Tedsams blogg

Alla inlägg under april 2012

Av tedsams - 30 april 2012 10:54




…. och med tanke på en av kommentarerna. Jag har också hört det där lite "nedlåtande" tonfallet när det pratas om rallylydnad. Men jag är ju som ni vet lite gås-aktig och bryr mig inte så mycket, förutom att jag lätt kan dra paralleller med då lydnadsproven kom igång, och när agilityn började.



Det finns förhoppningsvis ingen människa idag som tror att det är enkelt med agility, eller? Gör man några hinder då och då bara för att sysselsätta hunden en stund så är det ju en sak, men den som satsar "på allvar" och vill tävla med sin hund upptäcker snart att det minsann inte är nåt som gör sig av sig självt.



Men när agilityn var ny som gren….  jisses så många nedlåtande kommentarer det kom från alla håll…. och allra mest från dem som aldrig ens provat på.



Och lite längre tillbaka så var det lydnadsproven som fick stryk. Lydnad tävlade bara de som inte dög till nåt annat…. Det sågs lika mycket över axeln då som vad agilityn gjorde lite senare.



Nu är det ett fåtal hundar och förare som når framgång i elitlydnaden, där får minsann varken halvdana hundar eller halvdana förare några framgångar. Och många, många av dom som tittar lite snett på lydnadshundarna kommer inte själv ens i närheten av en sån lydnad som lydnadsproven kräver.



Och nu är det rallylydnadens tur….. Fast det kan ju vara så att det stadiet redan passerat söderöver där sporten är stor. Här uppe ser och hör man i alla fall många roliga kommentarer…   



Nästan allra roligast var den person som inte ville träna rallylydnad för h*n ville inte lära sin hund att gå på höger sida för det kunde "förstöra" i den andra grenarna.



Jag hade liksom ingen lust att ta den diskussionen där och då, så jag sa bara lite försiktigt att: "Tja, det är ju liksom inte det första man lär hunden när det gäller rallylydnad, du kan väl träna andra moment?"



"Nej, när jag tränar nåt så siktar jag på toppen, och i rallylydnaden måste hunden i så fall kunna gå på höger sida, och jag vill inte lära den det. "



Detta sagt av en människa som tränat hund i många år, tyvärr med lite halvdana framgångar, men vem är förvånad? Om man inte inser att hunden bara blir bättre och bättre ju mer den lär sig, då kommer man aldrig nånsin till toppen… oavsett gren.



Fast… det var naturligtvis inte det som var kruxet…. det var bara ett svepskäl. Det är ju inte tillräckligt häftigt med rallylydnad än så länge.

   


Det är bland annat därför jag gärna skulle vilja ha en tävling med alla klasser här uppe. Då kan folk få se att rallylydnad minsann inte är nåt som gör sig självt, eller att det är något fjompigt enkelt som gäller.

  

  


För jag måste väl erkänna att nybörjarklassen inte är nån större utmaning om man tränat lydnad tidigare, men det har ju inte alla… och för dom är det så klart en utmaning. Och själva tanken med rallylydnad är ju att ALLA ska kunna delta och lyckas och få känna sig duktiga. Det ska vara överkomligt för alla, även för dom som inte är några utpräglade tävlingsmänniskor…. och även för dom som har en ras som vanligtvis inte gör sig så bra på tävlingar.


 


Jag själv ser med stor förväntan fram emot ytterligare två kvalificerande resultat i nybörjarklassen så att vi kan få tävla i fortsättningsklassen sedan. Redan där börjar det bli lite knöligt…. och det är ju kul.   



Men, men… vem vet vad som händer. Det är lätt att göra bort sig också, kanske tar det sin lilla tid med dom där tre kval-resultaten.

  


Nog tjatat om rallylydnaden för den här gången. Men sanna mina ord….. om några år är det nog ingen med minsta lilla vett i skallen som tittar nedlåtande på rallylydnaden heller.

   

   


Men jag är ganska så fascinerad av att det alltid är dom som inte tävlar, som har mest åsikter om att tävla med hund.



Man måste inte alls tävla med sin hund, men om man väljer att inte göra det så kanske man ska ligga lite lågt i vissa diskussioner. Teori och praktik är ju trots allt inte alls samma sak….    

  

  


I dag är det Valborgsmässoaftonen, och i mitt förrförra liv var det alltid förknippat med lite kalas och släktträff och så… så är det inte numera.



Det blir inget speciellt firande här hos oss idag, och imorgon är det kursdags så då blir det några timmar på klubben. En ganska vanlig helg alltså… trots att det är en "ovanlig" helg…. måndag o tisdag brukar ju inte vara helgdagar så speciellt ofta.

  


Fast det är ju ingen helgdag idag förstås, bara i morgon… men eftersom det är en klämdag i år så är det nog långhelg för många. Som jag så ofta sagt tidigare… en av fördelarna med att arbeta, är att man då uppskattar helger och ledigheter på ett annat sätt än när man går hemma varje dag.

  

  


Hoppas ni får en trevlig Valborgsmässoafton, med en fin brasa och lite annat trevligt!   

   

   


 


 


ANNONS
Av tedsams - 29 april 2012 17:31


Eftersom jag har gjort min examination som rallylydnadsinstruktör den här helgen (jo då, jag blev godkänd   ) så tar vi det här med rallylydnad först då.



Nej, man springer inte i rallylydnad, inte mer än vad man gör i ett vanligt lydnadsprogram i alla fall. Rallylydnad är ett missvisande namn tycker jag. De flesta tror att det är farten man syftar på när man kallar det rally….



Och så är det ju inte, det är istället att jämföra med rally= kartläsare och förare. Så länge man håller sig i rörelse så kan det liksom inte går för sakta, till skillnad från t.ex lydnaden där det helst ska vara maxtempo på allting.



Och en annan missuppfattning är att det är lite fjantigt lätt eftersom man får uppmuntra och berömma och hjälpa hunden under tiden man går en bana.



Tro mig… jag har sysslat med hundar och hundträning sedan tidigt 70-tal, och det finns inget löjligt lätt över rallylydnad inte. Men det är med det som med allt annat, vissa moment är lätta, andra lite svårare… men som helhet är det inte alls lätt. I alla fall inte när man passerat nybörjarklass…..   



Och det är absolut inte lätt att "tänka om" från vanlig lydnad till rallylydnad, varken för hund eller förare.  

  

  


Idag hade jag med mig Ibsen också, och vi agerade elever för ett par instruktörer som skulle examineras. Och Ibsen var duktig idag. Han klarade av att fokusera, och han är egentligen mycket enklare att jobba med än Salza.


Salza tänker, och hon "kan själv". Ibsen gör bara det han blir tillsagd att göra, och det är en stor fördel när det gäller sånt här.



En annan missuppfattning som jag blev påmind om idag, är att det finns många som tror att en hund som morrar är "farlig".    



Ibsen morrar ju gärna åt okända människor, samtidigt som han gärna vill bli klappad av dom. Och jag såg idag att det faktiskt fanns instruktörer med i vår grupp som reagerade som om dom trodde att Ibsen var en farlig hund.



Inte så bra, en instruktör bör kunna läsa av en hund bättre än så. Och bör dessutom ha lärt sig att det inte är en sanning att alla morrande hundar är farliga. Att "vanliga" människor kan tro så, är en sak… men såna förutfattade meningar får inte hundfolk ha.  


  


Äh, vi skiter i missuppfattningarna… tror i alla fall att jag ska se om jag kan få Ibsen startklar i nybörjarklass, det är nog nyttigt med lite hjärngympa av den sorten för hans del.



Solen skiner idag, men vi har till och från frusit i alla fall. Opålitligt väder kan man väl säga… men det ser trevligt ut när det är solsken.  



Och när vi var klara på klubben då åkte jag ut i buskarna med doggsen. Och när jag nu ser vitsipporna blomma bland vita björkstammar i grässlänterna, då njuter jag alldeles våldsamt mycket.  



Det är den minnesbilden som får mig att överleva vintern tror jag….

  

  


Mindre kul var det ju att se att ett av våra bästa promenadområden har drabbats av en våldsam avverkning.

  

  

    


Hundarna skuttade som galningar förstås, men för mig gick det nästan inte att komma fram, så jag får nog inse att det bara är att glömma det området framöver. Tråkigt…


Nu, medan jag skrivit det här, så har den bantande Salza desperat letat igenom leksakslådan efter märgben. Det ligger några avgnagda såna där, och hon har plockat fram ett i taget och kollat om det finns nåt ätbart på det. Hittade hon inget att gnaga i sig, så hämtade hon nästa och kollade det. Och när hon konstaterat att inget av dom gav nåt ätbart så gick hon fram till mig, puffade mig på benet och tittade sedan uppfordrande på mig: Hämta ett nytt ben, matte!! 


Och snäll som jag är så fick dom förstås var sitt....   

   

    

ANNONS
Av tedsams - 27 april 2012 11:04


… jag blir så jäkla trött på mig själv.   Varför kan jag inte bara låta saker och ting vara???



Satt och roade mig med att kika på SBK Tävling, det finns mycket kul att titta på där om ni inte redan upptäckt det…   



Men… jag vet inte om jag skrivit om det tidigare kanske… den där rasklubben som anordnar en officiell rallylydnadstävling, men tävlingen är öppen enbart för den egna rasen, den förbryllar mig.   



Om jag nu förstår vad jag läser, när jag läser regelboken, så är en officiell rallylydnadstävling öppen för ALLA hundar, oavsett ras eller registrering.



Hur kan då en rasklubb säga att enbart hundar av den egna rasen får delta?????



Får man göra så, så öppnar det många möjligheter, inte minst med tanke på att det inte är helt ovanligt att folk blir bortlottade från rallytävlingar ibland.



I lydnaden skall ev. lottning göras bland alla anmälda hundar, oavsett klubbtillhörighet. I alla fall så står det inget om nåt undantag i regelboken.



I brukset skall medlemmar från den egna klubben (arrangerande klubb alltså) ges företräde vid lottning, utom i elitklass.



Och hårddrar vi då det här så skulle en brukshundklubb, eller rasklubb, mycket väl kunna anordna ett officiellt bruksprov enbart för egna medlemmar. Och det kanske sker också, är kanske till och med troligt i vissa fall… men ingen klubb är väl så dum att dom utannonserar det i samband med inbjudan???   



Vi inbjuder till tävling i Lägre och Högre klass spår… men enbart medlemmar i Knäppköpings Brukshundklubb får delta.



Näe, då utannonseras det nog som en vanlig tävling, och så bestämmer man sedan att vi har bara möjlighet att ta 5 tävlande… och titta!!! Så lustigt, det är 5 anmälningar här från våra egna medlemmar, då måste vi tyvärr lämna återbud till de övriga 25 som anmält sig.   



Men i rallylydnadsreglerna står det inget om att egna medlemmar har förtur vid en eventuell lottning, så jag kan inte på något vis se att det är rätt att begränsa vilka som får delta när det är en officiell rallytävling.



Man kan kanske skriva att deltagarantalet är begränsat, och så lottar man och lämnar återbud till alla utan 5 st…. av den egna rasen… men det går ju inte heller, om man följer regelboken. Det står ju inget om något undantag när man lottar….

  

   

Och jag får inget svar från "de ansvariga" när jag ställer den här frågan till dom…. och det retar mig minst lika mycket.



Det är ju det där med att svara på mail, ni vet….. skippa mailadresser på hemsidorna om det ändå inte är nån som svarar på mailen.



Jo… just det ja…. jag önskar verkligen att jag kunde låta bli att bry mig.

    

  


Näe, nu vet jag vad jag ska göra de närmaste timmarna i alla fall… Känner mig lite avslagen idag och har ingen direkt lust att göra något alls. Men nu dök det upp nåt i alla fall…



Och eftersom jag är bort hela helgen så är det lika bra att sätta igång… Ibsen ska friseras.

  


Om det vore nån idé att ha en önskelista på sånt som jag verkligen önskar mig, så skulle nog ett höj-och sänkbart trimbord så överst på den listan tror jag.



Ibsen är hööög, och när han står uppe på ett bord så får man jobba med armarna högt upp för att kunna göra det som ska göras… inte alls bra.



Men skit samma… så är det och det är inget att göra något åt.

  


Så… full fart mot Sherwoodskogen då… eller…. full fart mot klippmaskinen och saxarna var det kanske istället. 

    

  


 


Av tedsams - 26 april 2012 13:41




…. och en regnig torsdag till och med.    Inte så himla kul, men det är ju strålande väder på ingång sägs det, och det ser vi fram emot.   

  


Min rygg och jag är inte så sams idag, men det är ju inte så ovanligt. Kanske att den påverkas av regnrusket…  

  


Idag har jag i alla fall varit och köpt nya delar till min bil. Bilmeken ringde idag och påstod att han nu visste vad felet var, och jag hoppas att han har rätt. Nu gäller det bara att han får tid att byta det där som är trasigt också…. så att nästa fel kan infinna sig i lugn och ro.

  


Usch, jag saknar min bil när jag inte kan använda den… men den börjar tydligen bli lika gammal och skröplig som sin "matte". Synd bara att det inte finns reservdelar att köpa till "matte" också….  

    



Och så apropå absolut inget alls….. Galltvål, känner ni till det? Jag har aldrig hört talas om det, inte förrän jag letade på nätet och fann att just galltvål tydligen är så himla bra för att ta bort alla sorters fläckar.



Jag köpte en flaska och gav mig i kast med den där stora blodfläckarna som Ibsen lämnade efter sig (när han hade skurit sig i tassen) på vår tjocka ulliga matte.



Fläckarna var rejäla, och blodet hade liksom runnit ner i mattan…. men nu är fläckarna borta. Den där galltvålen löste upp dom i ett nafs, och sen var det bara att skölja och torka. Kanonbra..!   

   


Tänk… man blir aldrig för gammal för att lära sig nåt nytt….    


 


 


Av tedsams - 23 april 2012 13:34


Jo, jag tror att det är så här…. för att återgå till gårdagens ämne hundträning då….

   


Jag tror alltså att all den där energin och allt det där springet-i-benen som många hundar har…. och som så många hundförare lägger ner en massa tid på att "bränna bort" innan de ska träna/tävla…. den energin ska man använda sig av på tränings/tävlingsplanen. Den ska man inte "bränna bort" till ingen nytta.   



Gå bara till er själva… hur kul är det att göra något som är svårt och kräver koncentration och fokus när man redan är trött och har bränt det mesta krutet på lattjo-lajbans-saker?  



Och hur får man en hund att tycka att det är kul med t.ex lydnad på en appellplan om den dessförinnan har fått skutta omkring lite hur som helst och kanske dessutom fått leka med en kompis?

  


Man gör det ju extra svårt för sig själv på det viset också, det krävs en mycket större arbetsinsats för att motivera hunden att tycka att det är kul att jobba med precisionsgrejer då.

   


Och det är som sagt inte så rättvist mot hunden heller… först får den rasa av sig all den där energin som den egentligen behöver för att funka bra på lydnadsplanen, sedan…. när den börjar bli trött…. då ska den prestera en snygg lydnad med fart och fläkt och engagemang.   

  



Näe… ta tillvara den där energin och omvandla den till just fart och fläkt och engagemang på tränings/tävlingsplanen istället. Det kanske är lite jobbigare för föraren då… att tygla en livlig och piggelin hund… men eftersom det är förarens idé att man ska träna/tävla lydnad så är det väl bara rättvist att det är föraren som har det tyngsta jobbet? Hunden ska ju mesta bara tycka att det är kul…. trots att det handlar om precision och exakthet.   

  


Ja så tror jag…. och jag tror att det är det som gör att vissa förare är så mycket duktigare än andra. Dom väljer inte den enklaste vägen, och dom kan hantera den där energin som nästan rinner över, och behöver inte "bränna bort" en massa energi som hunden egentligen behöver för att göra ett bra jobb och tycka att det är kul.

   


Jaja… hundar som tränar/tävlar bruks måste ju lära sig att jobba trots att dom kanske är trötta och nöjda efter specialarbetet, men det är en annan sak det. Då har energin lagts på en del av den totala arbetsuppgiften, och där får man sedan lära sig hitta den rätta knappen för att ladda om inför lydnaden. Dom hundarna lär sig så småningom (med förarens hjälp) att jobbet inte är klart förrän både specialen och lydnaden är avverkad .

  

  


Kanske har jag helt fel, och naturligtvis kan det vara så att det är olika för olika hundar. Men egentligen tror jag att man kan dra alla hundar över en kam här….



Jag tror att det är husse/matte som bestämt sig för att deras hund har ett sånt överskott av energi att de till varje pris måste förbruka en del av den innan de ska träna/tävla. En sån där ritual ni vet, som jag skrev om igår…. en ritual som egentligen är onödig, mest bara till för förarens skull.   

  


Och oftast gör väl dessa ritualer ingen större skada, förutom i det här fallet. För här tror jag att hundarna skulle må bättre, och prestera bättre, om deras förare lärde sig att hantera den där energin, att styra den åt rätt håll, istället för att ödsla bort den till ingen nytta.



Men det är min tro det…. bevisligen är det många, många som inte tycker som jag.    

   


Nu är det slut på dagens tyckande i alla fall…


 


Fast jag kan ju kanske få tycka att det är tråkigt att det är gråmulet och regnigt ute, och jag kan kanske få tycka att det är skönt att jag har tvättat en massa tvätt (och ytterligare en blodig matta) idag.



Och jag kan väl få tycka att det var väldigt skönt att få sätta sig vid dukat bord igår när vi var bortbjudna på middag, sånt är jag minsann inte bortskämd med.



Mindre skönt är min dunkande huvudvärk som infann sig på stubinen igår, när jag insåg att jag fortfarande inte kan få nåt besked om vad som är fel på min bil. Den där ovissheten om vad det kommer att kosta att åtgärda felet är påfrestande…    



Men jag kan ju också få tycka att det var lite kul med vår nystartade rallylydnadskurs igår. Solen sken på oss, och det var så där allmänt rörigt som det nog alltid blir första gången nån ska stifta bekantskap med rallylydnadsskyltar.   

  


Och så tycker jag … inte… att det ska bli nåt kul att gå ut på promenaden idag. Regnigt och grått och blääähh… men det bryr sig ju inte doggsen om.

   


Hoppas i alla fall att ni alla har en fin början på veckan!   

  

  


 


Av tedsams - 21 april 2012 09:19

Visst är det väl kul att vissa brukshundklubbarna nu anordnar kurser i viltspår?


Samma klubbar som för några år sedan med fasa i rösten sa: "Träna INTE viltspår, då förstör du din spårhund!". Ingen kunde förklara riktigt varför.... annat än att: "den kommer att dra iväg och spåra vilt titt som tätt"... eller... "den kommer att gå av personspåret för att spåra vilt istället". 


Och jag som låtit mina hundar spåra både-ock i minst 20 års tid tycker att det är så himla kul att till och med det konservativa brukshundsfolket nu tränar viltsspår.   


Och deras hundar tackar säkert för ytterligare en rolig aktivitet.   


(En gammal bild sedan 2007)  

   

         

     

Av tedsams - 21 april 2012 09:06


Nytt för oss i alla fall, många av er känner nog igen sig. Jag har kikat åt det där hållet många gånger, men igår tog jag mig i kragen och gick dit. Och det var en fin promenadslinga, kanske att det brukar vara många som går där när det är fint väder och så, men igår var vi nästan ensamma där…. härligt.   



Och Ibsens tass höll utan att såret gick upp och började blöda igen… också härligt.



Den här utsiktsplatsen hittade vi…. i bakgrunden syns slalombacken på ett av stadens "berömda" berg, där ligger förstås snön kvar fortfarande.

   

 



Och det här "bergmassivet" hittade vi också…. kul, tänkte jag och tog fram telefonen för att ta en bild. Och innan jag hann säga något så rusade Salza iväg och letade upp en framkomlig väg upp till toppen. Hon har lärt sig att när jag tar fram telefonen/kameran när vi är ute, då ska hon upp på något och fotograferas.

   

 


Hon stannade halvvägs upp… men när jag sa Uppåt! Salza… då skuttade hon iväg en bit till upp över stenblocken så att hon kom högst upp (syns knappt).

  

Ibsen är inte lika pigg på att klättra i berg. Han följde förstås efter Salza en bit när hon rusade iväg, men vände och valde att stanna halvvägs upp på ett annat ställe… och det blev ju en kul bild då.


  

  

Igår kväll började det snöa här, och det snöar fortfarande… blöt äcklig snö… fortsätter det så här så blir dagens promenad bara hälften så lång som gårdagens.   


  


I gårdagens inlägg påstod jag ju att jag skulle skriva ytterligare ett inlägg senare på dagen, men det orkade jag inte. Det kommer här istället….

    


Men ni som är trogna läsare har hört det många gånger förr, så ni kanske ska göra en Alt-Ctrl-Del på ert Barbros-blogg-minne… då blir det ju nytt för er också.    

  


Hundträning var alltså ämnet…..



Jag tänkte utgjuta mig en stund över det där fenomenet att "folk" är så förvånade över att det går så bra på träning och sedan när det är tävling så funkar det inte alls lika bra.



Och då skulle jag vilja säga så här till dom:


Men snälla söta rara ni…. ni måste förstå att om man gör på ett sätt när man tränar och sedan på ett helt annat sätt när man ska tävla, då finns det inga minnesbilder kvar för hunden att "luta sig emot". Då är ju situationen ny för hunden och då går saker och ting inte så bra som dom brukar.



Vissa hundar klarar av det utan problem, men varför chansa? Om man nu, när man tränar, alltid gör vissa saker på ett visst sätt, varför då inte göra likadant när det är tävling?

  


Jo, en av anledningarna till att man inte gör det, är att det inte går. Man har så många ritualer och konstifika saker för sig innan man sätter igång och tränar, så när tävlingsdagen kommer då kan man inte genomföra hälften av dom….. och då är inte hunden förberedd på samma sätt som när man tränar. Alltså blir inte heller resultatet lika bra…..

  


Man bör alltså tänka sig för vilka ritualer och vilka vanor man skapar innan träning. I alla fall om man ska ta med dom till tävling sedan.

    


Min egen filosofi är att jag vill ha så få, helst inga, ritualer som möjligt: Och det enbart för att om det händer något som gör att jag inte kan fullfölja mina ritualer på tävlingsdagen så blir jag kanske så nervös och skärrad pga det, att jag förstör för oss på tävlingen. Även om Salza kanske fixar det utan dom där ritualerna så gör troligtvis inte jag det.

   


För det kan faktiskt vara så att de där ritualerna mest är till för oss hundförare, inte för hundarna. Dom kanske fixar det lika bra utan, men vi har gjort oss beroende av dom för att få det rätta självförtroende och förvissningen om att vi ska lyckas just den dagen.

   


Men om man nu känner att man vill ha vissa rutiner, då ska man tänka på att skapa såna rutiner att man lätt kan genomföra dom på morgonen innan tävlingen också.

   


Inga långpromenader innan träning, inga lekstunder med träningskompisen, inte en massa "köra-slut-på-övningar" så att hunden går ner i varv innan "allvaret" tar vid. Sånt kan man nästan aldrig genomföra på tävlingsdagen i alla fall, och då blir förutsättningarna helt annorlunda än vid träning.

   


För nu för tiden är det märkligt nog oftast så att det är hundar som ska rasa av sig den värsta energin innan dom ska prestera på tävling. Inte hundar som ska peppas och skruvas upp…

   


Jodå, det finns några såna också… med en hysterisk matte som frenetiskt piper med en pipleksak framför hundens nos, och då gärna 10 m från planen där hunden innan gör sitt program…. eller nåt annat lika kul.



Men det kvittar egentligen vilken orsaken är…. om hunden ska skruvas upp eller dämpas…. skapa rutiner som funkar även när det är tävlingsdag.

   


Om man nu måste skapa rutiner alls. Jag är helt övertygad om att hundarna snabbt lär sig när det är tävling och när det är träning, och då är det desto viktigare att föraren beter sig likadant oavsett vilket det är.

  


Min önskedröm är en hund som funkar oavsett omgivning och omständigheter. Och det tror jag inte att man får om man hela tiden gör en massa "arrangemang" så fort man ska träna nåt.



Gör man istället så att utförandet av alla de där tävlingsmomenten blir en del av vardagen, då får man ju också en hund som kan utföra dom oavsett omständigheter.



Och nu får jag väl erkänna att medan jag skrivit allt det här så har jag mest tänkt på ett lydnadsprogram på en appellplan, men det gäller även specialarbeten.

  


Hur många förare är det inte som har superproblem med alltför tända hundar när det gäller att spåra? Hundar som far fram i spåret i en sån fart att ingen människa kan hänga med i snöret..? Och inte minst problemet med hundar som låter pga förväntan…?

  


Och hur många förare har inte byggt upp den där förväntan alldeles på egen hand? Massor av signaler, som de flesta hundar inte alls behöver….. de spårar gärna ändå. Alla dessa signaler bygger bara upp en stress hos hunden som i värsta fall gör att den spårar sämre.

  


Jodå, naturligtvis finns det hundar som behöver en massa signaler för att peppa upp sig för att göra ett bra jobb, men pratar vi spårning så är det nog ett fåtal av alla de hundar som tränar spår.

    


Och signaler ger man ändå vilket man vill eller ej i det sammanhanget (bil ut i skogen, spårsele och lina, o.s.v ), så varför bygga på stressen och förväntan med ytterligare signaler? En lugn och samlad hund som spårar i lagom tempo är väl vad alla vill ha, eller?

  


Så…. snälla ni… beklaga er inte över att tävlingen inte gick så bra som träningen brukar göra. I alla fall inte så länge ni inte ger hunden exakt alla de "hjälper" som ni brukar innan ni ska jobba tillsammans. Och här hjälper det inte med att göra "något liknande", eller nåt halvdant, ska hunden förstå och ha nytta av det ni gör så måste ni göra exakt som ni brukar.

   


Mitt förslag… skippa alla dessa "hjälper" (som lika gärna kan bli "stjälper") och se istället till att ni har en hund som verkligen lyssnar och håller kontakt… och behärskar det den ska göra…. då går det himla bra utan en massa förberedelser och hjälper.

   


Japp… det var den utläggningen det….. gammal skåpmat som sagt, men ändå alltid aktuellt, i alla fall så länge som jag titt som tätt hör (och läser) kommentaren: "Det går ju så bra när vi tränar, varför funkar det inte på tävling då?"

    


Ha en himla trevlig lördag!    

    

    


 


 


 


Av tedsams - 20 april 2012 09:48


    


…. att glädjas åt….. Sundsvall ska få ett dygnet-runt-öppet djursjukhus.    Äntligen…. kan man väl säga om det. Närmaste jouröppet djursjukhus har varit Östersund, 25 mil härifrån. Och dom har tydligen ändå inte kapacitet att ta hand om allt, så många har blivit hänvisade till Uppsala eller Strömsholm, med den följden att flera djur dött innan de kommit under vård.   

  


Nu köper ägarna till djursjukhuset i Östersund en av klinikerna här i Sundsvall, och ska införa dygnet-runt-jour. Och det är ju himla bra… Vore jag uppfödare så skulle jag applådera vilt just nu, det måste vara nervöst att t.ex ha en tik som ska valpa och veta att det inte finns nån hjälp utan att man har flera timmars bilresa framför sig. Hoppas att det här blir bra nu då…   



Salza är i alla fall i stort behov av veterinärhjälp. Vi var på rallykursen igår och jag kollade det där med den där framtassen som automatiskt åker upp så fort hon sätter sig… det måste vara nåt fel på henne. Nån muskel som är för kort eller så… när rumpan når marken/golvet, då åker tassen upp.   

   


Äh, skämtar bara som ni väl förstår…. men hon lyfter i stort sett alltid på tassen i och med att hon sätter sig. Men hon är 6 år gammal/ung nu, och jag tvivlar på att jag kan förändra det beteendet.   



Jag har förstås sett det förr, men aldrig sett det som nåt att bry sig om… ändå till nu då. Men vi får nog vara inställda på att offra de poängen när det är tävling, svårt att förändra sånt som hon gör utan att hon tänker på det. Men det är ju lite bittert att 6 av 7 minuspoäng berodde på just det.   

  

  


I går flängde jag omkring hela långa dan, idag är det inget alls inbokat, skönt. Fast det betyder förstås inte att det inte finns nåt som ska göras, det gör det ju alltid. Fast det är ju mest tråkigheter förstås….

  


Förutom att jag ska baka en ny omgång Rudi-kex, det är roligt just bara för att hundarna gillar dom kexen så mycket. Men eftersom Salza bantar just nu så ska jag göra dom pyttesmå…. på så vis kan hon få lika många utan att äta lika mycket… fiffigt, va??   

  


Och så ska jag skriva ännu ett blogginlägg lite senare.    Jag har inte tid nu, men jag har nåt på hjärtat som jag vill ut med.… och som alltid gäller det förstås hundträning.   

    


Hoppas ni har en fin avslutning på arbetsveckan!   

    


 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se