Ja, jag offrade ju inte hela Salza utan bara hennes päls…   men det är illa nog det. Idag var det –7 grader i morse, sedan var det –14 och nu är det –9….  Och det innebär torr och fin snö som inte fastnar i pälsen, inte ens om pälsen är lång och fin.

Så igår när jag stod ute i kylan och klippte bort Salzas behäng både på frambenen och på bröstet, så gjorde jag nåt helt onödigt… synd… jag som tyckte hon var så fin innan saxen gjort sitt. Men sånt är livet… hoppas det växer ut snart igen. Fast jag har förstått att pälsen på bröstet, den växer inte alls lika fort som den övriga pälsen… eller….?

Jaja, gjort är gjort…. men synd var det.  

I morse kunde vi gå på fint plogade vägar igen, och där mötte jag två äldre herrar som var ute på morgonpromenad.  Jag hade kallat in hundarna och satt dom vid min sida när gubbarna skulle passera, så dom stannade till och berömde mina lydiga hundar. Och den ena av gubbarna trodde att Ibsen var en "skotte"…. 

Jag vet inte om jag kan tycka att dom är så förvillande lika precis… en riesen och en skotte… men tycke och smak ska man ju aldrig diskutera.   

Häromdagen när jag gick ut med hundarna så gick jag en väg där vi kommer till en lååång backe.  Vi kom från en tvärväg och gick ut i backen mitt i backen, om ni förstår vad jag menar?

Jag hade hundarna lösa och tittade noga upp till vänster… ingen där. Sedan tittade jag lika noga neråt till höger… där nere stod det en alldeles ensam människa, lite vid sidan av gångvägen på en liten improviserad p-plats. 

Ok… jag höll noga koll på både tanten och mina lösa hundar, och så knatade vi iväg nerför backen, hundarna och jag.

Rätt som det är så hör jag något bakom mig och vänder mig om och tittar… och där kommer det två småpojkar i full fart på varsin snowracer… och dom är i stort sett redan ikapp oss. Och det går i en väldig fart nerför den där lååånga backen….     

Beslutade mig snabbt för att inte säga något till hundarna, utan hoppades att de skulle fortsätta med sitt nosande vid kanten av gångvägen så att killarna hann förbi utan att nåt hände.  Och det gjorde dom också, fortsatte sitt nosande alltså, förutom Ibsen som tog ett jätteskutt åt sidan när han blev överraskad av killarna som svischade förbi i full fart. Men han tog skuttet åt "rätt håll" så det gick bra.   

Och då förstod jag också att tanten som stod där nere och väntade, hon var mamma till pojkarna….

Och när jag passerade dom (med lösa hundar, men långt åt sidan och varken Ibsen eller Salza så mycket som tittade på dom) så hörde jag att hon sa så här till sina barn: " Går det nån i backen så får ni vänta med att åka, men är det hundar så gör det inget, för dom får ändå inte gå lösa där det finns människor".    

Det var en helt ny variant, den har jag aldrig hört förr trots att jag trodde att jag under årens lopp hört det mesta när det gäller det här med lösa hundar.    

Nu har vi i alla fall fått vinter här. Det har kommit ganska mycket snö, minst ett par decimeter…. kanske tre till och med…. Och det var vackert som ett julkort ute idag på förmiddan. Solen sken från en blå himmel, och det låg snö på alla träd och buskar och så allt det där vita, orörda på marken.

Hoppas bara att det inte ska vara lika kallt länge till…. det är jäkligt opraktiskt att ha en hund som inte kan lämnas ensam hemma. Det är kallt i bilen nu….     

Var uppe på sjukhuset idag igen, och där hade Kurt fått en rumskompis. En äldre man som skulle opereras idag vid lunchtid. Han hade så ont i sin rygg så han kunde inte alls vara uppe. Bara gå till toa och liknande saker, resten av tiden låg han i sin säng. 

Medan jag var där så kom han tillbaka… från operationen som vi trodde. Men icke…. operationen hanns inte med idag, så han skulle få vänta tills imorgon… trodde han.   

Men efter en stund kom det en läkare och berättade för honom att han inte skulle få nån operation alls före nyår… dom hade så många akuta operationer så varken tid eller sängar räckte till. Så det var bara att klä på sig och åka hem igen….

Fy så jobbigt sånt måste vara…… fast visst förstår jag att akuta operationer måste gå före… men det blir ju inte mindre jobbigt för den som förberett sig och sen med kortkort varsel får stå åt sidan.

Tur att Kurt slapp få sin operation uppskjuten… men det verkar inte så enkelt att återhämta sig. Läkaren sa idag att för kroppen var den operationen jämförbar med att bli överkörd av en traktor…..

Jaja, jag hoppas han får nån dag till på sig på sjukhuset i alla fall. Det är inte lika enkelt att vara hemma som att vara på sjukhus där allt är anpassat för den som inte mår så bra.

Nej, nu ska jag nog parkera mig framför TV:n tror jag… det har varit en slitsam dag idag och då är ju TV:n precis lagom avkoppling.