Åkte ju till klubben för att träna lite med Salza igår.... och jag måste ju få säga att redan efter fem minuter låg hon rejält risigt till.   

Det absolut enda hon har i huvudet är mat/godis, och jag blir så jäkla irriterad på detta eviga tiggande. När jag körde iväg henne från mina fickor, då klättrade hon på träningskompisen för att få godis av henne istället....  

Och hon kan inte fokusera en enda sekund på det hon ska göra, det enda som finns i hennes huvud är godis, godis, godis... 

Och det är inte helt och hållet mitt eget fel, jag ger henne inte mer godis nu än vad jag gjort tidigare, det är hon som blivit helt manisk med det där tiggandet.  Och hon får inte en massa "free food" av mig heller, förutom de gånger hon får ligga vid sidan om när jag tränar med Jippie här hemma. Då får hon en godis då och då, men det rör sig inte om några stora mängder precis. hon får väl 1 godis på var 15:e godis till Jippie ungefär.... och då får hon den för att hon ligger lugnt och stilla vid sidan om. Fast just det kanske hon inte fattar förstås... det kanske är free food för henne  

Men jag kan ju tycka att hon sedan, då det är hennes tur att träna ensam med matte, skulle kunna vara lite fokuserad och åtminstone göra sånt som hon kunnat i 7 års tid utan att vara alldeles fixerad vid att hon ska ha godis hela tiden. 

Jo, jag vet... det är upp till mig att göra det så intressant och roligt att hon också tycker att det är mer värt än godis...   haha...   det finns absolut inget i Salzas värld som är mer värt än en godis vill jag påstå. 

Jaja... det blir till att skärpa till både ditten och datten förstås, men jag hade väl inte riktigt tänkt att jag skulle behöva det med Salza. Har hon hunnit bli drygt 7 år och vi dessutom kommit såpass långt som vi har med träning och tävling utan att behöva "skärpa till oss" då känns det inte som att skärpning är det vi skulle behöva ägna oss åt på gamla dar.    

När det gäller Jippie och godis så märks det så väldigt tydligt att man måste välja godis efter vad man ska träna. Visst godis är för gott, då blir han också ofokuserad och alltför mycket koncentrerad på enbart godiset, men för Salzas del kvittar det vad det är för något... precis allt som går att äta är lika frestande.   

Mitt tålamod är inte av den uthålliga sorten. Jag har egentligen noll tålamod, men för att kompensera det så har jag fått den där inställningen när det gäller det mesta att "det SKA gå!!!" och för det mesta tar det över när mitt tålamod snabbt tryter. 

Idag ska jag göra ett nytt försök...  solen skiner än så länge och det är nollgradigt ute, så det gäller att passa på med lite hundträning utomhus. Vilken dag som helst nu så kommer väl snöeländet nerdimpande eller också blir det tråkiga höstregn istället. Fast vi har haft en himla tur med vädret hittills i höst.... få regndagar och många fina soliga dagar, härligt!!   

Men innan vi åker iväg nånstans för att träna så ska Jippie få en ny chans när det gäller det där med "huvudet ner"...... vi tränade förstås igår också, men det verkar inte som att polletten ramlat ner ordentligt ännu, det lär nog ta tid det där. 

Jag måste erkänna att det är lite frestande att lära in det på annat sätt, men nu hade jag ju tänkt mig att klicka in det så jag får väl härda ut ett tag till.... men det var ju det där med tålamodet ni vet...