Ja, idag drog vi iväg till ett av våra gamla favoritställen när det var dags för promenad.  Att få gå ostörd i skogen är oslagbart…. det tycker både jag och hundarna.  Men det är lite kul att se hur olika dom är, doggsen.

När vi går på vägar och stigar och gångvägar och sånt, då drar Ibsen gärna iväg så att man får tjata på honom att vänta stup i kvarten. Han håller noll kontakt, lever i sin egen doftvärld och glömmer både Salza och mig.

Salza håller kontakt mycket noggrannare, och kommer hon lite för långt ifrån så stannar hon och väntar utan att jag behöver säga nåt.

I skogen däremot, där är rollerna ombytta.

Salza är först, och hon är lite långt ifrån för det mesta, men hon håller trots allt kontroll på var jag är.  Stannar jag till nånstans så kommer hon genast farande…. och hon missar aldrig om jag byter riktning och svänger av åt något annat håll. Men Salza kopplar på jakt-nosen så fort hon kommer ut i skogen och bort från stigar och vägar, och det är fascinerande att se henne när hon tar för sig av marken.

Ibsen är däremot ingen skogshund. I skogen låter han Salza ta ledningen, och han är aldrig långt ifrån mig, till skillnad från när vi är på stigar och vägar.  Han är oerhört vaken för "konstiga" ljud, och trots att han gått i skogen sedan han var pytteliten så kan man nog säga att han är en liten anings skogsrädd.

Hör han nåt som han tycker låter misstänkt så kollar han snabbt på Salza, sedan kollar han mig… och sedan gör han som Salza gör…. d.v.s bryr sig inte.  De få gånger det har varit något som Salza också reagerat på, då har han dragit sig åt mit thåll. Och om det varit så att Salza dragit iväg för att undersöka det där mystiska, då har han gått till  mig och väntat på att Salza ska komma tillbaka.

Ja, det är som sagt fascinerande det där med hundar…..

Här kommer i alla fall dagens promenad i bilder. Lite mörka och halvdåliga, men min mobil är ingen superkamera och det började skymma ute dessutom.

Någon omtänksam person har satt ut en potta i skogen, OM nu någon skulel bli kissnödig eller så....  

Men det är en härlig, gammal skog att gå i......  fast det hade blåst ner en väldig massa träd sedan vi var där senast....   

Men vi hittade några som gick att stå på utan att dom brakade ihop... många murkna, ruttna träd i den där skogen.

Det här var ett roligt träd.... det visar nästan upp ett riktigt lejongap...       

Vi hittade ett nygnagt bäverträd....

Och Salza hittade en murken stubbe där hon grävde nästan hysteriskt... hon förstörde kanske nåt litet sorkbo där....         

Det hände sig faktiskt också att Salza stod alldeles stilla och lyssnade.... inte så vanligt ute i skogen.   

Och tänka sig... någon hade fixat lunch åt hundarna......

Fast deras elaka matte sa NEJ och LOSS... så det blev inte så mycket till lunch för dom.

Och vad tror ni Ibsen är så fascinerad av då??  En stor björn? Eller en varg kanske? Eller ett sjöodjur där ute i vattnet??

Nej, vi såg mängders mängder med svanar ute i vattnet. Tyvärr så var dom så långt borta, och dessutom i skuggan från skogen som speglade sig i vattnet, så det gick inte att fota med min kamera... men här kan man med lite god vilja se en svanfamilj med två ungar.... och en bit längre bort räknade jag till över 20 vuxna svanar i en stor flock.... såg mäktigt ut.   

Ja, det fint det där området, synd att vi har så långt dit numera.  

Det var i alla fall en härlig promenad, kanske inte så våldsamt lång i kilometer räknat, men med många spännande dofter och orörda marker, hundarna sover gott nu i alla fall.