... som får lyssna på allt sånt där skitprat som ni inte vill "offentliggöra"? Sånt där som ni hör skvallervägen och som ni vill diskutera med nån, utan att för den skull föra skvallret vidare? Nån som lyssnar men också kan konsten att inte babbla vidare om allting...

För kom inte och påstå att ni inte lyssnar på skvaller och skitprat...   det gör vi allihop, i all synnerhet i hundvärlden.... sen får vi väl hoppas att de flesta av oss inte för skvallret vidare, men där är jag lite tveksam. 

Jag har i alla fall en sån stackars människa (tack för att du finns!! ) som då och då får långa utläggningar om saker och ting som jag inte vill att alla ska höra, men ibland behöver man ventilera vissa saker och få bort skiten ur systemet. Och så skönt det är att veta att det stannar där och inte förs vidare....  för skvaller ska man vara lite försiktig med. Det är trots allt inte alltid med sanningen överensstämmande, det man hör.  

Ja nog om det...  igår var vi ute och tränade lite, och jag kan ju återigen konstatera att mycket av det som Jippie kan, det är också situationsbundet. Det där med att nonchalera andra hundar, det funkar kanonbra på våra promender här i området, det funkar mindre bra på tu man hand med andra hundar, eller på kursen vi gick. 

Inte så konstigt kanske, han är ju trots allt bara barnet fortfarande. Men det finns en hel del som behöver tajtas till, det ser man nu när olika drifter börjar göra sig gällande. 

Inkallningen är helt totalt obefintlig när det skuttar omkring en liten söt springertjej i närheten... då är Jippie helt döv.    Och den tendensen ser man också när han fastnar på en doftfläck ute.... där måste vi göra något, så kan man ju inte ha det. 

Och så var det det där med passivitet då....  det ordet känner inte Jippie till. Efter två timmars lek och träning så kanske... eventuellt.. en knappt 9 månaders valp skulle kunna vara stilla i några minuter medan mattarna står stilla och pratar, men icke.... då gräver man gropar eller biter på pinnar och trädrötter eller nåt annat som man kan hitta på när man sitter fast i ett koppel. 

Jodå, han sitter ner och sitter stilla när jag säger till.... men inte nån lång stund. På hemvägen, som tar 20 minuter, sov han nog bak i bilen tror jag, men när vi sedan kom hem och tog med de andra hundarna ut på rastning, då var det precis lika full fart som vanligt.  Han gjorde allt han kunde för att få igång Ibsen på ett race.... det är helt enormt vilken energi och motor han har den killen.   

Nu har jag tagit en liten paus i skrivandet och klickertränat lite med Jippie. Han är kvicktänkt när det gäller klickern nu, men han börjar testa och slarva lite också så det gäller att inte klicka för nåt annat än just det jag vill ha. 

Hakan i golvet-träningen går bra. Han fattar snabbt vad han ska göra och han håller huvudet ner på golvet längre och längre stund (vi pratar ju bara sekunder här fortfarande) men nu börjar han testa. Idag testade han flera gånger att lägga ner huvudet på det ena frambenet, så där som dom gör ibland när dom sover, ni vet.  Så ska han ju inte ligga, så det blev inget klick där. Men han rättade till sig själv och då fick han förstås sitt klick. Kanske är det bekvämare att ligga så... eller också testar han bara lite för omväxlings skull.  

Men nu har jag en fundering till... bakbenen då... hur ska han ligga med dom?? Nån som tränat det här och har synpunkter på det? 

På snygga bilder och filmer på de allra duktigaste ekipagen så ser man ju att hundarna ligger "rakt ner" så att säga. Med båda baktassarna i marken under sig.... och så hakan i marken. 

Jag tycker att det ser obekvämt ut, och jag misstänker att för Jippies del är det lätt att han välter över på ena sidan efter en stund. Så frågan är då om det inte är lika bra att han får lägga sig på ena skinkan redan från början? 

Eller har jag missat det helt och hållet?  Skulle den biten varit med redan från början? Inget klick om "bakbenen inte ligger rätt" även om hakan ligger ner? Fast man tränar väl en sak i taget även här... eller? 

Men det är märkligt det där...  vissa människor kan allt om hundträning efter bara ett par-tre år med en hund, jag har haft hund och tränat hund i snart 50 år och är fortfarande fylld av frågetecken när det gäller att träna hundar.... kan det kanske vara ett bevis på att jag faktiskt är dum i huvudet?