..... att stå som passiv åskådare på lydnadstävlingar, men lärorikt är det i alla fall.  Man hör och ser en massa saker som man antingen borde lära sig att ta efter, eller som man borde se till att man själv inte gör.

Idealet vore ju att man, som man brukar, står där och granskar alla tävlande med lupp, och direkt därefter låter man någon filma det man själv gör, och så kan man jämföra medan man har allting i färskt minne.

Jag är övertygad om att de flesta av oss, om vi är ärliga, upptäcker att vi  själva gör minst lika många konstigheter som vi nyss tyckte att alla andra gjorde.    

Men det som slog mig (jag tittade nästan bara på eliten) var att det var väldigt mycket tjo och tjim på planen när vissa ekipage gick.     

Jag har aldrig tyckt att det ser trevligt ut med hoppande och skuttande hundar mellan lydnadsmomenten, och jag måste nog hålla med regelboken om att det inte hör hemma i elitklass.     

Jodå, beröm ska man ge, och glada hundar vill även jag se… men det behöver inte innebära förare som tjoar och tjimmar och hundar som studsar omkring som guttaperkabollar.

Mitt idealekipage är det där samlade ekipaget som utstrålar samarbete och arbetsglädje, där man ser att hunden vet exakt vad som förväntas av den, och att den förs av en lugn och trygg förare som vet exakt vad hon/han ska göra.    

De finns, de där ekipagen, men de är få….      

Men ett STORT GRATTIS   till de bekantingar som lyckades, det var flera som slog till med finfina poäng!

Båda doggsen var med mig igår, och dom uppförde sig (som vanligt) precis som dom skulle.  Det händer ju inte så mycket för en hund när matte bara står stilla och tittar på andra hundar, men dom la sig ner på marken vid mina fötter och verkade nöjda med att kika på alla hundar som fanns runt omkring.    

Fast det var ju kallt ute, framför allt på marken, och jag är lite rädd om Salza och hennes mage nu när hon varit dålig så länge, så dom fick värma sig i bilen då och då.     

Och när min rygg tröttnat på att stå där och titta, då åkte vi ut i skogen och tog en promenad. Och nedrans så de sprang, doggsen….  det fanns mycket lagrad "spring-i-benen" hos dom då.    

Idag är det en slö dag här. Det är grått och mulet och så där råkallt ute trots att det är flera plusgrader.

Men doggsen har ju energi i alla fall så Salza har fått leta efter sin Vovve.  Hon vet så väl vilken som är Vovven, och kan särskilja den från de andra mjukisdjuren.   

Ja, ni har väl hört det (liksom det mesta annat också) förut förstås, men hon kan namnet på många olika saker nu, och hon blandar sällan ihop dom.

Här har jag försökt filma henne medan hon letar. Det strulade till sig lite i slutet för lådan där Vovven låg, hakade i lådan ovanför… därav det knorkade slutet.

Men jag tycker hon är imponerande som håller fokus och bara letar efter just det rätta mjukisdjuret trots att det ligger andra saker fullt synliga.   

Och hon blir trött av såna här övningar. Hon har kurat ihop sig i min säng nu och det känns skönt att se tycker jag. När hundarna fått lite hjärngympa, då tycker jag alltid att jag har gott samvete sedan.

Men nu har jag lagt en massa tid här vid datorn och med kameran, så det är väl dags att göra nåt annat också kanske….  läsa en bok eller så…          

Det blir nog dåligt med nyttigheter gjorda här idag tror jag… men å andra sidan så finns dom kvar till en annan dag så det spelar väl ingen större roll kanske.    

Hoppas ni har en fin söndag i alla fall….