En mörk onsdagsmorgon i november och det är 9 plusgrader ute… ur led är tiden… eller temperaturen. Men vi får nog sota för det med både kyla och snö snart misstänker jag.   

Igår bestämde vi i alla fall att vi ska dra igång en träningsgrupp för rallylydnaden, vi får väl se hur många som känner sig kallade.  Även om det kan kännas frestande att vilja träna inomhus den är årstiden så är ju faktiskt rallylydnad nåt man kan träna precis var som helst, när som helst. Det är väl bara sträng kyla som kan sätta stopp för utomhusträningen framöver….

Vi får väl se hur många som dyker upp och vill vara med, men det borde vara många…. fast dom vet kanske inte hur kul det är ännu förstås….    

Igår fick Salza och jag gå promenad själva, och varje gång det händer så slås jag av hur lätthanterad Salza är. Jag behöver aldrig koppla henne när vi möter folk eller hundar, hon är totalt ointresserad.

Och fördelen med en liten söt spaniel är ju att i stort sett ingen är rädd för henne heller. Annars kopplar jag ju alltid hundarna bara för att undvika att nån som är hundrädd tvingas möta lösa hundar,  stora svarta Ibsen är respektingivande om man är lite avvaktande mot hundar.

Men liten Salza är det ingen som bryr sig om…  och hon verkar knappt se folk vi möter heller. Hon ägnar sig mest åt att snusa i buskagen vid sidan av gångvägarna. Möter vi hundar så blir hon lite nyfiken, konstigt vore det väl annars, men ett NEJ får henne att släppa fokuseringen och ägna sig åt spännande dofter istället.   

Men nånstans i min gamla blogg finns det säkert ett inlägg som berättar om vår träning för att nå dit. Hon var galen i folk när hon var valp… och jag och Teddy ägande många timmar åt att gå promenader runt motionsspåret i Timrå för att där lära henne att strunta i folk som man möter.

Teddy fick vara föredöme, han kunde det där..... och det gick ju galant att lära Salza det också.  Men som sagt… det gick inte av sig självt precis, det ligger mycket jobb bakom det där.   

Och ibland tror jag att folk som ser lydiga hundar tror att dom är födda på det viset.  Hundarna uppför sig lugnt och städat och lyssnar på vad matte/husse säger, och folk inser ofta inte att det ligger många, många timmars jobb bakom det där uppförandet.

Jag hör ofta nåt i stil med… "ja men Salza är ju så lugn och fin"…. eller….  "ja men Salza är ju så lättlärd"…

Precis som att hon därför inte behövt lära sig hur man ska uppföra sig… eller hur man utför olika lydnadsmoment…  ingen hund kan sånt av födsel och ohejdad vana.

Ok då… hon är väldigt lättlärd och följsam, men att en hund är lättlärd är inte alltid av godo. Man får inte glömma att dom då också självlär sig en massa saker fort och lätt. Och sånt som dom självlär sig är sånt som dom själva tjänar nåt på, och kanske sällan sånt som vi människor vill att dom ska göra.   

När jag får tid ska jag leta fram nåt avsnitt ur den gamla bloggen där jag sliter mitt hår i förtvivlan över Salza och hennes påhitt, om jag inte minns helt fel så finns det en hel del såna inlägg.

Ett exempel vet jag ligger under Kåserier på vår hemsida…  där kan ni se att hon minsann inte var nån ängel alla gånger inte.    

Men nu sover i alla fall den lilla ängeln i min säng där hon ligger och väntar på morgonpromenaden…    

Önskar er alla en riktigt fin onsdag!