Tedsams blogg

Alla inlägg under november 2010

Av tedsams - 30 november 2010 17:31

Undrens tid är ännu inte förbi.....


Ni vet såna där program man kan köpa via pay-per-view från kabel-tv-leverantören...  där ingår ju också ett antal ishockeymatcher.  Och herrn i huset här är ju hockeyintresserad, så i lördags så köpte vi Timråmatchen för att se den på TV här hemma.


Och ve och fasa.....  när det var matchdags så fanns det ingenTimråmatch att se... Brynäs-Djurgården visade man. Usch och fy så besvikna vi blev...


Men vi lät TV:n stå på, och rätt som det var så såg vi att nu, nu visade man den "rätta" matchen, men då hade nästan halva matchtiden gått.


Så jag mailade ComHem och ville veta anledningen. Och fick till svar att det var läktarbråket i Gävle som gjorde att den matchen blev försenad och inkräktade på Timråmatchens sändningstid.


Jaha, svarade jag, och hur tänker ni kompensera oss för att vi inte fick det vi betalade för??


Vi krediterar kostnaden för den matchen, fick jag till svar.


Gissa om jag blev paff..... och lite impad av att det gick så lätt utan något krångel alls. Där fick ComHem ett litet plus i kanten hos mig....  men nu funderar jag på om dom krediterat kostnaden även om jag inte hört av mig..?   


Fast jag ska inte rota i det där, utan bara tacka och ta emot....    

   


För övrigt så är det inte så mycket nytt att berätta. Det är svinkallt ute fortfarande, över -20 varje morgon och även om det blir lite varmare mitt på dan så är det ganska så vidrigt att vara ute nån längre stund.   

  

  

Fast Salza har fått nån knäpp av nåt slag.... hon verkar totalt oberörd av kylan. Flänger omkring som en galning i den djupa snön, och den annars så galne Ibsen står mest bara stilla på gångvägen och stirrar på henne.   


Och hittar hon ett skoterspår så blir hon totalt knäpp... då far hon som en galning fram och tillbaka i det där spåret. Tror tydlligen att det är nån racerbana av något slag...


Och igår hade vi trots kylan varit ute på två rejält långa promenader där hon for runt som en galen höna hela tiden. När vi kom hem så satte jag mig i köket för att vila en stund och då hörde jag ett himla liv från husses rum.   


Det var Salza som fick ett totalt hjärnsläpp.... hon kom farande i full fart in i rummet, tog avspark flera meter från sängen och slängde sig rakt upp på husses bröst där han låg i sängen. Han tappade andan helt och hållet och kippade efter luft en lång stund...


Sen drog hon ner ur sängen igen, slirade i full fart genom dörröppningen in till vardagsrummet, gjorde nästan en kullerbytta i svängen ut till hallen, kom i full fart in i köket, kanade omkull på mattan där, flög upp igen och drog vidare ut i vardagsrummet där hon med dunder och brak halkade rakt in i soffan...


Där satte tråkiga matte stopp för det hela, innan hon hann bryta både armar och ben... eller ryggen...    


Jag tycker ju att det är kul när hon är sån.... men varifrån kommer all energin, tro?  Synd att det är mitt i vintern med flera dm snö och 20 grader kallt ute.... 


Näe, nu ska jag kika på TV en stund.....   ha en trevlig kväll!!

  

Av tedsams - 29 november 2010 10:26

Vi har tydligen hamnat i en riktig köldhåla när vi flyttade hit. Jag klagar ju ofta på att det är uppför åt vilket håll jag än går när jag ska ut med hundarna... och nu kan jag konstatera att det är en riktig köldhåla också.


I går när vi hade första träffen på vår lilla studiecirkel, då var det helt klart att ingen hade lika kallt hemma hos sig (ja utomhus då alltså) som vad jag kunde rapportera...  kul att vara värst på något i alla fall    



Vi startade som sagt vår lilla studiecirkel igår. Den där cirkeln där vi har Niina Svartbergs bok "Lyckas på tävling" som litteratur.


Tänk er det.... 6 tjejer i mycket varierande ålder, med ett stort hundintresse och lusten att tävla med hund gemensamt.  Jisses....  det finns inte direkt nån brist på samtalsämnen där inte...   

  

Vi får nog samla ihop oss lite inför nästa träff, annars blir det mest bara ett kafferep av det hela tror jag.   Meningen med det hela är ju att vi ska jobba med oss själva som hundförare så att vi kan coacha våra hundar på ett bättre sätt när vi ska tävla.


Det finns mycket att jobba med där, och det är jättekul att vi är så olika som människor, vi som är med. Och så har vi hundar som befinner sig på olika nivåer tävlingsmässigt sett, och det är också bra. 


Men det finns en studieplan till den där boken, och vi får nog försöka följa den tror jag... annars bladdrar vi (och jag måste nog erkänna att jag är en av dom värsta bladdrarna, men det är väl ingen överraskning för nån antar jag)  bort tiden på sånt som i och för sig är kul att prata om, men som inte riktigt hör till ämnet.   

  

Det ska i alla fall bli kul att se om vi, när vintern går mot sitt slut, kan se något resultat av vår lilla cirkel. 

   

  

Ja, det var det om det det.... nu över till något helt annat.


Jag har aldrig sett mig själv som en elak människa, men jag antar att det inte finns någon som ser sig själv som elak. Men vet ni... det finns elaka människor....  om ni nu till äventyrs inte visste det förut.


Och det syns tyvärr inte på folk på utsidan, om dom tillhör den sorten, den elaka sorten alltså, eller ej. Nej då, dom uppför sig hur snällt och hyfsat som helst, långa tider... och så rätt som det är så ploppar det fram något som får en att bokstavligen kippa efter andan.


Jag vet inte hur dom där människorna är skapta... vad ger det för sorts konstig tillfredsställelse att slänga elakheter omkring sig?


Fast enligt dom själva så är det inte elakheter... det är sanningar. Och såna "sanningar" kan man tydligen sprida omkring sig helt utan minsta omdöme, vilket man är tillfrågad eller ej.


Vet ni att för mig är det helt enkelt elakheter...   men det kan ju förstås vara så att det är jag som (även i det fallet) är lite knepig.     


Strunt samma.... dom är med all säkerhet obotliga så varför bry sig...    men det gör man ju förstås, vilket man vill eller ej.   

  

  

Tja.. vad ska jag bladdra om nu då tro..?   Redan kvart i sju i morse travade jag iväg i kylan till tvättstugan, så jag har faktiskt redan varit lite nyttig idag.  Och har man varit det, då får man sitta vid datorn och roa sig en stund....


Ungefär som skolbarnen ni vet...  läs dina läxor och städa ditt rum... sen får du sitta vid datorn en stund. Fast det är väl kanske ingen som tillämpar såna regler nu för tiden.


Men ni vet.. det är inte bara Salza som har ett hårt liv... sonen hade det inte heller så lätt på sin tid    

  

  


Och apropå det då... att inte ha det så lätt alltså...  vi pratade ju en massa på den där cirkeln igår. Och det gav en del att tänka på... vilket ju förstås är meningen med det hela.    Och jag inser återigen att Salza nog lever ett tufft liv... när det gäller tävlingar och tävlingsträning alltså.


Jag ställer stora krav på henne, men hon har ju hittills klarat av att leva upp till dom, vilket naturligtvis gör att jag därför ställer ännu större krav på henne.


Det blir ju lätt så, i alla fall för mig... stackars liten Salza   


Jag vet ju att det finns mycket jag skulle kunna ändra på så att det blev till det bättre (och nu pratar jag fortfarande bara om hundträning), men frågan är hur mycket man kan förändra sig själv?  Vid den här åldern skulle jag kanske vilja tillägga då, men egentligen tror jag inte på det där. Jag tror att man kan ändra på sig om man bara vill, oavsett ålder...  kruxet är nog oftast att man egentligen inte vill förändra något.... tror jag.    


Jaja... vi får väl se hur tankarna går när tävlingssäsongen så småningom närmar sig....


NU.... ska jag i alla fall sluta babbla.


Hoppas ni har en bra dag, trots kylan.....

  

   


   



  

  




Av tedsams - 26 november 2010 12:51

Nej då, jag tänker inte lovsjunga nån muskelknutte inte... är inte så himla förtjust i muskelberg. Men jag blev imponerad av en av "våra" flyttkillar när vi flyttade hit till lägenheten.    


Och att jag kom att tänka på det just nu beror på att när jag satt vid köksbordet för en stund sedan, såg jag genom fönstret ett gäng killar som höll på att tömma en av våra grannlägenheter. Vi ska nog få nya grannar tror jag...


Men åter till det där med starka killar... när vi flyttade kom det en stor flyttbil och två killar. Herrgud, sa jag, är ni bara två stycken???


Jajamensan, sa dom glatt och satte igång och jobbade.  Och det gick undan i en himla fart... vilket resulterade i att jag åkte därifrån till lägenheten för att vara där när dom kom med alla grejor.


Och när dom kom med stora flyttbilen så gick det inte att köra in den mellan husen, det var för trångt. Alltså blev det till att bära alla grejor... eller köra det allra tyngsta på kärror...  en massa merarbete alltså.   


Och jag hade ju inte så mycket att göra innan grejorna var på plats, så jag stod mest och höll mig ur vägen och väntade på att det skulle bli klart. Och då såg jag ju när dom bar och kånkade på alla våra grejor...  


Och det var då jag gjorde den där reflektionen att "jisses, så stark han är!!"  Killen jag tänker på såg inte speciellt muskulös ut. Han var lång och gänglig och såg som sagt ut som vem som helst.


Men vilka lass han bar... och så enkelt det såg ut. En stor furubyrå med 6 lådor i, den bar han på raka armar hela långa vägen från lastbilen ändå in i sovrummet...   Den stora delen av vår stora hörnsoffa, den bar han ensam, ungefär som att det hade varit en vanlig stol.   Han bar nog nästan hela tiden dubbelt så tungt som kompisen...


Enda gången han erkände att det var en smula tungt, var när min gamla chiffonjé skulle in och på plats... den är av massiv ek och en bra bit över hundra år gammal, och omöjlig att rubba om man försöker flytta på den själv....  då fick jag honom att erkänna att "njaa, lite tung är den ju" .


Och att jag kom att tänka på honom idag igen berodde på dom där töntarna som höll på och bar möbler utanför vårt köksfönster förut. Där fanns det inte många muskler inte... varken i armarna eller i hjärnan tror jag.   


Först fyllde dom på i lastbilen med en massa småtjafs, sedan bar dom med stor möda ut alla stora tunga möbler... och då fick dom tömma bilen på allt småtjafs som dom strax innan ställt in... och när de stora sakerna så småningom var inlastade, då skulle småtjafset in igen... 


Det är kul att se på när folk jobbar....     och så duktig man är när man själv bara är åskådare    

  

  

Förresten...  Vet ni hur många olika sorters kablar det finns till motorvärmare? Efter att ha försökt köpa en sådan så vet jag numera det....   Och jag fick nog rätt sort till slut, men enbart för att killen i affären tassade ut i snödrivorna för att kolla hur min bils motorvärmaruttag såg ut.


Men i de tidigare affärerna där jag försökt köpa en stackars kabel, där ryckte expediterna på axlarna och sa bara att "vet du inte fabrikatet så kan jag inget göra".


Gissa vilken affär jag går tillbaka till när jag ska köpa nån bilgrej nästa gång...???     


Jestanes så bra jag är på att bladdra om absolut ingenting... jag beundrar er som orkar läsa allt bladdret    om det nu är nån som orkar det.


Hoppas ni har en härlig helg framför er... nu har till och med jag fått fram adventsstjärnor och ljusstakar.     


  


Av tedsams - 23 november 2010 11:52

Näe, det är en sån där dag idag när det står stilla i hjärnkontoret... mer stilla än vanligt alltså   Men å andra sidan har det aldrig tidigare fått mig att avstå från att babbla en massa strunt, så varför skulle det göra det idag då??

  

Men jag ska börja med att buga och tacka för att ni läsare sakta och försiktigt återvänder till min blogg...   Även om jag skriver oavsett om någon läser eller ej, så är det lite extra kul att veta att det finns folk som läser mitt babblande.


Det är visserligen lååångt kvar till de besöksiffror som jag hade i förra omgången av mitt bloggande, men jag är som sagt glad att ni trots allt är några som gör er besväret att återkomma.    


Idag är det en ruskig dag, vädermässigt alltså. 3-4 grader kallt och så kommer det lite snö, skulle kunna vara en hyfsat fin dag alltså....  men det blåser nåt alldeles bedrövligt   


Ingen nyhet för er söderöver förstår jag, ovädret lär väl komma därifrån denna gången också tror jag.


Visst är tiden ur led när ni som bor söderöver redan har haft många fler, och värre, snöoväder än vad vi norröver har haft så här i början av vintern? Fast jag klagar inte...  ni får gärna behålla snöovädren där nere.  


Jag tror att hundarna också tycker att det är en ruggig dag idag. Dom fick den vanliga morgonrundan i morse, och sedan fick dom ta en promenad/joggingtur på löpbandet också... men sedan har dom mest sovit.  Det är liksom en sån dag idag...    


Jag sover aldrig på dagtid.. jag kan ligga på min säng och läsa ibland, men jag sover aldrig.  Jag är sån där att när jag somnat, då vill jag sova... länge...  Och sover man på dagen då måste man ju strax vakna igen, och vara pigg och alert och göra nyttigheter.... och sån känner jag mig aldrig efter en kort tupplur.


Näe, sovandet får vänta till natten för min del....  men hundarna har ju inte så mycket att välja på. Händer det inget runt omkring dom, så är det sova som gäller...


Ja, det är inte så himla synd om dom, jag ska snart bylta på mig så att vi kan ge oss ut på promenad. Och då är det väl som vanligt antar jag... när man väl kommer ut så är inte vädret så illa.  Och går vi i skogen så blåser det nog inte lika mycket heller...    

   

Och så tänkte jag skriva lite funderingar runt det här med lydnadsträning/tävling idag också, men när jag tänker efter så är det väl bara gammal skåpmat. Har man bloggat i så många år somjag har, då har man redan hunnit babbla i många omgångar om sånt som ligger en varmt om hjärtat.


Fast ni som läser kanske är nytillkomna läsare? Mina gamla läsare kanske har tröttnat på allt bladder som upprepar sig, och dragit vidare mot nya bloggar... eller... vilket är troligare, bosatt sig på Facebook.


Ja, inte vet jag... det finns ett par, tre trogna själar    som hör av sig, men för övrigt är ni alldeles väldigt tystlåtna av er... och då är det svårt att veta vad som kan tänkas intressera er.


Fast... jag skriver ju för att roa mig själv i första hand  om det sedan roar er också så är det ju en bonus. 


Nästa år... då när allt ska bli annorlunda till det bättre    (när det gäller hundträning alltså) ....  då funderar jag på att skriva träningsdagbok och sedan lägga ut den på nätet.


Jag gjorde ju det under de åren då Salza och jag tränade och tävlade som mest, men sedan tröttnade jag. Men det är bra att göra det, då kan man kika tillbaka och friska upp minnet, och man har lite koll på vad man gör och inte gör.


Jag är dålig på att planera min träning, jag borde skärpa mig där, och då kan ju en träningsdagbok vara en hjälp.... kanske    


Redan förra året köpte jag Svartbergs Träningsguide för elitklass, den som hör i hop med Med sikte på 10:an, men jag bläddrade bara snabbt igenom den och la den till handlingarna.  


Den var alldeles för grundlig för mig... men man måste ju vara grundlig om man ska nå några framgångar.  Visserligen tog vi snabbt och lätt det där lydnadschampionatet, men egentligen kan vi väl säga att vi slarvade oss dit.


Med lite mer noggrann träning så hade vi ... ja vaddå??? Man kan ju liksom inte få mer än ett championat, det finns ju ingen gradering på dom.  Och inte behövde vi så många tävlingar heller... så varför ska vi bli så himla noggranna nu då??


Ja, det är ju det enda vi kan ha som målsättning nu då... att bli ännu bättre, poängmässigt sett alltså.  Undrar om det verkligen passar mig och Salza...? Vi är ju lite slarviga av oss...  båda två   


Men det är väl därför det blir en utmaning då... att vi måste prestera nåt som ingen av oss har den naturliga fallenheten för... eller hur man nu ska säga.


Ja jisses... tror att jag ska leta fram den där träningsguiden med en gång...  det krävs nog en hel del tankemöda innan man börjar med det rent praktiska "jobbet".


Haha... så lätt det är att sitta här i stugvärmen och ha storstilade planer... som  ligger långt fram i tiden, och som man inte alls tänker ta itu med ännu på ett bra tag.


Men... planeringen är ju minst halva nöjet brukar man väl säga.. och det håller jag med om.


Nu har jag bladdrat tillräckligt för idag tror jag... trots att jag inte har något att bladdra om    Så blir det när skrivklådan tar överhanden....


Ha en fin dag, hoppas att ni inte blir alltför insnöade...     

  

Av tedsams - 22 november 2010 10:29

i vår lägenhet. Inga element på trots att det är -12 grader ute, och alla små ventilationsfönster står öppna. Vi knatar utan problem omkring i kortärmade tröjor inomhus.


Så var det i den där klonade lägenheten jag hade i Alingsås också... ni vet.. jag har ju tjatat om att min lägenhet där var/är en exakt kopia av lägenheten här.... och det gäller värmen också.   


Jag vet att jag har berättat det för Kurt nån gång... att jag aldrig hade några element på i lägenheten och att vi ändå aldrig frös. Han såg alltid lite misstrogen ut när han hörde det där... trodde väl att jag skarvade och överdrev förstås    men nu stönar och pustar han över att det är så varmt inne.


Det är förstås lite ovant sedan man bott i eget hus. Där kör man ju hellre med tjocka tröjor och raggsockar än att skruva upp värmen....  jisses så jag tycker att jag har frusit de senaste vintrarna... i vinter slipper jag nog det.    


En fördel med att bo i lägenhet.... och det finns en annan fördel med att bo så här också.


Det har jag upptäckt nu när det snöat... att det trots allt kan vara bra att bo där det finns mycket folk och hundar alltså.


Och att det är bra, det beror på att det finns upptrampade stigar lite överallt. Man behöver inte gå på de plogade gångvägarna utan man kan tassa in i skogen nu också. Visserligen är dom smala och halkiga, dom där stigarna, men det går att gå där, och hundarna kan skutta omkring lite mer fritt där än på gångvägarna.


Och så finns det skoterspår lite överallt... såna gillar jag. Det är liiite tveksamt att dom verkligen bär, men med lite tur så kan man gå i dom...    Man får vara beredd på att plötsligt trampa igenom här och där, men det kan det ju vara värt.


Vi har ju så mycket snö redan, så det blir lite för jobbigt att gå i obanad terräng nån längre bit.... i alla fall för Salza och mig. Långbenta Ibsen tar sig fram överallt han...   


Idag är det en fin dag här.... blå himmel och solsken, men kallt. Jag har rantat fram och tillbaka till tvättstugan i några timmar på morgonen, och nu ska jag stryka några skjortor och sånt där annat som inte blir tillräckligt slätt i torktumlaren. Men det blev en liten paus vid datorn först....    


Hoppas ni har en bra dag och en bra vecka framför er.....     


Av tedsams - 20 november 2010 09:55

det är märkliga saker det.   


Ibland träffar man människor i ungefär samma ålder som en själv, och det känns som att man tillhör två helt olika generationer. 


Jag kan ibland i såna situationer komma på mig själv att tycka att dom är gamla och insnöade och verklighetsfrämmande och har fastnat i en massa förutfattade meningar när det gäller olika företeelser i dagens samhälle.


Och då funderar jag alltid på vilket intryck jag ger?? Om jag tycker att dom är gamla och försoffade, hur uppfattar dom mig då???


Och trots att vi är i samma ålder, tillhör samma generation, så känns dom som från en helt annan tidsålder.


Och så träffar jag människor som jag lätt skulle kunna vara mamma åt, och känner inte av nån åldersskillnad alls.  Får istället påminna mig om att dom faktiskt är den yngre generationen och att jag tillhör stenåldersgenerationen, och att dom säkert är väldigt mycket mer medvetna om det än vad jag är.


Pratade med sonen  igår på telefonen, och... som vanligt kan jag nästan säga... så slog det mig vilken klok människa han är.  Eller klok är väl inte rätta ordet kanske... förståndig är nog mer rätt.  Hmmmm.... han kanske är en bortbyting...?  Såna anlag är svåra att spåra från mig i alla fall   


Och inom hunderiet så måste jag ju erkänna att jag väldigt sällan tänker på att många av dom jag känner och tränar ihop med är i ungefär samma ålder som sonen.  Jag tänker aldrig på att jag är mer jämngammal med deras föräldrar än med dom.


Sen är det väl lika bra att jag inte vet hur dom i sin tur upplever vår åldersskillnad förstås...    


Men jag upplever som sagt inte alls den där åldersskillnaden, tänker aldrig på den... om det inte är något speciellt som gör att det klickar till och tanken ploppar upp.... som att jag fyller år eller så   

  

Men visst är det väl skönt att man nånstans kan få umgås över generationsgränserna runt ett gemensamt intresse, och det utan att man känner sig varken urgammal och helt dum i huvudet.   

  


Fast jag är ju inte nån typisk gammal tant förstås.... den där förståndiga sonen jag har    sa redan i mycket unga år att: "det finns inga andra mammor som gör sånt som du gör", och då, när det sas, då var det nog inte tänkt som en komplimang direkt.    


Vi har en granne som är över 90 år gammal... pigg och alert som bara den, och när jag ser henne dra iväg i taxi till okända förströelser, då skäms jag nästan.


Hon är välfriserad, välsminkad, klädd i kappa och och snygga skor och en chic vinterhatt på lockarna... och med lilla handväskan i de handskbeklädda händerna. Så ska tanter se ut.... det gjorde dom redan i min barndom.


När jag går ut så är det i nerdreglade jeans, grova förnuftiga kängor, en sliten jacka med fickor som är nertyngda av hundgodis och bajspåsar, en varm mössa nertryckt över skulten och på händerna har jag tjocka, inte så rena, fleecevantar som håller i kopplen till två vilda hundar.


Fler exempel... Sonen skulle kolla med en kontakt som ev. kan köpa mobiltelefoner med lite rabatt, jag behöver en ny mobil nämligen (den jag har är trasig), men har ju som vanligt tomt i börsen.


Men... säger kontakten förvirrat när sonen talar om vilken mobil vi är intresserade av... var det inte din mamma som skulle ha den??  Kan hon använda en sån???


"Kontakten" är i detta fall en man som är 10 år yngre än vad jag är... och som inte kunde förstå att en gammal tant kan tycka att det är roligt med teknik.


Fast om han tycker så pga min ålder eller pga av mitt kön, det vet jag förstås inte   


Det ligger väl kanske nåt i det där att man inte är äldre än vad man känner sig, det är väl bara synd att kroppen inte hört det ordspråket också   


I alla fall så är vi bortbjudna på födelsedagsmiddag i morgon.... min födelsedgsmiddag alltså.    


Och när man står och lagar middag nästan 365 dagar om året, då är det lyxigt värre att få sätta sig vid dukat bord.    Inte för att det är så speciellt betungande att laga en middag, det är väl mer den där tristessen att göra det varje dag vid samma tid. Och svårigheten att försöka variera sig....


Men i morgon slipper jag tänka på det... det ser jag fram emot.


Jisses så mycket babbel det blev, men jag har inte (i alla fall inte ännu) så stor lust att göra så mycket idag.... annat än att knattra på datorn.


Fast jag ska snart låta Salza ta över datorn en stund, hon vill uppdatera sin blogg också säger hon...   

Hoppas att ni alla har en fin helg framför er!!!     

      

Av tedsams - 18 november 2010 09:16

En orkidé alltså, för er som inte visste det      Jag har haft flera orkidéer, men förr eller senare så dör dom allihop. Dom är ju jättefina när man får dom, men sen.... tja.... sen tynar dom bara bort på nåt vis.


Men min dendroboium fick jag för två år sedan, och då var den kanonfin, översållad med ljuvliga vita blommor.


Och allt sedan dess har den blommat... och blommat... och blommat... och blommat.  Så snart en omgång blommor har vissnat, så börjar det komma knoppar för en ny omgång.


Inte så vansinnigt många blommor som när jag fick den visserligen, men ändå tillräckligt många för att man ska bli alldeles häpen....     


Men orkidéer ska ha en liten vilopaus då och då.... men det tar aldrig min dendrobium... den bara blommar och blommor. Trots att den inte får något mer än en liten vattenslurk då och då när jag kommer i håg det.... ganska så sällan alltså.  Och det är kanske det som är bra...


Jag frågade i blomsteraffären vad jag skulle göra med dom där stjälkarna som det aldrig kommer några blommor på, och fick till svar : "Har du en dendrobium som blommar så som du säger, så gör inget alls... rör den inte!!"    


Men nu när vi flyttat så får vi väl se hur det går.... nu står den i ett fönster åt ett annat väderstreck, och det är mycket varmare här i lägenheten än vad det var i huset.  Hoppas att den överlever....  fast den har redan blomamt en omgång sedan vi flyttade hit, men det kan ju vara "av bara farten" så att säga... den kanske kommer av sig nu när den inser att den ska bo här. 


I alla fall så är den en njutning att se på varje gång den blommar... fantastiskt vacker....     

  

Nog om det... nu över till dagens klagovisa....


Fy för folk som klär på sina hundar tjocka täcken när dom ska gå ut, trots att det bara är några grader kallt ute.  Bara för att dom själv fryser och byltar på sig, så har inte hundar människors behov av kläder när dom ska vara ute.    


Vet ni att jag tycker att det finns många varianter av det där med vanskötsel av djur...  eller hundar då kanske främst.


Att inte låta hundar vara hundar, och få leva ett så normalt hundliv som det är möjligt i vårt samhälle, det är väl också en form av vanskötsel? 


Är det något som jag INTE har dåligt samvete för här i livet, så är det för hur min hund lever sitt liv i alla fall.


Även om det säkert finns många hundar som har ett ännu bättre liv än vad min hund har, så finns det alldeles för många som har ett torftigt och ynkligt hundliv... stackars dom.   

   

Näe nu ska jag inte klaga mer... på en stund....    


Har fått ett dataprogram av sonen.    Ett program som han använder i den utbildning han går....  och jag vill också lära mig det programmet bättre (kan lite till husbehov)..... så jag har fått hans övningsuppgifter att lära mig på.


Men jag har inte ens orkat läsa igenom den första uppgiften ännu. Vet ni att hjärnan går in i nån sorts dvala när man inte jobbar längre...   


Jag, som har haft ett arbete där jag ständigt måste lära mig nytt och hålla mig ajour med vad som hände, jag har numera en hjärna som flyter omkring i tjära...  tragiskt, men så är det    


Vi får väl se om jag kan väcka min slumrade hjärna såpass att jag kan tillgodogöra mig den där utbildnignen som sonen låter mig snylta på. 


Herregud... sånt var ju vardagsmat för bara några år sedan, och nu är det ett helt berg att övervinna.    


Men nu ska jag först och främst leta efter ett nytt batteri till Kurts mobil. Det är ju inte meningen att man ska ha nån mobil som är äldre än högst ett år verkar det som.... sen är det nästan hopplöst att få tag i tillbehör till dom.





Av tedsams - 16 november 2010 11:48

Det är ett märkligt fenomen, det där Facebook.     


Jodå, jag är medlem där, men jag vet inte riktigt varför.   Jo, det vet jag nog... jag är en nyfiken människa som gärna vill veta hur saker och ting funkar. Och FB är (var) ju på nästan var mans läppar ett tag, så det är klart att jag ville se vad det var för något.


Och idén är ju kanonbra. Tänk så lätt det är att hålla kontakt nu för tiden. Har man bara tillgång till en dator så kan man dagligdags kommunicera med vänner och släktingar som man annars kanske skulle träffa nån enda gång om året... eller kanske inte ens det.


Inte ens om man bor på varsin sida av jordklotet är det några problem... kanonbra som sagt.   


Det jag har lite svårare att förstå är väl behovet av att via FB kommunicera med folk som man ändå träffar dagligdags, men sånt ska man väl egentligen inte ha några synpunkter på, det är ju upp till var och en hur man hanterar det där. 

  

Men nåt som verkligen fascinerar, och förbryllar mig, det är det där med "vänner" på FB.   

  

Helt plötsligt har ordet vänner fått en helt annan betydelse. För vänner är väl egentligen människor som man känner, som man kan prata med och som man har något gemensamt med....?


Fast det gäller inte FB-vänner.... där droppar det t.ex in vän-förfrågningar från folk som pratar ett språk som jag aldrig ens hört och ännu mindre förstår.


Eller från folk som visserligen pratar ett språk som jag förstår, men som jag har absolut noll aning om vilka dom är.    


Vilket utbyte har dom av att vara "vän" med mig???  och vice versa....


OK då, man kan få nya vänner via datorn, det vet väl jag om någon   och dom vännerna uppskattar jag verkligen, men "vännerna" via FB är ändå lite annorlunda.


Man bekräftar en vänförfrågan, och sen hör man aldrig mer något ifrån dom. Och i de fall de pratar italienska eller t.ex något slaviskt språk, så är det ju helt förståeligt... 


Men en vän vill man väl ha för att ha någon form av utbyte vänner emellan, eller???


Pågår det nån sorts tävling, där det gäller att vara en av dom som har massor av vänner på FB? Trots att man bara känner en bråkdel av dom...


Finns dom på FB och samlar på sig hundratals vänner bara för att kunna sitta i sin kammare och läsa "vännernas" inlägg och på så vis kartlägga vad folk har för sig??


Att läsa om hur "vännerna" tillbringar sina dagar, vad dom gjort, vad dom gör just nu, och vad dom tänker göra sedan.


Intressant på sitt sätt, men för vem??


Jag måste väl skam till sägandes erkänna att jag är inte speciellt intresserad av att någon som jag aldrig ens sett i verkligheten, och som jag inte heller har pratat med live, snart ska ta sig ett glas öl.... eller nåt annat drickbart, eller att dom ska gå och lägga sig. 


OBSERVERA nu att jag inte klagar på att folk skriver det dom gör på FB, det är ju upp till var och en vad man väljer att dela med sig av. 


Det som gör mig konfunderad är att man samlar på sig en massa "okända vänner" och sen på något konstigt sätt tror att dom har nån behållning av att veta såna saker.


Vänner och bekanta har säkert behållning av att veta vad deras vänner gör, och tycker och känner, vid olika tider på dygnet, men helt främmande männsikor???


För helt främmande människor är ju faktiskt många av dessa "vänner".... 


Jag som är född misstänksam har ju en annan tanke också...  ingen som tänker på hur lätt sånt här kan missbrukas?  När man tar till sig "vänner" som man inte känner alltså...


Ja, det blir lite struligt det här resonemanget... vet snart inte själv vad jag vill med det    


Men... man godkänner (eller avvisar) ju alltid en vänförfrågan, så man har ju inte fler vänner än vad man själv går med på.... men det är just det.... varför skickar man iväg en vänförfrågan till nån man inte alls känner??


Strunt samma...  ett märkligt fenomen är det i alla fall... Facebook.


Fast visst kan man ha nytta av det. Främst för att hålla kontakt med avlägsna vänner förstås, och sedan kan man ju enkelt skicka info till en grupp som har gemensamma intressen.


Om man nu kommer ihåg att kolla den där gruppen som man är medlem i alltså 


Jag har faktiskt skapat en liten grupp på FB. En sluten grupp för ett litet gäng som ska gå en studiecirkel tillsammans under vintern.


Jätteroligt ska det bli, hoppas jag...  studiecirkeln alltså.... men den där gruppen skapade jag för att enkelt kunna lämna info till alla deltagare, och för att alla ska kunna kommunicera med alla andra snabbt och enkelt. Sånt är ju FB kanonbra till....


Vi får vl se hur det funkar framöver...    




Nu ska det bli spännande att se om bloggen tänker spara mitt inlägg eller om den gör som förut... tar bort allt utom första stycket    


Kanske att det är så att man inte får kritisera FB?  Fast det är ju inte FB i sig jag funderar över, det är ju mer människorna som finns där... en del av dom i alla fall  


Ha en fin dag i solskenet... vi ses kanske på FB..??      



Skapa flashcards