Ja, dagen efter får man oftast sota för sina synder och så känns det lite idag. Gårdagens ofrivilliga 3-timmarspromenad off-road i ojämn och stenig och backig terräng var inte kanonbra för mitt knä.    Knät har faktiskt varit hyfsat bra länge nu, men nu har vi tagit ett jättesteg bakåt igen. Hoppas att det återgår till det där "bara-lite-ont-stadiet" om ett par dar igen. Mitt ryggonda däremot mådde bra av alla gymnastiska övningar där ute i skogen, ryggen känns mycket bättre idag. Skönt att man kan byta ett ont mot ett annat, då får man lite omväxling i eländet i alla fall.   

Nån som inte hade ont varken här eller där igår var Jippie. Jisses vad den killen orkar och vill....    Hur långt han sprang under våra 3 timmar ute i skogen vill jag inte ens tänka på, han är trots allt bara 6 månader gammal. Men jag såg honom inte trava eller skritta en enda gång på hela tiden.... full galopp var det som gällde, oavsett stenig och besvärlig terräng. 

Ibsen springer ju också mycket hit och dit, men han galopperar i början sedan går han ner till trav, och Jippie hänger på... i galopp. Salza travar nästan alltid, om hon själv får välja gångart, men hon har ett mycket vägvinnande trav och rör sig snabbt i terrängen, så när Jippie följer med henne så galopperar han också. 

Och när både Salza och Ibsen så småningom gick ner i skritt då galopperade Jippie fortfarande.... som sagt, han galopperade oavbrutet i 3 timmar.... jisses. Ja, då och då fick hundarna vänta på mig förstås och då stod han väl i stort sett stilla några sekunder, men när vi sedan gick igen... då var det full galopp. Den motorn går inte av för hackor den... hoppas bara att hans halta och lytta matte kan kanalisera det där till något bra.    Men det är tur att han inte ska bli nån utställningshund, i den ringen uppskattar man inte galopp direkt.     

Det är höst i skogen nu...  och som vanligt finns det mycket att klänga och klättra på, hundarna gillar sånt. I alla fall Salza och Jippie, Ibsen har inte riktigt anammat det där. Men han kanske är lite för stor och tung för att tycka att det är kul.... 

På vissa ställen önskade jag att jag varit en springerspaniel också, lätt som en plätt tog dom sig upp både här och där, värre var det för mig.... men med lite möda så gick det också.   

Ett staket stötte vi på mitt ute i skogen...  fick bli en stor omväg då...    

Men Jippie rådde faktiskt inte på alla stenar som han ville klänga upp på. Här fick han se sig besegrad och Salza står som vanligt som herre på täppan.   

Ja, det var en härlig promenad trots att den blev längre än planerat, men det är längesedan jag vågade mig ut i skogen på nån längre tur, just på grund av mitt onda knä, så det var skönt trots att jag får betala priset idag.