Igår måste det har varit årets varmaste dag här, och då flängde jag runt som en galen känguru hela dan... det om något kan väl kallas dålig planering.   

Såna dagar ska man ju softa och inte göra mer än nödvändigt, det är ju en fördelarna med att rå sin dag själv utan några tider och några plikter att sköta, att man kan utnyttja såna dagar till att bara njuta. Men planeringen är dålig här i huset....

Frampå kvällen var det i alla fall dags för hundarna att få lite uppmärksamhet, och då åkte jag och doggsen iväg så att dom skulle få bada.

Och då åker jag till våra gamla trakter där hundarna kan bada i Indalsälven. Dels tycker jag att det är så fint vid älven, dels är det himla bra för dom att simma där. Det är ju ganska så rejält strömt i älven och det innebär ju att dom, i alla fall ena vägen, måste simma mot strömmen, då blir det lite extra motion.

Salza njöt verkligen av vattnet igår. Vi var vid ett ställe där man med lite fantasi kan säga att det är en liten vik in mot stranden, och så är det två små uddar på varsin sida av den där viken. Det är inga långa avstånd förstås, men "viken" är väl ca 50-75 m bred kanske.... 

Och jag kastade Salzas dummy uppströms så att hon fick simma mot strömmen för att nå den, fast hon fick ju lite hjälp eftersom den också gled med strömmen mot henne. Men sedan hon fått fatt i den så vände hon, och så kunde man se henne i sakta mak, långt där ute i älven,  "segla" med strömmen åt andra hållet.

Hon bara låg och flöt och följde med strömmen, ända tills hon kom till det ställe där hon inte såg mig där jag stod på stranden. Då vek hon av och simmade in mot stranden för att sedan komma och lämna dummyn till mig.

Varenda gång gjorde hon så... det såg ganska så kul ut att se henne lugnt flyta förbi i godan ro...   

Ibsen och hans badande ska vi inte prata så mycket om....  Om jag säger att Salza älskar att bada, och att hon är galen i att hämta saker i vattnet, och sedan ökar jag på det ungefär 5000 ggr... där har ni Ibsens uppfattning om att bada och hämta pinnar.

Nedrans så han stressar upp sig. Men vad gör man...? I den här värmen är det ju himla bra motion och sysselsättning att få bada. Man måste bara beväpna sig med massor av... nånting, vad man nu ska kalla det... för att stå ut med hans skällande och hans stressande utan att själv bli superstressad av hans agerande.

Hundarna njöt i alla fall av att få svalka av sig och få lite motion trots värmen. När dom började flåsa lite smått, trots att dom badade i iskallt älvvatten, då antog jag att dom fått nog med motion... så då ägnade vi oss istället åt att inviga de nya konerna jag köpt.

Jag köpte ju orange koner med orange band just för att det sägs att det är den svåraste färgen för hundarna att se när dom placeras i grönt gräs. Men det vete sjuttan....

Jag ställde ut den där rutan och sen så gick jag och rastade hundarna lite. När vi kom tillbaka så fick Ibsen vänta i bilen och så satte jag upp Salza för att skicka henne till rutan. Och därifrån där vi stod så syntes de två främsta konerna och den främre kanten. Resten av rutan såg vi inte eftersom gräset var så pass högt.

Salza rusade iväg mot rutan, stannade till framför kantbandet, tittade på mig, tittade på bandet, och tog sedan ett par steg över kantbandet, in i rutan. 

Det såg ganska så kul ut, hon klev väldigt demonstrativt över kantbandet. Det var ju inte precis det utförandet jag ville ha, men skit samma... det såg roligt ut. Men inte sjuttan hade hon nåt svårt att se varken koner eller band inte.

Jag brukar ju aldrig markera kanterna på rutan när vi tränar. Jag är för lat för det.... och det har aldrig varit några problem sedan när vi tävlat. Kanske var det just det som fick henne att göra som hon gjorde, ovanan vid en markering där i just den situationen. Ja, inte vet jag...  det såg i alla fall kul ut.   

Nästa skick gick som vanligt... d.v.s bra. Då skuttade hon direkt in i mitten av rutan.

Men sen så åkte vi hem, både hundarna och jag var ganska så nöjda med dagens aktiviteter då.

Idag är det också soligt och varmt, men jag tror inte det blir lika varmt idag som igår. Och det tycker jag är bra....

Jag gillar inte när det är så varmt att man inte orkar göra varken det ena eller det andra. Jag vill kunna träna hund, och jag vill  kunna ta promenader utan att både hundarna och jag får värmeslag...  eller en cykeltur med hundarna.  I den här värmen går inget av det så bra.....  jag röstar för att det ska vara lagom varmt ute.

Fast... om drygt 3 månader börjar det väl snöa här kan jag tro.. jiiippiieee    

... eller förtydliga eller nåt....

För nån vecka sedan fick jag ju ett telefonsamtal från en av stadens tidningar. Dom hade sett en skrivelse som jag skickat till kommunen (allmän handling, ni vet) , och nu ville dom prata vidare om det.

Och dom ville ta upp det i tidningen just för att så många fler än jag hade skrivit till kommunen om samma sak.

Och det saken gällde var fler hundlatriner längs gångvägarna här i Granloholm.

Det är dåligt med ställen där man kan slänga bajspåsar. Det är långt emellan dom, och det är massor av hundskit längs gångvägen, kanske just på grund av att ingen vill gå och bära en bajspåse i upp till ett par kilometer innan man finner nånstans att slänga den.

Ungefär så skrev jag till kommunen, påpekade också att det är ett stort irritationsmoment för alla de som inte gillar hundar. Och påtalade också att förutom alla de hundar som bor i området, så är det många "utsocknes" åker hit för att gå med sina hundar, just för att det finns så många fina gångvägar att välja på.

Och som ett av många exempel tog jag Sticksjön. Det är en dryg kilometer runt den lilla sjön, och massor av folk går där under alla årstider. Massor med människor och masor av hundar... och många kommr åkande dit, ställer sin bil vid parkeringen och går rundan runt sjön för att sedan åka därifrån igen.

Och det är ju helt OK, men det finns inte en enda hundlatrin på vägen runt sjön, så jag antar att de flesta struntar i att ta upp när deras hundar lämnar en hög efter sig. 

Och tyvärr så tog tidningen fasta på just det promenadstråket när dom skrev om det här. Det finns ju många ställen där det är väldigt mycket mer olämligt med högar av hundbajs, än just runt Sticksjön.

Och ni som bor här i trakten tyckte säkert att jag är lite knepig när jag klagar över just det i tidningen. 

Men det var tidningen som vinklade det så... inte jag. Min skrivelse handlade i första hand om övriga gångvägar här i området, där tycker jag det är befogat med fler hundlatriner.

Men som sagt, tidningen vinklar det som dom vill......  och kommunen har sagt nej till att sätta upp fler latriner, så det hela var till noll nytta.

Men nu har jag i alla fall förklarat mig lite, har haft en känsla av att det som stod i tidningen gav ett litet löjes skimmer över det hela.    

Idag har jag klippt Ibsen, och jäklar så jobbigt det är. Han är ju så stor, och jag har inget trimbord som han ryms på. Inget bord som jag kan justera i höjd alltså... så han får stå på ett vanligt bord, och då blir han för hög för mig.... jag får jobba med armarna uppåt nästan hela tiden. 

Och i en paus när klippmaskinen behövde kylas av lite, så kammade jag igenom Salza. Nedrans så mycket ull hon hade i pälsen, trots att det inte var så länge sedan jag gav henne om omgång på trimbordet.

Och när alltihop är klart, långt om länge, då gäller det att städa efter oss också... kul, kul.  

Och så har jag en fin liten sax som kostade en smärre förmögenhet att köpa. Och frånsett att den var svindyr så är den också kanonbra.... och på golvet ute på uteplatsen (inte den nya, utan den på andra sidan huset) där jag står och klipper hundarna, där är det bräder på golvet, och det är tyvärr ganska så brett mellan bräderna.

Förra gången jag klippte Ibsen sparkade han till min fina sax, som låg på bordet,  så att den ramlade ner genom en sån där springa i golvet.  Då lyckades jag med list och envishet få upp den igen....

Idag tänkte jag slippa såna bekymmer och höll saxen utom räckhåll för Ibsens ben, men tror ni inte att jag själv lyckades klanta mig så att saxen föll ner genom en sån där springa igen.   

Och jag fattar inte hur det kan gå så lätt för en sax att ramla ner i en sån där springa. Den är exakt så bred att saxen går ner... och en sax är ju spretig, men nog sjuttan så ploppade den raka vägen ner genom golvspringan i alla fall.

Och idag förtvivlade jag nästan. Nu hade den ramlat ner där det var mycket längre ner till marken, och jag försökte och försökte och försökte utan att få upp den.

Men är det nåt jag avskyr så är det uttrycket "det går inte!" så jag gav mig ju inte.... och efter lång tid och många svordomar och mycket möda så hade jag min sax i handen igen.

Nästa gång jag klipper Ibsen är det tredje gången gillt. Tappar jag ner saxen i en sån där springa då också så lär jag inte få upp den igen... man ska ju inte utmana ödet hur många gånger som helst.

Och jodå... jag har lagt ut ett stort plastskynke på golvet där jag står och klipper, bara för att det ska bli lättare att få bort allt hår sedan. Men den där jäkla saxen tog liksom avstamp på plasten och hoppade iväg till sidan om, där det ingen plast fanns...    

Jag kanske ska hänga den i ett snöre runt halsen nästa gång....

Vi har varmt här idag... jättevarmt. Egentligen borde jag åka och bada med hundarna idag, men jag vet inte om jag har nån lust. Det är en bit att åka, och det blir pytonvarmt i bilen.    Fast det är väl egentligen ännu mer pytonvarmt att gå promenad här hemma förstås...   ja, vi får se.  Jag ska fixa middag och så först, så får vi se sedan.

Jag ska hämta ett paket också. Jag har skickat efter koner med band emellan. Ni vet säkert vad jag menar... koner som ska användas till att träna rutan, och  där man fäster ett band mellan konerna så att man dels får exakt rätt avstånd mellan konerna dels kan (förhoppningsvis) se när hunden är innanför kantlinjen på rutan.

Svindyrt var det förstås, det är ju allting som har med hundträning att göra, men eftersom jag har klantat mig miljontals gånger när det gäller att se om Salza är inne i rutan så kan det kanske vara värt pengarna.

Näe, ingen idé att sitta här och babbla om ingenting.. ska preparera mig med några värktabletter så att halsen slutar göra ont en stund, och sen ska jag kanske göra lite nytta igen. Fast jag har egentligen varit jäkligt nyttig nästan hela dan idag...  

Ha det gott i sommarvärmen!!     

Har varit till doktorn idag... med mitt halsonda. Men det är obotligt, inget att göra något åt... 

Det vill säga... det är ett virus, inga bakterier, och då får man bara försöka överleva tills det går över.  Det är väl antagligen så att jag har blivit smittad två ggr.... jag höll ju på att bli bra för 14 dagar sedan, men sen började det om... en ny smitta då antagligen. 

Jaja, jag börjar nästan vänja mig vid att ständigt ha ont i halsen och lite feber nu... kommer väl att sakna det den dagen det är borta kanske...   

Idag har vi i alla fall sol och varmt här, pottvarmt till och med. Och det innebär att dagens hundpromenad kommer att få vänta till senare idag. Jag orkar inte gå i gassande sol på gångvägarna här i området. Och idag orkar jag inte heller åka nånstans.... det är jobbigt med feber när det är varmt ute.   

Salza är inte speciellt förtjust i värmen heller. Hon drar  ner på tempot en hel del på våra promenader om det är soligt och varmt. Men hon gillar att ligga i solen och sova.... och på vår nya uteplats har hon möjlighet till det eftersom vi ofta har dörren öppen dit ut när det är varmt.

I morse tog hon sig en tupplur efter frukosten.... men enda stället där det hade hunnit bli sol så tidigt var på trappsteget, så där la hon sig då.

Hon sov gott där en lång stund....   

Jag vet inte längre om det är min dator eller vår uppkoppling som är knäpp....? Fast jag misstänker att det är båda delarna...    Jag tappar ganska så regelbundet kontakten med nätet, och dess emellan hänger sig min dator. Fast jag vet också att det ena kan orsaka det andra så att säga.... när man tappar kontakten med nätet så kan datorn hänga sig. Så om felen hänger ihop eller om dom jobbar och sliter var för sig, det vet jag inte.    

Sabla irriterande är det i alla fall......  mitt uppe i nåt så slutar alltihop att funka. Sånt kan säkert orsaka en hjärnblödning eller nåt, om man inte är så himla lugn och avstressad som vad jag alltid är förstås..    

Igår var jag i alla fall ute och tränade lite lydnad efter vår promenad. Och hon kan sina moment, lilla Salzan. Men sen så finns det ju saker som behöver finslipas förstås...  och egentligen skulle jag väl ta tag i dom, men jag vet inte riktigt om jag känner för det.    Jag är egentligen ganska så nöjd med det hon gör, när hon gör som hon gör nu....    

Men nåt som verkligen irriterar mig.. fortfarande... är alla dessa hemsidor som inte är uppdaterade, eller som har länkar som inte funkar. Och nu tänker jag inte på privata hemsidor, dom är det ju nästan ingen som uppdaterar länge, och det är ju naturligtvis upp till var och en.

Nej, jag tänker på hundklubbars hemsidor.... så många det är som inte har aktuella uppgifter, eller som har länkar som inte funkar....    

Dom kan väl nöja sig med en sida med kontaktuppgifter bara då... och inte vara så jäkla ambitiösa när dom lägger upp sidan, och sen inte bry sig om att uppdatera den. 

Tävlingar och tävlingsresultat enbart från 2010... styrelseuppgifter för 2010 o.s.v....   det ger ett jäkla dåligt intryck tycker jag.

För att inte tala om såna sidor där det står att sidan håller på att göras om, därför uppdateras inga uppgifter.... det är bara det att så har det stått det senaste halvåret.  Urdåligt....   

Jag är en sån där jobbig människa som tycker att ska man göra något, så ska man göra det ordentligt, annars kan det kvitta....

Och jag kan reta mig till vansinne på de hundklubbar som i sin vägbeskrivning enbart anger GPS-koordinaterna till klubbstugan....   Tror dom verkligen att alla har tillgång till en GPS??? Visserligen är det många som har det idag, men trots allt inte alla. Och många kanske vill ha en vanlig vägbeskrivning dit.... kan man inte kosta på sig båda delarna???

Mycket gnäll idag, men då och då måste jag få lätta på trycket lite. Jag kan ju inte vara så där himla snäll och intetsägande    varenda gång jag skriver här i bloggen.

Pratade hundträning (vad annars?) med en bekant igår, och vi var rörande eniga om att vi måste lära våra hundar att "orka jobba".  Det vill säga... att jobba trots att det inte känns så himla motiverat, och att det kanske tar emot lite för att hunden t.ex börjar bli trött.

Eller att man har varit ute i skogen och gjort den roliga specialen, och sedan när det är dags för den "tråkiga" lydnaden... då vill/orkar inte hunden längre och gör dåliga poäng.  Och det köper föraren dessvärre också....

Han/hon är trött, det var ett jobbigt spår, en jobbig sökruta, en tuff rapportsträcka... han/hon orkade inte på lydnaden.

Skitprat vill jag säga om sånt. Då är hunden helt enkelt feltränad....  både med tanke på momentträning och konditionsträning.

Det är väl helt enkelt ofta så att föraren tycker att skogsträningen är roligast, och överför den glädjen på sin hund. Därför blir lydnadsträningen sedan lika tråkig för hunden som vad föraren ofta tycker att den är.

Så då måste man lära hunden att vilja/orka jobba även om det tar emot och det finns sånt som är roligare.

Och hur man gör det måste man förstås anpassa till varje individ, men det är viktigt att man gör det om man vill ha en hund som jobbar bra även "dåliga" dagar.

Lär sig hunden att den bara behöver jobba när den tycker att det är roligt, då är man illa ute. Hunden ska lära sig att jobba när föraren så vill, även om det tar emot.

MEN... och här kommer det viktiga... man måste hitta "knepet" för att förmå hunden att göra så... och att göra det med glädje trots att det tar emot. Och det är nog där man sållar agnarna från vetet tror jag.... när det gäller duktiga och mindre duktiga hundförare alltså.

Man når inga framgångar med att tvinga hunden till något, det gäller att använda hjärnan och vara lite smartare än sin hund... att få den att vilja nåt den egentligen inte vill, och att dessutom tycka att det är kul. En utmaning som heter duga....

Men fixar man det, så kan man sedan i lugn och ro ge sig ut och tävla i den fasta förvissningen att hunden gör sitt bästa, även om den just den dagen inte är i kanonform.   

Och detta är alltså skrivet av nån vars självförtroende fick sig en rejäl knäck på den senaste tävlingen.    Då när min lilla Salza, som alltid, alltid gjort sitt bästa även om hon inte varit i form... helt enkelt strejkade.   

Men det säger ju alltså mer om min slarviga och ogenomtänkta träning,   än om Salzas kapacitet och förmåga. Jag borde nog (ibland i alla fall) leva som jag lär.... 

Nu ska lilla Salza i alla fall få en stunds hjärngympa genom att hämta sina saker som vi satt namn på.  Det där med att lägga dom i en stor hög, det är svårt det  

Ja, inte att lägga dom där, men det är svårt för Salza att hitta den rätta. Hon måste ju rota runt bland alltihop och då är det lätt att råka ta fel sak. Men vi gör det ju för att hon ska få anstränga de små grå en stund, så det är ju bara bra att det klurar till sig lite.

Hoppas ni har en bra dag idag också. Här har vi nästan sol nu, skönt efter två dagar utan sol!    

var jag i går kväll när jag skjutsade vårt besök hem (ja förutom mina passagerare då förstås    ) .  Jag såg inte en enda bil eller en enda människa ute...  och jag körde ändå där det i vanliga fall alltid är trafik och folk i rörelse.

Regnet hade upphört för länge sedan och det var skönt ute... men inte en människa eller bil så långt ögat nådde. Jaja, hoppas folk är lika pigga på att hålla sig borta från bilen nu på förmiddan.... bakfylla bakom ratten är inte så kul.  

Och återigen så slås jag av hur märkligt det är att vi bor i ett stort bostadsområde med massor av folk runt omkring oss, och under en sån här "afton" så hör man inte ett ljud från grannar och närboende. Tyst och stilla överallt....  ja, jag klagar inte, det är ju bara bra, men lite märkligt tycker jag. Alla åker väl ändå inte hemifrån....  eller också gör dom det. Eller också är det fler än vi som "firar" väldigt sparsamt..    Eller kanske var vi de enda som var hemma i hela området?    

Idag har jag i alla fall megaont i halsen. Det har nog utvecklats precis som jag var rädd för... till halsfluss. Jag måste gå till doktorn på måndag...  

Men det är så typiskt mig....  Det blir nästan alltid halsfluss av vanligt halsont när det gäller min hals. Jag har haft ont i drygt 14 dagar nu, och de senaste dagarna har det förvärrats rejält. Det är inget kul längre nu....    krafterna räcker inte till så mycket när man inte är frisk.

Fast när man har ont i halsen ska man var försiktig med att anstränga sig har jag lärt mig nån gång. Och jag tror inte att den där promenaden häromdagen,  då jag blev både genomvåt och kall, var så nyttig.

Men skit samma...  även om det är jobbigt med halsfluss så tror jag inte att det är nån som har dött av det....     

Idag ska jag i vilket fall inte göra så mycket. Är man sjuk så har man rätt att ta det lugnt tycker jag... i alla fall så länge det inte gäller livsviktiga saker som ska göras. Och här finns det inga livsviktiga saker just idag... 

Men först ska jag käka frukost, om jag nu kan klara av att svälja nåt. Lite fil med jordgubbar kanske kan gå bra... och sen kan jag kanske offra mig och försöka få ner lite av tårtan som är kvar sedan igår...    

Ha en bra dag idag!!!

... solen och midsommargästerna. Misstänker att gästerna dyker upp först  

Det regnar och regnar och regnar, och rätt som det regnar så kommer det en skur. Skulle försöka gå ut och rasta hundarna lite mellan två skurar tänkte jag, men det är inte så lätt, uppehållet mellan skurarna är minikort.

Och så roade jag mig med att kika runt lite här och där på nätet, och inser att man ska äta både midsommarlunch och midsommarmiddag idag. Hur ska man orka det då?? Här blir det nån sorts sammanslagning av båda....

Ungefär som på julaftonen... då orkar vi inte heller äta både jullunch och julmiddag...    

Men idag blir det jordgubbstårta till kaffet efter maten, det brukar det inte bli på julaftonen.    

Ähh, jag gillar inte långhelger, eller storhelger, eller vad man ska kalla dom här helgerna. Midsommar går väl an si så där, men annars är jag mest tacksam när såna här helger är över.

Jag var i alla fall till affären och köpte jordgubbar i morse, och då köpte jag en ny leksak till Salza. Så nu ska vi utöka hennes ordförråd, eller hennes ordförståelse kanske man ska säga. Och hon har redan lärt sig vad den nya leksaken heter... Räven.

Så nu kan hon: mattes sko, mattes andra sko, vovven, ormen, foten, handduken, zzzebran, bollen och så räven.

Och nu är jag så elak att jag lägger dom allihop i en stor hög, och så får hon rota fram den rätta därifrån. Det är mycket svårare än när dom ligger utspridda en och en på golvet eller marken....   

Näe, nu håller det tydligen upp en liten stund, ska passa på och rasta hundarna lite innan middagsgästerna kommer.

Ha en riktigt TREVLIG MIDSOMMARAFTON allihop!     

Idag på promenaden blev vi överraskade av ett riktigt skyfall, Ingen regnskur, utan ett skyfall.... regnet bara vräkte ner och vi var mitt ute i skogen.

I och för sig gör det väl inte så mycket att bli våt, inte när man sedan kan åka hem och ta på sig torra kläder igen, men vi får väl se vad min onda hals tyckte om det hela....

Men jisses så jobbigt det var med glasögonen...

Jag har ju progressiva glas, och när det vräkte ner regn som la sig på både utsidan och insidan av glasögonen, då blev omvärlden alldeles förvriden.

Precis som när man tittar genom ett bubbligt glas eller så, och det var verkligen inte lätt att gå på en ojämn smal skogsstig när man inte såg vad man satte ner fötterna på. Och hundarna såg ut som några märkliga förvridna monster när jag tittade på dom...

Att torka av glasögonen gick inte, och att ta av dom går inte heller, för då ser jag inget alls....   Ja jisses, det var en vådlig färd.

Och när vi bara hade några hundra meter kvar till bilen så såg jag på Ibsen att det hände nåt på stigen framför oss. Och där stod en stackars människa, också med glasögon, och hon visste inte var hon var, hon.  Hon skulle tillbaka till sin bil som stod på en parkering bortigenom, men hon såg inget genom glasögonen, sa hon, och hade tappat riktningen.  Hon visste inte åt vilket håll  hon skulle gå när det fanns flera stigar att välja på....

Tänk så det kan bli av en störtskur med regn..     när vi kom hem så hade den nästan upphört.

Vet ni att snart har vi snö här igen? Om tre månader redan, kan det mycket väl bli snö ute...  den där sommaren den är vådligt kort den..    

Det är redan midsommar, och sen hinner man inte blinka förrän hösten är här igen. Visserligen gillar jag hösten, men jag gillar inte att snön kommer så tidigt som den gjort de sista åren.

Känner nästan lite panik av att tänka på att det kanske blir en lika jäklig vinter igen, som det var förra vintern....  så det bästa är ju att inte tänka på det nu då. Det man inte kan påverka ska man inte offra krafter på....  det försöker i alla fall jag leva upp till.  Men det ÄR faktiskt inte så långt tills snön kommer...

Det är inte fönuftigt att bo nånstans där det är vinter 6 månader om året när man inte tycker om vintern....

I morgon, när det är midsommarafton, vore det trevligt att sitta ute i solen och äta, men ser man på väderrapporten så ska det regna här.  Det blir väl som på den där reklamfilmen då kanske.... ut med det dukade bordet, in med det när det kommer en regnskur, ut med det igen när det håller upp... o.s.v

Har läst några böcker på sistone där handlingen utspelar sig en bra bit tillbaka i tiden. På den tiden då kvinnorna var mindervärdiga varelser som betraktades som mindre vetande, och där männen var dom som styrde och ställde.

Vet ni att jag tror att det fortfarande finns massor av män som tycker så... dom har bara insett att dom måste försöka kamouflera dom där tankarna lite numera.  Men det där med att vara "herre i sitt eget hus" och att vara den som för hushållets talan utåt, det är väl den sortens tänkande det?

Jag är nog av den uppfattningen att alla vuxna människor har en egen åsikt om det mesta, och dessutom rätt att framföra den, oavsett sammanhanget, men så tror jag inte att alla tycker.

Jodå, när dom pratar om det så tycker dom så, men ord och handling är inte alltid samma sak.... det ser, och hör, man tyvärr ofta.

Jaja, det ligger väl några komplex där i botten nånstans och skvalpar omkring, så man ska väl inte bry sig....

Nu ska jag i alla fall gå ut i köket och kolla hur det går för den ingefärskryddade skinksteken som står i ugnen. Hoppas den är färdig snart... jag tror inte att jag har ätit något sedan frukosten kl 8 i morse, magen påstår i alla fall att den är hungrig nu.     

Hoppas att ni alla får en trevlig midsommar... utan regn och med massor av solsken.   

Japp... igår satt jag här igen och skrev och la in foton... och så sparkade skiten bakut igen och inget av det gick att spara. Nu gör jag ett nytt försök... jag avskyr att låta datorer eller annan teknik besegra mig.   

Igår skulle jag ju kompensera hundarna  för alla dom där timmarna i bilen, då när vi var ute på den där regniga trippen i förrgår.

Så igår laddade vi för en långpromenad. Ingen sol direkt, och det blåste som sjuttan... bättre promenadväder kan man inte önska sig. Inte jag i alla fall    

Fast hundarna förtvivlade nog när de var tvungna att sitta och bli fotade innan vi gick.... de ser inte så himlans glada ut.

Och vi hade en bit att gå på tråkiga gångvägar innan vi kom till grönare marker...  

Men på vägen till skogen vi passerade den lilla sjön som ligger här, och såg den här lilla familjen. Salza var minst sagt intresserad, tur att hon är lydig så att hon lät bli dem...

Men sen kom vi ut i grönsakerna ordentligt....

Först måste ju Salza käka lite gräs, men sen blev det lite poserande...

Och sen kom vi äntligen till skogen....

Och vi gick, och gick, och gick....  och så kom vi till en stig-korsning

Jag vill gå häråt! sa Salza        

Nähä, sa Ibsen. Vi går häråt!!

Vilken väg ska vi ta, matte? Vi går åt MITT håll....

Men matte bestämde och vi tog det tredje hållet... jag hade nämligen ett speciellt ställe i åtanke... och när vi kom dit så uppskattade hundarna verkligen det.

Det sörplades vatten väldeliga, och det plaskades ännu mer... och efter ett tag fick Salza ett stollryck och for runt som en galning med Ibsen efer sig.... kul!  

Så småningom gick vi vidae, och nu bar det uppför, och uppför och uppför....

Hundarna hade inga trötta ben direkt, men nu hade vi gått långt och mina ben började kännas.        

Så vi tog en paus för lite posering igen....

Och sen knatade vi vidare genom skogen, riktning hemåt.

Och när vi kom till bebodda trakter igen, så kände hundarna igen sig, och då gick det mycket målvedvetet i rask takt hemåt.    Dom var nog ganska så nöjda efter ett par timmar ute i skogen...

Fast....  när vi kom till nästa korsning så tvekade dom i alla fall. Ena vägen leder hemåt, tar vi den andra så börjar vår runda nästan om igen. Och dom såg inte ut som att det var självklart vilken av vägarna vi skulle ta....

Men nu var i alla fall jag trött och vi valde vägen hemåt....  

Att gå med hundarna i skogen, utan att se en enda nmänniska (jo, vi såg en människa och en hund) det är avkoppling för mig det.  Och det känns himla bra när man sedan kommer hem och ser att hundarna är nöjda och belåtna, och slänger sig ner på golvet för att vila lite.

Att Salza sedan en stund senare fick ett spel och började röja runt med ett av sina mjukisdjur, det är ju en annan sak det...   Hon är kanske som sin matte... hon behöver kanske såna där långturer i vår vackra natur för att må bra.

Idag blir det dessvärre ingen långtur. Idag har vi lite plikter som ska uppfyllas, och dessvärre har mitt halsonda blivit värre igen.   Jag mådde pyton i natt och halsen känns inte alls bra idag....  Enda fördelen med att ha halsont är att man inte vill äta.   

Hoppas i alla fall att ni har en bra dag framför er!!!