Han... virrpottan Jippie alltså.    En del av mina inlägg om honom här i bloggen kan säkert tolkas som att han alltid är stirrig och ofokuserad och har dålig kontakt med oss, men så är det definitivt inte. 

Han är 7 månader nu och har en vardagslydnad som är kanonbra. Inga som helst problem att ha honom lös med de andra hundarna ute på promenaderna, han kommer omedelbart på inkallning även om han har andra hundar i sikte, och han sitter lugnt och stilla vid min sida när andra hundar och människor passerar. 

Ibland får han gå med det övriga gänget ut på morgonpromenaden och husse kommer varenda gång hem och är alldeles lyrisk över "Lillen" och hans uppförande. Visserligen är inte husses krav på vardagslydnad riktigt lika höga som mattes, men dom är med all säkerhet högre än många andras.  

Han (Jippie alltså, inte husse) går fint i koppel utan att dra, och han har en utmärkt stadga i de allra flesta sammanhang. Sitt, Stanna kvar är mycket väl befäst, inte minst med tanke på hans ringa ålder. 

Han vet precis vad "Lägg dig och vila" betyder. Säger man det till honom så tassar han genast iväg till närmsta hundbädd och lägger sig där och kopplar av. 

Han har kommit på att det är lönsamt att bära saker till matte, man får en godis för sånt. Han har nog sett hur Salza gör och tagit efter tror jag    Så när han är godissugen då tar han en leksak och så kommer han med den och sitter sedan framför mig med den där grejen i munnen och ser bevekande på mig med sina spanielögon. Så klart att han får byta mot en godis då.   

I går när vi var på promenad så hittade han en stor boll i en avlägsen skogsdunge. Vi hade nästan en kilometer hem därifrån, men han bar den där bollen hela tiden. Han släppte den ibland när han skulle lukta på nåt intressant, eller när han skulle göra en liten springraid med Ibsen, men sedan kom han varje gång ihåg bollen och sprang tillbaka för att hämta den. 

Han gillar att bära på saker och har som sagt lärt sig att man kan byta dom mot en godis eller en liten lekstund, kanonbra! 

Och det är inga som helst problem att ha med honom hem till andra människor. Han hälsar och kikar runt lite (skuttar runt kanske man ska säga) , och när jag sedan säger åt honom att lägga sig och vila, då lägger han sig vid mina fötter och somnar.   

Men han har fortfarande ett hett temperament, vilket också är bra. Lite jäklar anamma skadar inte, varken på hundar eller människor     

Han är oerhört fokuserad när vi tränar här hemma, nästan lite mycket "på" kan jag tycka ibland, och han har inga som helst problem med att Salza och/eller Ibsen finns alldeles intill. 

Men på främmande mark, med främmande hundar och människor och annat som rör sig runt omkring, då har han lite mycket att hålla reda på. Men det är ju bara en träningssak... en träningssak som hans (lite lata?) matte inte riktigt tagit tag i ännu.   

Vill man ha en hund att jobba med, en hund som alltid är på G och en hund som, i alla fall ännu så länge, verkar outtröttlig så länge man erbjuder honom nån aktivitet, så ska man ha en Jippie.      

Men han gillar att mysa i husses knä i TV-fåtöljen också, och han är som ett (stort) mjukt gosedjur när han kommer tassande och sätter sig tätt, tätt intill och vill bli klappad och kelad med. 

Jag tror att man kan beskriva honom som att han är "mycket hund". Han styrs av sina instinkter och av sin nos i väldigt hög grad, vilket naturligtvis är mycket bra, men samtidigt kräver det en del av hans förare.  I alla fall om föraren vill styra hunden och hans förmågor åt ett visst håll.    

Det ska bli spännande att se vart vi hamnar, lilla Jippie och jag. Fast han är inte så liten längre, lika stor som Salza nu och förmodligen växer han väl en bit till. Det hoppas jag i alla fall, det ska synas att en hanhund är en hanhund. Det gör det visserligen redan, men jag gillar stora kraftfulla hanhundar så jag hoppas att han blir en sån.   

Ja, det var lite om stjärnan Jippie vid 7 månader det....