Jippie är supersnabb på att lära sig saker på egen hand... på både gott och ont förstås. 

Om jag tar min nyckelknippa (som ligger på skrivbordet när den inte används) så bryr han sig inte, om inte klockan är nånstans runt 13-14 - tiden.... då sammanknippar han det direkt med att vi ska gå ut på vår middagspromenad och han börjar skutta runt i vild glädje.  

När jag på nåt vis visar att jag ska gå ut så vill han förstås alltid följa med, även om det bara är till brevlådan 5 m utanför dörren. Men när han ser att jag tar tvättkassarna för att gå till tvättstugan, då försöker han inte ens gå med. Han har lärt sig att dit får ingen hund följa med.  

Och allt som är förknippat med nåt ätbart lär han sig ju förstås kanonfort. När jag gör i ordning middagen och plockar fram osten från kylskåpet och ska ställa den på bordet, då kommer alla tre hundarna tassande och sätter sig fint vid mina fötter. Då vet dom att dom får en liten, liten ostbit var när jag tar bort plasten från osten.  Och dom vet när jag tar fram just osten, alla andra gånger jag öppnar kylskåpetför att plocka fram något medan jag lagar mat bryr dom sig inte om, men när just osten plockas fram, då kommer dom. 

Och det är när jag lagar middag som han har lärt sig den allra roligaste grejen....  

När jag kokar potatis till middagen så vet jag ju med hjälp av klockan ungefär när potatisen är färdig, men för säkerhets skull lyfter jag på locket till potatiskastrullen och känner på potatisen innan jag tar den av platttan och häller av den. 

Och när jag då lyfter på locket till potatiskastrullen då gör Jippie en rivstart i köket och rusar i racerfart in till husse i sovrummet, slänger sig upp på honom där han ligger i sängen, och meddelar att "Maten är färdig nu!!!" 

De dagar vi inte äter kokt potatis till middagen blir lilla Jippie lite vilsen när jag plötsligt ropar "maten är färdig nu", utan att jag lyft på ett kastrullock först.  

Hmmm  ....  undrar om jag berättat det här förr?  Jag tycker det är så himla roligt så det finns kanske risk för det... gammal och förvirrad ni vet.  

Men det finns massor av såna här exempel där han snabbt snappat upp vad som gäller och agerar på egen hand därefter. Det är kul att se sånt..... "han har ett rörligt intellekt" skulle man säga om han vore en människa.   Men resten av hans bedrifter spar jag till en annan gång.... 

I går när vi var ute på promenad, eller bergsklättring eller vad man nu ska säga....

....så fann vi  en färdigklädd julgran ute i skogen.

Jippie brydde sig inte först, sedan tänkte han sno åt sig glittret och blev mäkta förvånad när matte sa NEJ...

Vi passerade också vårt "fågelhundsträd" och Jippie kom ihåg att han fick godis när han vid ett tidigare tillfälle stod uppe i det där trädet, och försökte febrilt ta sig upp på egen hand...

Och det var inte populärt när Salza istället var den som fick hjälp upp och därmed också godisbiten... han kämpade ihärdigt och tappert.... men förgäves...

Han har i alla fall ett nedrans bra balanssinne, han också, får jag väl säga. Salza kan ju balansera på nästan ingenting om man ber henne, och Jippie är inte långt efter nu.   

Häromdagen hoppade han upp på ett nerfallet träd som inte alls var speciellt stort i omkrets, jag kunde ta runt stammen med mina händer. Och det låg dessutom så att det gungade en aning när han hoppade upp på det, men han lyckades få till alla fyra tassarna på den där smala stammen och stod där och balanserade hur snyggt som helst.

Och just då hade jag förstås kameran i fickan och hann inte få fram den...   så ni får tro mig på mitt ord.  

Nej, nu är det dgas att sluta babbla... idag ska jag försöka sätta upp vår ljusslinga på verandan. Eller försöka och försöka, jag ska sätta upp slingan helt enkelt. Och det är väl inte så märkvärdigt förutom att jag måste sträcka mig uppåt hela tiden och det gillar inte mina axlar, och mina händer gillar inte pysslet med att få fast både granrisslingan och ljusslingan i de där små krokarna som sitter på väggen högt uppe över fönstret och dörren. Men det blir ju ljust och fint när det är gjort så det är väl kanske värt lite extra värk resten av dagen...   

 

Lina

3 december 2013 10:30

Haha! Snacka om att ha stenkoll :)
Alba hon kommer varje gång jag går in i köket...köket= mat. Oavsett hon hon blir bjuden eller helt enkelt tar för sig själv ;)

tedsams

9 december 2013 13:52

Ja det där med mat det är nåt speciellt för en springer det tror jag. ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...