En Salza Special går till så att hon rusar iväg i 100 knyck en lång, lång bit framåt. Där vänder hon i flygande fläng, och så lägger hon i en ännu högre växel och springer tillbaka mot mig i 150 knyck.   

Så långt är ju allting väl....

Men när hon kommer fram till mig, fortfarande i 150 knyck, då väjer hon inte och springer vid sidan om, utan då gör hon ett jätteskutt fram mot mig och sätter upp båda framtassarna och landar på dom (med hela sin tyngd bakom) precis ovanför min högra knäskål.

AJAJAJAJAJAJ.... säger jag då. Fast oftast så gör det så ont att jag blir stum i flera sekunder. Det känns som att knät har böjts åt fel håll och att det inte går att räta upp det igen.

Men hittills har det gått bra.... fast frågan är hur länge det går???

Och frågan är hur hon kan träffa så exakt på samma ställe varje gång? Och i den farten...? Aldrig ovanför eller nedanför, utan exakt just precis där det gör så jäkla ont...  och alltid på högra benet.

Jodå, jag kan vända mig åt sidan, då hoppar hon inte upp. Eller jag kan säga Neeeeeej! när hon kommer, då saktar hon farten och avstår, men ibland så glömmer jag det där när jag går där och filosoferar mellan snödrivorna.

Och så är hon ju så himla söt när hon kommer i racerfart med öronen flaxande och har hela sitt fokus fixerat på mig...    

Det är klart att jag skulle kunna få henne att låta bli det där, men då får jag ju aldrig mer se henne komma ångande med den där speciella "nu-kommer-jag-och-tar-dig-matte-blicken" i ögonen. Så skit samma.. vad är ett förstört knä att bry sig om när hon är så himla söt...    

Idag blev det i alla fall bara knappt 2 km på morgonpromenaden. Nedrans så kallt det är idag....

Solen skiner från en klarblå himmel och det är kanonfint ute, men det är fortfarande -20 grader ute trots att det är mitt på dan.    

Men jag är fortfarande förvånad över att Salza är så opåvekad av kylan...  när man ser henne ute kan man aldrig tro att det är så kallt. Ibsen, som borde tåla kylan bättre egentligen, han verkar lite olustig till mods när vi varit ute en stund och det är så här kallt. Heller också är det kanske bara så att han längtar hem till husse....    

I alla fall så ser jag INTE fram emot eftermiddagspromenaden idag... gränsen för när det är njutbart att vara ute, går en bra bit ifrån -20 grader för min del.

Men som ni ser så tycker vi olika där.... Salza och jag     

 

Kennelmamman

14 december 2010 13:21

jag vet vad du menar. man skulle ju kunna hålla sig undan eller stoppa dom men dom är ju så fasligt söta :-) Men att ligga så där i -20 grader vet jag inte om mina skulle gilla precis. Jo kanske men inte jag då. Ha det bäst och puss på söta nosen.

http://www.kvistagrans.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Japp, så får det bli. En massa strul och inga svar från supporten, så nu byter jag bloggplats till    www.tedsams.blogspot.se   Lite sorgligt... jag har bloggat här i många år nu, men det krånglar lite för mycket. Krångligheter har jag no...

Ja det är ju en gammal sanning som man alltid kan lita på. Eller.... man får vad man förtjänar.... det är också ett ordspråk som oftast stämmer.      Och den här gången syftar jag på hundträning.... inte andra klanterier jag gjort..    Vi skulle ...

Ja, min Salza är en liten stjärna hon. Det visade hon i och för sig tidigt, men det håller i sig, trots stigande ålder och nästintill obefintlig träning.      I morse när vi var ute så skulle Jippie få leta upp en pinne som jag gömt i en rishög. ...

Hösten är min tid....  njuter av lite kyliga, klara dagar då man måste ta på sig en tröja eller jacka för att inte frysa när man går ut.    Både igår morse och idag vaknade jag till strålande solsken från en klarblå himmel... eller... solen hade ...

Under den gångna helgen har ju Rallylydnads-SM gått av stapeln här i Sundsvall, och jag försökte vara på plats så mycket jag kunde. Sällan man får chansen att se landets bästa ekipage på nära håll eftersom de allra flesta av dem hör hemma många mil h...