.... att se så fort hundar lär sig saker och ting. När vi är ute och badar, hundarna och jag... eller rättare sagt, när hundarna badar....  så sker saker och ting i en viss ordning. 

Dom vill gärna hämta saker i vattnet när dom ska bada så jag brukar kasta en pinne (modell mindre stock) åt Ibsen, en dummy åt Salza och en dummy åt Jippie.

Ibsen vet att han inte får hämta när det är en dummy som kastas (han biter nämligen sönder dom) men för att göra det lite enklare för honom så kastar jag i hans pinne först, och den bryr sig inte Salza alls om, hon väntar på sin dummy.

Den kastar jag sedan, och då avvaktar Jippie för han vet att den första dummyn är Salzas, När jag sedan kastar den andra dummyn då är det fritt fram för honom och då slänger han sig i för att hämta den, och Salza i sin tur gör aldrig nån ansats att hämta just den.

Det är kul att se sånt där, sånt som funkar så kanonbra utan nån större arbetsinsats av oss människor.   

I går var vi och kikade på agilitytävlingar igen, den här gången officiella tävlingar. Och det var ju trevligt att se och höra att tonfallet på förarna nu var helt annorlunda än närjag kikade på den där träningstävlingen. Kanske anledningar var just att det var officiellt, inte vet jag.... man får ju inte uppföra sig hur som helst i såna sammanhang. Fast det får man ju inte när man tränar heller förstås...   

Idag anordnar Springerklubben en Cup här i närheten. Många deltagare... jättekul verkar det vara.... man tävlar i tre olika delar, utställning, fält och vatten och samlar poäng som sedan läggs ihop så att man på slutet kan kora en segrare. 

Såna där tillställningr har jag aldrig sett eller varit med på, jag har ju gått en hel del jaktprov och vattenprov med mina cockrar, men jag har alrig varit med på nåt annat i jaktsammanhang så det hade varit kul att få vara med och kika. Kanske att Jippie skulle kunna vara med nästa år, om det nu blir nån Cup nästa år igen, i år var han för ung.

Men enbart som åskådare fick man inte vara med...  synd det, nu vet jag fortfarande inte riktigt vad och hur jag ska träna för att kunna vara med en annan gång. Fast på nåt vis så misstänker jag att det finns massor av åskådare med där idag ändå.... jaja, sånt är livet här hos oss. 

Jag får väl försöka hitta nåt annat att roa mig med... kan tänkas att det blir en klippning av Salza istället då. Inte tillnärmelsevis lika kul, men skönt att ha det gjort innan hon blir alltför vildvuxen. 

Senare idag tror jag att jag ska åka och bada med hundarna. Salza o Jippie fick sig ett snabbad igår, men idag kan Ibsen få följa med också. Det är nog inte så många dagar till som det är så här varmt och soligt så det gäller kanske att passa på. 

Jag skulle till Kramfors och tävla med min hund, och eftersom det var tomt i kassan så beslöt jag mig för att gå dit istället för att slösa bort en massa bensin. 

Så jag knatade iväg i god tid, men det var jobbigare än vad jag trott för det var en massa vägbyggen som blockerade vägen där jag tänkt gå. Jag fick gå en massa kringelikrokar och allting tog längre tid än planerat....

Och när jag gått ett par mil så kom jag på att jag glömt vaccinationsintyget hemma. Blev lite osäker om jag skulle vända och hämta det, men så kom jag på att jag ju känner lite folk i den klubben och litade då på att dom skulle tro mig på mitt ord, så jag fortsatte min vandring.

Jag gick och gick och gick, och insåg till slut att jag skulle komma försent. Då försökte jag få lift med nån av de bilar som då och då, med lååånga mellanrum, körde förbi mig, men det gick dåligt. Till slut lyckades jag i alla fall få lift med en traktor som i sakta mak forslade mig ända fram till klubben där tävlingen skulle vara. 

Jag hoppade snabbt ner från traktorn och rusade in i klubbstugan för att anmäla oss.... och upptäckte då att jag även glömt hunden hemma......    

Och där tog drömmen slut..... 

Vågar inte ens tänka på vad den drömmen försöker säga mig....  men jag skulle tro att en psykdoktor skulle ha mycket att gotta sig åt om han fick rota i det där.....     

Ja, dagen efter får man oftast sota för sina synder och så känns det lite idag. Gårdagens ofrivilliga 3-timmarspromenad off-road i ojämn och stenig och backig terräng var inte kanonbra för mitt knä.    Knät har faktiskt varit hyfsat bra länge nu, men nu har vi tagit ett jättesteg bakåt igen. Hoppas att det återgår till det där "bara-lite-ont-stadiet" om ett par dar igen. Mitt ryggonda däremot mådde bra av alla gymnastiska övningar där ute i skogen, ryggen känns mycket bättre idag. Skönt att man kan byta ett ont mot ett annat, då får man lite omväxling i eländet i alla fall.   

Nån som inte hade ont varken här eller där igår var Jippie. Jisses vad den killen orkar och vill....    Hur långt han sprang under våra 3 timmar ute i skogen vill jag inte ens tänka på, han är trots allt bara 6 månader gammal. Men jag såg honom inte trava eller skritta en enda gång på hela tiden.... full galopp var det som gällde, oavsett stenig och besvärlig terräng. 

Ibsen springer ju också mycket hit och dit, men han galopperar i början sedan går han ner till trav, och Jippie hänger på... i galopp. Salza travar nästan alltid, om hon själv får välja gångart, men hon har ett mycket vägvinnande trav och rör sig snabbt i terrängen, så när Jippie följer med henne så galopperar han också. 

Och när både Salza och Ibsen så småningom gick ner i skritt då galopperade Jippie fortfarande.... som sagt, han galopperade oavbrutet i 3 timmar.... jisses. Ja, då och då fick hundarna vänta på mig förstås och då stod han väl i stort sett stilla några sekunder, men när vi sedan gick igen... då var det full galopp. Den motorn går inte av för hackor den... hoppas bara att hans halta och lytta matte kan kanalisera det där till något bra.    Men det är tur att han inte ska bli nån utställningshund, i den ringen uppskattar man inte galopp direkt.     

Det är höst i skogen nu...  och som vanligt finns det mycket att klänga och klättra på, hundarna gillar sånt. I alla fall Salza och Jippie, Ibsen har inte riktigt anammat det där. Men han kanske är lite för stor och tung för att tycka att det är kul.... 

På vissa ställen önskade jag att jag varit en springerspaniel också, lätt som en plätt tog dom sig upp både här och där, värre var det för mig.... men med lite möda så gick det också.   

Ett staket stötte vi på mitt ute i skogen...  fick bli en stor omväg då...    

Men Jippie rådde faktiskt inte på alla stenar som han ville klänga upp på. Här fick han se sig besegrad och Salza står som vanligt som herre på täppan.   

Ja, det var en härlig promenad trots att den blev längre än planerat, men det är längesedan jag vågade mig ut i skogen på nån längre tur, just på grund av mitt onda knä, så det var skönt trots att jag får betala priset idag.  

Japp, jag har hittat ett nytt oslagbart sätt att roa mig. Lite märkligt kanske, men vaddå??? Jag är ju ändå lite knäpp så varför inte…?    

Jag ska strax avslöja vad det är… men jag börjar från början. I går var Jippie och jag iväg och tittade på lydnadstävlingar. Vi satt länge vid elitringen så att han skulle få klart för sig hur man gör de momenten, sedan flyttade vi oss till klass 1, men kan man elitmomenten så kan man ju klass 1-momenten också, så vi stannade inte där så länge.   

Fast… jag måste ju säga att Jippie var liiite nonchalant vid elitringen. Han borde nog ha kikat lite mer uppmärksamt på vad dom gjorde, han la lite för mycket tid på att kika på passerande hundar och att gräva i gruset och tugga på pinnar och sånt. Men han är ju lättlärd så han kanske tyckte att det räckte med att slänga ett öga då och då.   

I alla fall så spenderade vi nästan ett par timmar på klubben, sedan åkte vi till stora köpcentrat. Där satt han kvar i bilen medan jag gick ett ärende, sedan gick vi båda två in i zoo-affären och kikade oss omkring lite. Det fanns mycket spännande där tyckte Jippie… och så passade jag på att väga honom där också, 22, 6 kilo väger han nu, min lilla elefant.    Inte undra på att Salza jämrar sig och tappar andan när han slänger sig med full kraft på henne…    

Men sen… när vi gjort allt det där… då började det roliga. Jag parkerade bilen på stora parkeringsplatsen och så tog vi en promenad utanför alla affärerna bland människor och hundar och barnvagnar och ungar och kundvagnar och bilar och allt annat som rör sig på ett sånt ställe.   

Och jag kunde konstatera att det inte alls är meningen att någon ska kunna sitta utanför någon butik, för det fanns inga bänkar att sitta på nånstans. Och det är klart, alla vill ha in folk i butikerna, inte ha dom sittande utanför.  

Men mitt emellan in- och utgången till IKEA, där fanns det en enda bänk, och där satte vi oss, Jippie och jag. Och det var där den stora lördagsunderhållningen gick av stapeln….

Först ägnade jag mig att bara titta på folk som passerade, det i sig var tillräckligt fascinerande. Tänk så mycket olika människor det finns, och tänk så olika dom ser ut, inte minst när det gäller klädsel. Underhållning på hög nivå, det där….    

Men det skulle bli ännu bättre…. folk som gick in på IKEA såg glada och förväntansfulla ut, pratade och skrattade med varandra, och barnen följde glatt skuttande med sina föräldrar in genom dörrarna. Det var vad jag såg om jag tittade åt höger…

Tittade jag till vänster så såg jag utgången… och där såg det lite annorlunda ut. Mycket få av dem som kom ut genom dörrarna pratade och skrattade, och inga glatt skuttande barn syntes vid dom dörrarna inte.   

Irriterade röster hördes från föräldrar överlastade med kassar och kartonger, och gnälliga, griniga, trötta barn klängde så gott dom kunde på sina föräldrar, och det kämpades med fullastade vagnar som ville dra iväg åt sitt eget håll, och grejor ramlade av och ungarnas mjukglass rann… och ja… nu kan väl tänka er hur det lät och såg ut.

Och sen kommer det allra roligaste…. Var ställde vi bilen???    

Orden uttalades med panik i rösten och hela familjen ställde sig och tittade förvirrat ut över den stora fullpackade parkeringen.  

Den står där borta! sa nån och pekade…. Nej, det gör den inte alls, den står åt det hållet, sa nån annan…. och så vidtog en högljudd diskussion.

Mycket underhållande….  

De som var lite smarta lämnade familjen och alla grejorna och gick ensamma och letade reda på bilen, sedan ringde dom till den kvarlämnade familjen som då tågade iväg i den riktning dom fått via telefon… hurra för tekniken.  

Andra var inte lika smarta… far i huset bestämde, trots hustruns protester, att bilen står ”där borta” och så drog hela familjen iväg med två fullastade egensinniga vagnar och två gnälliga, trötta barn. Efter ungefär 10 minuter kom dom tillbaka, far i huset var då högröd i ansiktet och såg mycket sammanbiten ut medan mor i huset triumferande hördes säga ” jag sa ju att den står åt andra hållet”…

Som sagt… underhållning på hög nivå, och dessutom gratis… nästa lördag ska jag ta med en bekväm campingstol, en filt åt Jippie och matsäck åt oss båda två, och så kan vi tillbringa lördagen där och låta oss underhållas.  

Jippie var lika fascinerad som jag. Men inte så mycket av vad som sas kanske, mer av alla dofter och alla skramlande vagnar och alla barn som smaskade glass och alla utspottade tuggummin som gick att gnaga loss från marken och alla cigarettfimpar och alla godispapper och… ja, ni vet….

När vi kom hem hälsade Jippie lite snabbt på de andra doggsen, sedan slängde han sig på golvet och somnade som en stock…..