När vi flyttade hit till området så sa "alla" (eller i alla fall många) att det fanns så många ouppfostade hundar här. Hundar som bar sig illa åt vid hundmöten, och hundar som sprang lösa och som inte lydde sin förare...

Hittills har jag ju flera gånger skrivit i bloggen att jag tycker att hundarna vi möter här (och deras förare) uppför sig helt OK (med några få undantag).  Och i ärlighetens namn så är det inte så ofta man ser lösa hundar här, det är nog mest våra hundar som alltid går lösa.  Och än så länge har dom uppfört sig väl när dom är lösa...  

Men igår mötte vi ju en hund (fast Salza tror fortfarande att det var en björn   ) som var lös, och som inte lydde sin matte när hon ropade på honom. Men å andra sidan så var inte Salza supersnabb på att lyda mig heller...

Men den mötande hunden var bara en valp/unghund, och den var dessutom väldigt duktig på hundspråket, så det hela avlöpte utan incidenter.

Salza fick ju till och med en liten lekstund med honom.... (belöning för att hon inte lydde...? hmmm...   )

Idag när vi var ute, så gick vi genom ett skogsområde där vi ofta går. Och jag hörde att det fanns en hund någonstans i närheten....   men det går en gångväg i utkanten av skogsområdet, jag trodde att hunden gick där.

Men när jag efter en stund fick höra röster som "bråkade" med något som helt klart var en olydig hund, då höll jag lite mer noggran koll på våra hundar... vilka som vanligt sprang lösa.

Jag såg till att dom fanns framför mig, och ingen av dom såg ut att reagera på de där ljuden som jag hörde.

Men så plötsligt såg jag att Ibsen stelnade till där han stod och nosade ca 20 meter framför mig, och stirrade på något bakom mig.   

Innan jag ens hann vända mig om så kommer det en liten hund i full racerfart förbi mig, och springer fram till Ibsen. 

Nedrans! tänkte jag... en hanhund dessutom... 

Ibsen och den främmande hunden stod som två statyer och stirrade på varandra. Båda hade svansen rakt upp i luften... och dom var stela som stenstoder, båda två.

Jag stannade naturligtvis där jag var, och sa bara: Ibsen... kom här!!

Han rörde sig inte, och han slängde inte ens en blick på mig där jag stod. Så jag började backa därifrån samtidigt som jag återigen sa: Kom här Ibsen!

Och tro det eller ej, men Ibsen lämnar den andra hunden och kommer till mig.  

Medan allt detta hände stod Salza blickstilla några meter ifrån Ibsen, och bara tittade på hanhundarna. Jag brydde mig inte om henne just då, det kändes mest angeläget att sära på hanhundarna i det läget tyckte jag.

Och när Ibsen gick därifrån, då sprang den främmande hunden fram till Salza istället... och hon godtog det utan problem. Dom nosade lite på varandra, sedan började dom leka.  

Och Ibsen satt helt lugnt vid min sida och bara tittade.

Ingen matte eller husse dök upp och hämtade sin hund, och jag hörde inte heller någon som ropade... så jag fortsatte hemåt. Ibsen fick gå kopplad, och Salza och den andra hunden skuttade omkring och hade skitkul...

Med jämna mellanrum försökte den besökande hunden smyga in bakom Ibsen och nosa honom i rumpan, men det räckte med att jag vände mig om och sa: Gå härifrån! så återvände han till Salza... efter det att han pinkat lite i nån snödriva    

Han följde med oss ända in på vår gård, och då hade vi gått en bra bit. Där vände han och skuttade iväg åt andra hållet... kanske på jakt efter nån annan lekkamrat eller också på väg hemåt, vem vet??   

I alla fall så blir jag så himla imponerad och glad när jag ser att våra hundar fungerar helt OK i såna här situationer.

Vad som hänt om den andra hunden varit ute efter bråk, det vete sjutton, men nu var det ju inte så.  Men min gissning är nog att Salza skulle vara den som först svarat aggressivt i så fall.... och sedan skulle säkert Ibsen haka på.

Tur att jag slapp få reda på om jag har rätt eller ej....     

Igår stod det nåt ruskigt i vår tidning http://st.nu/medelpad/timra/1.2567496-rasande-schafer-hogg-ihjal-mindre-hund  och när man läser sånt, då uppskattar man ännu mer när hundarna fixar att kommunicera med varandra på "rätt" sätt.

Fixar dom det, och vi människor har förstånd nog att inte lägga oss i alltför mycket, då borde inte såna där hemskheter hända.

Men tyvärr så är det kanske så i dagens samhälle att många hundar aldrig får chansen att lära sig umgås med andra hundar och att utveckla deras gemensamma språk, och då kan det säkert väldigt lätt hända otrevligheter.

Jag är i alla fall så himla tacksam att jag hittills bara träffat på "normala" hundar med ett språk som våra hundar förstår....     

Undrar vad som händer imorgon när jag går ut med hundarna... ?     

Tänk om det är sant, det man läser i bloggar och på FB...  tänk om det är sant att folk verkligen hinner allt det där som dom berättar om... hur bär dom sig åt då, tro?

Jodå, ju mer man har att göra, desto mer hinner man. Jag vet att det är så.... men i alla fall.....

Bara för att inte nån ska kunna känna sig utpekad nu då, så ska jag inte ta något exempel, men har dygnet fler timmar på andra ställen än här???

Eller är det kanske så att inte alla är såna kontrollfreaks som jag är? Man kanske inte måste göra allting så himla perfekt jämt... man kanske kan fuska över vissa saker så att man hinner med lite mer?

Men sån kan jag tyvärr inte vara. Ska jag göra något så ska jag göra det ordentligt, annars kan det kvitta.  Jag avskyr verkligen när man fuskar eller slarvar ifrån sig saker och ting....   

Fast... det är ju inte säkert att folk gör det heller... dom kanske bara är så himlans effektiva att dom hinner allting. Och i så fall är dom verkligen beundransvärda tycker jag...     en mycket lämplig förmåga så här i juletider dessutom    

Fast här är det inte så mycket stress inför julen. Vi har taggat ner ordentligt på den delen, och det är väl knappast troligt att sonen + sambo kommer hit heller.  Tågen mellan Stockholm och Sundsvall har ju inte gått på flera veckor nu... och ska man resa med tåg från Göteborg till Sundsvall så är det tillräckligt krångligt och tidsödande utan att man ska vara tvungen att åka buss i 40 mil dessutom.    

Vet ni att det tar en hel lång dag att ta sig med tåg den sträckan... Göteborg- Sundsvall alltså. Och det är den kortaste sträckan mellan Stockholm och Sundsvall som tar mest tid....     Det går lika fort (eller sakta) att köra bil hela långa vägen, men det är ju trots allt lite jobbigare att köra bil än att sitta på tåget. Och halkigare, i alla fall vid den här årstiden...

Vi håller på och tränar, Salza och jag. På det där med att lära sig namnet på vissa saker.  Det är fascinerande att se henne när vi håller på med det....

Det är bara "mattes sko" som är helt befäst, och det har det ju varit länge. De andra grejorna som vi jobbar med är nya för henne och det är inte helt lätt för en liten Flygmyre-hjärna att hålla reda på vad saker och ting heter.

Och det är kul att testa var gränsen går, så att säga. Det är ju inte alls samma sak att hitta rätt sak när prylarna ligger två meter bort på golvet som om dom ligger i ett annat rum t.ex Det ökar svårighetsgraden med några 100% procent, tror jag...     

Men det är svårt att komma ihåg att "hålla tiden". Det är så himla kul att göra sånt här, och tiden går fort som sjutton. Men det syns verkligen att det är jobbigt för Flygmyre-hjärnan, så det gäller att pausa i tid.

Och min vana trogen så frestar jag alltid lyckan lite till... bara en gång till... ja, så bra det gick, det går nog en gång till.... ah, shit, nu gjorde vi en gång för mycket.... nån som känner igen sig???   

Målsättningen är att videofilma henne när hon hämtar några olika, specifika, saker åt mig, från olika ställen i lägenheten, så att ni kan få se att hon verkligen kan. Ska bli kul att se hur lång tid det tar att få till det.... jag är ju sån där perfektionist, ni vet... inga halvdana grejor här inte. 

Stackars liten Salza....