Min syster ringde i morse och berättade att idag på morgonpromenaden hade de mött en varg. Inte alls långt ifrån huset, och på den vanliga rastningsrundan…  ingen önskedröm direkt.   

Det finns en känd flock en bit därifrån, förhoppningsvis var det väl bara nån från den flocken som såg sig omkring lite, men vem vet? Det kanske var en ung varghane som sökte nytt revir….    

Min syster har två schäfrar, en tik och en hane, båda två var med ute, och hanhunden hade varit pigg på en dust med vargen, men som väl är så fick dom håll på honom. Även om en stor schäferhane säkert inte är det ultimata bytet för en varg så lär det inte vara så förståndigt att reta upp en varg.    

Ja, vi lär väl slippa vargar här där vi bor i alla fall, och det är ju skönt. 

Idag har jag stått och strukit en massa kläder och andra roligheter, och Salza tyckte att jag var tråkig då , sa hon.    

Så jag gömde Vovven åt henne några gånger. Först inne i ett skåp i mitt sovrum, men det var alldeles för lätt, det tog hon på direkten.    

Sedan la jag Vovven bakom böckerna på den tredje hyllan nerifrån, i en av bokhyllorna i vardagsrummet…. Och det tog en anings längre tid innan hon hittade den där. Men hon är ganska så suverän på det där letandet.

Och då är jag ändå väldigt noga med att gå runt i rummet och ta på en massa olika saker, och öppna dörrar och lådor och så….  så att hon inte får det alltför lätt.

Nästa gömställe blev diskmaskinen.  I den fanns det smutsig disk och jag stängde till luckan utan att den gick i lås. Och det blev svårt för henne…    

Hon brukar inte få leta i köket eftersom hon alltid krafsar där grejen är gömd när hon hittar rätt ställe, och husse gillar inte att det blir rivmärken på köksskåpen… konstigt…   .  Men nu fick hon leta där i alla fall…. diskmaskinen tål några krafsningar.

Och det var som sagt svårt… inte förrän jag gjorde en pytteliten öppen springa så fixade hon det, men det är kanske inte så konstigt. Det luktade väl mer matrester än Vovve från diskmaskinen kan jag tro.

Det är kul att se att hon fått till ett system i det där letandet nu. Hon sniffar i springor till lådor och skåp och hon letar högt upp, och hon letar under möblerna….    

En gång virade jag in vovven i den filt som Ibsen har i sin säng, och det var intressant.  Det var svårt, hon snurrade runt i hans säng länge och väl, och hon sniffade på hans filt, men filten är ganska så stor så det var långt in till Vovven som var ordentligt invirad i filten.

Men hon fixade det till slut… efter ett idogt krafsande där hon till och med till slut använde tänderna för att slita och dra i filten, så fann hon sin älskade Vovve.    

Men nu är hon så driven på det där letandet så nu måste man gömma föremålet ordentligt. Det räcker inte att lägga det öppet nånstans, fast utom synhåll, då tar hon det på direkten. Det måste gömmas ordentligt för att det ska bli nån nytta med det.

Och nyttan med det är att hon blir trött i lilla flygmyrehuvudet… nu ligger hon och snarkar under mitt skrivbord.

Men man ser tydligt att för varje gång jag gömmer en sak, så lär hon sig något. Det ser man på var och hur hon letar nästa gång. Och det är så klart så, att alla övningar ger erfarenheter som är värdefulla. Och hon kommer dessutom ihåg dom, det är det ju inte alla som gör.   

Vet ni att om jag hade varit 20 år yngre (eller kanske till och med bara 10 år yngre) så hade jag kunnat utbilda Salza till en massa roligheter.. eller nyttigheter.  Hon är så oerhört arbetsvillig, och så förig och lyhörd och lättlärd, så det finns massor av verksamhetsområden där hon skulle kunna göra nytta och samtidigt ha skitkul. Men nu är hennes matte tyvärr gammal och trött, så det blir inget av såna roligheter…. det tycker både Salza och jag är tråkigt.