Har ju haft lite funderingar på att lära Jippie att ligga plats med huvudet ner i marken, men jag har liksom inte kommit till skott och gjort något åt det. 

Men så tränade vi på det där med handtarget på kursen som vi går, och då fick jag lite myror i huvudet. Jag hade ju tänkt lära Jippie att lägga huvudet i min handflata och sedan så småningom sänka ner handen mot marken/govlet och sedan ta bort handen helt, och på så sätt lära honom att ligga med huvudet ner.  Men jag fick en känsla av att träningen av handtarget kom på lite kollisionskurs med den andra träningen då...   

I alla fall tog jag upp den funderingen på kursen i lördags, och fick återigen bekräftat: varför krångla till saker och ting mer än nödvändigt. Rådet var helt enkelt att shejpa in hela grejen. 

Och så har vi börjat med det nu då, och Jippie är minst sagt konfunderad. Han har inte klurat ut tanken med det hela ännu... han lägger sig, han backar, han tittar mig i ögonen, han räcker vacker tass när han ligger (så gott det går) men vid ett tillfälle när han låg ner så råkade han böja ner huvudet en aning mot golvet och då klickade jag naturligtvis.

Det var bara det att just precis när jag klickade så slog han dessutom till min fot med tassen... och den tio-öringen den ramlade ner direkt. Ligger man ner och slår på mattes fot med tassen, då får man en godis.    

Och så lycklig han blev när han äntligen klurat ut vad jag ville... trodde ju han. Snacka om att hundstackarn sedan blev kunfunderad när han inte fick nåt klick nästa gång och nästa gång och nästa gång som han med eftertryck slog mig på foten med sin stora labb.   

Jag förstår fascinationen med klickerträning, och jag förstår också hur lätt det är att göra fel. Det är fascinerande att se hur hunden reagerar.... i det här exemplet så var det ju så uppenbart att den stora medvetna rörelsen med tassen var lättare för honom att begripa jämfört med en liten, omedveten rörelse med huvudet. 

Vi får väl se om jag har tålamodet att genomföra det hela, nånting säger mig att det kommer att ta tid.   

I kväll är det avslutning på vår kurs, och i morgon är det sista gången med fri torsdagsträning på klubben vilket innebär att det också är sista torsdagen vi erbjuder en rallybana att träna på. Intresset har inte varit sprudlande, och eftersom det är en hel del plock med att göra iordning skyltar, släpa ut dom och skylthållare och koner och andra tillbehör, bygga banan och sedan plocka ihop och släpa in alltihop igen och där plocka undan alla grejor, så känns det som att det har varit lite för mycket jobb för den utdelning det gett. 

Och mörka, kalla höstkvällar är ingen hit när det gäller hundträning, inte i min värld i alla fall.  

Men det är ju roligt att ha kurser (nej, torsdagskvällarna är inga kurstillfällen, men jag kom att tänka kurs i alla fall nu), men jag har också full förståelse för dem som föredrar att lägga sin tid åt sin egna hund istället för att lägga den på andras hundar.  Jag har nån gång i mitt liv gått kurser där instruktören har varit föga engagerad och inte brytt sig om så mycket mer än att tiden ska gå så att kursen tar slut, och har man såna kurser då är det väl ingen belastning direkt. Tyvärr är jag ju inte sån att jag kan göra så... livet vore nog enklare om man var det.   

Till våren blir det nog en rallylydnadskurs på klubben i alla fall, men den här gången har jag en idé.... ska checka av den med "dom som har hand om'et" så får vi se vad dom säger.  Rallylydnad är ju kul, men man är inte alls beroende av kurser för att träna och bli duktig.... i alla fall inte när man lärt sig grunderna och lärt sig förstå skyltarna. 

Jaja, det ordnar sig nog... det är ju eeeeeeevigheter tills det är vår igen....