Eller hur man nu ska uttrycka det, Fabian blev i alla fall inte godkänd vid besiktningen. Det hjälpte inte alls att charmige Jippie var med, besiktningskillen gillade visserligen hundar och hälsade och så, men, men....

Fast det absolut retligaste är att det är samma fel i år som det var förra året och förrförra året. Och varje år har jag lagt ut en massa pengar på att åtgärda det där felet och det vete sjuttan om verkstan verkligen gjort det. 

Bilverkstäder som får släcka Bilprovningens 2:or kanske man inte ska lita på?  Dom kanske bara tar betalt och så godkänner dom bilen och så rullar den ett år till nästa besiktning då felet upptäcks (igen?) och så börjar alltihopa om. Inte vet jag.... irriterande är det i alla fall, och förmodligen dyrt också.   

Ja, skit samma.... nu är det som det är och inget att göra något åt. Nästa vecka är det dags för verkstadsbesöket i alla fall...   

Jippie var som sagt med mig till Bilprovningen, och det var lite annorlunda än att ha med Salza. Hon brukar få följa med, och hon är ju världens coolaste hund i såna sammanhang så det var lite skillnad att ha med sig lilla yrvädret Jippie. 

Allt skulle undersökas, varenda vrå (och det fanns många) måste utforskas, och han tittade med stora ögon på allt som hände.    

Han brydde sig inte när det klingade och small både här och där, men när vi passerade en "bergsprängare" som stod på en pall och spelade musik, då blev han fundersam.    

Han stod en lång stund och tittade och lyssnade innan han fortsatte upptäcktsfärden.     

Och när vi sedan fått tillbaka vår underkända Fabian så åkte vi iväg en liten bit så att Jippie skulle få en liten promenad i skogen. Och gissa....

Vi fann en silverskog...

En guldklimp i en silverskog... det är väl inte illa?    

Lite mindre poetiskt blir det kanske när jag berättar att jag tror att det var torkad lera som gav den där gråa silverlystern. Det var väldigt vått och lerigt där, och det ligger en sjö alldeles intill, kanske att det myckna regnandet förra veckan ställde till med översvämning där?  Och när vattnet drog sig undan så lämnades spåren av lera kvar... tja, vem vet? Det var ganska så häftigt att se i alla fall... 

 

Hanna

24 september 2013 18:18

Du har rätt. Det var mer poetiskt innan, men fortfarande fint :)

http://www.kennelblagul.blogspot.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...