Vi tog ju en långpromenad för att hämta bilen på bilverkstan i går, doggsen och jag, och det var en härlig höstdag med strålande sol... varmt med andra ord   Nyttigt för doggsen, mindre nyttigt för mitt knä...   

Första halvan av promenaden gick vi genom skogen och där fick ju hundarna springa lösa, andra halvan gick däremot genom ett bostadsområde med trafik runt omkring oss.  

Men i skogen mötte vi först en tjej med hund och lite senare en gubbe på cykel (!) och doggsen uppförde sig  (förstås   ) lika bra som vanligt. Båda två som vi mötte kommenterade att mina hundar var så lydiga, och det är ju alltid kul. 

Ännu roligare var det när vi så småningom kom ut i bostadsområdet som vi skulle passera igenom, och gubben på cykel kom i kapp oss igen. Den här gången stannade han och ville veta hur man gjorde för att få så lydiga hundar... så jag gav honom en snabbkurs på två  minuter där på gatan....  nej då, skojar bara. 

Han hade haft springer förr och hade nu en setter, och jag kan ju tycka att han borde veta att det liksom inte går att förmedla några kunskaper om hunduppfostran så där lite snabbt på en trottoar nånstans.    

I alla fall så  kan jag ju konstatera att gårdagen satte den slutliga finishen på Jippies koppelgående. Han fick gå på höger sida ihop med Salza och då menar jag att han fick GÅ och inget annat. Inget nosande och inget kissande och inget flaxande framför mina fötter så att jag riskerade att snubbla, vilket han annars har lite lätt för att ställa till med.   

Och doggsen traskade vid min sida i ett par kilometer så fint så. Bussar och bilar passerade på gatan bredvid oss, och vi mötte andra gående, och vid ett tillfälle fick vi stanna vid en järnvägsövergång för att invänta ett tåg som skulle passera, och inget av det var några problem.

Jippie tittade till lite när klingklanget började vid järnvägsövergången, men sedan satt han lugnt vid min sida och väntade på att det långa godståget skulle skramla förbi. Men Salza är ju så fruktansvärt värdefull i såna här sammanhang... det finns inget som rubbar den damens lugn och att få gå mellan henne och mig på en sån där promenad måste inge maximal trygghet. 

Enda gången han skämde ut sig lite var när vi korsade en parkering och det stod en parkerad bil där med öppen baklucka. Jag förstod att det fanns hundar i den där bilen och gick så långt åt sidan jag kunde, men det var en husvägg i vägen så det var ändå bara några meter mellan oss och bilen. Och naturligtvis så gjorde hundarna i bilen ett utfall mot oss, och trots att Salza som gick närmast bilen inte slängde mer en en förströdd blick ditåt så var ju Jippie tvungen att besvara det där gapandet förstås. Men det var den enda incidenten under två timmars promenad....    

Vi passerade ett bra "vattenhål" på vägen så att hundarna kunde få svalka av sig lite och dricka lite vatten, men Salza är lustig.... hon dricker nästan aldrig vatten. 

Inte ens igår när hon var varm och flåsig var hon nåt lockad av vattnet, det fanns annat som var intressantare. 

Men nu är Fabian hemma igen och Jippie och jag var på vår kurs i går kväll, och där hade vi nog kanske liiite nytta av att han bara nån timma tidigare gått en långpromenad. Men hans nosande är inte lätt att komma tillrätta med. Jag hade fickan full av köttbullar och det hjälpte ju en bit, men det vill nog till lite annat också för att han ska inse att nosa, det gör man när man fått lov till det, inte annars.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...