Varför har man frågestunder i sin blogg??  För att få fler läsare, eller vaddå?? Här på Bloggplatsen är det tydligen väldigt poppis med frågestunder "idag kan du fråga vad du vill, jag lovar att svara ärligt".

Fattar nada....  svarar man oärligt alla andra dagar, tro? Eller vågar inte folk komma med en fråga om dom inte så att säga är "inbjudna" att fråga??   

Får man verkligen fler läsare bara för att man lovar att svara på alla frågor? Vem är intresserad att fråga en massa om en helt okänd människa?

Fast å andra sidan så är kanske inte människan okänd sedan då...  ja, inte vet jag.

Ett märkligt fenomen tycker jag i alla fall att det är....     men det tycker jag om många saker, så kanske är det helt enkelt så att det är jag som är märklig.  

Idag har jag i alla fall redan varit flitig och åstadkommit 5 stycken kålpuddingar (bläh, det luktar kålpudding i hela huset   ) så nu tänker jag unna mig lyxen att sitta här och babbla en stund.

Jag var ju och kikade på en lydnadstävling igår... igen. Börjar förresten snart tröttna på att vara enbart åskådare... fast det kan jag ju lugnt säga nu när tävlingarna tar vinteruppehåll här uppe    

I alla fall så fanns där några duktiga hundar som det var kul att titta på. Det fanns förstås ännu fler mindre duktiga hundar, men så är det ju alltid.

Fast det är ju fel att prata om duktiga och mindre duktiga hundar. Det är ju förarna det hänger på... helt och hållet.

Dels förarnas förmåga att lära in momenten och att få hunden att hålla ihop under ett helt lydnadsprogram, dels förarnas sätt att agera på själva tävlingen.

Och den biten, med hur förarna agerar på lydnadsplanen, den är intressant tycker jag. Då och då ser man riktigt, riktigt duktiga förare som lyfter fram sin hund genom hela programmet. Och sånt är en fröjd att se tycker jag.... fast det är i ärlighetens namn ganska så sällan man träffar på just såna proffs.

Men det är ju numera inte alls ovanligt att man i alla fall ser "normalt" duktiga hundförare som också hjälper fram sin hund genom att agera rätt och riktigt under programmet. Och det är kul tycker jag... att fler och fler inser hur viktigt deras eget agerande är för resultatet.

Och precis just nu kom jag på tidernas affärsidé för klubbarna.... eller nån annan.   

Sätt upp en videokamera vid plankanten, och videofilma alla ekipage, sedan kan var och en få köpa sin lilla bit av filmen och i lugn och ro se hur det såg ut. Med dagens teknik är det ju ingen stor arbetsinsats.

En del tävlanden har ju med sig egna filmare, men det är ju långt ifrån alla som kan ha det....  och jag tror att många skulle få sig en tankeställare om dom såg sig själva på planen när det är tävling.

Fast... jag skulle ju aldrig köpa nån film förstås.... jag tycker det är fruktansvärt hemskt att se hur klantig jag är när jag går med Salza på tävlingar.   

Det är definitivt inte min förtjänst att Salza har dom meriter hon har....  det är lite mer så där att hon har dom, trots mig    

Fast det här med filmandet var bara en parantes... ett infall mitt uppe i skrivandet    

Åter till gårdagens tävling..

Det jag beundrar hos en hundförare på tävling, det är den där förmågan som en del har, förmågan att skapa den där bubblan där dom själva och hunden är inneslutna i bubblan, och där omvärlden är på utsidan av bubblan.

Förstår ni hur jag menar? När hund och förare är en enhet och allt annat oväsentligt...

Det är alltid min målsättning att uppnå det när vi tävlar, Salza och jag, men det är inte lätt.

Jag har haft den känslan på några tävlingar som vi gjort, och det är också på dom tävlingarna vi har nått bäst resultat.  Och känslan som jag haft vid dom tillfällena är fantastisk. Det känns som att Salza och jag förstår varandra helt och fullt. Hon är fokuserad på mig, och jag är fokuserad på henne... ingenting annat finns som stör oss, och resultatet blir då också därefter.    

Nu är väl min målsättning (om jag ska ha nån sån inför framtiden) att i så fall uppnå det stadiet även i elitklassen. Där har det inte gått så himla bra...  eller hur man nu ska säga....

Det tog ju visserligen bara 4 tävlingar för att nå championatet, men poängen är ju inte svindlande direkt. Och även om Salza gjorde det hon skulle, så var det inte alls på den nivån som hon faktiskt kan prestera... och jag var definitivt inte heller på min högsta nivå när det gällde att hjälpa henne.  

Och en sak har jag lärt mig när det gäller att tävla med Salza.... jag själv och min attityd och sinnessstämning är superviktig för resultatet. 

Och så tror jag att det är för de allra flesta ekipage...

Vi pratade om det i vår lilla träningsgrupp för ett tag sedan. Och jag berättade att när vi åkte ända till Bollnäs för att ta vårt tredje 1.a pris i eliten, då fanns det inte en enda tanke i min skalle om att vi inte skulle lyckas.

Det var helt självklart att vi bara skulle dit och hämta vår titel, Salza kunde ju det här, och vi hade ju tagit två 1:a pris på raken.

Inte en enda sekund tänkte jag som så att "tänk om vi misslyckas nu när vi åkt så långt" eller nåt annat liknande. 

Tanken var bara att.... "spelar väl ingen roll att vi åkt så långt, vi ska ju ta vårt championat nu."

Och tänk så lätt det är att sitta här nu då, och spela översittare och vara så jäkla duktig och reta upp en massa folk.      

Men jag ska avslöja vad som hände... och att det höll på att gå åt pipan direkt, och det enbart tack vare mitt övermod... eller vad man ska kalla det.

Jag var så säker på vårt 1:a pris att jag slappnade av och tog ut segern i förskott.  Vilket resulterade i att vi började med ett dåligt fritt följ med en Salza som var oerhört ofokuserad.

Då vaknade jag brutalt upp... och insåg att ... "nedrans, vårt championat flyger all världens väg om jag inte rätar upp det här nu". Men det är inte helt lätt under pågående program, när det redan börjat gå fel...

Nästa moment var ju dumrutan, och där satte hon sig inte när det var dags för det. Och nu insåg jag ju att det var panik i båten... det är nämligen så att om liten Salza inte sätter sig där, så beror det till 99,9% på att hon är alldeles ofokuserad och inte lyssnar ordentligt på mig.... och då lägger hon sig sedan inte heller.

Så medan jag travade runt i den där dumrutan såg jag vårt fina championat flyga sin väg med flaxande vingar... och inför det scenariot lyckades jag ta mig samman och fick trots allt till ett läggande som sista position.

Och i och med det uppvaknandet så skärpte jag till mig rejält, och fick naturligtvis även se en lite mera skärpt Salza också. Resterande moment gick hyfsat bra och vi bärgade vårt championat.

Men jag börjde tävlingen med helt fel inställning och fel attityd, och det påverkade direkt Salza också. Hon blev slarvig och oengagerad, precis som sin matte.

Så lika fel som det är att intala sig att "det här går aldrig, vi kommer att misslyckas idag".... lika fel är det att tänka "det här går bra det, idag vinner vi!"

Ja men... man ska ju tänka positivt, säger nån nu, och det ska man. Men man ska inte ta ut några segrar i förskott, och definitivt inte ställa sig själv i nån sorts jämförelse med de andra deltagarna. Vad de andra kan eller gör är totalt oväsentligt...  nu gäller det enbart mig och min hund, inget annat.

Det är där den där bubblan kommer in i bilden..... man ska fokusera på det man ska göra exakt just nu, och inget annat.  Inget tänkande i förväg, åt något håll... utan bara vara i just precis det ögonblicket tillsammans med sin hund. Fullt fokus på just dom sekunderna, och inget annat.

Och inte "tappa taget" mellan momenten, utan fortsätta med att hålla fullt fokus på enbart sig själv och hunden.

Jaja, lätt att säga som sagt... mindre lätt att göra.... men när man står och tittar på folk som tävlar så ser man väldigt tydligt vilken positiv effekt det har på hundarna när det är en förare som jobbar på det viset.

Och det är verkligen ett mål att sträv efter för oss alla... om ni inte redan nått dit förstås.    Jag vet attjag har en hel del kvar att jobba med där....

Och nu, medan jag babblat ner allt det här svamlet, så fick jag en idé till.... men den ska jag inte avslöja här och nu. Den ska jag fundera lite på och sen får vi se...

Men först ska jag ta ett litet träningspass med Salza. Vi har ett långsiktigt projekt på gång, tar säkert hela vintern att få ordning på det, men skam den som ger sig.   

Hoppas ni får en bra dag idag.... här skiner solen, men det blåser rejält och det är minst sagt svinkallt ute.... brrr...