…. och funderat och funderat på det här med hundar och lydnad… ja, inte för att det är nåt ovanligt precis, men nu tänkte jag fundera högt en stund.  Och det blir en massa spridda tankar, helt utan sammanhang och sans och förnuft.

Att det finns hundar som har enbart tävlingslydnad det vet vi ju alla. Hundar som går kanonbra på tävlingar, men som… så fort de kommer utanför planen… snabbt kopplas för då är dom minsann inte så lydiga längre.

Men sen så finns det ju motsatsen också.  Hundar som lärt sig att lyda "till vardags",  för annars tar f-n dom, husse/matte blir förskräckligt arga. Men så har dom lärt sig att på tävlingsplanen, där blir minsann inte husse/matte nåt arg, så där gör dom lite som dom vill.

Det är ju inte på något vis bra att hundar lyder av rädsla för repressalier, men det är ju inte heller bra att hundar inte lyder alls. Sett genom omvärldens ögon är säkert det första alternativet att föredra, men sett från hundens synpunkt är det naturligtvis inte så bra.

Men icke-lydiga hundar kan verkligen vara en pest för omgivningen….

Och det är skillnad på o-lydiga hundar och icke-lydiga hundar tycker jag.

Salza är enormt lydig… nästan alltid. Men hon kan vara olydig ibland, inte ofta, men det händer, och det tycker jag är bra. Ett sundhetstecken…. men för den sakens skull är hon inte en icke-lydig hund….

En icke-lydig hund är en hund med noll kontakt, som gör som den själv vill trots ljudliga och handgripliga protester från föraren.

Och jag förstår inte hur folk står ut med att ha en icke-lydig hund. Hur fasiken kan man lägg tid och kraft på att serva nån som bara skiter i vad man tycker och vill?  Ja… jag pratar om hundar nu… ;)

Tänk er att gå ut på promenader med nån som struntar i vem som håller i kopplet, nån som lever i sin egen värld och sliter och drar åt sitt eget håll utan hänsyn till den som håller i kopplet.  Noll kontakt och kommunikation under hela promenaden…

Köpa dyr mat och släpa hem stora säckar till nån som bara glufsar i sig, och i värsta fall dessutom morrar vid matskålen,  och sedan beter sig som om han/hon ägde huset.

Och fy för att ha en hund som beter sig som en vilde när det kommer hem folk, eller när man möter en annan hund…  ja, helt enkelt en hund som struntar i sin människa. Isch… inte kul….  alla har väl ändå hund för att det ska vara trevligt och ge någon form av tillfredsställelse… eller?

Ja, jag förstår som sagt inte att folk står ut med det. Dessutom mår ingen hund bra av det heller, det är en form av miss-skötsel av hunden tycker jag……

Salza är nog den lydigaste hund jag har haft tror jag. Jag är bortskämd med lydiga, föriga hundar, men jag tror att hon är strået vassare än dom andra jag haft. Men det är med minsta möjliga marginal i så fall….

Och jag har funderat mycket på varför det är så.

Dels beror det förstås på att jag kräver att hon ska lyda, men det har jag alltid gjort med alla mina hundar, och enbart det i sig självt hjälper ju inte förstås. Man måste ju först ha visat och lärt hunden vad man förväntar sig i de olika situationerna.

Men jag tar det helt enkelt för självklart, och jag tror att det hjälper Salza att också ta det för självklart…. 

Jag hade en kurs för ett tag sedan, och Salza var med då och då. Tyvärr så sprack min planering vid ett kurstillfälle så hon fick tillbringa tiden (nästan 2 timmar) liggande på en fäll vid sidan om, och bara titta på de andra hundarna som jobbade.

Hon var lös, jag slängde ner fällen på marken, pekade på den och sa till Salza att lägga sig där, vilket hon gjorde. Stanna där nu, sa jag sedan, och så ägnade jag hela min uppmärksamhet åt kurshundarna.

Vi jobbade med både ditten och datten bara någon meter från Salzas plats, och jag skänkte henne inte en tanke medan vi jobbade med de andra hundarna.  Inte förrän en tjej som var med som publik säger: "Hon är ju fantastisk, din hund. Jag har då aldrig sett nåt liknande. Hon bara ligger där hur länge som helst…"

Vilket fick mig att vakna upp och gå fram till liten Salza och prata lite med henne… men sedan var jag ju tvungen att lämna henne igen. Och hon låg där… lugnt och tryggt och kikade nyfiket på vad vi gjorde, och jag var inte alls förvånad. Men det var alla de andra….

Och varför var dom det då? Jag hade ju sagt åt henne att ligga där….

Jag har en liten teori om det där. Om jag är osäker på att min hund ska lyda så signalerar jag det till hunden, vilket gör hunden osäker, och antagligen också olydig. Men om jag är övertygad om att bli åtlydd, då signalerar jag den tryggheten åt min hund som då påverkas och gör som jag förväntar mig.

Nej, det är inte så enkelt som det låter, men det är inte heller speciellt svårt. Men det kan bli fel ibland också….

Häromdagen var vi ute och gick och mötte en människa med hund. Jag klev åt sidan, satte hundarna ner (dom var lösa) och sa "Stanna kvar!" till dom.  När den mötande hunden passerat drog Ibsen iväg framåt igen, utan att jag sagt nåt. Han gör så ibland och jag brukar slarvigt nog strunta i det…. så jag hakade bara på och följde efter honom.

Efter kanske 100-150 m saknade jag Salza, vände mig om och tittade efter henne och långt där borta såg jag en svartvit liten hund som troget satt kvar….  jag hade ju inte sagt åt henne att hon fick gå därifrån…. Gissa om hon sprang fort när jag ropade på henne….

Jag menar inte att hundar ska vara nån sorts robotar utan egen vilja, sånt är inte kul. Men jag anser nog att om jag säger åt min hund något…… antingen det är något den ska göra, eller låta bli att göra…. så ska den lyda. Under förutsättning att jag lärt den vad jag menar förstås….

Ta till exempel momentet platsliggning i grupp. Tänk sån ångest många hundägare har för det momentet…..

Jag började träna Salza på det när hon inte ens var halvåret gammal. 

Tillsammans med våra egna kända hundar var det inget märkvärdigt alls….. och det blev fel nån gång också…

..... men hon lärde sig tidigt att slappna av och inte göra "en grej" av att det låg andra hundar vid sidan av.

Nu har ju inte alla flera hundar i huset, men just det där att börja tidigt och att inte gör nåt märkvärdigt av det… det tror jag är lösningen.

Och för att hunden inte ska tycka att det är nåt märkvärdigt så måste den ha lärt sig att koppla av ihop med andra hundar.  Eller trots andra hundar, eller hur man nu ska säga.

Och där kommer jag oooosöökt in på det där med min hunds förhållande till andra hundar.  Och där ligger ju lösningen på många, många "problem" som folk har med sina hundar...

Avdramatisera andra hundar, lär hunden att visst finns det andra hundar både högt och lågt runt omkring oss, men dom har inget med oss att göra. Lär valpen att andra hundar inte är viktiga, det viktigaste i min valps värld skall vara jag.  Ju tidigare desto bättre…. fast den måste förstås få träffa andra hundar, men då på mina villkor.

Vet ni att jag tycker inte alls att det är "normalt" att en hund helt tappar fokus på det den gör, och blir helt fixerad vid en annan hund som dyker upp.  Det är bara ett uttryck för att det är en icke-lydig hund som helt skiter i sin förare.

Varför skulle det var så förbaskat intressant att det dyker upp en annan hund 25 meter bort? Så intressant att folk dras omkull av sin hund eller får skynda sig att vända åt andra hållet bara för att deras hund blir helt fixerad och inte går att hantera?

Det är ju ett gravt underbetyg till hundens förare. Dels att man inte lärt hunden lyssna och lyda förstås, men framför allt är det ju ett uttryck för att hunden uppfattar människan som håller i kopplet som totalt värdelös.

Helt värdelös som kompis, inget rolig alls, inte alls värd att hålla koll på.  Och framför allt totalt värdelös som ledare av flocken, här är hunden utlämnad åt sig själv och inser att den måste klara upp situationen på sitt eget sätt… och hur det utvecklar sig beror helt på hurdan hunden är.

Den är som sagt helt utlämnad åt sig själv och agerar därefter. Blundar och låtsas inte se den andra hunden om den är lite osäker och rädd. Smyger sig snabbt förbi….

Eller vrålar och skäller och sliter i kopplet om den vill skrämmas och helst vill försöka köra bort den där andra hunden.

Ja, det där var lite förenklat… det finns fler aspekter på det där, men det var bara som exempel… med lite god vilja så förstår ni hur jag menar….

Lägger man såna hundar bredvid främmande hundar, och sedan lämnar dom där, då kan man mycket väl misstänka att det inte blir så bra. Men har man avdramatiserat det där med andra hundar och lärt sin egen hund att det är helt naturligt att det rör sig andra hundar både här och där i omgivningen utan att dom ska bry sig… då är det inga problem. Då är det en ren stadgefråga och det är lätt fixat….

Sen är det förstås så också att säger jag nåt åt min hund så måste jag följa upp det och se till att hunden lyder. Annars lär den sig snabbt att "bara jag struntar i henne så slipper jag". Det där syndas det alltför ofta mot tycker jag…..

Man säger nåt som hunden inte lyssnar på, upprepar det en eller till och med två gånger utan att hunden reagerar… sedan struntar man i det och låtsas nästan som att man inget sagt. Vilka signaler sänder det till hunden??

Mitt råd till folk är det gäller sånt där är ofta "bry er inte om att säga nåt om ni ser att hunden med största sannolikhet inte kommer att bry sig".  Man kan istället hitta ett annat sätt att få  kontakt och att få hunden att göra det man vill, och då utan att man har "förstört" ett kommando som hunden lär sig att den kan strunta i.  Sen får man träna under ostörda förhållanden….

Och nej, jag förordar ingen kadaverdisciplin alls. Jag vill ha glada hundar med viftande svansar, och det har jag också.  Men jag vill ha en hund som lyder när jag säger nåt, och en hund som visar mig sin uppmärksamhet när jag vill ha den (och ibland även när jag inte vill ha den)…. och det har jag också.

Anders Hallgren pratade på sin tid om Lyckliga Lydiga Hundar, och det är väl ett uttryck som jag kan skriva under på, även om jag inte skriver under på så mycket annat han förordar.

Och nu har mina funderingar tagit slut för idag….. inget att se på TV, ingen speciellt rolig bok att läsa, då blir det såna här utläggningar. Helt utan struktur och utan nåt egentligt syfte, bara en massa tankar som far omkring hit och dit.

Kanske någon uthållig människa orkat läsa ända hit, och kanske någon håller med mig…. men det spelar inte så stor roll. Det är mina tankar och mina funderingar oavsett om nån annan tycker som jag….

Lydiga (lyckliga?) Salza har i alla fall gjort natt nu…..

Satt och letade efter ett dokument på SBK:s sida, men fann det förstås inte…  men ramlade till slut in på SBK Tävling och kikade runt där lite.

Och så kom jag på att jag skulle visa på hur en deltagarlista till Rallylydnad kan se ut… rasmässigt alltså.  Listan är väl innan lottning skett antar jag…. och där finns förstår flera anmälningar av samma ras, men jag orkade inte fixa till det.

Det är i alla fall tydligt att det är en sport för ALLA raser….    

Tysk spets, mittelspitz

Västgötaspets

Fransk bulldogg

Perro de agua espanol

Collie, korthårig

Leonberger

Welsh springer spaniel

Collie, långhårig

Flatcoated retriever

Portugisisk vattenhund

Rottweiler

Borderterrier

Lagotto romagnolo

Australian shepherd

Irish softcoated wheaten terrier

Perro de agua espanol

Schapendoes

Bearded collie

Golden retriever

Rottweiler

Welsh springer spaniel

Dvärgpinscher

Engelsk springer spaniel

Berner sennenhund

Vit herdehund

Bearded collie

Pudel mellan

Västgötaspets

Bearded collie

Shetland sheepdog

Berner sennenhund

Nova scotia duck tolling retriever

Berner sennenhund

Airedaleterrier

Isländsk fårhund

Labrador retriever

Bichon havanais

Golden retriever

Parson russell terrier

Finsk lapphund

Golden retriever

Dvärgpinscher

Malinois

Golden retriever

Dvärgpinscher

Whippet

Cavalier king charles spaniel

Pomeranian

Bichon havanais

Jaja, det var en (lång) parentes… men det är sjuttan också att det är så himla svårt att hitta det man söker på SBK:s webbplats. Där finns förstås mängder av info, men som sagt…. det är jäkligt svårt att hitta rätt.   

Jag har i alla fall roat mig vid datorn en stund nu.  Har varit in på bibblans hemsida och reserverat en massa böcker också.    Nya böcker av författare som jag gillar… det är värt en slant att få veta när dom finns att låna, det är så jäkla irriterande att gå där och leta efter dom och aldrig hitta dom. Nu ringer dom när böckerna finns att hämta… 

Nu har jag en grej till att fixa inför morgondagen, sedan ska jag överge datorn till förmån för annat som pockar på min uppmärksamhet.  Men det är en grå dag idag, en sån där som med all säkerhet egentligen enbart är till för att man ska läsa en bra bok.    

Hoppas ni har en trevlig fredag….