Fanns det nån tävling i vardagslydnad så vete sjutton om inte våra hundar hade tagit vinsten där idag.   

Vi var ute på en morgonpromenad idag, hundarna och jag, och det var många fler som kommit på den idén. Solen sken och efter allt regnande tidigare i veckan så kan man ju förstå att folk lockades att ge sig ut även om det var hyfsat tidigt. 

Vi både mötte och blev omsprungna av joggare som hade hundar med sig, och vi mötte många som var ute och "power-walkade", och varje gång så  kom hundarna tillbaka till mig i full galopp (mjaaa, Salza nöjer sig med trav, hon   ) när jag ropar på dom. Och sen så sitter de fint vid min sida och väntar på sin lilla godis medan folk och hundar passerar. 

Vid ett tillfälle så hade en människa passerat oss och jag gav hundarna deras godis och tänkte precis låta dom springa iväg igen när jag såg att det kom nån en bit bort på vägen, så jag hejdade mig och lät hundarna sitta kvar. 

Men lilla Jippie hade väl läst mina tankar, för han hade hunnit lyfta på rumpan och tagit ett par steg ifrån mig, men så upptäckte han också den där människan som närmade sig. Och snabbt som ögat, utan att jag sa ett ljud, så intog han sin plats vid min sida igen...   och nu var matte lite mer på alerten så när människan passerat oss så satt alla snällt kvar tills dom fick lov att gå därifrån.   

Ibsen har lite problem med hundar som morrar och gör utfall när dom passerar oss. Han sträcker upp sig lite och skulle nog gärna vilja sätta dom på plats tror jag, men det räcker med en liten harkling från min sida så slappnar han av igen. 

Och när vi gått nästan hela vägen och inte hade så långt kvar hem så springer det en katt (en svart dessutom) över vägen ca 20 m framför oss. 

Skit samma, är min första tanke, låt dom jaga den då, jag orkar inte bry mig och jag får ändå inte stopp på dom alla tre..... det är ju skog på båda sidor och massor av träd som katten kan rädda sig upp i.

Döm om min förvåning när den enda som springer efter katten är Jippie. Salza tar ett par steg, hejdar sig och tittar bakåt på mig, och Ibsen tittar på Salza... och jag tänker förstås snabbt om och ropar; Jippiiiieee KOM!

Och Jippie tvärvänder och kommer i full galopp tillbaka, och naturligtvis så kommer Salza och Ibsen också fram och vill ha en godis, och det var dom ju värda tycker jag.   

Det är behändigt att ha såpass lydiga hundar, för då kan dom få gå lösa även på promenadvägarna här runt omkring, men man kan inte gå och tänka på så mycket annat än att hålla reda på om man möter nån, eller om det kommer nån bakom oss. 

Ibland har jag tänkt att det vore trevligt med sällskap på alla de där promenaderna, men det skulle inte funka. Då blir det en massa pladdrande och det skulle inte gå så bra, man skulle ständigt få avbryta sig själv eller kompisen när hundarna måste kallas in vid möten och sånt. 

Fast går man i skogen är det ju lite annorlunda, där möter man inte en massa folk och hundar...  där kan man koppla av på ett annat sätt och låta tankarna flaxa omkring lite som dom vill.    Fast just nu är det väl risk för att nån tror att jag är en älg, så nu vågar jag mig inte ut i storskogen... tråkigt. 

Näe, nu ska jag ta hand om 2 kg nötfärs som jag köpte igår...  så jäkla tråkigt. Jag tycker inte om att laga mat, men det är ju tyvärr ett nödvändigt ont, och det är himla bekvämt att ha lite färdigt i frysen som man kan ta fram en dag då det känns extra motigt att laga till nåt. 

Sen i eftermiddag när det är dags för promenad nr 2 så tar vi nog bilen nånstans tror jag. Solen skiner från en klarblå himmel och här i området lär det krylla av folk och hundar som är ute och njuter av solen. Men det är inte så kul att gå på rad på gångvägarna...    

Här kommer ett par bilder från imorse....