I morse var det -20 grader här igen. Ibsen och husse åkte till veterinären för ett återbesök efter Ibsens operation, och Salza och jag gick ut på vår morgonpromenad.

Måste säga att jag är imponerad av Norrlands-barnen....  På vägen hemåt passerar vi ett dagis (heter kanske inte så längre, men ni vet väl vad jag menar antar jag) och där var barnen redan ute och härjade i snön... klockan var inte ens nio och det var som sagt nästan -20 grader.

Fast vore jag förälder så kanske jag skulle önskat att dom kunde väntat en timma till eller så förstås... men kul verkade dom ha i kylan i alla fall.   

Men det var inte det jag syftade på med rubriken... det där gulliga kom sedan, när vi kommit hem.

Jag stod i köket och såg en mamma gå förbi med en barnvagn, och en bit efter henne kommer det en liten kille på kanske 3 år knatande.

Han får syn på vår tomte som sitter utanför dörren och han tvärstannar. Han står en lång stund och bara tittar, sedan lyfter han tveksamt ena handen och vinkar till tomten.  

Gissa om jag önskade att jag kunnat fixa så att tomten vinkat tillbaka.....

Han stod där och kikade och vinkade lite försiktigt, och så spred sig sakta ett stort leende över hela hans ansikte. Sen vinkade han hastigt med båda händerna till tomten, och så stack han iväg efter sin mamma.

Just det där stora leendet som sakta spred sig över hans ansikte....  det såg så himla rart ut. Det finns väl inget som är så smittande som ett barns spontana leende eller skratt...    

Salza och jag var som sagt ute ensamma i morse, och när vi går här på de gamla numera välkända stigarna så kan man se på Salza att det är lite konstigt att inte Ibsen är med.

Om vi tränar eller åker nånstans ensamma, hon och jag, så märker man inte nåt, men så här till vardags ser man att hon blir lite fundersam när Ibsen inte är med.    

Men varje dag när jag halkar omkring i snömodden och ser hur hundarna (ja idag var det ju bara Salza så) skuttar omkring i snön och undersöker lukter och kollar både det ena och det andra, då tänker jag på alla hundar som... i bästa fall... bara får gå runt kvarteret. 

Eller på dom som inte ens får gå utanför tomten... så nedrans tråkigt att bara få gå i gamla välkända dofter jämt och ständigt.

Jag måste ju erkänna att varje gång när jag ska ut med hundarna så känns det som att jag gärna skulle vilja slippa. Det är liksom inget nöje nu på vintern, det är mest bara jobbigt.    

Men så fort vi kommer utanför gården och dom får springa lösa  och jag ser med vilken iver dom undersöker ditten och datten, och hur dom njuter av att sträcka ut i full fart i skoterspåren, då är det inte alls lika jobbigt längre.   

Idag har vi en fullmatad dag, Salza och jag. Idag ska hon lära sig att torka Ibsens skägg med en handduk    

Ni som är mina vänner på FB har kanske sett filmsnutten jag la ut där Salza hämtar Ibsens "torka-skägget-handduk".  Det är ju en löjligt enkel sak för Salza, att hämta en handduk... men nu återstår det alltså att lära henne att torka Ibsens skägg med handduken också, annars är det ju ingen nytta med det hela   

Skämtar bara lite med er... torkningen av Ibsens skägg får vi nog sköta själva i fortsättningen också.... men vi ska fortsätta med den där träningen i alla fall... att hämta saker alltså. Hon gillar det Salza... fast hon gillar allt som genererar en godis i slutänden    

Vi ska lägga lite möda på att hon ska lära sig namnet på olika saker, så att hon kan hämta lite fler olika saker åt mig när jag behöver dom.

Kruxet är ju det där med koncentration... eller fokus... eller vad man ska kalla det. Hon blir så ivrig så hon tar ibland första bästa grej i sin iver att få sin belöning.

Det är nämligen så med min lilla Salza, att bara hon lyssnar ordentligt på mig, då gör hon det jag ber henne om. Men det är där det ibland fallerar, hon gör det hon tror att hon ska göra, utan att lyssna... så vi har lite jobb framför oss. Mycket lämplig sysselsättning när det är -20 grader ute.

Men nu kom Ibsen hem... med en stor påse mediciner i släptåg. Min känsla där var tyvärr riktig... han mår inte så bra.... stackars Ibsen.