Precis som jag skrev igår så tycker jag att vägen "dit" är roligast när det gäller hundträning. Visst är det roligt att tävla också, men det gör jag bara för att stämma av hur träningen utfallit, om jag tänkt rätt så att det blev som jag tänkt mig eller om det nånstans på vägen blev fel.

Men det innebär förstås också att jag tycker att det är roligt att klura på olika sätt och metoder att nå dit man vill med sin hund. Och så läser jag bloggar och inlägg i olika grupper här på FB och det i sin tur ger ju massor av funderingar och reflektioner.  

Jag har ju skrivit om det förut, men det tål att upprepas.... Det är förvånansvärt många frågor och funderingar i olika grupper på FB där jag slås av att vissa hundägare kan så oerhört lite om hundar och hundträning/uppfostran, och ändå har dom skaffat hund. Det kryllar ju av litteratur om hundhållning, och det finns hur mycket som helst att läsa på nätet... hur kan man trots det vara så ovetande?   

Är inte folk ett dugg nyfikna och vetgiriga? Det verkar som att många nöjer sig med att veta noll och ingenting ända tills problemen kommer, då har dom förstås tusen frågor som dom borde ställt innan dom skaffade hunden. Och problem blir det ju naturligtvis när man inget vet om hur man ska hantera sin hund. Jaja, inte mina problem.... men lite sorgligt med tanke på hundarna.   

Jag tränade en gång i tiden ihop med ett gäng hundägare där det fanns en mycket vis och erfaren (och framgångsrik) hundförare med. Jag hade ett problem med min Lurvas som jag inte riktigt fick ordning på, och fick ett råd av honom.

En tid senare träffades vi igen och tränade, och han frågade hur det gått, hade jag tränat som han föreslog?

Jodå, det hade jag ju, men det hade inte löst problemet, trots att jag säkert gjort det minst 100 gånger. 

Haha... tyckte han... kom igen när du gjort det 1000 gånger och fortfarande inte fått nåt resultat....  

Och det ligger mycket i det. Ska man förändra något som har blivit fel då finns det inga snabba fix, då måste man nöta och nöta och nöta eftersom man först måste tillbaka till nollpunkten för att sedan börja om därifrån med nåt nytt.  

Obs! nu att jag inte pratar om inlärning från scratch, utan om att förändra sånt som blivit fel inlärt.

När man läser många "goda" råd på nätet kan man annars tro att det är så enkelt så.... där kryllar det av "snabba fix", men vill man ha en stabil förändring av ett redan befäst utförande då finns det inga snabba lösningar. Inte i min värld i alla fall... 

Och jag blir mer och mer övertygad om att den största anledningen till att många har svårt att få till ett moment exakt så som dom vill, är att man alltför tidigt och alltför ofta tränar hela momentet.

Ju mer jag funderar desto mer övertygad blir jag om att det där med att träna smådelar av varje moment var för sig är oerhört viktigt.  

Sen är det ju en helt annan sak om jag själv kan leva upp till det. Ambitionen är förstås att jag ska försöka, men det är ju så kul att testa.... att se om det kanske, kanske sitter... trots att vi egentligen inte tränat så mycket. Men med lite tur så kan det ju gå....   

Och så testar man och så går vissa delar kanonbra, och andra delar mindre bra... och hur belönar man då??? Inget alls betalt, inte ens för det som gick bra... eller betalt för alltihop, även det som inte gick så bra....? Och hur man än gör... vad lärde sig hunden av det hela?? 

Och det där med tur i samband med hundträning, det ska man inte förlita sig på. Har man en hund som kanske bara lyckas på tävling om vi har tur den dagen, då ska man stanna hemma och träna lite till tycker jag. 

Sen så är ju inte hundarna några robotar, så även om det går kanonbra på träning efter träning så kan man misslyckas på tävling ändå... men motsatsen är mindre trolig. Går det inte bra på träningen så går det definitivt inte bra på tävling heller. 

Ja, det var dagens funderingar och pekpinnar det.... nu ska jag och Jippie träna lite.  

Förresten... lilla Jippan har de senaste veckorna utvecklats till en självständig liten herre som tror att han kan ta sig ganska så vidlyftiga friheter, både här hemma och utomhus.  

9 månader om ett par dagar... jo tack, det märks.   Men på bilden sitter han lugnt och stilla i alla fall, han är duktig på det nu....   

 

KE

21 november 2013 10:52

Eftersom Jippie "promenerar" med husse en timma varje dag så kan ju husse se den snabba utveckling som skett den sista månaden.
Det gäller verkligen att vara konsekvent för den lille rackaren tar allt vidare svängar och har börjat testa sin husse i olika situationer.Han gillar inte när husse blir förbannad så det gäller att se till att förtroendet och tilliten inte naggas i kanten trots skarpa tillsägelser.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...