Idag regnar det så dagens promenad blev lite kortare än vanligt, men istället på en plats där vi sällan går.  Jag och Jippie gick där för några veckor sedan, och då kollade han lite misstänksamt några bikupor som finns där. 

Och idag skulle vi passera där allihop...  trodde jag. Jippie skuttade på som vanligt, och Ibsen också, men Salza tvärnitade när vi var 25 m från bikuporna. 

Nej!!! sa hela hon, jag går INTE ditåt!! 

Kom nu Salza! sa jag, vi går häråt nu!

NEJ! sa Salza med hela kroppen och med en svans som hängde rakt ner. Jag går INTE dit! 

Ok då, sa jag.... stå där då, Vi går nu...

Och så gick vi andra och där stod hon med hängande svans och såg olycklig ut. När vi passerat bikuporna så kom hon. Men inte efter oss, utan hon tog en stooor vid sväng runt platsen där bikuporna fanns. 

Och då kom jag ihåg.... vi gick där en gång på sommaren för nåt år sedan, Salza och jag, och då fick hon en massa bi på sig. Jag visste inte om de där bikuporna då, utan vi gick intet ont anande rakt på dom. Jag tror inte att hon blev stucken, men dom fastnade i pälsen på henne och det var ett himla sjå att få bort dom fort och kvickt... och det mindes hon tydligen väldigt väl. 

När Jippie och jag gick där tidigare så smög han ju fram och nosade försiktigt på en av bikuporna, men han tassade snabbt därifrån. 

Jag tänkte inte så mycket på det då, men idag fick Ibsen syn på dom där konstiga lådorna mitt ute i skogen och tassade dit på snabba tassar. Men.... 1 meter därifrån tvärnitade han, svansen åkte ner och han stod och vädrade några sekunder, sedan drog han därifrån. 

Och Jippie gick inte heller fram till dom den här gången....  så inte vet jag om dom luktar märkligt, eller om de vintersovande bina låter på nåt vis...? Nån som vet?  Läskigt var det i alla fall, sa Ibsen....  och han har ju inga obehagliga minnen därifrån sedan tidigare. 

Men Salza mindes som sagt obehaget från förra gången och höll sig lååångt borta... tänk vilket minne dom ändå har när det vill sig.