Och en regnig måndag är ju föga inspirerande, oavsett vad det gäller. Det regnade så våldsamt i natt så Jippie vaknade ett par gånger och tyckte att det lät konstigt när regnet slog mot fönstret. Jag antar att det var det han reagerade på i alla fall... det lät nästan som om någon knackade försiktigt men ivrigt på rutan.

Fast nu har det faktiskt slutat regna, men det är väldigt blött ute och det är grått och disigt och det lär inte bli riktigt ljust på hela långa dan... och antagligen börjar det snart regna igen.

Med andra ord så är det en dag som gjord för inomhusträning... fast då ska man kanske inte ha legat och läst till klockan 02.15 i natt. Jag har liksom aldrig förstått vitsen med att man ska läsa ett stycke då och då i en bok... jag vill veta hur det slutar när jag väl börjat läsa.

Jag läser ju gärna deckare och så kallade spänningsromaner och mitt mått på om det är en bra bok eller ej är hur långt jag hinner i boken innan jag förstår vem som är boven i dramat. Ja, det är ju inte enbart det som avgör om boken är bra förstås, det ska ju vara en hållbar story också och den ska vara trevligt skriven, men om jag redan efter tre-fyra kapitel vet vem som är "den onde" då är det inget roligt längre. Men som ni förstår så höll nattens bok måttet.... även om det var en lite krystad lösning på det hela.

Det får nog bli lite Jippie-träning här idag tror jag. Just nu tassar han runt här på ivriga tassar och har en pipleksak i munnen som han piper hysteriskt med. Helgens instruktör hade en idé om det där med pipleksaker och mjukisdjur, och jag tyckte det var så kul när hon sa det, för just så har jag funderat också.... men jag har varit alltför ömhjärtad för att göra slag i saken.

Och det är det där med att en hund som ska apportera ska inte gå omkring och tugga på mjuka leksaker och få tillfredsställelse av det. En pipleksak är ju dessutom sån att man måste tugga flitigt på den för att få fram pipet...

Jag har tänkt lite på det där ändå sedan Jippie var riktigt liten och jag såg hur förtjust han var i dom där leksakerna. Han lär sig ju att tugga på det han håller i munnen eftersom han älskar pipisar och mjukisdjur. Men så har jag fallit för det där att "jamen han tycker ju att det är så roligt" och så har jag tröstat mig med att han säkert lär sig att skilja på apportering och lek, men det kan nog vara lite lurigt det där. Och det var ju "roligt" att höra att även nån annan hade samma tankegångar.

Ja, allt ovanstående skrev jag i förmiddags, sedan blev det avbrott på bredbandet i några timmar så nu när jag sitter här igen så är det plötsligt kväll. 

Men jag gjorde ett försök att vara ambitiös och skulle träna med Jippie tidigare idag. Plockade fram klicker och godis och så började vi.... efter en mycket kort stund hörde han nåt intressant från det rum där husse och Ibsen fanns och så drog han dit... och så var det med den träningen.   

Visst... han kom tillbaka efter en stund, men hans matte är ju en jäkla surkärring så då blev det ingen mer träning. Men inte tror jag han var så ledsen för det inte, det drabbade nog matte mest tror jag, har man planerat nåt så blir man ju alltid besviken när det inte blir som man tänkt sig. 

Mitt fel, jag vet... jag var inte tillräckligt intressant, hundar väljer ju alltid det som ger dom mest tillfredsställelse. Hmmm... nästan ett mänskligt drag det där...   

Men nu är det kväll... igen... i alla fall. Det blir lite tv-tittande nån timma till, och sedan ska jag försöka låta bli den nya e-boken som jag laddat hem, det kan nog kanske vara nyttigt att sova en hel natt då och då.