengar.    Fast egentligen ska man väl vara tacksam för att man har alla dessa hårtestar kvar, men det vore väl bra om de kunde växa lite långsammare tycker jag.

Kurt har börjat riva ner tapeten i köket idag… det känns väldigt avlägset att det ska bli fint och nytapetserat där. Förr var sånt jobb roligt, det tycker jag inte längre. Men det kan ju bero på att förr gjorde jag sånt där när andan föll på, och då var jag motiverad och då gick det fort och lätt.

I går kväll var jag i alla fall ute och tränade lite med Salza. Och hon tycker ju att det är skitkul. Hennes matte måste verkligen ta sig i kragen och träna lite mer regelbundet… eller i alla fall oftare. Hon (Salza alltså, inte matte!!) är pigg som en  mört, och som vanligt så är det alldeles omöjligt att inte bli på bra humör när man ser henne skutta omkring.     

Vi kan ju hoppas att det blir en fin höst, och en lång höst….. då hinner vi kanske göra lite roligheter.

Och det var ju jäkligt korkat sagt  ….  jag har haft hela våren, och hela sommaren på mig att göra roligheter… varför i all världens dar inbillar jag mig då att vi ska göra så mycket mer när det blir höst????   

Fast vi har ju gjort nåt lite i alla fall…. vi har tävlat rallylydnad 5 ggr, 3 ggr i nybörjarklass och 2 ggri fortsättningsklass... och då med kvalificerande resultat varje gång.... så helt under isen är vi ju inte… men snubblande nära.   

Näe, nu börjar det bli dags att ge sig iväg. Jag ska in på bibblan också, har en beställd bok där som jag ska hämta., hoppas att den är bra.   

Ibland blir man glatt överraskad…..    Sonen ringde för nån dag sedan och berättade att han var tvungen att börja använda glasögon….  och det var väl inget att bli så glatt överraskad över i och för sig…. men sen berättade han vad hans nya glasögon kostade… och det var en glad överraskning. Han får 2 par (andra paret till 50%) enkelslipade glasögon  med valfria bågar för 1.500:- ….   

Men den kedjan finns ju inte här i Sundsvall förstås… den finns i Umeå (25 mil) och i Gävle (drygt 20 mil) … men inte i Sundsvall.  

Men skam den som ger sig…. jag letade upp mitt gamla recept på glasögon, det som jag fick när jag köpte de glasögon jag har nu.  Och så mailade jag den där butiken i Gävle och bad dom säga vad ett par glasögon med dom styrkorna på glasen skulle kosta.   

Jag hade kikat på deras hemsida, men var osäker på hur jag skulle tolka det som stod där, och när jag ändå hade det där receptet kvar så tyckte jag att det var fiffigt att använda det nu då.

För 4 år sedan kostade mina glasögon 8.500:-, och dessvärre har jag aldrig trivts med dom… men det kan ju ingen annan än jag själv hjälpa förstås.   

I alla fall så fick jag blixtsnabbt svar på mitt mail från den där butiken. Och gissa…..

Dom tar 2.999:- för ett par kompletta progressiva glasögon… oavsett styrka… men  inkl. bågar och extra tunna glas, antireflexbehandlade och med repskydd. Synundersökningen tillkommer och kostar 299:-.    

Det betyder alltså att jag kan få ett par nya progressiva glasögon för 3.300:- istället för de 8.500:- som jag betalade för 4 år sedan här i Sundsvall. Och dom lär inte ha blivit billigare här i stan under de här åren….

När Kurt köpte nya läsglasögon för nån månad sedan kollade jag med den butiken vad nya glasögon till mig skulle kosta… dom hade extrapriserbjudande just då…. och vi hamnade på drygt 8.000:- för ett par kompletta glasögon… förutom synundersökningen.   

Ok då, säger ni nu då. Men du bor i Sundsvall och det här är i Gävle. Men jag kan lätt svischa ner dit i min lilla Fabian   , drygt 20 mil, ungefär 2 timmars körväg… eller…. jag kan ta tåget här i Sundsvall och kliva av i Gävle… kostar ca 250:- tur och retur. 

Visst går det åt en hel dag för att köpa glasögon i så fall, men om det innebär att jag sparar nästan 5.000:- så lägger jag gärna ett par dagar på det. Tid är ju det enda jag har gott om….   

Men visst är det märkligt att det kan vara så här enorma prisskillnader på samma typ av varor…

Fast… glasögon kan man ju inte välja bort, ser man dåligt så måste man ha glasögon, kosta vad det kosta vill. Och då kan förstås optikerna ta hur mycket betalt som helst. Frågan är väl kanske om det inte förkommer nån form av kartellbildning eftersom i stort sett alla glasögonkedjor ligger på samma prisnivå?  Förutom den här som jag skriver om nu då…..   

Jaja, vi får se…. jag behöver nya glasögon, men Fabian behöver servas, och han ska besiktigas snart, och pengarna räcker ju aldrig till allt man behöver göra så vi får väl se. Men nu känns det i alla fall som att det kanske på något vis finns hopp om nya glasögon i alla fall.

Förresten… jag kanske ska lägga ut en snyftare på FB om att jag behöver pengar till nya glasögon. Jag kan väl berätta hur jag famlar omkring utan att se ordentligt var jag sätter fötterna, ramlar och slår mig stup i kvarten, och går ofta in i lyktstolpar och är ständigt blåslagen eftersom jag inte ser saker som står i min väg. Och så kan jag inte ens läsa en bok för att mina glasögon är så dåliga… och inte kan jag se på TV heller…. … vem vet… nån kanske går på det, och kan andra tigga pengar så kan väl jag också.   

Nej… jag skämtar… men det förstod ni väl hoppas jag. 

Nu ska jag i alla fall tassa iväg ut med doggsen. Såg massor av hallon på ett ställe igår, men sen så regnade det hela eftermiddagen och kvällen så det finns ju risk för att dom är borta idag. Men jag ska gå dit och kika i alla fall.  Hallon är snällt mot ryggen, man blir lite sönderriven här och där, men man slipper böja sig ner för att plocka.   

….  alla de där tiggerierna som förekommer på FB. Jodå jag vet att jag inte behöver bry mig, men ibland blir man liksom tvungen att se det vilket man vill eller ej.   

Och jodå, jag kan mycket väl förstå att det finns många människor som är i behov av ekonomiskt stöd i olika sammanhang. Men det hjälper inte… jag gillar det inte i alla fall.   

Men det är ju upp till var och en hur man tänker i det här. Jag gillar det inte, kan kanske bero på att jag själv inte har mer än…. och knappt det…. vad jag behöver själv varje månad. Och hade jag mer än vad jag behövde så tror jag inte att jag skulle skänka det till nån privatperson som tigger via FB, då skulle jag nog göra nåt mer genomtänkt med mina pengar tror jag.   

Att olika organisationer tigger bidrag är en sak…. det är ju liksom delvis deras jobb… men  ekonomisk hjälp till okända privatpersoner… nej tack.   

Det finns en liten närbutik eller vad man ska kalla det här i området. Dom finns förstås på FB och dom har nån gång då och då "tävlingar". Dom delar ut något gratis till den som har den bästa motiveringen till att just dom ska ha den där chokladkakan eller godispåsen eller  videofilmen eller vad det nu är som lottas ut.

Och jisses så många dödssjuka människor det finns här i området, och så fattiga dom är…  och så fruktansvärt deras barn har det pga sin sjuka, ensamma, övergivna mor   …. rena Dickenshistorierna.  Men det är klart… lite gratisgodis då och då kanske muntrar upp tillvaron för dessa stackars döende människor.

Ja jag vet… jag är elak…    

Idag påstår Kurt att vi ska köpa nya tapeter till köket. Det innebär antagligen att vi ska tapetsera om där också…  en av de mest kända skilsmässo-orsakerna sägs det om just den sysslan.  Fast vi har faktiskt klarat av att tapetsera om ett kök när vi bodde i huset… utan skilsmässa.  Vi får väl se hur det avlöper denna gången….. om vi nu hittar några tapeter alltså, det är ju inte alltid det lättaste att enas om sånt heller.  Jaja….    

Vi ska ha hit en hantverkare nån gång i nästa månad som ska lägga nya golv i hallen och köket, och byta den mörkbruna panel som sitter på väggarna i hallen och byta ut alla innerdörrar.  Det är väl tanken på det som inspirerat Kurt till nya tapeter i köket antar.  Kan ju kanske vara bra att göra det innan nya golvlister och dörrfoder är uppsatta förstås.   

Men kök är inget roligt att tapetsera…. många småbitar och strul. Och så har vi en specialare vid kyl och frys som de som bodde före oss fixat till….   jaja, eventuellt så överlever jag väl kanske detta också.

Idag är det regnigt och grått här…. som gjort för att tillbringa dagen i sängen med en trevlig bok, men så blir det ju inte förstås.  Och det är väl i alla fall hundarna tacksamma för kanske….   

Idag har vi gjort nåt som garanterat ingen av er gjort. Vi (Salza och jag) har använt 2 timmar och 20 minuter till att förflytta oss 7 km.  Och det var riktigt trevligt….   

Mulet och regngrått här idag, och så skulle jag till bibblan…. och då fick jag en idé….   

Jag tar Salza med mig och åker in till stan och checkar av de checkpoints som finns där, tänkte jag. För inne i stan finns det nämligen ganska så många att leta upp.

Sagt och gjort…. vid drog in till stan, Salza o jag.  Och så började vi vår utforskning av Sundsvall. Det blev en trevlig promenad….   

Vi har ju en å som går genom hela stan och vi följde den en lång bit och letade efter de checkpoints som fanns där. Och vi kikade på både ditten och datten under vår vandring.

Här är Salza avundsjuk på dom som hojtade och tjoade och hade kul i Himlabadets vattenrutschkana....

Vi kom så småningom till Mittunversitetet, där fanns det också en checkpoint…

Men det är ett vackert universitet… eller... omgivningen är vacker. Det ligger vid ett ställe som kallas Åkroken, och det är just så det är. Ån kröker hit och dit runt alla de olika byggnaderna som hör till universitetet…. 

Och sedan Salza både vadat i ån en stund, och sedan hittat en katt som gick att jaga, så bestämde hon på stående fot att hit skulle hon och studera när hon blir stor.   

Sen vandrade vi in mot centrum igen, hittade våra checkpoints på vägen, men gjorde av med en hel del tid genom att kika på olika byggnader och deras omgivningar.

En checkpoint fanns vid kyrkan, fast den var väldigt diskret.

Men där strosade vi omkring en stund för att kika på gamla gravar och jag fick dessutom en snabbtitt in i kyrkan genom dörrarna.  Fast Salza fick sitta utanför….. hur var det egentligen med det där att man får ta hunden med sig in i himmelen…? Till kyrkan lär dom inte vara välkomna i alla fall…    

Och sen kom vi in på "huvudstråket" i stan… och där vimlar det av drakar. Sundsvall kallar sig Drakstaden, och varje vår ställs det ut mängder av drakar nere i centrum. Det är företag och organisationer som alla har sin egen drake som symboliserar deras verksamhet eller deras ideologi….

Och bara för att ni ska se varför det tog så lång tid att gå 7 km så kommer alla korten här…. 

Först Giffarnas drake... stans stolta fotbollslag... (tror jag)

Och nu när ni känner det som att ni helst av allt bara vill spy på drak-kort, så kan jag berätta att det här bara är en bråkdel av alla de drakar som finns uppställda överallt i stan.  Barnen brukar gilla dom skarpt, Salza var måttligt road….

Som avslutning en bild på ett av två lejon som vaktar en affärsentrë. De där lejonen påstås ha skrämt större delen av områdets hundvalpar, men som vanligt gäller det ju inte Salza.   Jag kommer ihåg att jag gick dit med henne när hon var liten, väldigt spänd på hur hon skulle reagera. Hade ju hört berättas om valpar som vägrade gå förbi, och valpar som skällde och reste ragg och alla andra varianter ni kan tänka er. Salza brydde sig inte ett dugg, och det gör hon fortfarande inte. Fast jag har faktiskt själv sett en vuxen hund som vägrade gå förbi, så tydligen finns det hundar som finner de där lejonen väldigt hotfulla.

Så småningom kom vi i alla fall tillbaka till bibblan där bilen väntade, och då fick Salza hoppa in i bilen och ligga där och vänta medan jag lånade några böcker.   

Men det är en njutning att ha med sig Salza på såna där utflykter.  Hon gick lös större delen av tiden, det var bara inne i själva centrumkärnan som jag kopplade henne. Och det var inte för att det behövdes, utan enbart för att ingen skulle reta sig på en lös hund.  Antagligen får man inte ha lösa hundar i centrum….

Hon är som sagt både trevlig och enkel att ha med sig, hon tassar på hur lugnt som helst oavsett var vi går och vad som händer runt om, hon snosar nyfiket överallt, men bryr sig inte om varken människor eller hundar man möter, och hon håller koll på mig och lyssnar när jag säger nåt.  Och när hon måste vara kopplad så går hon snällt vid min sida….   

Det var inte mycket folk på stan idag, men vid ett par tillfällen så kommenterade folk att hon satt kvar vid draken med jag gick några meter bort och tog kort.

Tänk att det är så lätt att imponera på folk….   sånt klarade hon av redan när hon bara var några månader gammal.

Fast Salza var bra sur efter ett antal poseringar. Varje gång hon poserat så får hon en godis… i vanliga fall. Idag hade jag glömt godiset hemma  ….. gissa vem som gjorde fula miner bakom ryggen på mig?

Så för att återställa mitt goda renommé så fick hon i alla fall en varm korv när vi kom till korvståndet på torget.

Nu snusar hon här under skrivbordet vid mina fötter. Kanske känner hon av vår promenad i sina små tassar, mina "tassar" känner i alla fall av de där 3 timmarna som jag har gått idag…. det blev ju en dryg halvtimma på bibblan för min del också.

Men så snart middagen är avklarad  och hundarna fått sin mat, så ska jag anfalla någon av de nylånade böckerna   . Hoppas att jag fick med mig i alla fall några som är bra….

När hundarna uppför sig som man vill, då ska dom få en rolig aktivitet/belöning.

När hundarna uppför sig så som man inte vill, då ska man inte erbjuda någonting roligt alls, bara vänta och göra inget.

Ja, så får man ofta lära sig när det gäller hundar. Och den som läser mitt förra inlägg kan se att när det gäller bad och hundar, så gör vi precis tvärtom i det här huset. 

Tänk så det kan bli....    

…. då är det dags att gå hem.  Och om Salza ungefär samtidigt börja låta…. då är det verkligen dags att avsluta.

Ja, nu pratar jag om när vi badar… eller när hundarna badar.  Både två blir upphetsade till max när det är bad på gång, och så fort Ibsen misstänker att jag tänker böja mig ner och ta upp en pinne från marken så börjar han … VOV VOV VOV VOV VOV…..  och han slutar inte ens när han sedan simmar ut efter pinnen som jag slängt.

Salza håller ihop och är tyst  …. men ungefär samtidigt som Ibsen börjar bli trött och slutar skälla medan han simmar, ungefär då börjar Salza gny lite när hon simmar iväg efter sin dummy.

Och då är det dags att sluta, då har dom fått nog.   

Idag var vi på det där braiga stället där det är superlånggrunt och sedan tvärdjupt. Då får dom springa i vattnet för att hämta det jag kastar, och det är jobbigt, det syns. Och när jag sedan plaskar ut en bit i vattnet så att jag orkar kasta ut på det djupa, då får dom först springa i vattnet en lång bit, för att sedan på slutet simma för att nå det dom ska hämta. Jag inbillar mig att det är en jäkla bra motion….  

Men Salza är lite klurig hon, som vanligt.   När hon börjar bli lite trött så simmar hon inte direkt tillbaka till mig med sitt byte, då viker hon av och simmar iland en bra bit bort. Där står hon sedan en stund och kikar på Ibsen när han leker valross i vattnet, och när hon hämtat andan lite så kommer hon också tillbaka och vill att jag kastar igen.

Men det där med stadga och sånt, det har vi kastat på soptippen för länge sedan. Hon har bra stadga, Salza… skitbra egentligen… men när det gäller badandet så tillåter jag nästan vad som helst… utom att dom hoppar på mig. Dom far som hoppetossor i vattnet båda två och väntar på att jag ska kasta, och skit samma….   

Är det så det kniper och jag säger Sitt/Stanna kvar! till henne så gör hon det… men vi struntar i såna finesser nu för tiden.   

När dom badat och blött ner mig från topp till tå (tur att det är varmt så att kläderna torkar fort) , så åkte vi till klubben för att träna pyttelite.

Där hade dom MH på gång, men appellplanen var ju ledig så jag tränade några rallymoment med Ibsen. Men han kan dom där momenten, kruxet för honom är att hålla ihop med en massa störningar runt om, men det fixar sig nog.   

Och medan Ibsen och jag tränade så låg Salza en liten bit bort och väntade på sin tur. Där hade jag lagt henne med kommandot Ligg/Stanna kvar! och det funkar alltid. Till och med när jag satte Ibsen för inkallning alldeles intill henne, och sedan ropade HIT till Ibsen och han kom i full galopp, så låg hon kvar.    Får hon bara ett tydligt kommando, så att hon vet vad som förväntas av henne, så är stadgan alldeles ypperlig.

Och sen så fick jag för mig att träna lite lydnad med Salza. Snacka om att lydnad är färskvara…..  

Slarv, slarv, slarv…. Hon gör det hon ska, men hon slarvar. Och så fanns det en markering kvar efter en ruta, så jag ställde upp koner och tänkte testa. Hon har inte gjort det momentet en enda gång sedan vi tävlade lydnad sista gången, och det nästan 1 år sedan nu. 

Konen kom hon ihåg, men sedan blev hon lite vilsen. Hon hittade inte rutan. En bidragande orsak kan vara att jag använde STORA koner som fanns på planen. Såna där som man ofta använder när man tränar framåtsändande… Salza är inte van vid annat än små koner… och de där stora konerna står alltid lite här och var på appellplanen när man är där och tränar....... men, men…    

Hon sprang ut på mitt kommando, men "hittade" inte rutan. Men när jag hjälpt henne lite ett par gånger, så riktigt såg man hur tio-öringen ramlade ner… "AHA!!!! Mitt gamla paradnummer…. " och sedan  gjorde hon momentet gång på gång helt perfekt.   

Och trots allt badande strax innan så var det full fart, hon tycket nog det var kul att damma av gamla kunskaper.  Jag var förstås tvungen att testa en fjärr också, det momentet är ju alltid en utmaning för oss, men det gick kanonbra.  Hon la sig bakåt och satte sig bakåt och såvitt jag kunde se så var det så bra det kan bli….   

Med tanke på att det är ett år sedan vi tränade den typen av lydnad så har hon ett bra minne, lilla Flygmyran. 

Nu hoppas jag att doggsen är lite trötta och känner sig nöjda med dagen… jag ska i alla fall bara fixa middag, sedan ska jag göra inget alls resten av dan.