Ähhh.... dagens inlägg vill inte.     Fick bara med ett enda stycke av min långa utläggning om Facebook... får försöka senare...

när man klickar runt på nätet och läser lite här och där.... så många människor det finns som beklagar sig trots att dom har ett liv som mängder av människor skulle avundas dom.

Dom har arbete och vänner, och dom bor nånstans där dom själva valt att bo, och dom har pengar som tydligen räcker till så att dom även kan köpa en massa prylar och roa sig på allehanda sätt.

Och ändå så gnäller dom och tycker synd om sig själva.... tragiskt tycker jag.

Tänk vilken chock det kommer att bli om dom någon gång i framtiden verkligen får anledning att beklaga sig.... fast så blir det väl aldrig förstås. Människor som är såna har en förmåga att alltid se till att dom har det dom behöver...

Jaja... kanske det är så att man inte alltid beskriver sitt liv så sanningsenligt här på nätet, men då får man väl se till att det så att säga "stämmer " då... det man skriver om och det man beklagar sig över.

Fast jag tror nog att många klagar trots att dom egentligen lever ett för många avundsvärt liv.

Ja, det var det om det det.... 

Idag är det tvättmorgon igen... fram och tillbaka till tvättstugan i några timmar. Det är väl himla bra med nya, fina tvättmaskiner som blir färdiga fort. Men jag blir så vankelmodig då... ska jag stanna i tvättstugan, hänga där vid tvättbänken och bara vänta. Eller ska jag ranta hem igen och sitta där på en stol och vänta tills det är dags att ranta tillbaka? Det går ju såpass fort så det är ingen idé att påbörja nåt annat nyttigt hemma heller...

Ni ser vilket hårt liv jag lever... fyllt av stora, viktiga beslut...       

Den här veckan blir nog en ganska så händelselös vecka tror (hoppas) jag... inget planerat förutom ev. lite hundträning framöver.  Fast... det brukar alltid dyka upp nåt som inte är planerat, och det kanske är tur det, annars kanske vi går helt i stå här i huset.    

Näe, nu ska jag ranta tillbak till tvättstugan och mata torktumlaren med en ny last...  och jag vidhåller det jag alltid sagt... en av världens bästa uppfinningar måste vara tvättmaskinen    

Hon beter sig lite märkligt nu för tiden, Salza.    Säkert inget märkvärdigt för den som inte känner henne, men för mig är det hur mysko som helst.

Om hon och jag ligger och drar oss i sängen när husse börjar skramla med matskålarna, då brukade hon förr rusa dit för att kolla att allt gick rätt till, och för att förhoppningsvis få en matkula i förväg.

Nu ligger hon kvar i sängen hos mig. Jag kan känna på hennes kropp att hon spänner sig lite, och jag ser att hon lyssnar, men hon lyfter inte ens på huvudet utan ligger kvar antingen tills husse ropar på henne eller tills jag går upp.

För en alldeles matgalen Salza så är det mycket märkligt....    

Och när vi har varit ute, så står hon kvar i hallen och bara stirrar på mig. Trots att jag klätt av mig ytterkläderna, och Ibsen har sprungit in till sin husse, och jag ibland till och med har satt mig vid datorn.... så står hon kvar i hallen och bara glor på mig.

Inte så där glatt svansviftande "kom matte så gör vi nåt" utan hon bara står där.... svansen rakt ner och hela kroppen helt nollställd... och så stirrar hon på mig.

Ända tills jag ett par gånger har sagt åt henne att "det händer inget mer nu  Salza, vi ska ta det lugnt nu"...  då nästan smyger hon iväg och lägger sig nånstans.

Och idag när vi varit ute så satt husse och jag vid köksbordet och Ibsen la sig under bordet... och Salza satt innanför dörren till vardagsrummet och bara stirrade på oss... var inte ens i samma rum som vi.

Jag fattar ingenting jag....  konstig är hon i alla fall.

Om hon inte vore piggelin till tusen ute så skulle jag tro att hon var sjuk på nåt vis. Men ute är hon precis som vanligt... det är här hemma som hon plötsligt börjat med en massa konstigheter.   

Och när jag lagar mat så har hon ju alltid suttit vid bänken vid sidan om spisen. När  vi flyttade blev det lite knöligt för nu är ju köket helt annorlunda, och hon har inte riktigt hittat nån bra plats där hon inte är i vägen för mig när jag går fram och tillbaka. Men hon har varit där i alla fall...  men nu ligger hon under köksbordet, längst in under bordet närmast elementet, och vill man att hon ska komma fram därifrån då får man säga till henne att komma.

Mycket märkligt för nån som är som en gam när det gäller ev. tappade matbitar eller andra små smakbitar...   

Hon beter sig som om hon vore mobbad och undanskuffad... men det är hon ju inte. Mig veterligt är det ingen som gör nåt annorlunda mot vad vi brukar....  mysko som sagt.

Hoppas att hon blir sitt gamla jag snart igen... även om hon är lite bökig och lite påträngande då, så är det ju så jag är van vid att hon är. Alltid lite oroligt när dom förändras så märkbart utan att man kan se nån  anledning till det.  

Läste ni i så fall artikeln om antidragdosan i förra  numret? Jag läste den, och förstod vad som skulle komma.....

Och mycket riktigt.... i det senaste numret av Hundsport kom den... insändaren som fördömde denna nya idé.

Lär hundarna att inte dra istället... så kan man lite enkelt sammanfatta hela den långa insändaren.

Och jag håller helt och fullt med.... MEN......   och nu kommer det en lång utläggning igen.

Det är faktiskt så att tyvärr har inte alla människor förmågan att lära sina hundar att inte dra. Jodå, så är det..... tråkigt nog.

Det finns hundägare som är bara SÅ klantiga i sitt handhavande av hunden, man nästan sliter sitt hår i förtvivlan när man står där som instruktör och försöker hjälpa till.  Men vi är alla olika, med olika talanger, och det är bara att acceptera det.

Och det är inte för att vara elak som jag skriver så här... det är bara att konstatera fakta.... alla har inte handlaget som krävs.

Alla kan inte sy, alla kan inte baka, alla kan inte snickra, alla är inte tekniskt lagda, alla kan inte måla fina tavlor....  o.s.v. Varför skulle alla då ha handlaget att dressera/uppfostra hundar???

Och jag tycker det är lite jobbigt när så många "proffs" gör det enkelt för sig och bara säger.... "bättre att lära hunden att inte dra".

Visst är det det, men antagligen är det väl bristande erfarenhet som gör att vissa "proffs" tror att alla fixar det där. Eller vad ska man annars ursäkta dom med?

Jag har jobbat med hundar och hundägare i alla möjliga former sedan början av 70-talet, och det tog inte så speciellt lång tid att inse att förutsättningarna för att dressera/uppfostra hundar är mycket olika hos olika individer.

Det är ju inte nog med att alla hundar är olika, alla människor är också olika.

Och det är där man skiljer agnarna från vetet när det gäller duktiga och mindre duktiga instruktörer. Är det en instruktör som har förmågan att anpassa sina råd och hjälper till just den människan dom har framför sig just då, eller kör dom samma råd över hela linjen, i nån konstig övertygelse om att alla människor fungerar alldeles lika när det gäller att uppfostra/dressera hundar.

Bara för att jag kanske kan få en hund att gå fint i kopplet utan att dra, så betyder det inte att alla hussar/mattar har förmågan att göra och agera likadant.  Dessutom har dom antagligen inte tillnärmelsevis lika stor erfarenhet av att hantera hundar, som jag som instruktör har.

Det kanske är deras första hund, dom kanske aldrig varit ute på promenad med en hund innan dom köpte en egen hund... eller också har dom fått låna en väluppfostrad hund och tror i sin okunnighet att alla hundar med automatik är såna.

Det finns många (de allra flesta som väl är) som fixar det där galant, utan några som helst problem. Men... det finns också många som inte alls har förmågan att hantera sin hund... sen får man tycka vad man vill om det, men så är det.

Och kan man inte få hundägaren att ha kontroll över sin hund på annat sätt än med olika (ofarliga) hjälpmedel så må det väl vara hänt att man kanske tipsar om såna då.

Det enda som jag ALDRIG kan lämna mitt godtycke till är när man sätter en sele på en hund som drar... bara för att den inte ska förstöra sin hals med allt sitt dragande.... och sedan låter man den fortsätta dra. 

När har man sele på hundar??? Jo, när dom ska bli starka och orka dra mycket....   alltså uppmuntrar man sin hund att dra ännu mer, nu känner den sig ju stark och upplever dessutom inga obehag av att släpa runt på husse/matte.

Men visst.... i en värld där allting är perfekt, är det naturligtvis så enkelt att vi bara lär alla hur man får en hund som inte drar, och sedan finns det inga fler hundar som drar i kopplet på promenaderna.

Men sån är inte verkligheten....  och det borde alla som kallar sig instruktörer veta.

Ja, det var det om det det....   

Vet ni att jag avskyr företag/organisationer/klubbar som inte svarar på mail???    Tänker man inte besvara eventuella mail så kan man väl strunta i att sätta ut epostadresser då??

Och när det gäller klubbar.... har man förtroendevalda som inte läser av sin mail med jämna mellanrum så sätt inte ut deras epost-adresser. Det är säkert fler än jag som retar mig på att aldrig få nåt svar.    

Herregud, det blev en riktig klagoblogg idag... nästan som i gamla tider    

Men jag är inte på så himla bra humör idag. Struligt med att lämna bilen på service långt borta åt fanders, och så kallt och eländigt att gå och vänta tills den blir klar...   och så inga svar på meddelanden jag skickat.... isch...     

Och så är det ju vinter... det är det som är knuten i det hela.... ett halvår vinter att se fram emot.... blääähhh.

Hoppas ni har en bättre dag framför er....     

Inga fler kluriga skogspromenader och ingen bergsklättring...  nu blir det till att hålla sig på plogade promenadvägar i flera månader, vilket är ganska så avskyvärt.   

Så här såg det ut från mitt sovrumsfönster nu på morgonen

Nej, jag har inte ljuslyktor i mitt fönster, den hänger på uteplatsen    

Ingen nyhet för er som bor söderöver, men här är det faktiskt den första snön för denna vintern.....  och jag AVSKYR verkligen snö!!!!   

Vinter må väl vara hänt...  om det nu är tvunget... men inte snö!

I går såg det ut så här när vi var ute och traskade runt ute i naturen....

Och i förrgår så här på samma ställe....  solen sken då    

Och nej, det är nog ingen landningsplats för UFO:n, det tror jag inte i alla fall.  Med tanke på vart den är belägen så gissar jag på att det är någon form av utomhusscen....    men nån av er kanske vet bättre besked?

I går kväll tränade vi i alla fall, vårt lilla gäng. Och hundarna var totalt galna... allihop....    

Om Salza var det nån som sa....  "hon gör det hon ska, men det blir lite slarvigt... fast det ser ju väldigt roligt och trevligt ut"   

Tyvärr så ger det ju inga trevliga poäng om det är tävling, trots att det ser charmigt ut, men Salza kan vara sån där ibland. Fullkomligt explosionsfärdig.... och det känns som att hantera en laddad krutdurk när man går med henne.

Minsta lilla felsteg så flyger hon i luften     men jag gillar när hon är sån   Och just nu är hon inne i en period när hon verkligen är på hugget. Hon riktigt sprudlar av energi....    

Tack och lov att hon har en av-knapp. Hon har inga som helst problem att koppla av när inget händer. Vore hon inte sån, så skulle hon antagligen riva huset när hon är inne i såna här perioder.  Men hon kurar bara ihop sig och sover när inget händer.... skönt.

Hoppas ni får en bra dag!  Här ska jag försöka hitta en tom plats för min cykel i något av cykelrummen... inte lätt... det verkar som att varje familj har minst 10 cyklar var     Hmmm... kanske ska jag försöka få in den i garaget istället... ? 

Om man har en eller flera katter, och sätter upp massor med olika fågelmatsautomater i buskarna utanför sin lägenhet... gör man då det för att katterna ska ha nära till lekplatsen och jaktmarkerna??  För inte gör man väl det för fåglarnas skull...? Eller...?

Strunt samma... inte mina bekymmer.... men på något vis så känns det som missriktad välvilja  

Idag skiner solen här igen... nästan ingen  blåst och 5 grader kallt. Det är helt fantastiskt vilken fin höst vi har i år. De dagar som det har varit dåligt väder (regnat) kan man nästan räkna på ena handens fingrar. Och vi har varit förskonade från snö också.... helt makalöst skönt.    

Men jag befarar vl att vi får tillräckligt med snö innan vintern är till ända. Det finns ju konstiga människor som vill ha snö, och jag tror att vädergudarna lyssnar mest på dom.     

I alla fall så har jag lyckats följa min målsättning i två hela dagar nu... att träna med Salza här hemma alltså.

Ja, det där jag skrev om igår... det långsiktiga projektet som vi ska åtgärda under den långa vintern... träna bort olater som hennes matte dumt nog har tillåtit.   

Det som vi nu först och främst (det blir mer sedan) ska åtgärda är hennes hantering av vittringspinnen.

Hon tar ytterst sällan fel pinne, och hon har bra tempo ut till pinnarna, letar bra, och tar som sagt nästan alltid rätt pinne.

MEN... och här kommer problemet....    

På återvägen flyttar hon runt pinnen i munnen, hon har till och med vid något tillfälle slängt upp pinnen i luften och sedan fångat den i munnen igen.... allt medan hon är på väg in till min sida. 

Väl framme vid min sida så gör hon som hon även gärna gör med apporten. Öppnar munnen och låter pinnen/apporten bara ligga där i gapet.  Ungefär som... här är den, ta den då, matte!

Ibland håller hon munnen stängd när hon slängt sig in vid min sida, men då håller hon istället på och flyttar runt pinnen i munnen... tyvärr så kan det då se ut om att hon tuggar frenetiskt på den. Det gör hon inte, men, men....

Och det här ska vi nu åtgärda. Ska sjuttan inte offra en massa poäng på sånt slarv när hon för övrigt gör momentet så bra.

Så nu har vi en godisskål, en klicker och en vittringspinne liggande på bordet här hemma.

Och då och då när andan faller på, så får hon ta pinnen, och håller hon den då blickstilla och på rätt ställe i munnen,  då klickar jag och sedan blir det godis efter det att jag tagit hand om pinnen.

Hon snappar fort upp saker och ting, lilla Flygmyran, så efter det att jag korrigerat henne vid ett par tillfällen så börjar hon nu få kläm på vad som krävs för att hon ska få det där klicket.

Men det är naturligtvis en låååång väg att gå innan det funkar som ett färdigt moment.  Men vintern blir nog också lång...     

Och att det blev så här med det här momentet var naturligtvis helt och hållet mitt fel.   

Salza älskar ju att hämta och bära på saker, så när vi började träna med vittringspinnarna så ville hon ta allihop på en gång. Jag hade ett jäkla jobb innan jag fick henne att förstå att det var en enda specifik pinne hon skulle hämta.

Och när den tioöringen väl ramlade ner, då blev jag så glad så jag belönade alldeles för roligt. Det blev slams och slarv av alltihop, och sen har jag inte haft lust att ta tag i det där och rätta till det.

Men nu ska det alltså ske....    och bara för att jag inte ska kunna smita undan berättar jag om det här.... då blir det svårt att förklara (utan att behöva skämmas) varför problemet eventuellt finns kvar när våren och kommande tävlingar närmar sig.     

Fast... vi håller faktiskt på och jobbar med fjärren också. Även där har Salzas slarviga matte struntat i smådetaljerna vid inlärningen, och det får vi sota för nu förstås.

Det är lite svårare att rätta till det momentet eftersom det har med hundens rörelsemönster att göra, men inget är ju omöjligt... det krävs bara mer eller mindre jobb.    

Och jag hoppas verkligen att mina föresatser håller nu då. Jag kan vara så nedrans envis ibland när det gäller, hoppas att det här är ett sånt tillfälle     Och jag avskyr faktiskt när någon säger "det går inte"... det gör det visst, det!

Jaja, vi får väl se... jag är nämligen också ganska så duktig på att hitta på bortförklaringar till att jag inte gör det jag borde göra.   

Näe, nu ska jag sluta babbla... Hoppas ni får en bra dag idag också!!

Varför har man frågestunder i sin blogg??  För att få fler läsare, eller vaddå?? Här på Bloggplatsen är det tydligen väldigt poppis med frågestunder "idag kan du fråga vad du vill, jag lovar att svara ärligt".

Fattar nada....  svarar man oärligt alla andra dagar, tro? Eller vågar inte folk komma med en fråga om dom inte så att säga är "inbjudna" att fråga??   

Får man verkligen fler läsare bara för att man lovar att svara på alla frågor? Vem är intresserad att fråga en massa om en helt okänd människa?

Fast å andra sidan så är kanske inte människan okänd sedan då...  ja, inte vet jag.

Ett märkligt fenomen tycker jag i alla fall att det är....     men det tycker jag om många saker, så kanske är det helt enkelt så att det är jag som är märklig.  

Idag har jag i alla fall redan varit flitig och åstadkommit 5 stycken kålpuddingar (bläh, det luktar kålpudding i hela huset   ) så nu tänker jag unna mig lyxen att sitta här och babbla en stund.

Jag var ju och kikade på en lydnadstävling igår... igen. Börjar förresten snart tröttna på att vara enbart åskådare... fast det kan jag ju lugnt säga nu när tävlingarna tar vinteruppehåll här uppe    

I alla fall så fanns där några duktiga hundar som det var kul att titta på. Det fanns förstås ännu fler mindre duktiga hundar, men så är det ju alltid.

Fast det är ju fel att prata om duktiga och mindre duktiga hundar. Det är ju förarna det hänger på... helt och hållet.

Dels förarnas förmåga att lära in momenten och att få hunden att hålla ihop under ett helt lydnadsprogram, dels förarnas sätt att agera på själva tävlingen.

Och den biten, med hur förarna agerar på lydnadsplanen, den är intressant tycker jag. Då och då ser man riktigt, riktigt duktiga förare som lyfter fram sin hund genom hela programmet. Och sånt är en fröjd att se tycker jag.... fast det är i ärlighetens namn ganska så sällan man träffar på just såna proffs.

Men det är ju numera inte alls ovanligt att man i alla fall ser "normalt" duktiga hundförare som också hjälper fram sin hund genom att agera rätt och riktigt under programmet. Och det är kul tycker jag... att fler och fler inser hur viktigt deras eget agerande är för resultatet.

Och precis just nu kom jag på tidernas affärsidé för klubbarna.... eller nån annan.   

Sätt upp en videokamera vid plankanten, och videofilma alla ekipage, sedan kan var och en få köpa sin lilla bit av filmen och i lugn och ro se hur det såg ut. Med dagens teknik är det ju ingen stor arbetsinsats.

En del tävlanden har ju med sig egna filmare, men det är ju långt ifrån alla som kan ha det....  och jag tror att många skulle få sig en tankeställare om dom såg sig själva på planen när det är tävling.

Fast... jag skulle ju aldrig köpa nån film förstås.... jag tycker det är fruktansvärt hemskt att se hur klantig jag är när jag går med Salza på tävlingar.   

Det är definitivt inte min förtjänst att Salza har dom meriter hon har....  det är lite mer så där att hon har dom, trots mig    

Fast det här med filmandet var bara en parantes... ett infall mitt uppe i skrivandet    

Åter till gårdagens tävling..

Det jag beundrar hos en hundförare på tävling, det är den där förmågan som en del har, förmågan att skapa den där bubblan där dom själva och hunden är inneslutna i bubblan, och där omvärlden är på utsidan av bubblan.

Förstår ni hur jag menar? När hund och förare är en enhet och allt annat oväsentligt...

Det är alltid min målsättning att uppnå det när vi tävlar, Salza och jag, men det är inte lätt.

Jag har haft den känslan på några tävlingar som vi gjort, och det är också på dom tävlingarna vi har nått bäst resultat.  Och känslan som jag haft vid dom tillfällena är fantastisk. Det känns som att Salza och jag förstår varandra helt och fullt. Hon är fokuserad på mig, och jag är fokuserad på henne... ingenting annat finns som stör oss, och resultatet blir då också därefter.    

Nu är väl min målsättning (om jag ska ha nån sån inför framtiden) att i så fall uppnå det stadiet även i elitklassen. Där har det inte gått så himla bra...  eller hur man nu ska säga....

Det tog ju visserligen bara 4 tävlingar för att nå championatet, men poängen är ju inte svindlande direkt. Och även om Salza gjorde det hon skulle, så var det inte alls på den nivån som hon faktiskt kan prestera... och jag var definitivt inte heller på min högsta nivå när det gällde att hjälpa henne.  

Och en sak har jag lärt mig när det gäller att tävla med Salza.... jag själv och min attityd och sinnessstämning är superviktig för resultatet. 

Och så tror jag att det är för de allra flesta ekipage...

Vi pratade om det i vår lilla träningsgrupp för ett tag sedan. Och jag berättade att när vi åkte ända till Bollnäs för att ta vårt tredje 1.a pris i eliten, då fanns det inte en enda tanke i min skalle om att vi inte skulle lyckas.

Det var helt självklart att vi bara skulle dit och hämta vår titel, Salza kunde ju det här, och vi hade ju tagit två 1:a pris på raken.

Inte en enda sekund tänkte jag som så att "tänk om vi misslyckas nu när vi åkt så långt" eller nåt annat liknande. 

Tanken var bara att.... "spelar väl ingen roll att vi åkt så långt, vi ska ju ta vårt championat nu."

Och tänk så lätt det är att sitta här nu då, och spela översittare och vara så jäkla duktig och reta upp en massa folk.      

Men jag ska avslöja vad som hände... och att det höll på att gå åt pipan direkt, och det enbart tack vare mitt övermod... eller vad man ska kalla det.

Jag var så säker på vårt 1:a pris att jag slappnade av och tog ut segern i förskott.  Vilket resulterade i att vi började med ett dåligt fritt följ med en Salza som var oerhört ofokuserad.

Då vaknade jag brutalt upp... och insåg att ... "nedrans, vårt championat flyger all världens väg om jag inte rätar upp det här nu". Men det är inte helt lätt under pågående program, när det redan börjat gå fel...

Nästa moment var ju dumrutan, och där satte hon sig inte när det var dags för det. Och nu insåg jag ju att det var panik i båten... det är nämligen så att om liten Salza inte sätter sig där, så beror det till 99,9% på att hon är alldeles ofokuserad och inte lyssnar ordentligt på mig.... och då lägger hon sig sedan inte heller.

Så medan jag travade runt i den där dumrutan såg jag vårt fina championat flyga sin väg med flaxande vingar... och inför det scenariot lyckades jag ta mig samman och fick trots allt till ett läggande som sista position.

Och i och med det uppvaknandet så skärpte jag till mig rejält, och fick naturligtvis även se en lite mera skärpt Salza också. Resterande moment gick hyfsat bra och vi bärgade vårt championat.

Men jag börjde tävlingen med helt fel inställning och fel attityd, och det påverkade direkt Salza också. Hon blev slarvig och oengagerad, precis som sin matte.

Så lika fel som det är att intala sig att "det här går aldrig, vi kommer att misslyckas idag".... lika fel är det att tänka "det här går bra det, idag vinner vi!"

Ja men... man ska ju tänka positivt, säger nån nu, och det ska man. Men man ska inte ta ut några segrar i förskott, och definitivt inte ställa sig själv i nån sorts jämförelse med de andra deltagarna. Vad de andra kan eller gör är totalt oväsentligt...  nu gäller det enbart mig och min hund, inget annat.

Det är där den där bubblan kommer in i bilden..... man ska fokusera på det man ska göra exakt just nu, och inget annat.  Inget tänkande i förväg, åt något håll... utan bara vara i just precis det ögonblicket tillsammans med sin hund. Fullt fokus på just dom sekunderna, och inget annat.

Och inte "tappa taget" mellan momenten, utan fortsätta med att hålla fullt fokus på enbart sig själv och hunden.

Jaja, lätt att säga som sagt... mindre lätt att göra.... men när man står och tittar på folk som tävlar så ser man väldigt tydligt vilken positiv effekt det har på hundarna när det är en förare som jobbar på det viset.

Och det är verkligen ett mål att sträv efter för oss alla... om ni inte redan nått dit förstås.    Jag vet attjag har en hel del kvar att jobba med där....

Och nu, medan jag babblat ner allt det här svamlet, så fick jag en idé till.... men den ska jag inte avslöja här och nu. Den ska jag fundera lite på och sen får vi se...

Men först ska jag ta ett litet träningspass med Salza. Vi har ett långsiktigt projekt på gång, tar säkert hela vintern att få ordning på det, men skam den som ger sig.   

Hoppas ni får en bra dag idag.... här skiner solen, men det blåser rejält och det är minst sagt svinkallt ute.... brrr...     

Visst är många av er precis som jag när det gäller medlemskap i olika klubbar? Medlem på en mängd olika ställen, och flera av dom där medlemskapen har man kvar bara av gammal vana.

Man har liksom ingen praktisk nytta av dom.... det bara kostar en massa pengar.

Nu för tiden har ju alla hundverksamheter en hemsida där man kan få all info man behöver, och ofta är ju den infon nyare än den man så småningom får i en medlemstidning.

Fast visst är det kul med dom där tidningarna.... men jag tycker inte längre att dom är värda hur mycket pengar som helst.   

Förra nyåret gallrade jag i mina medlemskap. Behöll bara såna som jag "måste" ha.... och i mitt fall är det ju då bara egentligen brukshundklubben som är aktuell, eftersom jag vill kunna tävla med Salza.

Medlemskapet i rasklubben rök ganska så snabbt eftersom alla aktiviteter som arrangeras där finns många mil söderut. Finns ingen lokalavdelning här uppe, och det är i stort sett ändå bara utställningar som arrangeras.

FEL!!! skriker nån säkert nu... man arrangerar grundprov och jaktprov också!!  Ja, jag vet... men det är många mil härifrån, och av skäl som jag kommer till, så har jag svårt att träna jakt här uppe.

Jag trampade ju fel personer på tårna i samband med mitt tyckande om jaktprovens regelrevidering, och fick via mail svart på vitt att jag numera inte är välkommen i dom kretsarna här uppe.   Gud nåde den som tycker annorlunda än "den som har hand om'et"

Måste bara få göra en liten reflektion där... hur jäkla dum får man vara när man sitter vald på en förtroendepost??? Hur jäkla dum som helst tydligen.... Jisses vilket rabalder jag kunnat ställa till om jag velat...    fast mailet finns kvar, om jag nån gång skulle ändra mig...      

Jaja, skit samma...  det är historia för min del nu, men det innebär naturligtvis att jag inte har någon anledning att vara medlem i SSRK heller.  Så då sparar vi in dom pengarna också....   

SKK tvekar jag om... jag är ju medlem där sedan många år och då mest för tidningens skull. Den finns nog också på nätet tror jag, men jag har lite svårt att välja bort den tidningen. Fast... den domineras ju också av utställningar. Men där finns lite allmän info också.....  och lite reportage och sånt....  ja, vi får se, det är inte årsskifte ännu.

Och så kommer vi till Brukshundklubben då.  Jag är medlem i tre klubbar här uppe, och det mest med tanke på att man då kan delta i deras aktiviteter utan att känna sig som snyltare.

Det har ju varit lite struligt, det där med medlemskap i SBK.... i alla fall när det gäller att veta reglerna för att byta den klubb man tävlar för.

Regelboken har varit våldsamt luddig där, och när man ringer till SBK för att få klara besked så är dom lika luddiga.

Men.... och döm om min förvåning....  igår hittade jag detta på nätet:

Vilken klubb får jag tävla för?
I början av varje kalenderår bestämmer du vilken lokalklubb du vill tävla för. Du är sedan bunden att tävla för den lokalklubben året ut. Detta gäller för ett år och en gren. Du kan alltså tävla för olika klubbar i olika grenar. Undantag gäller då du går ur lokalklubben du tävlar för under året och går med i en annan. Skiftet meddelar du till tävlingsarrangören inför närmast kommande tävling. Mer detaljerad information om detta finner du i tävlingsreglerna för respektive gren.

Det kanske har stått att läsa på det stället länge, men jag har inte sett det förut. Och nu blev det himla enkelt helt plötsligt.... klara besked.   

Det som är lite kul, och som jag faktiskt aldrig vetat förut, är att man kan tävla för olika klubbar i olika grenar.

Jag kan alltså tävla för en klubb i sök, och för en annan klubb i spår, och för en tredje i lydnad.  

För den som är en duktig taktiker så är det ju bra.... tävla för den klubb som erbjuder bäst förmåner i form av kurser och träningshelger och övrig support o.s.v. 

Det är ju ofta så att klubbarna har olika inriktningar... satsar olika mycket på olika grenar... och det beror väl på vart de som "har hand om'et" har sina hjärtan förstås. Så blir det ju gärna.... 

Ett eventuellt byte av vilken klubb man tävlar för ska göras i samband med ett nytt år... så nu får jag väl försöka tänka till där också då.

Fast det är långt kvar tills jag ska anmäla till nån tävling, men när den dagen kommer så gäller det att välja rätt klubb då. "Rätt" för mig alltså....     den klubben där jag får bäst valuta för min medlemsavgift.

Eller också fortsätter jag i gamla hjulspår, det är allra enklast att göra det, men i det här läget så är det ju inte det smartaste förstås     Fast jag är inte speciellt smart...

Jaja, vi får se.... nu ska jag i alla fall åka och kika på en lydnadstävling, på en av de klubbar där jag är medlem     Fast det ska bli den sista tävlingen där jag är enbart åskådare...  Det är inga fler tävlingar här uppe nu (jo en i morgon, men den ska jag inte besöka) och nästa år, då ska ju Salza och jag tävla igen.... tror jag...  kanske....