Hos husets yngling alltså...    Vi var ute och tränade lite idag igen, och vi var återigen på det där braiga stället där det finns en massa högt gräs och små dungar med ris och buskar och sånt. Där fick Salza och Jippie leta dummisar, och idag skötte han sig riktigt bra, ynglingen. Ja, frånsett den första dummisen som han hämtade då, den blev det slarv med, men sedan gick det riktigt bra. 

Han älskar att röja runt i buskar och snår och det är ju tacksamt...

Fast på den här bilden är det Salza som syns... det ser man på svanstippen. Jippie har mer vitt på sin...  

Och sedan åkte vi till ett annat ställe för att träna lite lydnad, och bara för att det skulle gå bra och matte skulle behålla sitt goda humör så valde vi att träna sånt som går att göra roligt, sånt som man inte behöver vara så petnoga med... eller... ja, ni förstår kanske hur jag menar.   

Vi tränade på Hopp, och tog hjälp av Salza för att visa hur man gör.    Men på kortet fick Jippie var ensam. Och nej då... hindret är inte så högt som det ser ut. Jag fick tydligen till en konstig vinkel på nåt vis... det är inte högre än alla de träd och stenar som han hoppar över dagligen ute i skogen. 

Och sedan så tränade vi på rutan, Salzas och mitt favoritmoment.     Det är en fröjd att se Salza när hon rusar ut till rutan, det är det allra roligaste lydnadsmoment hon vet tror jag... och det är ju helt och hållet snörbollens förtjänst.   

Sen så skulle Jippie träna lite på rutan också tyckte jag. Jag hade med den "riktiga" rutan idag, med band och så... och den har han inte sett förut så det var ju vådligt spännande när jag ställde ut den.  Och så gjorde vi ett par övningar där han satt bara ett par meter från rutkanten och jag gick ut och låtsades lägga ut bollen i rutan, och sedan fick han springa dit och när han var inne i rutan så slängde jag bollen till honom... eller... strax bakom rutan om man ska vara noga.... och så fick han rusa runt med den en stund innan jag tog tillbaka den. 

Men så tänkte jag testa en sak... kanske man kunde använda klickern där? Kanske att han skulle kliva in i rutan självmant om jag inte gjorde nåt? 

Sagt och gjort, jag ställde mig som tidigare ett par meter från rutan och Jippie stod vid min sida och såg lite fundersam ut. Jag fäste blicken strax bakom rutan och stod bara så... och såg i ögonvrån hur Jippie satte sig vid min sida. 

Stå kvar nu, Barbro, sa jag till mig själv, gör inget...  och jag gjorde inget och sa inget, bara stod där.  Jippie satt där en stund och tittade upp på mig, sedan gick han och ställde sig framför mig och tittade upp i mitt ansikte. Sånt har han j fått betalat för.... när han har tagit ögonkontakt. Men nu blev det inget betalt... 

Då började han backa, det har ju på senaste tiden alltid lönat sig.... och i och med att vi stod så nära rutan så var han plötsligt inne i rutan.  

Vilket dilemma.... jag vill ju inte att han ska lära sig att backa in i rutan   men å andra sidan så var ju syftet med övningen att han skulle förflytta sig in i rutan på något vis. Så jag klickade och slängde bollen till  honom... 

Och när han rusat runt med bollen en stund så gjorde vi om....  och även nu blev det lite halvbackande in i rutan... men jag klickade och belönade.  Och efter ett par tre gånger så slutade han backa och klev mycket tydligt över bandet in i rutan där han vände upp och mycket tydligt visade att han förväntade sig ett klick och bollen..  vilket han förstås fick.   

Sen fick han vila lite medan Salza fick roa sig en stund, och sedan gjorde vi likadant igen. Och nu såg man tydligt att polletten ramlat ner....  så jag tänkte göra det lite svårt och bytte sida på rutan, och det funkade det också, så där avslutade vi sedan.... 

Jag är ju inte så bra på det där med klicker, men nästa steg måste nog bli att vi ytterligare befäster det där att han ska söka sig in i rutan, men också att han ska gå längre in i rutan och inte stanna precis på andra sidan kantmarkeringen. 

Jag kanske gjorde fel som belönade att han bara gick över "kanten" så här i början, men det kändes mest rätt att göra så. När han är lite säkrare på att kliva in i rutan så tänkte jag öka kraven lite...  rätt eller fel, tro?? 

Men han tänker, den där "lille"  parveln. Ibsen, Salza och jag var plötsligt på ena sidan av ett nätstaket och han på andra sidan. Kom då! lockade jag... skynda dig och kom till oss. Men han stod där med nosen mot staketet och såg ut som ett frågetecken. Skynda dig och kom, sa jag igen....  och han såg fortfarande ut som ett frågetecken över att det var ett stort staket i vägen.

Jag låtsades inte om honom mer utan grejade lite med de andra två men kikade på honom i ögonvrån, och rätt som det var så backade han bort från staketet, tittade först åt ena hållet, sedan åt det andra och där borta såg han nog öppningen i staketet för han sprang i väg ditåt... och kom äntligen fram till oss.    

Jag trodde nog att han skulle hoppa mot staketet och gnälla lite, kanske försöka krafsa lite och rent av skälla...  men där hade jag fel. Han var mycket mer fokuserad och målmedveten än vad jag hade förväntat mig... och löste problemet ganska så snabbt.   

Han är smart den där killen, den dagen han kan fokusera ordentligt på det han gör, då blir han farlig.  

Jag klurar vidare på det här med hundträning.... 

Fotkommandot är för mig ett kommando som betyder att hunden ska gå vid min sida oavsett hur eller var jag går eller springer. Svängar hit och dit gör ingen skillnad, hunden ska finnas i sin position vid min sida. Och likadant vid stegförflyttningar eller vändningar på stället... det ska inte behövas nåt nytt kommando alls egentligen, rör jag på mig utan att ha sagt "stanna kvar" så ska hunden hänga på och följa mig. 

Fast jag lever inte riktigt upp till det. Jag säger Fot vid stegförflyttningar och vändningar på stället, men egentligen tycker jag inte att det ska behövas. 

Men jag har kommit att tänka på det här i samband med att jag tränar Backa med hundarna. Kommandot Backa betyder enbart "backa rakt bakåt bort från mig" och inte "backa vid sidan av mig". Jag har ju lärt Jippie att backa bakåt stående nos mot nos med mig, men jag håller på och tragglar Backa med Salza också. Fast där är det i första hand backa vid min högra sida i takt med att jag också går bakåt, och då ska hon inte behöva något kommando. Det ingår ju i fot-gåendet när hon är på min vänstra sida så det får det göra på den högra också. Fast när hon ska gå på min högra sida så använder jag inte Fot-kommandot, där använder jag Höger som kommando....  

Fast hon vet att hon ska följa mig vid sidan även när hon går på högra sidan, problemet är bara att hon är så jäkla lydig. Råkar jag säga fel... säga de magiska orden Här eller Kom istället för Höger, då hinner jag inte blinka förrän hon finns på min vänstra sida igen.  Jaja, vintern är lång...     

Det finns en sak, eller ett moment eller hur jag ska säga, som är absolut totalt icke-förhandlingsbart för mig, men det är inte inkallningen som antaglingen många skulle gissa på. Nej, det är stadgan när jag sagt "Stanna kvar" eller "Sitt kvar". 

Det finns inget som är så irriterande som när jag satt en hund ner och sagt till den att sitta kvar där, och så reser den på sig efter en liten stund och börjar kliva omkring.  Salza är ju bombsäker på det där.... jag har ju berättat flera gånger att henne kan man glömma nånstans om man inte löser upp kommandot för henne, hon sitter där hon sitter tills man ger henne lov att röra på sig igen. 

Ibsen är det lite si och så med... hans husse har inte lagt nåt krut på att lära in det där, så han reser sig när han tycker att han suttit tillräckligt länge.

Jippie är jätteduktig trots att han är så ung, men han har också jättekrav på sig när det gäller den biten. I alla fall från mig...   

Men jag kan inte inse varför man ska tillåta en massa slarv när hunden är liten/ung för att sedan helt plötsligt inte tillåta det längre.  Och nu pratar jag enbart om det där med att sitta kvar när man säger till... 

Om jag tillåter att hunden reser sig på eget initiativ när den tröttnat på att sitta stilla, bara för att den är ung.... hur blir det då när jag helt plötsligt en dag bestämmer mig för att nu är hunden tillräckligt gammal... och då är det inte längre tillåtet att göra något som den tidigare fått göra i flera månaders tid.

Ojust mot hunden tycker jag.... lika bra att visa hur det ska vara redan från början. Sen så är det naturligtvis så att en valp med massor av spring i benen inte ska behöva sitta i evigheter utan att den får tillåtelse att resa på sig, man måste ju anpassa det man gör till hundens ålder, men nog tycker jag att den ska lära sig redan från början att sitta stilla tills jag säger nåt annat. 

Sen så är det också så att det där ordet "stanna", det ger vissa signaler till hunden som är bra i många olika sammanhang. Hunden vet att när jag säger så, då händer det inget mer på en stund. och händer det trots allt nåt så är det i alla fall inget som den ska bry sig om...  eftersom hundens enda uppgift just då är att sitta stilla. 

Jaja, vi har väl alla våra käpphästar kan jag tro, och våra egna idéer om hur saker och ting ska göras. Och det är väl bra... må var och en bli salig på sin tro.