Nu snöar det på 4:e dygnet här, och det verkar som att det ska fortsätta hela måndagen också    Men det räcker nu... vi ser snart inte ut genom fönstren annars...   

Fast ni är väl fler som har det så här förstår jag... men det är säkert allra mest synd om mig i alla fall..   

Men egentligen så spelar det ju inte så himla stor roll... att det snöar alltså. Det är bara så himla tråkigt när man inte kan gå där man vill, utan måste pulsa fram på de ställen där det eventuellt är en anings mindre snö. 

Fast i sann Pollyanna-anda så ska jag väl inte klaga så länge jag kan gå förstås. Det finns säkert många som gärna skulle pulsa omkring i snön om dom bara kunde....

I alla fall så är det så mycket snö här nu att Salza försvinner (ja, hon syns inte alltså) om hon kravlar sig över snödrivorna ut i orörd snö.

Vi travade iväg till affären för att köpa kvällstidning åt husse förut. När vi äntligen kom fram dit, genomsvettiga och flåsande (ja, jag alltså) och hundarna såg ut som snögubbar helt och hållet.... då var det massor av bilar och folk där.

Bilar med julgranar på taket och fullpackade med paket och kassar, det såg jag när jag gick förbi dom. 

Och bilar med hundar i.... fem bilar med hundar i passerade vi, och alla hundarna skällde när dom såg oss.

Jag band Salza och Ibsen utanför affären och gick in för att handla. Medan jag stod i kö så hörde jag en hund skälla utanför... inte nån av mina, utan en liten bjäbbande sak.

Och när jag kom ut igen så stod det en hund till bunden utanför, och den skällde som en vansinnig och gjorde ständiga utfall åt det hållet där Salza o Ibsen stod. De som satt i bilarna satt allihop kvar, och det var ett jäkla väsen... alla skällde allt vad tygen höll... utom Salza och Ibsen.

Dom satt helt stilla där jag bundit dom. Dom hade blivit alldeles översnöade på den lilla stunden, men dom var knäpptysta trots att det stod en bil parkerad två meter ifrån dom, med en hund inuti som höll på att riva den sidan av bilen som var mot mina hundar.

Jag tog loss dom och vi passerade den där hysteriskt bjäbbande hunden som stod bunden och som nu gjorde våldsamma försök att nå fram till oss. Och varken Salza eller Ibsen så mycket som tittade på det skällande monstret....   dom såg mest ut som att dom tyckte det hela var pinsamt.

Det är ganska så skönt att ha väluppfostade hundar i det läget....     

Och eftersom det här tydligen blir en skrytblogg idag (igen) då, så fortsätter jag väl.

När vi kom hem och skulle svänga in på gården där vi bor, så fick hundarna fortsätta att gå lösa. Jag räknade med att det inte var nån mer som var så galen att dom gick ut i det här vädret...

Men det var några barn ute och lekte... och där var också en svart katt.

Salza gick som sagt lös, och när hon fick se katten så stelnade hela hon till.

NEJ! sa jag, låt bli!  Och hon stannade hos mig fast hennes blick var fixeraad på katten....

Och när vi var nästan framme vid vår ingång då slänger sig katten på rygg och börjar rulla i snön..... och det bara 10 m ifrån oss.

Jäklar tänkte jag.... nu sticker hon och skrämmer iväg katten, det kommer inte barnen där borta att uppskatta....

Men jag fräste fram ett NEJ! till, och kan ni tänka er att hon stannade hos mig. Hon svängde snällt in vid vår ingång och var faktiskt först framme vid dörren.

Jag blir så himla glad när jag ser att hon faktiskt lyssnar och lyder, trots att det är en katt som lockar henne... en katt är ju det absolut ultimata störningsobjektet för vår del.

För övrigt har hon (Salza alltså) varit knäpp hela dan idag, men det har hon skrivit om i sin blogg så det tänker jag inte tjata om här också.

Men för en stund sedan, när hon vankade fram och tillbaka i hallen, då slog det mig.... Idag uppför hon sig ungefär som en hanhund som har en höglöpande tik till granne.

Och det har vi, en löptik till granne alltså... kruxet är ju bara att Salza inte är nån hanhund. Fast hon är ju kastrerad förstås... kan det bli så då kanske.?