Tedsams blogg

Alla inlägg den 10 november 2011

Av tedsams - 10 november 2011 11:34

Idag är det den 10:e november... och när jag skrev inlägget här nedan så fick jag för mig att det var den 11:e idag... knäppskalle.


Det var idag för ett år sedan det snöade .....    

 ************************  

HAHA, så fel det kan bli... inte var det ett år sedan det snöade inte. Det var ett år sedan förra vinterns första snö föll... men vem bryr sig????            


  

Av tedsams - 10 november 2011 10:24

… är det här i stan snart, och det med bara ca 1 veckas mellanrum. Det är Barbro Börjesson och Eva Bodfält som i samarbete med Studiefrämjandet kommer hit.

   

Ja, jag har ju inte hört just de här föreläsningarna förstås, men jag skriver att dom är bra för det är dom säkert. Jag har hört ganska så många föreläsningar av Barbro B och några av Eva B, och dom var alla bra, så de här kommer säkert också att vara bra.    

    

Men jag ska inte gå på någon av dom….   

    

Det är fortfarande minst sagt tomt i börsen efter den där hiskeliga bilreparationen, och även om föreläsningarna inte alls är dyra, så är dom för dyra för mig.

   

   

Och med sedvanlig otur så är det så att Studiefrämjandet bjuder "sina" instruktörer och kursledare på föreläsningarna, men Timrå BK är en av de få klubbar som inte samarbetar med just Studiefrämjandet, så den där gratisinbjudan gäller ju inte oss som har kurser för Timrå BK…. synd….  lite ny inspiration och nya infallsvinklar är aldrig fel.

     

Eva Bodfält föreläser om On/Off-knappen… och även om det är vad jag allra minst behöver för min egen hunds del…. så finns det många hundar som behöver hjälp med just det. Det är en sån sak som många hör av sig och vill ha hjälp med.  Men jag får väl klara mig med de kunskaper jag redan har, det har ju funkat hittills.   

    

    

Kan förresten passa på och berätta om Salzas nya kunskaper, sånt där som hon har lärt sig själv, ni vet….

    

Vi har ett högt smalt skåp i köket som jag använder som speceriskåp. Längst ner på botten i det skåpet står en korg med hundarnas godis och grisöron och sånt där smaskens.    

   

Magnetlåset till det där skåpet är lite dåligt, så skåpsdörren går upp om man puttar på den. Och Ibsen o Salza vet ju förstås att där inne, där finns deras godis.

   

En dag när jag låg på min säng och läste, så hörde jag Ibsen gnälla ute i köket. Det är inte alls ovanligt att höra honom gnälla i både tid och otid så jag brydde mig inte. Efter några minuter kom Salza inspringande i mitt sovrum och tittade på mig… sedan sprang hon tillbaka ut i köket igen.

      

Min bok var spännande så jag fortsatte och läsa utan att bry mig. Efter nån minut kom hon tillbaka och ställde sig nära intill sängen och glodde på mig med vilt viftande svans. Gå härifrån! sa jag… gå och lägg dig nånstans, det händer inget här nu!

    

Hon tittade några sekunder till på mig och så sprang hon ut i köket igen. Och hennes dumma matte bara fortsatte att läsa…..    

    

Men strax därefter kom hon farande i full fart upp i sängen och slängde sig över mig med vilda slickningar och svansviftningar. Och när jag la ner boken för att freda mig, då slängde hon sig ner på golvet, sprang till dörröppningen, vände sig om och sa mycket tydligt: "Kom nu då matte… vi vill nåt i köket!"

   

Så jag gick med henne ut i köket. Där stod speceriskåpsdörren öppen och Ibsen satt på golvet framför den öppna dörren och stirrade stint på korgen med grisöron.

    

Salza rusade fram dit, puttade på korgen med nosen och tittade sedan uppfodrande på mig medan hon viftade vilt på svansen.

    

Och naturligtvis gick jag fram dit och gav dom varsitt grisöra.

     

    

Det tycker jag att dom var värda, eftersom dom inte serverade sig själva trots att  grisöronen låg helt åtkomliga…. och trots att jag var så trögtänkt att Salza fick jobba länge innan jag förstod något.

     

Men inom en snar framtid skulle jag tro att dom kommer att ta för sig utan min hjälp, så vi måste fixa det där låset lite. Jag har nämligen sett att Salza kan öppna dörren. Hon har kommit på att om hon puttar på den med nosen, så går den upp… och då springer hon och hämtar mig och tror att hon ska få ett grisöra varje gång…. och det kan hon ju inte få.

     

Men det är så typiskt våra två hundar… Salza är aktiv och fixar och donar och agerar… Ibsen väntar på att få det serverat.

     

     

Igår för ett år sedan började det snöa, och sen fortsatte det i mååånader, nästan utan uppehåll.  Och jag är himla tacksam för att det inte snöar här ännu… det får gärna dröja länge innan det blir nån snö. Livet blir så mycket jobbigare när det ligger en halvmeter.. eller mer…  snö överallt.

  

Så här såg det ut här på morgonen den 10 november förra året

   

  

Men idag skiner solen och det är nån grad kallt, så än så länge är det en kanonfin höstdag.  Jag skulle kunna tänka mig en skogspromenad idag, men, men….

    

Jag vet inte om det är den där långdragna förkylningen med halsont, och att jag sedan direkt efter det fick den där långdragna inflammationen i höften, som gjort att jag inte orkar nåt alls numera. 

    

Orken är totalt borta. En promenad på 3-4 km är superjobbig och det känns som om jag gått en mil när jag kommer hem. Inte kul alls….    

    

Vi var ju i stillhet ytterligare ett par veckor när Salza var dålig också, så allt det tillsammans kanske är tillräckligt för att konditionen ska gå i botten. Eller också är det nåt annat….

    

   

Igår när jag var hemma hos en bekant så kom hennes granne in, en mycket väl bibehållen dam på 82 år.

    

"Jag förstår inte att jag är så trött", säger hon och lutar sig mot ryggstödet på en stol.

    

"Men vad har du gjort då?" frågar vi….

   

"Inget speciellt", säger hon, "jag har bara tvättat mattor i den andra tvättstugan".

    

"Men herregud", säger min bekant, "det är ju tre hus bort, och så har du släpat mattorna upp och ner 3 våningar dessutom, inte konstigt att du är trött!"

    

"Äsch", säger grannen, "sånt där är väl inget. Men det kanske var det att jag skyndade mig lite, för jag bakade bullar medan maskinerna gick också."

    

"Men varför väntade du inte med att baka till senare då?" frågar min bekant.

    

"Nej, det går inte. Jag ska snart åka hem till sonen och vara barnvakt där resten av dan, och då ska jag ha bullarna med mig".

     

Jaja… 82 år gammal bara…..  och jag som känner mig trött och sliten redan nu… 

    

    

Hoppas i alla fall att ni alla har en fin dag framför er….. med eller utan matt-tvätt och bullbak 

   

    

Ovido - Quiz & Flashcards