Tedsams blogg

Alla inlägg under juni 2014

Av tedsams - 16 juni 2014 09:31

Jag skäms, men måste erkänna att igår gick Jippie sitt allra första viltspår. Skäms gör jag för att jag väntat så länge, en liiiiten ursäkt kan vara att jag har så ont i mitt knä så jag helst undviker obanad terräng i skogen, men det är egentligen ingen giltig ursäkt.   


Salza blev godkänd i anlagsklass vid 6 månaders ålder och hade tre 1:a pris i öppenklass när hon var nio månader.... och nu är Jippie så lastgammal som 16 månader.  Skämt åsido....  men det är ju hög tid att sätta igång den träningen nu i alla fall. 


Han är ju en naturlig spårhund av Guds nåde..... spårar allt och alla om tillfälle ges, på frihand så att säga. Sätter alltid ner nosen för att hitta det han vill, antingen det är nån av de andra hundarna eller nån av oss människor, eller min bil han vill nå. Nosen i marken (eller golvet för den delen också) och så full fart i doftspåret....


Men.....  vi har gjort några personspår tidigare, och när han så att säga ska spåra på beställning då blir han osäker på vad som förväntas av honom. Spårar visserligen, men inte alls lika målmedvetet som när han jobbar på egen hand. Mitt fel förstås, jag har inte tränat så som vi borde, men därför var det nu lite spännande att se hur han skulle hantera ett blodspår där det även fanns viltdoft från en rådjursklöv. 


Spåret var inte så långt, kanske knappt 200m och det hade legat i 5 timmar, lite länge första gången kanske men det berodde på att jag hoppades att den starka blåsten skulle ge sig lite. Det gjorde den inte så det blåste ganska så rejält när det var dags.. Det fanns två 90-gradersvinklar på spåret och det fanns ett bloduppehåll på ca 10 m.


Jippie blev väldigt intresserad när han upptäckte den första blodfläcken, undersökte den noga... och kissade sedan på närmsta träd. Jaja, första gången må det vara hänt... sedan traskade han sakta iväg framåt, kollade noga på varje bloddroppe de första 20-25 metrarna, men fortsatte sedan med lite högre fart framåt i spåret. 


Vid bloduppehållet, där vi dessutom hade stark sidvind, drog han iväg i vinden lite, men när bloddroppandet sedan började igen så var han tillbaka i spåret. 


Vid första vinkeln fortsatte han av bara farten framåt några meter förbi vinkeln, men upptäckte att spåret var borta och vände tillbaka och fixade vinkeln helt OK. Vid den andra vinkeln sansade han sig lite mer och tog den hyfsat bra. 


När han var framme där klöven fanns tänkte han fortsätta förbi, i spåret, men fick vittring av klöven som låg under en liten gran så han tvärnitade och dök in under granen och hämtade fram klöven.    


En helt OK början tycker jag. Jippie är ju oerhört lättlärd på alla de vis och jag hoppas och tror att han blir ännu mer målmedveten när han kommer på att "följer jag den där doften så hittar jag den där roliga/smaskiga klöven till slut". Jag hade med en snörboll för säkerhets skull, tänkte att om inte klöven är nån rolig belöning i slutet så tar jag till bollen då, den älskar han ju. Men han ratade bollen till förmån för klöven,  och det var ju bra. 


Och sen så vet jag att jag gjorde det onödigt svårt för att vara första gången, men jag är ju lite sån där... gillar att utmana hundarna lite och ge dom nåt att jobba med.   Och Jippie levde ju upp till kraven utan några större problem. 


Nu gäller det bara att ge honom lite rutin, och låta honom går några spår så att han får hela kedjan klar för sig. I anlagsklass är ju inte kraven så mycket högre än att dom självständigt ska ta sig till slutet och markera klöven inom utsatt tid. Det fixar liten Jippie hur lätt som helst bara han får chansen att träna några gånger först...


Och så måste vi förstås träna på längre spår också, Det är jobbigt att spåra, så det gäller att lilla huvudet hänger med hela vägen. Han är så intensiv i allt han gör, Jippie, så han blir antagligen fortare trött i hvudet än vad den hund blir som inte är lika intensiv.


Men idag blir det inget spår i alla fall. Det blåser som sjuttan ute och det är ju onödigt att spårträna en orutinerad hund under såna förhållanden. Men eftersom vi inte har några rallytävlingar inom räckhåll på ganska så länge nu så passar det ju bra att vi ägnar oss åt lite skogsarbete ett tag.   


   




ANNONS
Av tedsams - 15 juni 2014 10:19

Jag startade 3 hundar i 5 klasser på en rallylydnadstävling igår. Det får man ju inte! säger säkert nån nu... men är det en inoffare så får man ju det.     


Och egentligen är det ju ingen skillnad rent tävlingsmässigt på inofficiell och officiell. Just den här tävlingen var dessutom ett led i en domarutbildning så allting gick rätt tillväga på alla de sätt...   


Och det var ju mest spännande att se hur "lilla" Jippie skulle uppföra sig denna gången. Förra gången vi var ute och tävlade då var det bara han och jag, och då regnade det precis hela tiden..... igår var det strålande solsken och både Ibsen och Salza var ju med. 


Dagen började med Salza i avancerad klass, och det var sista gången jag startar henne i den klassen.... på många, många år. När hon blir gammal och döv och blind och knappt kan gå, då ska vi testa igen.   


Hon hoppade och for som en galning, klängde på matte, välte skyltar och var allmänt helt galen. Glad och piggelin, men jag misstänker att det ligger en hel del stress och frustration i grunden. Hon var som värst vid de tillfällen då hon skulle gå på min högra sida, då flippade hon ur totalt. Och det stämmer ju med att hon  inte förstår det där med höger sida.   


Jag har inte hittat knepet för att få henne att förstå att det är helt OK och till och med bra att hon går där ibland. Jag kan inte få henne att förstå det där, och så gör hon fel och då blir matte missnöjd och då blir liten Salza såååå olycklig och gör allt för att fjäska och få matte glad igen....  Vi har hamnat i en ond cirkel där, och vi ska lämna det där bakom oss och hålla oss kvar i fortsättningsklassen ett tag till istället.  Men hon fick trots allt 67 p (och en andraplacering) i den klassen, med kommentaren "Superglad hund!" 


I fortsättningsklassen, där hon startade senare på dagen, där fick hon kommentaren "Superkontakt, glad och yster hund, mycket arbetsvillig!" och med tanke på att hon fyllt 8 år så är det ju en positiv kritik.    


Men den här gången tog jag till ett strikt Fot-kommando och fick upprepa det ett par gånger under banans gång, och ändå var hon explosionsfärdig hela tiden. Det är som att hantera en krutdurk att gå en rallybana med henne.... man balanserar på gränsen till en explosion hela tiden.    Men hon är, som alltid, rolig att jobba med, och hon är antagligen rolig att se också....  vi fick i den klassen bara 3p avdrag (och det var nog matte som i vanlig stil klantade sig och välte en skylt tror jag) så hon vann den klassen med 97 p.  



Ibsen var också med och gick i nybörjarklassen. Jag har ju inte tränat in det som behövs för fortsättningsklassen på honom så hon fick nöja sig med en start. Men det skötte han med den äran.... han hamnde på 98 p och delade förstaplatsen med två andra hundar.  Men Ibsen är Salzas totalta motsats i de här sammanhangen. Han gör absolut enbart det man säger åt honom, inga överraskningar i form av hopp och skutt och egna påfund där inte.... avdragen skaffade vi oss vid skylten Sitt-Stå där han var lite tveksam och dessutom tog ett kliv åt sidan vid ställandet.

Men med tanke på att den enda gången vi tränat rally på två år var en liten, liten stund på fredagen, så måste man ju säga att det var strålande bra gjort av honom.  Kommentaren var "Strålande! Jättesnyggt!" och så mycket bättre kan det ju inte bli...    



Och så har vi lilla Jippie kvar då. Jag var ju väldigt nyfiken på hur han skulle bete sig när de andra två hundarna var med, och visst kunde jag se en liten skillnad på hans uppförande jämfört med den gången då vi var ensamma, han och jag, lite mer uppskruvad var han, men på det stora hela så var han inte speciellt störd av de andras sällskap. 


Han var anmäld till nybörjarklass och fortsättningsklass och i nybörjarklassen drabbades han av det som så många gånger drabbat Salza när vi tävlat... en klantig förare.      10 p avdrag för fel övning på en skylt, men förutom det så var det bara 3 små p för nosningar. 87 p fick han och det blev en 4:e plats...  och kommentaren "Jättefin följsamhet och kontakt" 


I fortsättningsklassen var det ju premiär för hans del, och det var lite spännande. Det var en bit efter lunch och vi hade redan varit på plats i många timmar då. Mycket tid i bilen för hundarna, och spring med hundar hit och dit för mattes del...  och jag måste erkänna att det var lite spännande att få se hur han skulle fixa det hela. 


Men han fixade det galant.... matte lyckades tydligen välta/knuffa på en skylt (samma skylt som när Salza gick samma bana tydligen) och han skaffade sig några 1-poängsavdrag genom att nosa och vara lite för långt ifrån vid ett tillfälle, men han åstadkom 94 p och med det tog han andraplatsen efter "storasyster" Salza. Strongt jobbat av ynglingen tycker jag...  och kommentaren var "Superfin kontakt. Bra tempoväxlingar"... vilket jag tyckte var lite kul eftersom det där med tempoväxlingar är ett gissel. Jag glömmer bort det... men den här gången gick det tydligen bra.   


Men nu vet jag att han fixar en fortsättningsbana utan större problem i alla fall... både frestelsen och snurren fanns med, och det tränade vi för första gången i fredags så nästa gång finns det ju faktiskt chans att han är liiite bättre förberedd.    


För precis som när Salza och jag tävlade som flitigast så måste jag ju fråga mig...  om mina hundar är så himlans duktiga med den lilla träning dom får, hur duktiga skulle dom då inte vara om vi tränade lika flitigt och intensivt som vad många andra gör?   Jaja... det lär vi aldrig få reda på...    



Och på tal om att träna.... kikar lite på sändningarna från Lydnads-SM medan jag skriver det här...  och jag kan bara ännu en gång konstatera att hur duktiga och fantastiska ekipagen än är, så gillar jag inte hundar som går som en ostkrok runt förarens vänsterben vid fritt följ. Det är inte snyggt... och därmed basta!    



       


ANNONS
Av tedsams - 11 juni 2014 13:36

Jag måste omedelbart sluta läsa inlägg i en massa olika grupper på FB... jag tror jag på något vis har hamnat i fel tidsålder eller nåt sånt.   


Vad är problemet med att man inte får ha sele på sin hund när man tävlar? Varför är det så vansinnigt fel att sätta på hunden ett vanligt halsband i det läget? 


Har man någon som helst kontakt med sin hund så drar den inte i kopplet när man är ute och går och då är det skit samma om man har vanligt halsband, stryphalsband eller nåt annat. Däremot är det inte att rekommendera att man har sele på en hund som drar heller... men det är ju enbart min föråldrade åsikt det. 


Jag misstänker att de allra flesta som har sele på sin hund har det just för att dom drar och dom vill "spara" deras halsar från påfrestningen det blir. Men vilken påfrestning blir det med en sele då... om hunden nu konstant drar? 


Herregud, mina hundar går oftast lösa, utan halsband alls, men när jag nån gång sätter på dom ett halsband så inte sjuttan bryr dom sig om vilken typ av halsband det är. Halsband och koppel ärju bara en säkerhetsåtgärd så att jag vet att jag har 100% kontroll över min hund... inte bryr sig hunden om vilken sorts halsband den har. 


Fast man kan ju använda selar till mycket förstås... som den dam jag mötte häromdagen. Hon hade en hund i 15-kilos klassen nånstans och när vi möttes och hennes hund tänkte göra utfall mot mina hundar, då lyfte hon helt sonika upp hunden med hjälp av kopplet, höll hunden med hjälp av båda händerna någon dm över marken och passerade oss med en hund som vilt sprattlande och skällande hängde och dinglade i selen. Så kan man förstås inte göra om man har ett halsband på hunden    


Jaja... låt var och en "klä på" sin hund det dom vill, men gnäll inte om vad som står i regelboken. Det står mycket där som man skulle vilja diskutera med nån "som har hand om'et" men väljer man att tävla så är det bara att bita ihop och rätta sig efter det som gäller. Fast många orkar ju inte läsa regelboken förstås....    


Den senaste idiotin jag läste på FB var att vissa knäppskallar filmade sina rallylydnadslopp för att sedan med filmens hjälp kunna bevisa för domaren att han/hon dömt fel. Man tror ju inte att det är sant, och efter vad jag förstod så hade det inte hänt att någon domare ens tittat på en sån film, men bara tanken att nån kommer på en sån idé är ju helt galen.     Dessutom står det klart och tydligt i reglerna att mot domslut kan man inte protestera...    


Hundsporterna är bedömningssporter och det innebär att man aldrig via regelboken kan täcka upp precis allt som händer på planen vid en tävling. Vissa saker är upp till tjänstgörande domare att på egen hand bedöma, och det är helt ofrånkomligt att det inte kan finnas nån millimeterrättvisa när det gäller den här sporten. 


Domaren dömer, så är det bara, inget att tjafsa om. Och i just rallyn är det inte lätt att vara domare, allting händer så oerhört fort, och utan någon som helst paus. Det är mänskligt att missa något lite nån enstaka gång, och det är definitivt inte jordens undergång om så sker. 


Det som däremot är viktigt, det är att domarna är ordentligt pålästa när det gäller regler och bedömningsanvisningar. Där kan det aldrig vara OK att man slarvar och av ren slöhet inte håller sig up to date. 


Men det gäller å andra sidan oss som tävlar också. Vi är skyldiga att känna till vad som står i regelboken, och om alla visste det, då skulle nog många fåniga och onödiga kommentarer försvinna från nätet.... kanske...    


Jag borde förstås strunta i att läsa allt det där som retar mig, men inemellanåt så står där nåt vettigt och bra och intressant också, och i så fall missar jag ju det. 


Jaja... nu har jag klagat och gnällt en stund så nu står jag nog ut ett tag till utan några utbrott....     



     

  

Av tedsams - 8 juni 2014 11:06

Har man bloggat så länge som jag har gjort så blir det gärna upprepningar av sånt som jag skrivit tidigare nån gång. Jag fokuserar ju mest på hundträning och hundtävlingar när jag skriver nåt och där upprepas ju det mesta.... intet nytt under solen... ni vet   


Men nu när det är helg så finns det massor att läsa på nätet om folk som varit ute och tävlat med sin hund, mest om lyckade tävlingar men då och då även om nån misslyckad tävling. 


Och det är ett gammal kärt ämne som hela tiden ploppar upp. Just nu läser jag mest om rallylydnadstävlingar, men det jag syftar på gäller i lika hög grad vanliga lydnadstävlingar.


Och ämnet för dagen är det där med störande hundar i omgivningen. Hundar som stör medan man går sin bana (rally alltså), hundar som värmer upp för nära ringen, hundar som skäller, förare som använder pipleksaker för att värma upp sin hund o.s.v  o.s.v. i all oändlighet. 


Jag har ju hittills haft hundar som har varit totalt ointresserade av omginingen när vi har jobbat, men nu har jag lilla Jippie som är lättpåverkad när det gäller störningar så det är lite intressant att läsa allt sånt där. 


Rallylydnad bygger visserligen på ett glatt och positivt samarbete mellan hund och förare (vilken hundsport gör inte det då???), men för mig har det aldrig betytt att man inte får ställa krav på sin hund. Alla olika kommandon innebär ju på något vis att man ställer ett krav på sin hund, hunden ska göra det jag säger/visar. Det är inte hunden som bestämmer vad den ska göra vid de olika skyltarna, det är jag som bestämmer och då ställer jag alltså ett krav på min hund när jag förväntar mig att den gör det jag säger/visar. 


Helt OK i min värld... men då frågar jag mig varför man inte också kan ställa kravet att hunden ska strunta i alla de olika störningar som finns runt omkring och ägna hela sin uppmärksamhet åt mig den korta stund det gäller? 


Har man en lättstörd hund så är inte lösningen att alla andra hundar och störningar avlägsnas från platsen utan lösningen är att man lär sin hund att ignorera störningarna medan den jobbar.  Visst... det krävs en hel del av föraren att nå dit om man har en störningskänslig hund, men sedan slipper man ju bekymra sig för vilka störningar som kan finnas runt omkring när man ska ut och tävla. 


Om det nu inte är så att det finns folk som tycker att det är behändigt att skylla mindre lyckade resultat på just det faktum att de har en störningskänslig hund förstås....   dom lär inte lägga ner nån tid på att lösa problemet. 


Men nånstans läste jag att en hund blivit störd av att någon använt en pipleksak på parkeringen en bit bort....  och det är inte ovanligt att man skyller på folk som värmt upp vid sidan av planen och använt en klicker, eller att nån kastat en boll till sin hund en bit bort. 


Visst, jag kan hålla med om att man bör hålla ett visst avstånd till den som ska tävla om man vill kasta bollar eller klicka med en klicker eller pipa med en pipleksak, men naturligtvis så registrerar hunden sånt i alla fall.... om den är van vid att få flänga runt med huvudet i alla väderstreck och hålla koll på allt som kan tänkas hända i varenda liten vrå, istället för att hålla fokus på föraren. 


Vänjer man den vid att det är jag som förare som styr sånt som händer och sånt som hunden ska bry sig om, då slipper man såna bekymmer.  Min hund ska ge blanka sjuttan i om det så står 20 man och piper med pipleksaker vid sidan av...  eller om det står 20 hundar som piper och skäller vid sidan av banan. Det rör inte oss, min hund ska ägna sig åt mig och inte bry sig om nåt annat. 


Och det är en ren inlärningssak... kräver mycket liten arbetsinsats på vissa hundar och en jäkla massa jobb och tid på andra hundar... men det är ju där man gör valet. Vill jag ha en hund som struntar i det som händer runt omkring oss när vi ska tävla eller vill jag sabba tävlingen bara för att hunden har roligare/intressantare saker att titta på än det jag har att erbjuda?  


Man löser inga problem genom att isolera hunden från det som stör, man löser problemet genom att lära hunden hantera det som stör den. 


Lösningen på problemet med hundar som går upp på platsliggningen (pratar vanlig lydnad nu då) är inte att minska antalet hundar som ligger plats och öka mellanrummet mellan dom samtidigt som man minskar avståndet till förarna... så som man gjorde vid senaste regelreviderignen.


Lösningen är att folk lär sina hundar att ligga stilla när dom har sagt till dom att göra det. Ju lättare man gör momentet desto större risk är det att folk slarvar med inlärningen....


Och lösningen på problemet med hundar som drar från Honnörsrutan för att uppvakta/äta upp hunden som samtidigt går banan (nu är det rallylydnad igen) är inte att ta bort momentet Honnörsrutan utan att öka kraven på att folk ska lära sina hundar att göra det dom är tillsagda... alltså stanna i en viss ställning tills föraren sagt nåt annat. 


Det är löjligt att tro att man kan lära en hund nån form av lydnad utan att man så småningom kommer till det som så många så föraktfullt kallar kravfasen. Jag vet att det är omodernt och ses med stort förakt av många hundförare att prata om en kravfas, men jag må vara gammalmodig och förlegad och dum i huvudet då.


Så länge hunden har kul och inget roligare dyker upp i närheten så går det ypperligt att träna utan att ställa några krav. Men då får man också en hund som plötsligt kanske väljer något annat som den tycker verkar roligare än det jag har att erbjuda. 


Att ställa krav är inte detsamma som att vara elak eller "hård" mot sin hund, det är helt enkelt bara att göra klart för hunden att "nu gör du som jag säger så ska du se så bra det blir i slutänden".  Och kan jag övertyga hunden om att jag har rätt i det jag säger, då kommer hunden att välja mig och min väg sedan när vi ska jobba tillsammans, och det oavsett vad som händer runt omkring oss. 


Och här har alla instruktörer och privattränare ett stort ansvar tycker jag.... det må vara viktigt med glada och positiva hundar....  med den numera så berömda attityden.... på tävlingsplanen, men det är minst lika viktigt med lydiga hundar tycker jag. Inte minst med tanke på att olydiga/dåligt tränade hundar tyvärr ofta förstör för andra ekipage som helt oförskyllt drabbas.


Och tänk att tack vare lilla hjärtat Jippie så vet jag faktiskt vad jag pratar om den här gången...     Han är en kille som har mycket att hålla reda på när vi är ute bland folk och fä, men vi har jobbat med det där, både han och jag, och på tävlingen förra helgen kunde jag till min stora glädje konstatera att träningen har gett bra resultat. Där var matte huvudpersonen i hans tillvaro, och det är ju så det ska vara... oavsett omgivningen.   










Av tedsams - 1 juni 2014 12:14

Nåt nytt och roligt att berätta om... då blir det ett nytt inlägg i bloggen förstås.     


I går var Jippie och jag i Härnösand och tävlade rallylydnad. Det var hans officiella debut och det var så himla bra ordnat så dom körde två tävlingar på samma dag... två chanser om nu den ena skulle gå åt skogen.    


Enda kruxet var ju att dom inte hade fixat nåt vidare väder.... det regnade precis hela tiden, utan en enda minuts uppehåll....  men man kan kanske inte kräva att arrangören har kontrollen över vädret.  


Det är väl istället på sin plats med ett stort TACK till arrangören och framför allt till domare, skrivare och inropare som stod ute i det hällande regnet i timmar bara för att vi skulle få tävla med våra hundar.   



Jippie fick vänta ganska så länge på sin första start (nr 25), och det var ju vårt första försök i såna här sammanhang så jag visste inte alls om jag skulle låta honom vänta i bilen så länge som möjligt, eller om han skulle vara med mig ute i regnet medan vi väntade. Jag gjorde det som var enklast.... tog ut honom och rastade honom när banvandringen var klar, och sedan fick han knata omkring med mig ute i regnet i väntan på att det skulle bli vår tur.   


Han blev genomvåt, och han hade ganska så tråkigt, men när det sedan var vår tur så skötte han sig över förväntan. Mycket mer samlad än vad jag väntat mig (kan bero på lång väntan och tråkigt väder?) och jag tyckte nog att det gått hyfsat bra när vi gick av banan. Men man ser ju inte vad man själv gör för fel och knappt inte heller vad hunden gör för fel så jag var våldigt osäker på hur det gått. 


Men sen så visade det sig att på första banan fick han 1 avdrag för rör (hund som rör sig i sin position) vid skylten Sitt Gå runt. Det var inget jag själv noterade, men som sagt, man ser inte allt som hunden gör... eller inte gör.   


Sen blev det 1 avdrag för sen (hund som utför övningarna långsamt/tveksamt) och 1 avdrag för bris (bristande samarbette) vid skylten Ligg, och där var han lite ofokuserad och kom ner lite sent och dessutom fuskade han med armbågarna i marken så jag fick säga till honom två gånger.  


Efter det så blev det bilen en stund för honom, det var strax därefter dags för banvandring för den andra tävlingen. Prisutdelningarna skulle ske samtidigt när båda tävlingarna var klara så vi fick sväva i ovisshet en stund till. 


Nu hade vi ett tidigt startnummer så så snart banvandringen var klar så hämtade jag honom från bilen. Och nu blev väntan kort....


Och det visade sig att vi fick endast ett enda avdrag på den banan... det var 1 p avdrag för bris (bristande samarbete) vidskylten Sitt Ligg. Där tror jag att han hoppade på mig lite och blev lite flamsig innan han satte sig, men jag har lite dimmiga kom-i-håg från det där, dessutom regnade det så förbaskat så jag såg nästan inte varken honom eller skyltarna genom regniga glasögon...    


Men vid prisutdelningen nån timma senare visade det sig att vi fick 97p och en tredjeplacering på den första banan, och 99 p och en delad andraplacering på den andra banan. 


Och visst ser han väl med all rätt stolt ut när han lite senare poserade med sina rosetter?   


 


Och för min del är jag väldigt nöjd med att jag nu fått se hur han fungerar i såna sammanhang och i sån miljö. Ja, jag är förstås himla nöjd med resultatet också, men vi tränar ju liksom för framtiden också och inte bara för stunden så det var värdefulla erfarenheter för mig. Det gav erfarenheter som jag måste klura lite på inför kommande träning, det är ju de facto så att träning och tävling inte alls är sak samma. 


Fast i rallyn kan förstås dom två sakerna bli väldigt lika i och med att man får peppa och berömma under resans gång. Det enda som väl oftast skiljer träning och tävlan åt är den långa väntan som det så ofta blir när det är "allvar". 


Men så klart att det gav mersmak nu när det gick så bra...  och då är det förstås så att de flesta av sommarens (vårens?) tävlingar här uppe redan har avverkats.    Nästa chans till en officiell start blir inte förrän i slutet av juli eller början av augusti....    Jo, Timrå arrangerar en täving i samarbete med Collieklubben i mitten av juli, men eftesom jag tillhör arrangörsstaben då så är det väl tveksamt om jag kan tävla också.   


Ja, jag vet... det är ingen brådska... men jag gillar ju att komma ut och träffa trevligt hundfolk och tävla, och när jag nu ser att Jippie har mognat och är redo då vill jag ju inte behöva vänta i månader. Jaja... det löser sig nog... vi får väl suga på gårdagens karamell ett tag till.    


  


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se