… sa den ena killen till den andre…  och fortsatte sedan: Sträck på dig, titta rakt fram, och så bara går du med bestämda steg!

Och så visade han hur han menade… Han sträckte på sig i hela sin lilla längd, satte näsan i vädret och så gick han med svängande armar och bestämda steg förbi mig och hundarna.

Sedan vände han sig om och ropade till sin kompis som tydligen var livrädd för hundar och hade sökt "skydd" högt uppe i en snödriva (detta var för några dagar sedan innan snön smälte bort) när han såg oss komma.

Såg du? ropade han, dom inte ens tittade på mig! Gör likadant nu så går det bra!

Nu lydde inte hans kompis rådet utan föredrog att pulsa fram i snön en bra bit vid sidan av gångvägen… men visst hade han rätt, killen som gav rådet?    

Killarna var i 6-års åldern och på väg hem från förskolan och jag var sååå tacksam för att hundarna verkligen inte ens tittade på honom. Han överdrev det hela lite, men i det stora hela hade han ju väldigt rätt i det han sa. Nån hade varit förståndig och lärt honom hur han skulle göra när han mötte hundar ute….    

Till skillnad från alla de barn som glatt ropar: Titta, där kommer det två hundar! och så kommer dom rusande i full fart och tävlar om vem som hinner först fram till hundarna, medan de ropar: Får jag klappa hundarna???

Jag är inte sååå himla förtjust i dom, och inte dom i mig heller antar jag, eftersom jag i stort sett alltid säger Nej. Jag försöker förklara varför, men jag tror nog tyvärr att förklaringen i de allra flesta fall faller på hälleberget.    

Fast hundarna bryr sig oftast inte när vi möter någon, oavsett storleken på den vi möter, och det är så jag vill ha det.

Men en kille som däremot alltid får hälsa på hundarna är i 8-årsåldern, och hans familj har en cockerspaniel hemma. Hans pappa drömmer om en riesen, och killen har charmat både mig och hundarna, men han är ett undantag.  Men han brukar också säga till sina kompisar hur dom ska bete sig i närheten av hundarna… det finns en del förståndiga barn med förståndiga föräldrar.    

Förresten…   häromdagen såg jag något kul. Ja, sett med min humor alltså… och den är ju egentligen helt obefintlig enligt min omgivning… men jag tyckte det var lite kul i alla fall.    

Där kommer jag gående över parkeringen , med min springerspaniel och min riesen. Och så möter jag en karl med en cockerspaniel och en schanuzer (ni vet, en sån som man förr kallade mellanschnauzer)…..

Det var lite som att se mina egna hundar komma gående emot mig, bara i en storlek mindre….

Så lättroad är jag…..    

Hoppas ni har det bra så här i mellandagarna…  snart är det dags för en eländig helg igen, men den här gången är den ännu kortare än den förra. Synd om er som vill ha mycket ledigt, men skönt om man inte gillar helger.

Undrar om det blir mycket fyrverkerier och sånt i år? Förra året var det i stort sett alldeles tyst här, men vem vet? Styrelsen har i alla fall gått ut med en vädjan till alla boende att inte använda raketer och fyrverkerier här i området, kanske det kan göra nån nytta.

Fast hundarna brukar inte bry sig speciellt om sånt… men det är ju synd om dom som gör det förstås.

Hoppas ni får en fin avslutning på arbetsveckan...  och på år 2011….