Och en regnig måndag är ju föga inspirerande, oavsett vad det gäller. Det regnade så våldsamt i natt så Jippie vaknade ett par gånger och tyckte att det lät konstigt när regnet slog mot fönstret. Jag antar att det var det han reagerade på i alla fall... det lät nästan som om någon knackade försiktigt men ivrigt på rutan.

Fast nu har det faktiskt slutat regna, men det är väldigt blött ute och det är grått och disigt och det lär inte bli riktigt ljust på hela långa dan... och antagligen börjar det snart regna igen.

Med andra ord så är det en dag som gjord för inomhusträning... fast då ska man kanske inte ha legat och läst till klockan 02.15 i natt. Jag har liksom aldrig förstått vitsen med att man ska läsa ett stycke då och då i en bok... jag vill veta hur det slutar när jag väl börjat läsa.

Jag läser ju gärna deckare och så kallade spänningsromaner och mitt mått på om det är en bra bok eller ej är hur långt jag hinner i boken innan jag förstår vem som är boven i dramat. Ja, det är ju inte enbart det som avgör om boken är bra förstås, det ska ju vara en hållbar story också och den ska vara trevligt skriven, men om jag redan efter tre-fyra kapitel vet vem som är "den onde" då är det inget roligt längre. Men som ni förstår så höll nattens bok måttet.... även om det var en lite krystad lösning på det hela.

Det får nog bli lite Jippie-träning här idag tror jag. Just nu tassar han runt här på ivriga tassar och har en pipleksak i munnen som han piper hysteriskt med. Helgens instruktör hade en idé om det där med pipleksaker och mjukisdjur, och jag tyckte det var så kul när hon sa det, för just så har jag funderat också.... men jag har varit alltför ömhjärtad för att göra slag i saken.

Och det är det där med att en hund som ska apportera ska inte gå omkring och tugga på mjuka leksaker och få tillfredsställelse av det. En pipleksak är ju dessutom sån att man måste tugga flitigt på den för att få fram pipet...

Jag har tänkt lite på det där ändå sedan Jippie var riktigt liten och jag såg hur förtjust han var i dom där leksakerna. Han lär sig ju att tugga på det han håller i munnen eftersom han älskar pipisar och mjukisdjur. Men så har jag fallit för det där att "jamen han tycker ju att det är så roligt" och så har jag tröstat mig med att han säkert lär sig att skilja på apportering och lek, men det kan nog vara lite lurigt det där. Och det var ju "roligt" att höra att även nån annan hade samma tankegångar.

Ja, allt ovanstående skrev jag i förmiddags, sedan blev det avbrott på bredbandet i några timmar så nu när jag sitter här igen så är det plötsligt kväll. 

Men jag gjorde ett försök att vara ambitiös och skulle träna med Jippie tidigare idag. Plockade fram klicker och godis och så började vi.... efter en mycket kort stund hörde han nåt intressant från det rum där husse och Ibsen fanns och så drog han dit... och så var det med den träningen.   

Visst... han kom tillbaka efter en stund, men hans matte är ju en jäkla surkärring så då blev det ingen mer träning. Men inte tror jag han var så ledsen för det inte, det drabbade nog matte mest tror jag, har man planerat nåt så blir man ju alltid besviken när det inte blir som man tänkt sig. 

Mitt fel, jag vet... jag var inte tillräckligt intressant, hundar väljer ju alltid det som ger dom mest tillfredsställelse. Hmmm... nästan ett mänskligt drag det där...   

Men nu är det kväll... igen... i alla fall. Det blir lite tv-tittande nån timma till, och sedan ska jag försöka låta bli den nya e-boken som jag laddat hem, det kan nog kanske vara nyttigt att sova en hel natt då och då.   

Eller igen och igen, jag går inte så ofta på kurs, men Jippies kurs på onsdagarna är ju inte slut ännu så när det nu dessutom blev kurs på fredag kväll och hela lördagen också, så känns det som ... igen.    

På hemvägen från kursen igår så plockade jag dessutom upp en middagsgäst som följde med hem, så det kändes som en fulltecknad dag. Men åter till kursen...

Om jag skulle ge kursen ett namn så skulle det kanske kunna bli "en kurs om klickerbaserad belöningsträning". Det var ingen renodlad klickerkurs, men den innehöll en genomgång av klickertänket och om vad klickerträning är och vad det syftar till. 

Sen så gick vi igenom olika moment och hur man tänker när man ska börja träna de olika momenten. Och naturligtvis så var det även här frågan om att dela upp momentet i småbitar, sätta ihop det till längre kedjor så småningom och så använda sig av det "rätta" belöningstänket under hela resans gång förstås.

Och även om jag försöker tänka efter noga VAD det är jag ska träna när jag jobbar med Jippie så är det alltid nyttigt att bli påmind om just det. Exakt VAD är det jag ska träna, vad är MÅLET... och hur ska jag gå tillväga för att nå dit jag vill? 

Både Jippie och Salza var med, och dom skötte sig förstås hur bra som helst.   Salza fick inte göra så speciellt mycket, hon fick ligga på sin filt och titta på när alla andra jobbade, och det var nog tillräckligt tröttande tror jag. Hon låg där och tittade på när Jippie och jag lekte med en skinnbit, vilket han gick igång på rejält... och det hade hon också gjort om hon fått chansen, då var det nog inte så lätt att förbli väluppfostrad och ligga stilla där matte sagt åt henne att stanna. Men hon är ju duktig på sånt, lilla hjärtegrynet.   Annars var hennes huvudsakliga uppgift, enligt henne själv, att tigga godis av alla som fanns i hennes närhet, och godis fanns det gott om.   

Jippie fick ju vara lite mer aktiv, men hans lilla virriga hjärna blev ganska så snabbt trött såg jag. Vi var i en inomhushall där det naturligtvis fanns miljoners miljoner dofter i mattan, och till att börja med så jobbade vi enbart med att han skulle få upp näsan från golvet. Sen jobbade vi lite med hans avlämnande vid apporteringen, vi började med en del av grundövningarna i klickerträningen, och vi provade på instruktörens sätt att lära in hoppet. Men vid det laget var det eftermiddag och Jippies hjärna överbelastad, så det gick lite sisådär. 

Men kursen var egentligen inte till för att vi skulle lära våra egna hundar så våldsamt mycket just då, den var till för att vi som instruktörer skulle få en ny aspekt på inlärning och hur man tränar hundar på just det viset som den instruktören förordade, och det var intressant att fundera lite runt hennes idéer. Det fanns en hel del där som man kan ta med sig till klubbens kurser och använda sig av där. 

Jippie var i alla fall helt slut när vi kom  hem. Vi hade som sagt folk med oss hem, men Jippie var noll intresserad av det, han var mest bara intresserad av att kura ihop sig och sova. En stor del av kvällen låg han sedan bakom soffan i vardagsrummet och snarkade och sov...   

Det var ju inte de små övningarna som vi gjorde på kursen som han blev mest trött av, utan hela situationen som sådan. En inomhushall med en massa dofter, andra främmande hundar som han inte fick bry sig om, en enda kompishund som han inte alls fick leka med, och så inte minst det där med att ligga stilla och vänta och titta på andra hundar som jobbade. Sånt är jobbigt för lilla Jippie...  men så himla nyttigt. 

Och jag såg ju att han gjort stora framsteg på den fronten. Även om han då och då blev lite orolig över att behöva ligga/sitta stilla långa stunder medan andra hundar gjorde roliga saker, så fann han sig väldigt bra i situationen. Han är dock bara 8 månader gammal men uppförde sig för det mesta... i just den situationen.... som att han vore mycket äldre.   

Ni vet, på såna där tillställningar använder man ju stor del av tiden med att titta på andras hundar, och det är ofrånkomligt att man gör vissa reflektioner då. Där fanns en nästan jämngammal hund, och den hunden hade minst sagt svårt för att koppla av och göra ingenting. Och den lyckades tyvärr med det där som egentligen är så förödande för passivitetsträning... den hade klurat ut hur den skulle aktivera sin förare så att den slapp den där tråkiga passiviteten.

Tyvärr så verkade inte hundens förare riktigt ta till sig det där, trots påpekanden från instruktören, och trots att vederbörande själv är instruktör.  Men vi har väl alla våra blinda fläckar antar jag...   

Något som slog mig när jag satt och tittade på de olika hundarna var att vi alla är fixerade vid vår vänstra sida. Inte minst jag själv har ju det "problemet", men man såg så tydligt på alla andra också att det är vänster sida som gäller för hundarna, och i vissa fall så är det inte helt positivt. 

Jag satt och klurade på det där ganska så mycket igår, och egentligen är det aldrig positivt att ha en hund som bara kan jobba när den befinner sig på min vänstra sida. Den ska naturligtvis kunna jobba lika bra med utgångsläge framför mig eller vid mn högra sida... eller snett framför mig eller snett bakom mig. Vänstersidan ska ju bara vara en av många positioner, där jag vid behov talar om för hunden att "nu är det vänster sida som gäller". 

I och för sig så är det ju rallyn som öppnat mina ögon för just detta, men jag undrar om inte gårdagen ändå skulle blivit en tankeställare beträffande just det. Hundarna blir liksom lite handlingsförlamade om dom inte får börja i utgångsställningen vänster sida.... det blev så väldigt markant i går när vi ofta skulle jobba med hunden framför oss. 

Ja, kurser som får en att fundera och reflektera över vad man själv, eller hunden, gör eller inte gör.... och inte minst varför....  är bra kurser.   

Jag kunde också konstatera att matbelöningar inte alltid är tillräckligt för Jippie. Det visste jag i och för sig redan, men jag hade inte riktigt tagit tag i den biten. Men i förrgår gjorde vi ett par nya snörbollar eftersom de gamla dött     och det var lite med tanke på att jag skulle använda dom som belöning till Jippie när vi tränar.

Jag har saknat hans intensitet i det han gör när vi tränar. Han är ju en intensiv, livlig hund som gör allting med fart och fläkt, men jag har inte riktigt nått dit när det gäller vår träning. Så jag hade som sagt tänkt att byta belöning och köra med lite mer tjo och tjim och kamp.... och igår fick jag låna ett skinn som jag använde som belöning, och då kan man snacka om intensitet vill jag lova. 

Nu har jag nog inget skinn att ta till, men jag har ju snörbollar...  och dom är roliga dom också, så jag ska i stort sett skippa godiset när vi tränar och under en period enbart ha andra belöningar. 

Jag har lurat mig själv lite där.... när jag tränade Salza så använde jag ju hennes älskade snörbollar till i stort sett allting, och det blev både tryck och intensitet och snabbhet i det hon gjorde. 

Med Jippie så tänkte jag som så att han saknar (än så länge) Salzas fantastiska förmåga att fokusera och stänga ute omvärlden när vi tränar, så till honom skulle jag använda godis som är lite lugnande och dämpande.

Fel, fel, fel.....  och egentligen vet jag ju att det är fel. Jag har gått två kurser (och varit åhörare på ytterligare en) för duktiga Frida Wallén, och ni som gått kurs för henne vet ju hur hon tänker och jobbar. Så redan då lärde jag ju mig att man inte ska tänka så när det gäller tävlingsträning. Men man glömmer.....  och man fastnar lätt i ett tänk och kommer inte ur det sedan..... inte utan lite hjälp och påminnelser.  

Och gårdagens kurs blev en påminnelse för mig... nu ska jag tänka om när det gäller Jippies träning. 

Det händer nåt spännande där borta tycker Jippie..... 

.... så ska man definitivt se till att reta upp nån som skriver en kritisk och negativ kommentar, för då dräller det in besökare sedan. Gårdagens inlägg hade över 200 besökare...  tänk att "folk" tycker att sånt är så våldsamt intressant...   

Inte tror jag att detta inlägget kan reta upp nån, men man vet ju aldrig, vissa människor förefaller vara väldigt lättretade.  

Vi fick några besök av godistiggande "barn" igår i alla fall. Jag sätter fnuttar kring ordet "barn" för dom var ganska så stora, och konstigt nog så var dom från familjer där dom själva har hund   . Men matte tog fram den stränga rösten och såg till att hundarna inte rusade fram till dörren när den öppndes, men sista gången jag öppnade dörren så slank Jippie ut, trots tillsägelse. 

Jag har inget godis, sa jag till "barnen", men ni kan få den här olydiga hunden istället. 

Näe tack! sa dom, såna har vi själva....   

Annars så skötte han sig bra, Jippie. Han såg ju dom där spöken genom den öppna dörren men han brydde sig inte. Inte ens sista gången när han sprang ut på verandan till dom verkade han tycka att dom var nåt konstiga. Men antagligen hade han betett sig lite annorlunda om vi mött dom ute på den mörka gården eller så, han är nog i sin egna lilla spökålder nu tror jag...   

I går kväll var ju Salza och jag på klubben och tränade lite... med betoning på "lite"...   och det går faktiskt bättre och bätte med högerhandlingen. Det är nog inte helt fel att inte ha för bråttom utan låta saker och ting landa lite i det lilla Salza-huvudet.  

Hon säker sig förstås fortfarande spontant till vänstersidan lite för ofta, men hon sitter rakt och ligger rakt på högersidan och det är bra så tycker jag. I början vred hon sig ju 90 grader och det var inte så bra.... 

Och eftersom det är en byggarbetsplats alldeles intill träningsplanen numera så finns där ett stort, långt bra staket där det var suveränt bra att träna på att backa på högersidan. Fast hon gillar inte att bli trängd så där, så hon backar helst i racerfart och hamnar lätt bakom mig då... men det gick bättre när jag la band på mig och bara tog ett eller två steg i taget istället för att kliva på flera meter bakåt. 

Så bara matte disciplinerar sig och tränar så ska det nog inte vara några problem att få till det där så att det ser snyggt ut. Salza har ju alltid varit oerhört lättlärd och inte har det blivit sämre på äldre dar inte. Däremot har hon blivit slarvigare, men det har förstås sin förklaring i att vi tränar så sällan nu för tiden, så det finns det ju en enkel lösning på.   

En märklig bild från gårdagens promenad. Mobilkameran är jättebra... men inte gjorde för några snabba actionbilder direkt. Här hoppar Blixten Jippie mellan två stora stenar...