Hon beter sig lite märkligt nu för tiden, Salza.    Säkert inget märkvärdigt för den som inte känner henne, men för mig är det hur mysko som helst.

Om hon och jag ligger och drar oss i sängen när husse börjar skramla med matskålarna, då brukade hon förr rusa dit för att kolla att allt gick rätt till, och för att förhoppningsvis få en matkula i förväg.

Nu ligger hon kvar i sängen hos mig. Jag kan känna på hennes kropp att hon spänner sig lite, och jag ser att hon lyssnar, men hon lyfter inte ens på huvudet utan ligger kvar antingen tills husse ropar på henne eller tills jag går upp.

För en alldeles matgalen Salza så är det mycket märkligt....    

Och när vi har varit ute, så står hon kvar i hallen och bara stirrar på mig. Trots att jag klätt av mig ytterkläderna, och Ibsen har sprungit in till sin husse, och jag ibland till och med har satt mig vid datorn.... så står hon kvar i hallen och bara glor på mig.

Inte så där glatt svansviftande "kom matte så gör vi nåt" utan hon bara står där.... svansen rakt ner och hela kroppen helt nollställd... och så stirrar hon på mig.

Ända tills jag ett par gånger har sagt åt henne att "det händer inget mer nu  Salza, vi ska ta det lugnt nu"...  då nästan smyger hon iväg och lägger sig nånstans.

Och idag när vi varit ute så satt husse och jag vid köksbordet och Ibsen la sig under bordet... och Salza satt innanför dörren till vardagsrummet och bara stirrade på oss... var inte ens i samma rum som vi.

Jag fattar ingenting jag....  konstig är hon i alla fall.

Om hon inte vore piggelin till tusen ute så skulle jag tro att hon var sjuk på nåt vis. Men ute är hon precis som vanligt... det är här hemma som hon plötsligt börjat med en massa konstigheter.   

Och när jag lagar mat så har hon ju alltid suttit vid bänken vid sidan om spisen. När  vi flyttade blev det lite knöligt för nu är ju köket helt annorlunda, och hon har inte riktigt hittat nån bra plats där hon inte är i vägen för mig när jag går fram och tillbaka. Men hon har varit där i alla fall...  men nu ligger hon under köksbordet, längst in under bordet närmast elementet, och vill man att hon ska komma fram därifrån då får man säga till henne att komma.

Mycket märkligt för nån som är som en gam när det gäller ev. tappade matbitar eller andra små smakbitar...   

Hon beter sig som om hon vore mobbad och undanskuffad... men det är hon ju inte. Mig veterligt är det ingen som gör nåt annorlunda mot vad vi brukar....  mysko som sagt.

Hoppas att hon blir sitt gamla jag snart igen... även om hon är lite bökig och lite påträngande då, så är det ju så jag är van vid att hon är. Alltid lite oroligt när dom förändras så märkbart utan att man kan se nån  anledning till det.