Jag kikar ju runt i diverse olika "hund-grupper" på FB då och då, och jag blir varje gång så förvånad över att okunskapen om hund är så stor även hos dem som faktiskt är hundägare.

Inte konstigt att det finns så många som har problem med sina hundar, dom har ju inte en aning om hur dom ska behandla/hantera en hund.   

Och det som är allra märkligast tycker jag är alla dessa människor som tränar för att tävla med sin hund, och som till och med anser sig tävlingsfärdiga, men ändå inte har en aning om vad som gäller när det är tävling. 

Dom kommer med frågor som inte någon borde behöva ställa om dom hade läst regelboken. Och ska man tävla så är man faktiskt skyldig att ha läst reglerna.... men å andra sidan måste man läsa reglerna för att se att där står att man måste läsa reglerna om man ska tävla...    

Fast det kanske är tur att inte alla människor är samma sorts kontrollfreak som jag...   men det måste kännas konstigt att kliva iväg ut på tävlingsplanen utan att veta riktigt vad som kommer att hända eller vad man får eller inte får göra.    

I alla fall så sov alla doggsen gott här i går eftermiddag efter vår "promenad". Det tar på lilla hjärnkontoret när dom får göra såna där övningar som vi höll på med igår. I all synnerhet Ibsen blir nästen helt utslagen av kraven på stadga och att vänta  på sin tur medan han ser de andra jobba. 

Men Jippie är fantastiskt duktig på den biten, stadgan alltså. När vi har varit ute och kommer tillbaka hem så sätter jag alla hundarna på verandan utanför ytterdörren. Dom har fortfarande kopplen på sig, men dom hänger löst, jag håller inte i dom. 

Sen kopplar jag loss Salza och ger henne husses kvällstidning, den får hon sedan springa in och lämna till honom. Under tiden sitter de andra två kvar på verandan med kommandot Stanna!

När Salza kommer tillbaka så kopplar jag loss Ibsen och han får springa in, och Jippie sitter kvar, utan några problem. Det enda jag gör är att, som påminnelse om-ut-i-fall-att, höja pekfingret åt honom när Ibsen drar iväg i racerfart in genom dörren.  

Sedan väntar vi en stund till och så tar jag bort Jippies koppel och så får han springa iväg in också... 

Det är lite orättvist, för Salza som har den bästa stadgan får springa först, men det beror på att hon ska leverera tidningen. Och Jippie som är yngst och spralligast, han får vänta längst, men han fixar det galant.   

Och Jippie är så jäkla lättlärd så de sista dagarna har han satt sig självmant när vi kommit upp på verandan, han vet vad som förväntas av honom.    

Något som jag däremot slarvat med är att använda visselpipan. Jag är dålig på det, har alltid varit och kommer säkert alltid att vara. Jag glömmer liksom att jag har den med, de få gånger jag verkligen har den med mig ut. 

Till och med på jaktproven tillsammans med Samson så glömde jag ofta bort pipan, gjorde som jag brukar, använde rösten och kroppsspråket istället. Och i såna sammanhang är det lite dumt....   

Kanske läge att leta fram visselpipan och träna lite sånt med Jippie. Han är som sagt så jäkla lättlärd så han lär suga åt sig det också i ett nafs. Fast... undrar var visselpipan är nånstans då? Har två stycken, en låg i bilen tidigare, men den har jag nog städat undan till nåt bra ställen som jag antagligen aldrig hittar igen... och den andra borde finnas här hemma nånstans... jaja... det blir till att leta.